linnsan
Trådstartare
Var på träning med båda hundarna idag. Det var drop in och hundmötesträning så kunde ta med mig bägge då problemet kommer när jag har båda.
Lilla blandrasen är iaf han som har problemet. Blir väldigt uppstressad och blockerad vid hundmöten. Går absolut inte att korrigera bort. Anledningen är helt uteslutande rädsla. Han har blivit påhoppad tre gånger och släpper jag kopplet så står han några meter ifrån och skäller på hunden, så han är inte ute efter att bråka. När han upptäcker att hundarna inte är farliga så bryr han sig inte ett skit. Är lös utan problem och är helt enkelt helt ointresserad.
Schäfern blir ibland igångdragen av lilla + att han själv kan bli uppjagad ibland, och det är rätt jobbigt med drygt 40 kg hund + lilla på 8,5 kg som drar och skäller. Jag vill ha väluppfostrade hundar som funkar att ha överallt.
Anledningen att han jagar upp sig är att han blir uppspelt. inte heller där aggressivitet även om det kan låta mycket...
Iaf så kommer vi dit och lillkillen är helt lugn så gott som direkt men stora har lite svårt att koncentrera sig när de andra går nära. Instruktören erbjöd sig flera gånger att ta en av hundarna så att jag kunde koncentrera mig på bara ena och när jag har gått runt en stund med bägge och den lilla inte brytt sig alls så frågar jag om h*n kan ta lillskiten en stund, vilken h'n kan. Jag säger när jag lämnar över kopplet att han är reserverad/feg för nya människor så h'n behöver ju inte hålla på så mycket med honom, utan bara låta honom stå där bredvid.
Efter bara några få minuter så blir lilkillen lite nyfiken på de andra hundarna. Intruktören låter han hälsa när han drar mot dom... Jag själv låter så gott som aldrig hundar hälsa i koppel. Och absolut inte om det inte har ngt syfte eller när jag tränar. Då ska hundarna helt enkelt inte ens kolla åt de andra hundarnas håll utan koncentrationen ska vara på mig och arbetet. Instruktören låter honom iaf hälsa på flera av hundarna, och det när han drar mot dom, alltså absolut inte *sitt fint så får du hälsa*. Jag var en bit bort och när jag såg det så nämnde jag ngt om att det kanske inte var så bra att han skulle hälsa. Men då jag hade fullt upp med schäfern så orkade jag inte lägga ngn mer energi på det då det varken är tjaffs eller osäkerhet mellan ngn av hundarna
När h*n sen ska gå från de andra hundarna så vill Viggo inte riktigt därifrån men är inte märkbart upphetsad utan bara lite ovillig. H'n har nu hållt i Viggo i knappt 5-10 min. Instruktören väljer då att korrigera istället för att locka. Viggo reagerar med ett morr då han blir osäker (är en stor framgång att jag ens kan lämna honom hos en främmande människa). H'n svarar tillbaka med en starkare korrigering av både röst och ryck i kopplet, drar liksom hunden intill sig och böjer sig ner och ryter till. Vilket resulterar i ännu mer morr från lillens sida och han stretar även bakåt. När h'n släppt så blir Viggos intresse väldigt stort mot hundarna (Antar att han fann tryggheten där). Och h'n korrigerar även nu. Detta fortsätter flera gånger under kanske 20 min och h*n både nyper tag i honom och ryter till samt rycker i kopplet. Viggo vill mer och mer till hundarna och både piper och drar en del. Jag påpekar flera gånger att det inte hjälper med korrigering då han är rädd och osäker. H*n nämner även ngn gång att "oj vad du är en liten dominant hund!".. Ehm... Detta är en otroligt mjuk hund. Inte dominant för fem öre.
Ja, nu låter det som att jag bara stod och kollade på... Dels var jag ibland en bit ifrån och tränade och när jag var i närheten så påpekade jag flera gånger att han är osäker. Och trodde att intruktören faktiskt skulle lyssna när jag noggrant påpekar att det inte hjälper att korrigera eftersom att han blir rädd. Nu stod h*n ju inte heller och drog och ryckte i honom hela tiden så när det upphörde så gick jag och tränade och sen fick jag gå tillbaka för att påpeka det igen...
Iaf, resultatet blev en hund som jag aldrig sett tidigare. Han är fem år och jag vet hans sidor. Både bra och dåliga. Han pep, gnällde, gjorde andra oigenkännliga ljud och drog mot hundarna som besatt mot slutet. Sån är han inte ens när vi har gått ute tillsammans med löptikar. Han gjorde antagligen så för att de var en bättre trygghet. Jag tog över honom och han fortsatte med detta beteendet resten av lektionen... Var riktigt låst med det.
Direkt efter lektionen så mötte jag en tjej med en schäferhane och en kastrerad schäferblandning. När vi börjar gå (hundarna aldrig träffats innan) så är han sig själv igen. Tyst och helt obrydd...
Grejen jag hakar upp mig på är att intruktören var så okunnig. Detta är ändå en utbildad intruktör och problemlösare... Borde ju då ha mer kunskap om rädslor och hur man hanterar dessa.
Mest behövde jag nog skriva av mig lite. Och det blev ett otroligt rörigt inlägg, men hoppas att ngn förstod
Men frågan är även om/vad ni har stött på för okunnighet bland instruktörer?
Lilla blandrasen är iaf han som har problemet. Blir väldigt uppstressad och blockerad vid hundmöten. Går absolut inte att korrigera bort. Anledningen är helt uteslutande rädsla. Han har blivit påhoppad tre gånger och släpper jag kopplet så står han några meter ifrån och skäller på hunden, så han är inte ute efter att bråka. När han upptäcker att hundarna inte är farliga så bryr han sig inte ett skit. Är lös utan problem och är helt enkelt helt ointresserad.
Schäfern blir ibland igångdragen av lilla + att han själv kan bli uppjagad ibland, och det är rätt jobbigt med drygt 40 kg hund + lilla på 8,5 kg som drar och skäller. Jag vill ha väluppfostrade hundar som funkar att ha överallt.
Anledningen att han jagar upp sig är att han blir uppspelt. inte heller där aggressivitet även om det kan låta mycket...
Iaf så kommer vi dit och lillkillen är helt lugn så gott som direkt men stora har lite svårt att koncentrera sig när de andra går nära. Instruktören erbjöd sig flera gånger att ta en av hundarna så att jag kunde koncentrera mig på bara ena och när jag har gått runt en stund med bägge och den lilla inte brytt sig alls så frågar jag om h*n kan ta lillskiten en stund, vilken h'n kan. Jag säger när jag lämnar över kopplet att han är reserverad/feg för nya människor så h'n behöver ju inte hålla på så mycket med honom, utan bara låta honom stå där bredvid.
Efter bara några få minuter så blir lilkillen lite nyfiken på de andra hundarna. Intruktören låter han hälsa när han drar mot dom... Jag själv låter så gott som aldrig hundar hälsa i koppel. Och absolut inte om det inte har ngt syfte eller när jag tränar. Då ska hundarna helt enkelt inte ens kolla åt de andra hundarnas håll utan koncentrationen ska vara på mig och arbetet. Instruktören låter honom iaf hälsa på flera av hundarna, och det när han drar mot dom, alltså absolut inte *sitt fint så får du hälsa*. Jag var en bit bort och när jag såg det så nämnde jag ngt om att det kanske inte var så bra att han skulle hälsa. Men då jag hade fullt upp med schäfern så orkade jag inte lägga ngn mer energi på det då det varken är tjaffs eller osäkerhet mellan ngn av hundarna
När h*n sen ska gå från de andra hundarna så vill Viggo inte riktigt därifrån men är inte märkbart upphetsad utan bara lite ovillig. H'n har nu hållt i Viggo i knappt 5-10 min. Instruktören väljer då att korrigera istället för att locka. Viggo reagerar med ett morr då han blir osäker (är en stor framgång att jag ens kan lämna honom hos en främmande människa). H'n svarar tillbaka med en starkare korrigering av både röst och ryck i kopplet, drar liksom hunden intill sig och böjer sig ner och ryter till. Vilket resulterar i ännu mer morr från lillens sida och han stretar även bakåt. När h'n släppt så blir Viggos intresse väldigt stort mot hundarna (Antar att han fann tryggheten där). Och h'n korrigerar även nu. Detta fortsätter flera gånger under kanske 20 min och h*n både nyper tag i honom och ryter till samt rycker i kopplet. Viggo vill mer och mer till hundarna och både piper och drar en del. Jag påpekar flera gånger att det inte hjälper med korrigering då han är rädd och osäker. H*n nämner även ngn gång att "oj vad du är en liten dominant hund!".. Ehm... Detta är en otroligt mjuk hund. Inte dominant för fem öre.
Ja, nu låter det som att jag bara stod och kollade på... Dels var jag ibland en bit ifrån och tränade och när jag var i närheten så påpekade jag flera gånger att han är osäker. Och trodde att intruktören faktiskt skulle lyssna när jag noggrant påpekar att det inte hjälper att korrigera eftersom att han blir rädd. Nu stod h*n ju inte heller och drog och ryckte i honom hela tiden så när det upphörde så gick jag och tränade och sen fick jag gå tillbaka för att påpeka det igen...
Iaf, resultatet blev en hund som jag aldrig sett tidigare. Han är fem år och jag vet hans sidor. Både bra och dåliga. Han pep, gnällde, gjorde andra oigenkännliga ljud och drog mot hundarna som besatt mot slutet. Sån är han inte ens när vi har gått ute tillsammans med löptikar. Han gjorde antagligen så för att de var en bättre trygghet. Jag tog över honom och han fortsatte med detta beteendet resten av lektionen... Var riktigt låst med det.
Direkt efter lektionen så mötte jag en tjej med en schäferhane och en kastrerad schäferblandning. När vi börjar gå (hundarna aldrig träffats innan) så är han sig själv igen. Tyst och helt obrydd...
Grejen jag hakar upp mig på är att intruktören var så okunnig. Detta är ändå en utbildad intruktör och problemlösare... Borde ju då ha mer kunskap om rädslor och hur man hanterar dessa.
Mest behövde jag nog skriva av mig lite. Och det blev ett otroligt rörigt inlägg, men hoppas att ngn förstod
Men frågan är även om/vad ni har stött på för okunnighet bland instruktörer?
