Jag är fullt medveten om hur halal fungerar i Sverige och ser inga andra problem i det mot den vanliga slakterislakten så att säga. Däremot har jag sett det ramaskri på exempelvis sociala medier om hur hemskt det är med halal och att muslimska barn ska ha specialmat i skolan pga sin eller föräldrarnas tro och fy jävlar om de serverar halalkyckling till hela skolan!
I samband med detta har det även kommit ord som att muslimerna tar över vårt samhälle osv. Jag håller inte med dem mer för det men tyvärr har jag bevittnat det och tog väl kanske felaktigt för givet att det var en större grupp än de jag stött på som höll på sådär. Faller det sig så att detta är mer än en liten grupp kan jag se att det, fel hanterat, leder till att religionen som sådan blir drabbad och att det blir mer utanförskap än nödvändigt. Naturligtvis måste man ju stå upp och säga ifrån om terrorism men jag tror att det vill till att man, till vår allmänhet, gör det prydligt för att inte hälla vatten på kvarnar till dessa trångsynta.
Jag vet inte hur jag bättre ska förklara. Det känns som om jag blir påhoppad för att jag råkat höra/läsa jävligt tråkiga attityder mot muslimer och tror att det, för att undvika ramaskri och utanförskap, måste skötas snyggt när/om det tas upp på riksnivå. Tänk att Sverige på allvar tar ställning i detta, det smäller på t-centralen i rusningstid. Min teori är att de som får ta stryk inte är terrorister utan muslimer generellt och att det blir utanförskap av högre grad. Hur når man ut till alla dessa att terror och religion inte är samma sak i det här fallet? Att de lugnt kan låta sina ungar gå kvar i en skola med muslimer utan att rekryteras till is? Bör man börja med att göra klart skillnaden innan man faktiskt går ut och tar ställning på allvar för att undvika högre nivå av utanförskapet än vad vi har idag? Går det ens?