Jo men det låter som att just din verksamhet har väldigt illa anpassade lokaler och kanske inte heller någon stor utegård?Våra lokaler är inte direkt utformad för att gå undan (den gruppen jag jobbar i har ett stort rum till förfogande). Det som har gjorts sedan jag började på just den här förskolan (för ett år sedan) är att dels har rummet delats av med låga ljudväggar. Sedan tömde jag en skrubb (ca 2 meter lång och 1 meter bred)där jag vet att barnen inte får vara egentligen (väggarna är omålade och skrubben är egentligen bara en väg för att ta sig till krypvinden) men det har jag gjort till lite kuddrum. Vet att det inte är helt ok men då vi, när jag skapade rummet, hade ett barn i behov som verkligen behövde kunna stänga in sig så såg cheferna mellan fingrarna. Jag har också tagit en del av personalrummet och skillt av med draperier så det finns en liten avskild läshörna för barnen men det är inte helt optimalt då dels personalen vill vara där ostört om dom har rast och dels så blir det lite för långt bort för att man ska vilja släppa barnen dit själv utan närvarande vuxen men det funkar.
Tyvärr är vi bara på den avdelningen 15timmar veckan övrig tid är vi hopslagen med andra avdelningen på en annan våning i byggnaden. Tyvärr är inte dom lika mån om möjligheten att gå undan så då är det dels väldigt många barn och lite eller ingen möjlighet att gå undan helt. Lugnaste stället där är målarrummet för där kan "bara" 6 barn vara åt gången. Deras läshörnor är 2 soffor. Den ena plaserad i fantasileks hörnan (prova ta det lugnt och läsa en saga samtidigt som någon leker mamma pappa barn ) och en har dom nyligen placerat vid bil-lek och spelhörnan. Lite bättre än den andra men skulle inte säga att det är lugnt.
Jag är nog den pedagog som kanske värdesätter vikten av valfritt lugn mest (mycket pga tinnitus).
Naturligtvis jobbar vi alla för att hela tiden hitta sätt för att skapa bra miljöer för barnen där alla mår bra men dels är det många olika barn med många olika behov som ska samsas om samma lokaler där ofta dom med mest behov som får styra möbleringen för just den barngruppen. Sedan är vi pedagoger olika. Jag har exempvis aldrig sökt mig till stora folksamlingar och somsagt har tinnitus så jag ser värdet av lugnet medans jag har kollegor som kanske alltid dras till händelserna centrum och dom ser kanske mer vikten av översyn och att barnen ska känna rörelsefrihet och aktivering. Oftast tror jag att vi kompliterar varandra men varje personal-lag har ju sin tanke med respektive avdelningen.
Före 7 och efter 15 är Vi är också ihopslagen med alla avdelningar + fritids (då fritidspersonalen behöver lägga sin arbetstid i skolan) så vi har ganska jämn belastning över dagen (mellan 6 och 7 brukar vi ta emot ca 20 barn i åldrarna 1 till 10 år )
Lugnast stunden sett till barnantal är nog mellan 7 och 7.30 då har fritids gått till sin avdelning och vi har inte tagit emot alla frukost barn än.
Samtliga tre verksamheter jag har haft barn på och själv var på ( för länge sedan) har ett stort rum för samling (mitt gamla står kvar men jag har ju inte varit inuti på 40 år iofs) och fyra mindre rum i varierande storlek, lego, kuddar och böcker, leka kök och sådant, måla. Sedan kanske en soffgrupp i större rummet också och en hörna med ett lekhus där.
De verkar nästan byggda efter samma mall. Den förskola jag var på som liten hade lektionssal för sexåringarna också där man hade ordentliga lektioner i att lära känna bokstäver, räkna lite och så (De som säger att man inte gjorde sådant eller hade pedagogisk verksamhet på 80-talet måste vara lite förvirrade. De var supernoga med stuff som ingen bryr sig om nu som att alla barn skulle kunna fläta band och leka med lera och stuff. Eller såhär, det kanske inte fanns en plan för det uppifrån men de gjorde det ändå av sig själva på mitt.)
Sedan är gårdarna uppdelade i bitar, men olika bra, någon med pulkakulle (synen på en lång smärt 60+ gråhårig dam som åker plastmatta med 6 tvååringar vrålandes se upp i backen. ) och väggar för att måla vatten på och lekskepp. Någon med bara bana för cykling och lite klätter. Stora skillnaden där har varit att på första förskolan var personalen med och lekte en och en med varsin grupp barn och satt med barn i knät i sandlådan osv. Medan på andra förskolan gjorde de inte det utan agerade om någon slog sig. (Samtidigt styrde de så att vissa tider kunde det vara val om vara inne eller ute)
Så det verkar som att kommunen kan göra en hel del för barnen när de bygger verksamhet och gård. Vissa gör ingenting och andra försöker och lyckas ganska bra. Sedan har man ju börjat titta på hur gårdens storlek och utepedagogik gynnar rörelse eller avsaknad av det gynnar stillasittande.
Senast ändrad: