Gry
Trådstartare
Min dotter, tre och ett halvt bråkar om ALLT, HELA tiden. Jämt.
Om tandborstning: Jag ger henne typ fem chanser att gå med på tandborstningen, säger att jag ska berätta rolig saga osv, säger att hon ska borstas oavsett om hon bråkar, det är hon som väljer. Hon väljer att bråka och det slutar med att jag blåhåller henne ch tvångsborstar.
Läggdags: Ja... kaos. Hon vägrar gå upp för trappan, hon vill inte lyssna på saga, hon är vansinnigt arg och slåss, nyps, rivs. Hon är helt utom sig av ilska. Hon får välja själv om jag ska ligga kvar i sängen och läsa och gosa men då får hon inte slåss. Gör hon det går jag därifrån och kommer tillbaka när hon ropar att jag ska komma in. Ofast väljer hon att slåss.
Vid maten: Hon bråkar om att hon inte vill äta, ska inte sitta där hon sitter osv. Slutar oftast med att hon äter efter oss.
Påklädning morgon: Vägrar klä på sig. Punkt.
Och hon är sååååå envis. Idag satt jag med henne vid två tillfällen, ena gången i en timme, andra i en och en halv, för att hon betett sig jätteilla och slagits och slängt glas och macka i köket. Hon behövde bara säga förlåt. Under tiden satt hon i mitt knä och snodde runt och var fullständigt vansinnig.
Och jag tycker jag gör "rätt". Jag säger alltid att det kostar inget att säga förlåt, det enda som händer är att det blir bättre, mamma blir gladare, du blir gladare osv. Jag är ofta konsekvent med det allra heligaste; bilbälte, tandborste osv . Jag tycker att jag har en dialog. Men hon ligger oftast hellre själv och är vrålförbannad än att bli tröstad. Ohc hon kan hålla inne med att "ge sig" hur länge som helst. Ohc hon skriker att hon ska slå mig, säga till pappa om mig osv. Det är liksom arggråt.
Hu så svamligt. Men herregud, ge mig styrka. Vad är det här? Vår dotter börjar likna ngn på ett nannyprogram... Hon är oregerlig.
Hjälp.
Om tandborstning: Jag ger henne typ fem chanser att gå med på tandborstningen, säger att jag ska berätta rolig saga osv, säger att hon ska borstas oavsett om hon bråkar, det är hon som väljer. Hon väljer att bråka och det slutar med att jag blåhåller henne ch tvångsborstar.
Läggdags: Ja... kaos. Hon vägrar gå upp för trappan, hon vill inte lyssna på saga, hon är vansinnigt arg och slåss, nyps, rivs. Hon är helt utom sig av ilska. Hon får välja själv om jag ska ligga kvar i sängen och läsa och gosa men då får hon inte slåss. Gör hon det går jag därifrån och kommer tillbaka när hon ropar att jag ska komma in. Ofast väljer hon att slåss.
Vid maten: Hon bråkar om att hon inte vill äta, ska inte sitta där hon sitter osv. Slutar oftast med att hon äter efter oss.
Påklädning morgon: Vägrar klä på sig. Punkt.
Och hon är sååååå envis. Idag satt jag med henne vid två tillfällen, ena gången i en timme, andra i en och en halv, för att hon betett sig jätteilla och slagits och slängt glas och macka i köket. Hon behövde bara säga förlåt. Under tiden satt hon i mitt knä och snodde runt och var fullständigt vansinnig.
Och jag tycker jag gör "rätt". Jag säger alltid att det kostar inget att säga förlåt, det enda som händer är att det blir bättre, mamma blir gladare, du blir gladare osv. Jag är ofta konsekvent med det allra heligaste; bilbälte, tandborste osv . Jag tycker att jag har en dialog. Men hon ligger oftast hellre själv och är vrålförbannad än att bli tröstad. Ohc hon kan hålla inne med att "ge sig" hur länge som helst. Ohc hon skriker att hon ska slå mig, säga till pappa om mig osv. Det är liksom arggråt.
Hu så svamligt. Men herregud, ge mig styrka. Vad är det här? Vår dotter börjar likna ngn på ett nannyprogram... Hon är oregerlig.
Hjälp.