Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

[ako]

... på sin/sina hundar?

Nu ska jag berätta om mina vovvar:

Zorro är springer spaniel o 8 år. Han kom som (icke problemhund utan p g a famuljeskäl) omplac när han var 4. Han är världens goaste kramvovve, men trots idoga försök från både oss och hans förra familj och en och annan REJÄL tillsägelse stjäl han ändå mat från bord och bänkar om man går ut ur rummet en sekund. I övrigt finns väl inte så mycket att klaga på, förutom inkallningen (se nedan).

Tassa är cocker och snart 3 år. Hon är den sötaste lilla bimbovovva man kan tänka sig, men har minne som en guldfisk. Hon vet vad NEJ betyder, men glömmer inom 1 minut vad hon inte fick göra. Hon fick hundkursledaren (mycket respekterad man med lååång erfarenhet) att sucka och skratta genom att hon hoppade upp och PUSSADE honom när vi gick på kurs och han skulle försöka "skrämma" henne att komma till mig i stället föra att nosa på utlagda lockbetesleksaker.

Ingen av vovvarna har prickfri inkallning o går därför kopplade på promenad. De är nämligen väldigt viltintresserade och här på landet finns mycket spår (funkar 8 ggr av 10 ungefär, men vad hjälper det - det måste ju sitta 100 om de ska vara lösa anser jag). Lillan vill gärna dra i kopplet, men faktiskt börjar det gå riktigt bra nu efter snart tre år.Dock har de en stor trädgård de kan springa i som komplement till de dagliga, långa koppelpromenaderna. Vi tränar däröver lydnad hemme "på skoj" vilket går utmärkt - de tycker ju det är en skojig lek ju, samt lite trick o hjärngympa.

Trots denna relativa opli tycker jag att de verkar nöjda med tillvaron, och de får ofta kommentarer om att de verkar harmoniska, bl a från flera veterinärer. Själva älskar vi våra vovvar, men har delvis resingerat inför mattjuveri (inget lämnas framme) och guldfiskminne. Som tur är är de väldigt snälla, så oplin är på intet vis farlig, och p g a den är de heller inte lösa annat än om jag jobbar aktivt med dem (jodå- då kan jag få dem att hålla fokus, men inte alltid på en "strospromenad").

Nu undrar jag om det finns flera hundbukefalister som inte riktigt lyckats med lag och ordning med sina hundar, men som ändå tycker deras hunderi funkar hyfsat (vilket jag tycker vårat gör).

Tack, tack från AKO- inte släkt med Caesar M, direkt

 

[mimmipigg]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Har inte hundra pli på jycken men full koll på vid vilka tillfällen det kan vara intelligent att ligga ett steg före
Det är svårt att bli arg på en hund som "glömmer" allt när det händer något roligt. Den hund jag har nu är så levnadsglad att man omöjligt kan vara sur i hans närhet.
Dessutom har han hittills i sitt 5 åriga liv aldrig morrat åt vare sig folk eller fä och det uppskattar jag mycket hos min hund för mig är det mycket viktigare än att ha 100% inkallning.

 

[wildrose]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Ja jag har ju skrivit i flera trådar om mina problem med hundmöten, och det platsar väl verkligen i kategorin "opli"

Jag och min vovve har levt ihop i snart nio år och det funkar finfint om man har ett visst mått överseende och humor. Hundmötesproblemet jobbar vi med men eftersom det inte alltid funkar som matte tänkt sig så är det fortfarande ett problem, om än ett som går att leva med. Vissa saker har jag resignerat inför och undviker eller ignorerar helt sonika. T ex att vovven alltid protestskäller när han blir lämnad i bilen. Går jag utom synhåll i fem minuter så kan jag smyga tillbaka och se honom ligga och sova lugnt och stilla. Lämna vovven bunden i stallet och gå funkar inte heller, han blir helt enkelt olycklig och visar sitt missnöje högljutt. Som tur är så kan han vara ensam hemma utan problem, inget skällande då. Antar att det är en trygghetsfråga.

Nästa hund blir en mer lättjobbad variant med mer "will to please", och bra hjälp med träning redan från början.

Trots att jag är långt ifrån en perfekt hundägare och min hund långt ifrån den mest välartade på jorden så trivs vi med livet tillsammans!

 

[Red_Chili]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Jag kan nästan skylla det här på att jag har vinthund (fast jag är en av dem som hatar när man skyller ifrån sig på hundras/typ egentligen)

Unghunden: (11 mån)
Äter upp hela hemmet om hon har överskottsenergi (vilket hon får lätt) och jag vänder ryggen till.
Lyssnar ännu inte helt på inkalling alla gånger, även om det helt klart går framåt.
Hoppar och studsar som en känguru i kopplet vid hundmöten eftersom hon blir överlycklig och vill leka med allt och alla.. (Har lyckats vänja henne av med det när det gäller människor, men hundar.. det går bättre men känns som om det är långt kvar)
Sedan kan jag nog ha glömt något. Det mesta är jag övertygad om att kommer bli bättre bara hon blir "gammal och klok".

Damen: (8 år)
Har jag haft periodvis i 3 år men flyttat hem till mig för alltid nu. Har pga inte allt för bra saker tidigare i livet dåligt självförtroende i vissa situationer.
Hon morrar eller gör utfall mot hundar vid möten. Blev mycket bättre och nästan helt bra, men så jagades hon av en främmande hund när hon var lös i skogen och vi är tillbaka på ruta 1 igen..
Hon kan (lättare än många andra hundar) känna sig trängd och morrar då och kan, om hund som tränger inte lyssnar, säga åt lite väl mycket.
Hon vaktar mat mot andra hundar lite väl mycket.
Som ni märker är det i situationer med andra hundar som hon inte är helt 100. När hon är med mig och unghunden (som är hennes dotter) är det mesta en dans på rosor och jag får göra vad jag vill med henne utan att hon ens funderar på om det skulle vara ok eller ej. Resten jobbar vi på

 

[Hannahbal]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Haha, jag har verkligen inte 100% pli på min hund (tror för övrigt att 100% aldrig går att uppnå när man sysslar med hundar, men vad vet jag) och erkänner det gärna.
Hon är vuxen omplacering, har haft henne i drygt 8 månader och vi har en hel del problem. I början var hon så osäker att hon följde mig som en skugga, kunde ha henne lös med mig överallt, hon bara hängde i hälarna. När hon blev mer säker så vågade hon ju mer också

Jag har tagit tag i problemen med vardagslydnadskurs (hon var för övrigt mönsterhund på kursen, så fort vi gick därifrån funkade ingenting längre, beror såklart på mig) och nu för en månad sen en privatträning inriktat på våra problem.
Hon drar en hel del i kopplet, blir helt blockerad av synen av andra hundar (vilket självklart försvårar möten, speciellt när folk inte har koll på sina lösa/bara släpper fram när jag tränar min hund att aldrig hälsa utan ett varsågod), vilt, katter, ja, alla djur. Katter och vilt blir hon helt förändrad av och vill bara jaga, ser inget annat. Ja, lite sånt. Små hundar som springer ifrån henne på långt håll när det är mörkt verkar hon också få för sig är något att jaga,vilket är väldigt jobbigt.
Hon är såklart alltid kopplad på promenad, men har tyvärr släppt henne ibland (innan jag tog tag i detta ordentligt med privatträning) för att leka med annan hund på oinhägnat område, korkad som jag är.
Koppeldraget har blivit mycket bättre, blockeringarna blir bättre sakta men säkert, men varierar mycket med dag och humör också.

På sista tiden har hon dessutom lagt sig till med att skälla/skrämma bort (inte utfall, dock) okända människor (t.ex. fastighetsskötaren) när denne kommer in, något jag börjat jobba på direkt. Det blir nog ganska lätt, då hon bara fått chans att göra det den enda gången, sedan dess måste hon sitta längst bort i hallen tills jag/någon annan hälsat och hon får ett varsågod, eller inte alls.

Jag jobbar glatt vidare på detta tills saker löser sig, men tror aldrig det blir någon 100% lydnad med oss, men vi kan ju försöka

 

[PansParis]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Jag har pli på min hund men just nu är hunden bortlämnad hos mamma och pappa. Pappa har så lite pli på hunden så det är inte sant. Pappa är hundens absoluta bästis, de arbetar exempelvis i skogen tillsammans. Efter ett tag går Nallen hem, när det bli lite tråkigt. Så hon får göra exakt vad hon vill och känner för. Vill hon gå 100 meter bort på promenaden, då gör hon det. Ska tillägga att de bor på en gård så det är ingen som störs om hunden och pappa är ute.

Mamma har lika bra pli som mig. Hon är själv pedagog och förstår vikten i att ha regler och vara ledare.

 

[Lipica]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Jag har en hund som lider av galopperande dövhet och en som lider av motsvarigheten till ADHD.

Den förstnämnda blir döv när hon hittar något intressant, men hon är en latsnok så hon rör sig aldrig särskilt snabbt, och är stenlydig på kommandot "stanna" (det innebär ju ingen kraftansträngning från hennes sida, bara stå still). Dövheten slår oftast till vid intressanta lukter och då stannar man mer än gärna ändå. Därför får hon ändå vara lös i skogen, dock inte på vägar/gångvägar där det kommer mer folk.

Den lilla damen har faktiskt veterinären sagt att hon har nån koncentrationssvårighet typ ADHD, vilket jag inte trodde hundar kunde ha, men ändå. Hon är lydig så till pass att om jag kallar in henne så vänder hon mot mig i full galopp men efter tre meter fastnar koncentrationen nån annan stans så hon sätter iväg ditåt, jag ropar, hon vänder, får syn på nåt annat, sticker, osv. Hon är därför väldigt sällan lös.

Lyckligtvis drar ingen av dem i kopplet. I övriga situationer är de lydiga.

 

[martha]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Haha, men Castor är ju hälften människa o hälften vovve
Verkligen en annorlunda personlighet

Fö har jag väldig "pli" på mina hundar. Fast man bör nog inte berätta sånt på buke för alltid är det ju nån som stör sig

 

[liten82]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

jag har extremt lydiga hundar, men helt utan hyffs

Båda mina hundar är extremt lydiga till vardags (och självklart på träningsplanen). Dom kommer till 200% på inkallning oavsett störning (även om man kan få påminna den yngre om att de faktiskt gäller henne också),
dom stannar så det blir bromsspår när jag ger ett stanna-kommando, dom går efter handtecken så jag lätt kan flytta dom både fram, bak och sidledes på vägen under promenaden,
dom vet själva att varje gång vi får möte av människor/hund/cyklist/bil så kommer man till mej, där behövs inget kommando.
Lägger jag dom utomhus så ligger dom kvar tills jag säger nåt annat, även om jag går ur synhåll.
Dom är helt enkelt väldigt behändiga och lydiga utomhus.

Dom är däremot fruktansvärt ohyfsade
Dom hoppar på besökande så de nästan är pinsamt (den ena ylar och pratar dessutom av glädje), dom tigger som vansinniga så fort någon rör sej i köket om de eventuellt är fråga om något ätbart,
dessutom hoppar dom gärna efter händerna när folk håller i något ätbart (dock inte på mej ).
Dom "halv-drar" ständigt i kopplen när vi är ute (därför är dom oftast lösa).
Kommer det någon under promenaden som jag hejjar på beter dom sej som rabiata monster.

Så jag är väl en sån där "typisk lydnadsmänniska" som tävlar Elit men har monster utanför planen

 

[MrsScabtree]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Grima är väldigt lydig till vardags, på promenad osv...men inomhus är en annan femma. Jag skäms över hennes tigg, fast det är jag själv som skämmer bort henne. Hon kan gå fram till främmande och slicka i glasskålen om så är.

"hihi vad gulligt hon tittar på mig!"

*slick*

"eh..öh...vill du ha ny glass?"

 

[wildrose]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Haha ja han är onekligen mkt speciell min lille kaxmupp. Det är det som gör det så svårt att i skrift förklara hur han är, man måste nästan träffa honom live... Och jag tror nånstans att skulle jag tvinga honom till underkastelse på alla fronter så skulle jag kväva hela hans personlighet. Vissa saker är jobbiga, främst hundmötena, men annars tror jag faktiskt att vi hittat en ganska bra balans i livet han och jag. Eller vad tror du ?

 

[wildrose]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Här är det tvärtom... lugn, sansad och trevlig inne och betydligt mer uppe i det blå utomhus. Alla har vi våra svaga sidor

 

[liten82]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Fast, en sak kom jag på..
Eya har alltid tyckt att andra hundar är lite läskiga, jag har haft extremt otur då hon har blivit påsprungen många gånger fler än nån annan hund jag haft (så typiskt).
Självklart har jag tränat massor bland andra hundar och fått henne trygg så länge dom låter henne vara ifred.
Men efter sista löpet (drygt 2 mån sedan) så har den lilla ragatan börjat ta sej ton
Hon har vid ett flertal tillfällen gjort utfall på promenader,
men sen 2 veckor tillbaka då jag började ha med mej min vän vattenflaskan så har hon kammat till sej.
Hoppas de håller i sej!

 

[Hannahbal]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Här är det tvärtom... lugn, sansad och trevlig inne och betydligt mer uppe i det blå utomhus. Alla har vi våra svaga sidor

Här är det likadant, utom när det kommer främlingar och hälsa på då hon börjat bli lite vaktig, men annars är hon (näst intill) mönsterhund inne och ute blir hon en liten

 

[prinsessfeminist]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Haha, men Castor är ju hälften människa o hälften vovve
Verkligen en annorlunda personlighet

Fö har jag väldig "pli" på mina hundar. Fast man bör nog inte berätta sånt på buke för alltid är det ju nån som stör sig

Äsch, det stör inte det minsta. det beror lite på vad man har för hund också.

Jag hade absolut inte den ordning på rottisen som jag tycker att man skall ha när man har en så stor hund. Anledningen var enkel, hunden var väl tuff för min personlighet. Jag tog i ordentlig när nöden krävde, men hade inte orken att alltid vara så rak och tydlig som hunden hade mått bra av. jag hade behövt vara långt mycket tuffare mot henne än vad jag egentligen är som person och då hade hundägandet för mig inte varit så roligt.

Istället löste jag det med att ta kontrollen när det verkligen behövdes och accepterade en del olydiga fasoner som hon hade...

Jag är precis samma person med dv.schnauzern som jag var med rottisen, med skillnaden att jag aldrig behöver ta i med honom. Han är lydig "av sig själv" och lyssnar alltid på tillsägelser. Jag kan ärligt säga att han är lydig på alla sätt.

Jag tycker om att ha ordning på både barn och hundar och jag är en person som är hyfsat konsekvent och tar kommandot. För mindre hårda hundraser räcker denna inställning en bra bit.

 

[Acses]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Jag har pendlande problem med hundmöten med min tik. Hon blir låst när hon ser andra hundar och att problemet inte tagits itu med är helt mitt fel, eftersom jag väljer att inte skaffa barnvakt för att kunna träna ordentligt. Men det är pendlande, ibland blir hon helt låst och skäller och ylar allt hon orkar när hon ser en annan hund, nästa gång bryr hon sig inte alls. Drar hon igång blir hon okontaktbar, anledningen till att jag inte ser det som ett så "stort problem" är att hunden faktiskt, trotts att hon inte är jätteliten, inte är så stark, det låter värre än vad det är, och det är bara jag som får skämmas. Hon går alltid kopplad där det finns risk att vi träffar andra hundar.

Det och att hon gärna stjäl sopor är det enda jag skulle vilja kalla problem, fast jag upplever det som sagt inte som problem, man skulle väl kunna säga att jag ser förbi de detaljerna eftersom de är hanterbara. Utöver det är hon perfekt för mig, den lydnad jag vill ska sitta sitter, hon är underbar med barn och jag litar till 300% på henne runt min 16 månaders dotter. Tiken är en sån typ, och av en sån ras som är väldigt fysisk och gärna leker hårt och hon tycker det är roligt att bli dragen i svansen och öronen, hon älskar när dottern "klättrar" på henne, då är hon i himmelriket. Det finns ingen annan hund jag skulle lita på, på det sättet runt småbarn. Och min slapphet med hundmöten beror väl mycket på att jag tänker "Äh, hon är perfekt i övrigt, man kan inte få allt".

 

[martha]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Äsch, det stör inte det minsta. det beror lite på vad man har för hund också.

Åh, gulle dig

en liten o en stor....
Min kompis har en rottistik och det skulle jag heller knappast orka med då det verkar vara som du säger att man får banne mig aldrig ge mer än en lillfingernagel annars tar dom över så fort dom får chansen...det ska vara roligt att ha hund och mina är också lydiga av naturen..det är så enkelt då.

 

[martha]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Haha ja han är onekligen mkt speciell min lille kaxmupp. Det är det som gör det så svårt att i skrift förklara hur han är, man måste nästan träffa honom live... Och jag tror nånstans att skulle jag tvinga honom till underkastelse på alla fronter så skulle jag kväva hela hans personlighet. Vissa saker är jobbiga, främst hundmötena, men annars tror jag faktiskt att vi hittat en ganska bra balans i livet han och jag. Eller vad tror du ?[/QUOTE]

Hrmmmm

Jorå...det har ni väl

Men som sagt, Castor måste upplevas, finns inte en chans att beskriva hans pesonlighet i skrift

 

[ako]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

KL

Vad kul med så många svar!! Tack!

Skarttade lite när jag läste citatet " mamma är pedagog och förstår att ha regler och vara ledare". Det intressanta är att så är även jag, och samtliga hästar jag har eller har haft har varit så väluppfostrade man bara kan önska sig av dem (undantaget min gamla ponny som inte alltid vill bli fångad i hagen, men i övrigt så), och jag ser egentligen inte mig själv som någon som borde ha ohyfsade djur, jag tycker nog att jag är ganska seriös i min djurhålling överlag, men med de två långörade pajasarna är det faktiskt ingen riktig ordning . Dock är de som sagt mycket goa, glada och harmoniska i övrigt- det är bara en del av diciplinen som saknas...

Jag tror att en del av oplin beror på att vi skaffade dem ganska tätt (utan att ha haft hund innan, men väl hästar o katter i mååånga år), och att det krävdes mer ordning och diciplin än vad vi fattade då för att hålla TVÅ hundar i shape.

 

[Skogstrollet]

Sv: Okej, handen på hjärtat hundbuke- någon mer än jag som faktiskt INTE har superpli

Loka är lustig. Hon kan typ tre kommandon, sitt, loss och apport. (Och numera "hur gör sälen" och hon klättrar upp på pilatesbollen. ) Hon tigger som om hon aldrig får mat, hoppar på folk och klättrar runt i möblerna hemma. Så noll pli.

Ändå kan jag ha henne lös överallt, hon får gärna hälsa på folk och andra djur m.m. eftersom hon är så ruggit lyhörd och aldrig hittar på några direkt hyss. Just därför har jag inte direkt "tränat nån lydnad" med henne, det behövs inte (tycker jag).

Ibland är det nästan lite tråkigt... Det händer att jag saknar hyssen hon hade för sig i början.
Hon kunde jätteskyldig ut över att ha snott en brunprickig banan från köksbänken.