Sv: Okej- jag ger upp. Min treåring behöver en exorcist och jag en spahelg
Jag har en snart 6 årig kille som har haft liknande perioder. Nu har han oftast bra dagar eller dåliga dagar, inga bra eller dåliga perioder. Ännu är det dock jävligt SKITjobbigt att gå i en affär med 6 åringen, 4 åringen och 1 åringen, för jag har bara två armar och i tex Lindex så blir 6 åringen FORT ett monster och 4 åringen apar efter.... Vid sånna tillfällen skulle jag vilja slita mitt hår från skallen och lägga mig ner på golvet och så nävarna i golvet och skrika och gapa och gråta ut min sorg över att ALDRIG får handla snabbt och utan gnäll, bråk och stoj........ 6 åringen kan verkligen inte med att handla i en klädaffär, men ibland måste jag ju ( några få gånger per år) och ibland har jag inte barnvakt, men jag blir lika besviken på honom varje gång. Han VET hur man uppför sig, men gör inte det.
Han är dock väldigt respektlös mot andra människor, som mot mig, sin bror och sin mormor. Han tränger sig före, struntar i att man säger något till honom, vägrar lyda, avbryter när man pratar osv Säger jag tex stanna så bara fortsätter han gå, tills man antingen ryter till ordentligt eller springer efter honom och släpar tillbaka honom. Jag brukar ta tag i honom och hålla fast honom samtidigt som jag upprepar vad han ska göra och vad som händer ifall han bryter mot en viss regel. Som när de ska lägga sig, om de har en leksak i sängen är det liksom ok, men det är inte ok att lämna sängarna för att gå in på varandras rum och leka... I kväll tog jag tag i honom och fick honom att titta på mig och jag sa att de ska stanna i sängarna för om de går därifrån så släcker jag deras lampa. och så bad jag honom säga vad jag ville han skulle göra och vad som hände om han inte gjorde som jag sa. Han upprepade det och sa att han lovade stanna i sin säng. 5 minuter efter läggdags befinner han sig på broderns rum- det är samma visa VARJE kväll...... samma skrik och gnäll för att jag släcker lampan, jag är ett dumhuvud som släcker lampan för han vill ha den tänd.... ( tilläggas ska att ingen av dem är mörkrädda).
I går tog han sönder broderns bil ( han gillar att ta sönder saker, krockar gärna med flit med sina bilar så att delarna flyger åt alla håll) och då blev jag rejält arg för det var en bil som brodern fått i julklapp så han fick helt enkelt ge en av sina egna bilar till sin bror och så slängde jag det som var sönder. Det var inte populärt och jag hoppas att det fick honom att fundera lite på att INTE ta sönder sin brors leksaker. I går rensade jag bort alla leksaker som var sönder från deras lådor och det blev en hel del och speciellt 6 åringen var sur för det.....
Jag har inte så mycket bråk här om tandborstning för jag ger dem inga val. Här borstar jag tänderna på dem- oavsett om de vill det eller ej. Vill de borsta får de göra det efter jag har borstat deras tänder, inte i stället för. Jag tycker inte att tandborstningen kan hoppas över några veckor, för det är den för viktig för. Däremot kan man inte ta så hårt på kläder eller mat. Vill de inte ha någon mat här så slipper de och det är det enda som faktiskt får dem att äta det jag bjuder på, även om jag lätt faller tillbaka i beteendet tjat.... tjat om att äta, tjat om att det är viktigt med mat osv och ju mer tjat från min sida desto mer matvägran.....
Släpp i väg barnet utan kläder så lär det sig snabbt att det är SVINkallt ute nu
Mina barn avskyr strumpor, jag frågar om de vill ha på morgonen och den som vill ha får och den som inte vill ha slipper. Ibland när vi ska någonstans så tvingar jag dem att ha strumpor på sig, men ska vi bara vara hemma och de bara är ute och leker eller liknande så är de strumplösa om de inte vill ha strumpor på sig. Känns liksom lite onödig att bråka om, de vet ju att de får strumpor om de behöver ha det. Och det är de själva som bestämmer om behovet finns!
Nuförtiden är det nog dock 4 åringen som är värst här. Han är trotsig och envis så det tar priset ibland! Det känns som om jag bankar skallen i en vägg när jag försöker få 4 åringen att lyda.... HALLÅ, han var världens snällaste bebis, HUR kunde han bli ett sådant här ilsket vrångt monster?
Fast de är söta när de sover!
Jag har en snart 6 årig kille som har haft liknande perioder. Nu har han oftast bra dagar eller dåliga dagar, inga bra eller dåliga perioder. Ännu är det dock jävligt SKITjobbigt att gå i en affär med 6 åringen, 4 åringen och 1 åringen, för jag har bara två armar och i tex Lindex så blir 6 åringen FORT ett monster och 4 åringen apar efter.... Vid sånna tillfällen skulle jag vilja slita mitt hår från skallen och lägga mig ner på golvet och så nävarna i golvet och skrika och gapa och gråta ut min sorg över att ALDRIG får handla snabbt och utan gnäll, bråk och stoj........ 6 åringen kan verkligen inte med att handla i en klädaffär, men ibland måste jag ju ( några få gånger per år) och ibland har jag inte barnvakt, men jag blir lika besviken på honom varje gång. Han VET hur man uppför sig, men gör inte det.
Han är dock väldigt respektlös mot andra människor, som mot mig, sin bror och sin mormor. Han tränger sig före, struntar i att man säger något till honom, vägrar lyda, avbryter när man pratar osv Säger jag tex stanna så bara fortsätter han gå, tills man antingen ryter till ordentligt eller springer efter honom och släpar tillbaka honom. Jag brukar ta tag i honom och hålla fast honom samtidigt som jag upprepar vad han ska göra och vad som händer ifall han bryter mot en viss regel. Som när de ska lägga sig, om de har en leksak i sängen är det liksom ok, men det är inte ok att lämna sängarna för att gå in på varandras rum och leka... I kväll tog jag tag i honom och fick honom att titta på mig och jag sa att de ska stanna i sängarna för om de går därifrån så släcker jag deras lampa. och så bad jag honom säga vad jag ville han skulle göra och vad som hände om han inte gjorde som jag sa. Han upprepade det och sa att han lovade stanna i sin säng. 5 minuter efter läggdags befinner han sig på broderns rum- det är samma visa VARJE kväll...... samma skrik och gnäll för att jag släcker lampan, jag är ett dumhuvud som släcker lampan för han vill ha den tänd.... ( tilläggas ska att ingen av dem är mörkrädda).
I går tog han sönder broderns bil ( han gillar att ta sönder saker, krockar gärna med flit med sina bilar så att delarna flyger åt alla håll) och då blev jag rejält arg för det var en bil som brodern fått i julklapp så han fick helt enkelt ge en av sina egna bilar till sin bror och så slängde jag det som var sönder. Det var inte populärt och jag hoppas att det fick honom att fundera lite på att INTE ta sönder sin brors leksaker. I går rensade jag bort alla leksaker som var sönder från deras lådor och det blev en hel del och speciellt 6 åringen var sur för det.....
Jag har inte så mycket bråk här om tandborstning för jag ger dem inga val. Här borstar jag tänderna på dem- oavsett om de vill det eller ej. Vill de borsta får de göra det efter jag har borstat deras tänder, inte i stället för. Jag tycker inte att tandborstningen kan hoppas över några veckor, för det är den för viktig för. Däremot kan man inte ta så hårt på kläder eller mat. Vill de inte ha någon mat här så slipper de och det är det enda som faktiskt får dem att äta det jag bjuder på, även om jag lätt faller tillbaka i beteendet tjat.... tjat om att äta, tjat om att det är viktigt med mat osv och ju mer tjat från min sida desto mer matvägran.....
Släpp i väg barnet utan kläder så lär det sig snabbt att det är SVINkallt ute nu
Mina barn avskyr strumpor, jag frågar om de vill ha på morgonen och den som vill ha får och den som inte vill ha slipper. Ibland när vi ska någonstans så tvingar jag dem att ha strumpor på sig, men ska vi bara vara hemma och de bara är ute och leker eller liknande så är de strumplösa om de inte vill ha strumpor på sig. Känns liksom lite onödig att bråka om, de vet ju att de får strumpor om de behöver ha det. Och det är de själva som bestämmer om behovet finns!
Nuförtiden är det nog dock 4 åringen som är värst här. Han är trotsig och envis så det tar priset ibland! Det känns som om jag bankar skallen i en vägg när jag försöker få 4 åringen att lyda.... HALLÅ, han var världens snällaste bebis, HUR kunde han bli ett sådant här ilsket vrångt monster?
Fast de är söta när de sover!