Obesvarad kärlek gör så ont!

[Oli]

Jag var tillsammans med min dåvarande sambo i 5 år tills jag ville göra ett uppbrott pga. svalnade känslor.
Han blev förkrossad och jag brände honom totalt. Träffade en ny ganska snart.
Ett år efter började min ångest komma. Jag tänkte ofta på hur illa jag hade behandlat mitt ex och varför i hela friden jag förstörde det vi hade. Jag hade ständiga tankar på att lämna den nuvarande dels pga. tankarna på mitt ex och sedan fungerade det inte så bra mellan oss heller. Jag drog på det ytterligare ett år.

För fyra veckor sedan träffade jag mitt ex hemma hos min bror. Vi pratade på kvällen och han var otroligt ledsen, sa att han inte kommit över mig och att han inte klarade av att träffa mig.
Det blev knuffen jag behövde och jag lämnade mitt förhållande, äntligen.

Började träffa mitt ex som vänner efter det. Han hörde ofta av sig och sa även att han önskar att det kunde bli som förut. Att han ville ha mig i sitt liv. Vår vänskap blev lite mer och mina känslor för honom stormade tillbaka.
Jag märkte för en vecka sedan att någonting förändrat hos honom. Han hörde inte självmant av sig och det kändes mer kallt så jag frågade honom igår om jag försökte i onödan. Då släppte han bomben.
Han hade försökt och det kändes underbart i början men ju mer vi sågs desto mer försvann känslorna.

Nu sitter jag här. Det blev ombytta roller. Jag är förälskad på nytt och han vill inte ha mig längre. Det gör så jävla ont! Fattar vad jag fick honom att gå igenom, men hur klarade han det?
Hur kan hans känslor gå ner till noll på några veckor?? Han vill fortfarande vara min vän, men känner ingenting mer.
Vet inte vad jag vill med detta men jag vet inte vad jag ska göra heller! Jag känner mig helt tom, vilseledd och vill bara gråta.

 

[Idas]

Jag har upplevt en liknande situation där jag höll avstånd och var måttligt intresserad tills dess att andra personen i fråga drog öronen åt sig. Då blev jag plötsligt blixtkär. Jag säger inte att det är så för dig, men man vill ofta ha det man inte kan få. Kanske var det en liknande situation även för ditt ex nu? När han märkte att ditt intresse fanns där igen blev han osäker?
Är det verkligen så att det är ditt ex du vill ha eller vill du ha det som du kommer ihåg som bra från ert förhållande? För att återigen utgå från mig själv tycker jag ofta att man snabbt glömmer det som varit dåligt och bara kommer ihåg de bra bitarna, på gott och ont.

 

[Oli]

Tack för ditt svar!
Jag har absolut haft de tankarna om att det inte är personen jag saknar, utan förhållandet vi hade.
Dessa veckor har däremot känts väldigt bra! Som att vi verkligen hittade tillbaka till varandra sakta men säkert. Mina tre syskon som vetat om att vi setts har hela tiden sagt att det skulle bli vi igen. Dels pga. hur svårt han hade att släppa mig under dessa två år och hur hårt han tog det när vi separerade.

Kanske var ett återfall det han behövde för att verkligen gå vidare?
Ja, det känns lite som det att man vill ha det man inte kan få. När han fick mig igen, då ville han inte ha mig.
Han vill vara min vän. Borde vi fortsätta som det?

 

[Mammas]

Känner du att du klarar att vara vän med honom, eller kommer det bara att plåga dig att du inte kan få honom? Om du mår bra av det, kör på att vara vänner, om det tär för mycket på dig föreslå att ni tar en paus innan ni gör ett nytt försök att vara vänner, när du kommit över honom?

 

[Lillgrådis]

Om ni hittar en någorlunda gemensam "nivå" på vänskapen, så är det något att vara rädd om och som kan ge er båda mycket i utbyte - utan att gå över till ett förhållande igen. Uppenbart har ni mycket som förenar er och borde kunna vara till glädje för er båda två, bara i en annan sorts relation.

Och det är synd att kasta bort en sådan för att de andra känslorna verkar ha varit i otakt. Fokusera ordentligt på det fina och betydelsefulla i en djup vänskap - förutsatt att ni båda vill ha en sådan - snarare än det ledsamma i en obesvarad kärlek. Så lyckas det säkert bra även om det känns trist just nu. Och nyttja framför allt inte vänskapen som någon inre förhoppning om besvarad kärlek någon gång i framtiden, utan sätt punkt med att vänskapen är alldeles tillräcklig och värdefull i sig. För det är den, eller kan den vara om ni låter den vara det.

 

[Remmer]

Jag var tillsammans med min dåvarande sambo i 5 år tills jag ville göra ett uppbrott pga. svalnade känslor.
Han blev förkrossad och jag brände honom totalt. Träffade en ny ganska snart.
Ett år efter började min ångest komma. Jag tänkte ofta på hur illa jag hade behandlat mitt ex och varför i hela friden jag förstörde det vi hade. Jag hade ständiga tankar på att lämna den nuvarande dels pga. tankarna på mitt ex och sedan fungerade det inte så bra mellan oss heller. Jag drog på det ytterligare ett år.

För fyra veckor sedan träffade jag mitt ex hemma hos min bror. Vi pratade på kvällen och han var otroligt ledsen, sa att han inte kommit över mig och att han inte klarade av att träffa mig.
Det blev knuffen jag behövde och jag lämnade mitt förhållande, äntligen.

Började träffa mitt ex som vänner efter det. Han hörde ofta av sig och sa även att han önskar att det kunde bli som förut. Att han ville ha mig i sitt liv. Vår vänskap blev lite mer och mina känslor för honom stormade tillbaka.
Jag märkte för en vecka sedan att någonting förändrat hos honom. Han hörde inte självmant av sig och det kändes mer kallt så jag frågade honom igår om jag försökte i onödan. Då släppte han bomben.
Han hade försökt och det kändes underbart i början men ju mer vi sågs desto mer försvann känslorna.

Nu sitter jag här. Det blev ombytta roller. Jag är förälskad på nytt och han vill inte ha mig längre. Det gör så jävla ont! Fattar vad jag fick honom att gå igenom, men hur klarade han det?
Hur kan hans känslor gå ner till noll på några veckor?? Han vill fortfarande vara min vän, men känner ingenting mer.
Vet inte vad jag vill med detta men jag vet inte vad jag ska göra heller! Jag känner mig helt tom, vilseledd och vill bara gråta.

Bara att lämna och gå vidare. Vänner av motsatt kön är ingen bra idé eftersom det bara skapar komplikationer. I synnerhet inte om det finns starka känslor involverade.

Tänk dock över ditt beteende till nästa förhållande så att du inte återigen gör slut med en bra kille för att du hoppas att gräset är grönare på andra sidan. Lycka till!

 

[FannyN]

Bara att lämna och gå vidare. Vänner av motsatt kön är ingen bra idé eftersom det bara skapar komplikationer. I synnerhet inte om det finns starka känslor involverade.

Tänk dock över ditt beteende till nästa förhållande så att du inte återigen gör slut med en bra kille för att du hoppas att gräset är grönare på andra sidan. Lycka till!

Oj! Menar du att alltså att bisexuella inte kan ha vänner alls?

 

[Raderad medlem 6459]

Oj! Menar du att alltså att bisexuella inte kan ha vänner alls?

Mata inte trollet!

 

[Bison]

Bara att lämna och gå vidare. Vänner av motsatt kön är ingen bra idé eftersom det bara skapar komplikationer. I synnerhet inte om det finns starka känslor involverade.

Tänk dock över ditt beteende till nästa förhållande så att du inte återigen gör slut med en bra kille för att du hoppas att gräset är grönare på andra sidan. Lycka till!

Men hjälp vilken konstig inställning. Jag har flera manliga vänner och det fungerar alldeles utmärkt, inga komplikationer wso.

 

[Inte_Ung]

Mata inte trollet!

Det är tyvärr inget troll även om jag önskar att det vore så.

 

[Remmer]

Oj! Menar du att alltså att bisexuella inte kan ha vänner alls?

Ingen aning och jag bryr mig inte.

 

[Remmer]

Men hjälp vilken konstig inställning. Jag har flera manliga vänner och det fungerar alldeles utmärkt, inga komplikationer wso.

Nu betyder ordet vän inget i dagens värld. Jag syftar på vänner du ringer och tillbringar kvällen med över en film eller dylikt.

Sverige är så överdrivet progressivt. Att det är olämpligt att bjuda hem en kvinnlig vän säger sig självt. Barnen är de som får ta stryk över denna slappa inställning bland vissa. Tragiskt och destruktivt är bara förnamnet.

 

[avslutat medlemskap]

Men hjälp vilken konstig inställning. Jag har flera manliga vänner och det fungerar alldeles utmärkt, inga komplikationer wso.

Och jag har flera kvinnliga vänner som utan nån baktanke från något håll sover över här, antingen på genomresa eller för att vi gör saker tillsammans som inte innefattar sex eller känslor i någon form, dessutom har flera av dom sambos eller är gifta. Vänner är och förblir just,,,,,,,,vänner av en anledning och vänner måste man kunna lita på i alla lägen oavsett vad det gäller eller var man än är.

 

[avslutat medlemskap]

Att det är olämpligt att bjuda hem en kvinnlig vän säger sig självt. Barnen är de som får ta stryk över denna slappa inställning bland vissa. Tragiskt och destruktivt är bara förnamnet.

Varför är det destruktivt att umgås med dom man tycker om? Vänner är ju liksom inte KK eller "one night stand" utan just,,,,,,,,vänner.

 

[Remmer]

Varför är det destruktivt att umgås med dom man tycker om? Vänner är ju liksom inte KK eller "one night stand" utan just,,,,,,,,vänner.

Bara i Sverige.

Dels kan du inte veta om vännen blir älskarinna.
Dels gör du din partner mindre unik.
Dels gror du ett frö av oro hos barnen.

Jag bryr mig ärligt talat inte vad folk gör innan de skaffar barn men därefter är det enbart egoistiskt med nära vänner av motsatt kön. Och som förberedelse är det vettigt att hålla viss distans.

http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Skilsmassor-vanliga-efter-nagra-ar/

http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/50-000-barn-ar-med-om-en-separation-varje-ar/

 

[Smulu]

Mins barn ska veta att vänner kan ha snopp eller snippa. Skulle aldrig begränsa dem till att välja vänner efter det kön de tillhör.

 

[Remmer]

Mins barn ska veta att vänner kan ha snopp eller snippa. Skulle aldrig begränsa dem till att välja vänner efter det kön de tillhör.

Jag förordar en pragmatisk hållning framför den dogmatiska som du pläderar för.

 

[avslutat medlemskap]

Bara i Sverige.

Dels kan du inte veta om vännen blir älskarinna.

Jo tänk för att jag vet det, hur jag kan vara så tvärsäker på det får du klura ut själv.

Dels gör du din partner mindre unik.

Inte en chans!

Dels gror du ett frö av oro hos barnen.

Inte heller en chans!

Jag kan tvärsäkert säga att jag värderar mina vänner för högt för att antingen bli KK eller gå mellan trädet och barken och kvadda ett äktenskap, mina vänner litar på mig såpass att jag i vissa familjer räknas in i den familjen.

 

[Vallmo]

Bara i Sverige.

Dels kan du inte veta om vännen blir älskarinna.
Dels gör du din partner mindre unik.
Dels gror du ett frö av oro hos barnen.

Jag bryr mig ärligt talat inte vad folk gör innan de skaffar barn men därefter är det enbart egoistiskt med nära vänner av motsatt kön. Och som förberedelse är det vettigt att hålla viss distans.

http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Skilsmassor-vanliga-efter-nagra-ar/

http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/50-000-barn-ar-med-om-en-separation-varje-ar/

Vilket dravel!
Har du åkt i en tidsmaskin hit från 1800-talet?

Du är ju bara för mycket......

 

[Bison]

Nu betyder ordet vän inget i dagens värld. Jag syftar på vänner du ringer och tillbringar kvällen med över en film eller dylikt.

Sverige är så överdrivet progressivt. Att det är olämpligt att bjuda hem en kvinnlig vän säger sig självt. Barnen är de som får ta stryk över denna slappa inställning bland vissa. Tragiskt och destruktivt är bara förnamnet.

Vi går ut och går, ser på film, lirar tv-spel, lagar mat, åker på roadtrips. Vi är vänner helt enkelt.
Det har fungerat för mig att ha manliga vänner i 31 år.
Min bästa vän är man, vi skickar ungefär 3000 sms till varandra i månaden samt pratar i telefon en timme per dag och vi är även kollegor.
Min pojkvän har inga problem med det, hade han haft det hade han inte varit min pojkvän