Och där fick man för att man ville vara snäll....Långt!

[Lovisaleonora]

Hade en period i livet där en månadslön skulle räcka tre månader (med häst och bil). Det var inte så himla fett, och jag hade möjlighet att förbereda mig en del (säga upp abonnemang, rensa ekonomin etc). Måste säga att jag beundrar studenter!

Nå, det jag fick spara in på var bl a mobilräkningen och internet, vilket var rätt stora poster 2005. Och självklart matkontot. Varje inköp fick föregås av en lång för- och emot diskussion med mig själv, en tekaka på vägen hem från träningen var höjden av lyx. Kaffet ransonerades till två koppar om dagen och det var inte finpappret som hängde på toahållaren.

Ja, det är lyxigt att kunna göra val. Lite skämtsamt säger vi ibland att "vi behöver inte fundera på vilken falukorv vi väljer på ICA", om hur den ekonomiska ställningen i hushållet är. Det ÄR en lyx att välja. Vilket alla vet som suttit i skiten ekonomiskt.

Att få mat, tillika lyxmat (viltkött och fisk är ofta att betrakta som lyxigt) men säga nej, känns som ett väldigt lyxigt val.

 

[monster1]

Hade en period i livet där en månadslön skulle räcka tre månader (med häst och bil). Det var inte så himla fett, och jag hade möjlighet att förbereda mig en del (säga upp abonnemang, rensa ekonomin etc). Måste säga att jag beundrar studenter!

Nå, det jag fick spara in på var bl a mobilräkningen och internet, vilket var rätt stora poster 2005. Och självklart matkontot. Varje inköp fick föregås av en lång för- och emot diskussion med mig själv, en tekaka på vägen hem från träningen var höjden av lyx. Kaffet ransonerades till två koppar om dagen och det var inte finpappret som hängde på toahållaren.

Ja, det är lyxigt att kunna göra val. Lite skämtsamt säger vi ibland att "vi behöver inte fundera på vilken falukorv vi väljer på ICA", om hur den ekonomiska ställningen i hushållet är. Det ÄR en lyx att välja. Vilket alla vet som suttit i skiten ekonomiskt.

Att få mat, tillika lyxmat (viltkött och fisk är ofta att betrakta som lyxigt) men säga nej, känns som ett väldigt lyxigt val.

Fortfarande så handlar det om barnen och inte om de vuxnas möjlighet att hålla en god ekonomi. Jag har levt nära en familj där båda föräldrarna var alkoholiserade och rökte, de hade väldigt svårt med ekonomin (eftersom pengarna gick till cigaretter och alkohol) givetvis skaffade de hund och katt också ett tag hade de bil. Det är jättefrustrerande att se barn växa upp i sådana mijöer. Men de har fortfarande behov även om deras föräldrar har dåligt omdöme, så det behövs mer än någonsin fyllas på kylskåp när föräldrarna röker och super upp pengarna redan i början av månaden, barnen kan inte styra över det inte ens när de är tonåringar.

 

[mandalaki]

Hade en period i livet där en månadslön skulle räcka tre månader (med häst och bil). Det var inte så himla fett, och jag hade möjlighet att förbereda mig en del (säga upp abonnemang, rensa ekonomin etc). Måste säga att jag beundrar studenter!

Nå, det jag fick spara in på var bl a mobilräkningen och internet, vilket var rätt stora poster 2005. Och självklart matkontot. Varje inköp fick föregås av en lång för- och emot diskussion med mig själv, en tekaka på vägen hem från träningen var höjden av lyx. Kaffet ransonerades till två koppar om dagen och det var inte finpappret som hängde på toahållaren.

Ja, det är lyxigt att kunna göra val. Lite skämtsamt säger vi ibland att "vi behöver inte fundera på vilken falukorv vi väljer på ICA", om hur den ekonomiska ställningen i hushållet är. Det ÄR en lyx att välja. Vilket alla vet som suttit i skiten ekonomiskt.

Att få mat, tillika lyxmat (viltkött och fisk är ofta att betrakta som lyxigt) men säga nej, känns som ett väldigt lyxigt val.

Dock kan det finnas andra förklaringar till att man "lyxigt" väljer bort fisk och kött än att man är bortskämd. Det var därför jag tog upp NPF - man förstår kanske inte vad man "borde" göra och hur de val man gör tolkas av andra.

En mamma som jag hjälpte var ett närmast solklart fall, jag tog till med upp det med henne och hon sa att hon själv funderat på om det inte kunde vara så. Jag anmälde dessutom familjen till socialen eftersom mamman var i gigantiskt behov av boendestöd och en orosanmälan om barnen skulle kunna sätta igång en stödprocess runt familjen.

Det verkar som om du och några andra utgår väldigt mycket från er själva i era resonemang. Men till det som t ex jag mött när jag varit iväg med matkassar bör man nog förhålla sig med lite ödmjukhet.

 

[stjarnhimmel]

Dock kan det finnas andra förklaringar till att man "lyxigt" väljer bort fisk och kött än att man är bortskämd. Det var därför jag tog upp NPF - man förstår kanske inte vad man "borde" göra och hur de val man gör tolkas av andra.

En mamma som jag hjälpte var ett närmast solklart fall, jag tog till med upp det med henne och hon sa att hon själv funderat på om det inte kunde vara så. Jag anmälde dessutom familjen till socialen eftersom mamman var i gigantiskt behov av boendestöd och en orosanmälan om barnen skulle kunna sätta igång en stödprocess runt familjen.

Det verkar som om du och några andra utgår väldigt mycket från er själva i era resonemang. Men till det som t ex jag mött när jag varit iväg med matkassar bör man nog förhålla sig med lite ödmjukhet.

Det här är en väldigt intressant tråd,, för jag inser att jag just utgår från mig själv när jag tänker...
Jag tänker att när jag hade dåligt med pengar och var sjukskriven etc så köpte jag bilig mat, jag levde på potatis och grönsakssoppor. Åt aldrig kött, fisk etc och det är väl därför jag reagerar att människor tackar nej till mat. För jag tänker mig själv i den sitationen dvs att jag hade varit så tacksam om jag fått det där älgköttet, fisken etc som TS pratade om.
Men jag inser just nu att det kanske inte är alla som kan resonera så, det kan finnas andra missbruk eller andra situationer som jag inte vet om. Så visst- jag inser också att jag kansek förenklar situationen när jag tänker att det är väl bara att köpa billig mat, det gjorde ju jag. Jag levde ju typ på potatis under ett år.

 

[Girasol]

Hmm jag hade kontaktat admin för att meddela hur fbsidan såg ut. Samtidigt vill jag delge vad jag varit med om. Jag jobbar inom psykiatri och en av "mina" klienter satt dömd till tvångsvård med SUP med väldigt begränsade möjligheter till internet. Fick på omvägar höra att statusuppdateringarna på fb av denna klient (bekräftades av annan personal då klienten hade en öppen sida och fog för personal att kontrollera) var "sitter på balkongen och avnjuter en kopp kaffe i goda vänners lag" "grillkväll" etc. Och då vet ju jag de facto att så inte var fallet. Så personen i detta fallet kanske helt enkelt kör ett spel för gallerierna för att hålla fasaden gentemot omvärlden

 

[mandalaki]

Det här är en väldigt intressant tråd,, för jag inser att jag just utgår från mig själv när jag tänker...
Jag tänker att när jag hade dåligt med pengar och var sjukskriven etc så köpte jag bilig mat, jag levde på potatis och grönsakssoppor. Åt aldrig kött, fisk etc och det är väl därför jag reagerar att människor tackar nej till mat. För jag tänker mig själv i den sitationen dvs att jag hade varit så tacksam om jag fått det där älgköttet, fisken etc som TS pratade om.
Men jag inser just nu att det kanske inte är alla som kan resonera så, det kan finnas andra missbruk eller andra situationer som jag inte vet om. Så visst- jag inser också att jag kansek förenklar situationen när jag tänker att det är väl bara att köpa billig mat, det gjorde ju jag. Jag levde ju typ på potatis under ett år.

Jag tror att det är skillnad på att leva på lite pengar och på att vara fattig. De familjer jag mött har t ex bott i lägenhet anvisad av soc, varit utförsäkrade, sjuka, arbetslösa osv. De är vana vid att leva på existensmininum och går med ständig skräck för att inte ha råd med mat till barnen i morgon, än mindre köpa fredagsmys till dem, gå på bio nån gång osv.

När man läser tackbreven hos Giving people läser man om barn som lärt sig att inte säga att de är hungriga för då blir mamma ledsen, om barn som inte får frukost hemma för att de ändå äter skollunch rätt tidigt, om barn som öppnar kylskåpsdörren när givarna varit där och säger "Mamma, vi är rika!", om föräldrar som för första gången kunde sätta igång frysen efter att givarna varit där.

Några arbetskamrater och jag la ihop till en ny vinteroverall åt en rätt stor tjej, när jag var där med den hade mamman just fått matkassar. "Jag kan leva på luft, men barnen ...." sa hon. En annan mamma var rörelsehindrad, hon hade en vårdsäng beviljad men ingen madrass, hon hade förstås prioriterat barnen men nu var det tomt i plånboken. Trots att Giving People egentligen bara hjälper barn så var vi några som ordnade en specialinsamling av presentkort på Jysk - till en madrass åt mamman.

Det är det jag menar med skillnaden på att leva på lite pengar och vara fattig - i synnerhet när man har barn. Har man inte varit där tror jag inte att man fullt ut kan förstå.

 

[Houdinie]

Det var därför jag tog upp NPF - man förstår kanske inte vad man "borde" göra och hur de val man gör tolkas av andra.

Ursäkta min korkighet... men vad står NPF för?

 

[mandalaki]

Fick på omvägar höra att statusuppdateringarna på fb av denna klient (bekräftades av annan personal då klienten hade en öppen sida och fog för personal att kontrollera) var "sitter på balkongen och avnjuter en kopp kaffe i goda vänners lag" "grillkväll" etc.

I sådana fall tror jag att det kan vara en normalitet som man vill ge sken av. Precis som föräldrar vill att deras barn ska kunna göra, barn vars klasskompisar säger Ikväll ska vi ha fredagsmys - då vill även de mer utsatta barnen kunna säga Vi också, just för att de uppfattar det som så normalt.

 

[mandalaki]

Ursäkta min korkighet... men vad står NPF för?

Neuropsykiatriska funktionshinder.

Och du är inte korkig på en fläck

 

[Lovisaleonora]

Det verkar som om du och några andra utgår väldigt mycket från er själva i era resonemang. Men till det som t ex jag mött när jag varit iväg med matkassar bör man nog förhålla sig med lite ödmjukhet.

Till skillnad från oss då, som är arroganta eller? Jag kan inte gärna ha andras erfarenheter, även om jag jobbat med just stora hjälpbehov.

Att akut hjälpa hungriga ungar är det väl ingen som säger nej till.

Dock är det inte alltid den bästa hjälpen i långa loppet, eftersom många vuxna faktiskt ser det som en OK-stämpel att fortsätta sin prioritering, för det fixar sig ju ändå. En bra hjälp då kan vara att inte skynda till, utan hjälpa till självhjälp istället.

 

[stjarnhimmel]

Jag tror att det är skillnad på att leva på lite pengar och på att vara fattig. De familjer jag mött har t ex bott i lägenhet anvisad av soc, varit utförsäkrade, sjuka, arbetslösa osv. De är vana vid att leva på existensmininum och går med ständig skräck för att inte ha råd med mat till barnen i morgon, än mindre köpa fredagsmys till dem, gå på bio nån gång osv.

När man läser tackbreven hos Giving people läser man om barn som lärt sig att inte säga att de är hungriga för då blir mamma ledsen, om barn som inte får frukost hemma för att de ändå äter skollunch rätt tidigt, om barn som öppnar kylskåpsdörren när givarna varit där och säger "Mamma, vi är rika!", om föräldrar som för första gången kunde sätta igång frysen efter att givarna varit där.

Några arbetskamrater och jag la ihop till en ny vinteroverall åt en rätt stor tjej, när jag var där med den hade mamman just fått matkassar. "Jag kan leva på luft, men barnen ...." sa hon. En annan mamma var rörelsehindrad, hon hade en vårdsäng beviljad men ingen madrass, hon hade förstås prioriterat barnen men nu var det tomt i plånboken. Trots att Giving People egentligen bara hjälper barn så var vi några som ordnade en specialinsamling av presentkort på Jysk - till en madrass åt mamman.

Det är det jag menar med skillnaden på att leva på lite pengar och vara fattig - i synnerhet när man har barn. Har man inte varit där tror jag inte att man fullt ut kan förstå.

Ja och det var ju just det jag gjorde.. levde på existensminimum eftersom jag var sjukskriven. Jag hade aldrig fredagsmys, aldrig bio etc. aldrig ngn hobby, resa etc. så att vara fattig som du beskriver var ju just det jag var. Att inte kunna gå till tandläkare, läkare fast man behöver, ej frisör på flera år. Att inte kunna hämta ut sina mediciner för man har noll på kontot.
Men det jag menade var ju att jag inser efter tråden att det kan finnas andra anledningar såsom missbruk som jag inte tänker på.

 

[mandalaki]

Ja och det var ju just det jag gjorde.. levde på existensminimum eftersom jag var sjukskriven. Jag hade aldrig fredagsmys, aldrig bio etc. aldrig ngn hobby, resa etc. så att vara fattig som du beskriver var ju just det jag var. Att inte kunna gå till tandläkare, läkare fast man behöver, ej frisör på flera år. Att inte kunna hämta ut sina mediciner.
Men det jag menade var ju att jag inser efter tråden att det kan finnas andra anledningar såsom missbruk som jag inte tänker på.

Hade du barn då? Jag tror att det är det som får en att gå under känslomässigt av fattigdom.

(Jag argumenterade inte emot dig, du kanske tog det så. Snarare spann vidare)

 

[mandalaki]

Till skillnad från oss då, som är arroganta eller? Jag kan inte gärna ha andras erfarenheter, även om jag jobbat med just stora hjälpbehov.

Att akut hjälpa hungriga ungar är det väl ingen som säger nej till.

Dock är det inte alltid den bästa hjälpen i långa loppet, eftersom många vuxna faktiskt ser det som en OK-stämpel att fortsätta sin prioritering, för det fixar sig ju ändå. En bra hjälp då kan vara att inte skynda till, utan hjälpa till självhjälp istället.

Giving people ÄR akuthjälp. Den som vill göra en långsiktigare insats åt en familj som de mött via GP får göra det på egen hand.

 

[stjarnhimmel]

Hade du barn då? Jag tror att det är det som får en att gå under känslomässigt av fattigdom.

(Jag argumenterade inte emot dig, du kanske tog det så. Snarare spann vidare)

Haha. nä jag är inte heller ute efter att argumentera emot.
Nej jag hade inte barn. Men man kan gå under ändå när man inte vet hur man ska betala hyra, när man inte får sina mediciner, när man har ont i tändena men inte kan gå till tandläkare.

 

[Lovisaleonora]

Jag var helt övertygad om att vi pratade givande i stort, inte absolut och enbart knutet till GP. Om man tittar på resten av diskussionen.

 

[mandalaki]

Jag var helt övertygad om att vi pratade givande i stort, inte absolut och enbart knutet till GP. Om man tittar på resten av diskussionen.

Det innebär inte att man inte kan nämna en organisation som sysslar med akuthjälp, i synnerhet om man erfarenhet av den.

 

[Girasol]

I sådana fall tror jag att det kan vara en normalitet som man vill ge sken av. Precis som föräldrar vill att deras barn ska kunna göra, barn vars klasskompisar säger Ikväll ska vi ha fredagsmys - då vill även de mer utsatta barnen kunna säga Vi också, just för att de uppfattar det som så normalt.

Exakt, ingen vill ju klassas som annorlunda. ( Nåja, väldigt få vill)

 

[honung]

Trista uppfostrande toner i tråden. Jag kan tycka att mandalakis förhållningssätt där barnen är i fokus är att föredra, men jag kan också tycka att organisationer som Giving People skulle kunna uppmuntra och införliva långsiktig hjälp också, exempelvis skulle jag tro att det finns ett s k r i a n d e behov därute av konsumentrådgivning. Jag tänker mig ideellt organiserade ekonomer som kan tänka sig att ge en timme här och där på sin fria tid åt att hjälpa behövande människor med att upprätta en enkel hushållsbudget, ge råd och tips, kanske stöd vid kontakter med till exempel företag eller myndigheter (läs=kronofogden eller inkassoföretag). Den hjälpen tror jag skulle komplettera matkassehjälpen bra.

Jag skulle själv inte köpa cigaretter till en matkasse. Jag har själv varit rökare i många år och sett hur det bruket urholkat ekonomin, och till sist var det min hälsa som sa stopp och jag var tvungen att fimpa utanför akutintaget på sjukhuset. Man kan sluta om man vill, det är ingen mänsklig rättighet att få röka. Det är en olat, en lyxkonsumtion. Ja jag vet, det låter rufft men så är det.

 

[mandalaki]

@honung Utan att ha tänkt igenom det så tror jag att jag tycker att kommunerna borde stå för långsiktigare hjälp och rådgivning. Iofs har de väl redan det långsiktiga ansvaret iom försörjningsstödet. Men GP-familjerna är rätt ofta sådana som fallit mellan stolarna, pengar dröjer pga oklarheter mellan FK och soc, pengarna har tagit slut eftersom ungen behövde dyra mediciner, någon blev tvungen att gå till tandläkaren osv.

 

[honung]

Kommunernas konsumentrådgivning bygger på eget kontaktinitiativ. Jag förutsätter att m å n g a av giving peoples och liknande organisationers kundunderlag är människor som faktiskt inte ens har tagit sig till steget med försörjningsstöd.