Jag har hjälpt till att förmedla flertalet omplaceringar, det har blivit fantastiskt bra. Hundarna har gått från hem där de av någon anledning inte haft det bra längre (oftast att familjen förändrats på något sätt så att det inte längre gått att lägga tillräckligt med tid på hunden) och istället hamnat i hem som passat dem utmärkt. Det har varit hem där de levt långa, lyckliga liv med människor som älskat dem fullt ut och tagit hand om dem på bästa tänkbara sätt.
Några gånger har det också lett till att nya personer fått upp ögonen för rasen, fått lära sig av en redan vuxen och klok individ och sedan när de köpt valp fått det betydligt enklare än många förstagångsköpare.
Även jag började min "hundkarriär" med en omplacering, en tik som bodde på kennel innan men trivdes bättre hos mig. Idag har jag hund nr 3 och 4, där även 3an är en omplacering. Hon bodde innan i ett hem som inte passade henne bra och jag är otroligt glad åt att hon fick komma till mig istället. Det råder ingen som helst tvekan om att den hunden inte passade så bra ihop med sin tidigare matte som alla hoppats på. Hon beskrevs som jobbig och "omöjlig" på alla tänkbara sätt. Av mig beskrivs hon som den enklaste hund jag någonsin mött, just för att vi passar så otroligt bra ihop. Inte sjutton var det dumt av hennes tidigare ägare att omplacera, tvärt om var det ett oerhört bra beslut för samtliga inblandade.