Shaggy
Trådstartare
Idag insåg jag att det här inte är hållbart längre. Jag gillar mitt jobb, mina kollegor och är duktig på det jag gör. Tyvärr finns det ett stort men i det hela och det är ledningen (+ att jag inte har någon kollega som kan det jag kan).
Min chef kan ingenting om det jag gör, chefen på den anläggning jag är stationerad är hemsk och chefen för den region jag jobbar i är inte heller något att luta sig mot.
Det här påverkar mig väldigt negativt. Idag fick jag panik då jag insåg att det bara är en vecka kvar tills jag börjar jobba igen.
Chefen på den ort jag är stationerad vill ha makt, h*n ser bara pengar och h*n vill sälja (sagt av henom själv). Personen kan då du försöker prata med henom skrika "DET TAR VI INTE NU" även om du inte avbryter utan blivit inbjuden för att prata om något och ställer en följdfråga på det 'mötet' handlade om. Personen slänger över sina arbetsuppgifter på andra, ska ha full kontroll på vad alla gör och gjort vilket bla gör att andra får vänta på viktiga papper eftersom henom ska gå igenom dem först och föra in i sina privata filer, folk får pga usel planering göra både dubbelt och trippelt jobb, om du gör ett bra jobb är h*n missnöjd gör du ett utmärkt jobb tar h*n dig för givet, skäller ut folk för skitsaker, har en regel för sig själv och en annan för alla andra osv.
Min chef kan som sagt inget om det jag gör och verkar vara ännu svagare än jag tidigare trott. Att h*n inget kan om saken är helt ok men h*n har verkligen ingen koll alls. Det geografiska område jag ska sköta är gigantiskt och går inte tidsmässigt ihop med min arbetsbeskrivning. Jag bad om ett möte där vi skulle gå igenom vad jag skulle prioritera.
När jag sa att "det funkar inte att en person ska göra allt det här i det här stora området" så frågar h*n "vad är det du inte klarar av av det här". Jag kände mest att
Jag sa tydligt att "inget av det här är ett problem i sig men det går inte att en person ska sköta det här i hela området". Svaret blev "vi går igenom arbetsbeskrivningen"
Vi gjorde så och frågan kommer återigen, vad som är ett problem
Tillslut fick vi till en prioritering vilket kändes rätt bra men det höll inte många dagar innan personen ovan ringde min chef för att beklaga sig över att jag inte ville göra ett jobb (som alltså låg som oprioriterat enligt listan). Detta var en sak jag berättat för henom tidigare. Min chef börjar snacka om att kunden inte ska hamna i kläm och liknande. Att jag varit sjukskriven för depression, mår piss och tydligt talat om att jag behöver hjälp att prioritera verkar helt bortglömt.
Min läkare vill sjukskriva mig men eftersom fk anser att jag kan jobba 100% så är det rätt meningslöst (klarar man 50% så har de nämligen bestämt att man klarar 100%). Jag har sagt till min chef att jag i nuläget inte vill jobba mer än 75% men får då till svar att "Nu har man ju kommit fram till att vi behöver en X på 100%". Sanningen är att man inte alls kommit fram till det utan bestämt att det ska finnas en X i regionen helt utan tanke på belastning. Fakta är att det behövs mellan 150 och 200% X i regionen.
Tyvärr är mitt jobb ett rätt ovanligt jobb, vi är garanterat färre än 100 pers i landet som kan det jag kan och det ligger långt ifrån huvudfåran av vad man gör inom det jag är utbildad till. Min kunskap är alltså för företaget värdefull (vilket inte min chef förstår iom att h*n inte kan något om det jag gör) men min arbetsmarknad är också mycket begränsad.
Idag när jag tog ut hästarna så kände jag att "Jag säger upp mig på tisdag" och hade jag haft det sparkapital jag har men inga hästar så hade jag gjort det bara för att överleva (jag har inte haft några självmordstankar alls sedan julaftonsmorgon) men nu har jag ju hästarna och även om jag kan hålla dem extremt billigt så hjälper ju inte det så långt iom att de ändå kostar ett par tusen/individ i månaden. Problemet är att jag mår så dåligt så jag klarar inte ens av att leta efter nytt jobb. Jag har försökt men så fort jag sätter mig och söker runt så stänger hjärnan ner och jag tittar bara tomt på skärmen.
Min chef kan ingenting om det jag gör, chefen på den anläggning jag är stationerad är hemsk och chefen för den region jag jobbar i är inte heller något att luta sig mot.
Det här påverkar mig väldigt negativt. Idag fick jag panik då jag insåg att det bara är en vecka kvar tills jag börjar jobba igen.
Chefen på den ort jag är stationerad vill ha makt, h*n ser bara pengar och h*n vill sälja (sagt av henom själv). Personen kan då du försöker prata med henom skrika "DET TAR VI INTE NU" även om du inte avbryter utan blivit inbjuden för att prata om något och ställer en följdfråga på det 'mötet' handlade om. Personen slänger över sina arbetsuppgifter på andra, ska ha full kontroll på vad alla gör och gjort vilket bla gör att andra får vänta på viktiga papper eftersom henom ska gå igenom dem först och föra in i sina privata filer, folk får pga usel planering göra både dubbelt och trippelt jobb, om du gör ett bra jobb är h*n missnöjd gör du ett utmärkt jobb tar h*n dig för givet, skäller ut folk för skitsaker, har en regel för sig själv och en annan för alla andra osv.
Min chef kan som sagt inget om det jag gör och verkar vara ännu svagare än jag tidigare trott. Att h*n inget kan om saken är helt ok men h*n har verkligen ingen koll alls. Det geografiska område jag ska sköta är gigantiskt och går inte tidsmässigt ihop med min arbetsbeskrivning. Jag bad om ett möte där vi skulle gå igenom vad jag skulle prioritera.
När jag sa att "det funkar inte att en person ska göra allt det här i det här stora området" så frågar h*n "vad är det du inte klarar av av det här". Jag kände mest att
Jag sa tydligt att "inget av det här är ett problem i sig men det går inte att en person ska sköta det här i hela området". Svaret blev "vi går igenom arbetsbeskrivningen"
Vi gjorde så och frågan kommer återigen, vad som är ett problem
Tillslut fick vi till en prioritering vilket kändes rätt bra men det höll inte många dagar innan personen ovan ringde min chef för att beklaga sig över att jag inte ville göra ett jobb (som alltså låg som oprioriterat enligt listan). Detta var en sak jag berättat för henom tidigare. Min chef börjar snacka om att kunden inte ska hamna i kläm och liknande. Att jag varit sjukskriven för depression, mår piss och tydligt talat om att jag behöver hjälp att prioritera verkar helt bortglömt.
Min läkare vill sjukskriva mig men eftersom fk anser att jag kan jobba 100% så är det rätt meningslöst (klarar man 50% så har de nämligen bestämt att man klarar 100%). Jag har sagt till min chef att jag i nuläget inte vill jobba mer än 75% men får då till svar att "Nu har man ju kommit fram till att vi behöver en X på 100%". Sanningen är att man inte alls kommit fram till det utan bestämt att det ska finnas en X i regionen helt utan tanke på belastning. Fakta är att det behövs mellan 150 och 200% X i regionen.
Tyvärr är mitt jobb ett rätt ovanligt jobb, vi är garanterat färre än 100 pers i landet som kan det jag kan och det ligger långt ifrån huvudfåran av vad man gör inom det jag är utbildad till. Min kunskap är alltså för företaget värdefull (vilket inte min chef förstår iom att h*n inte kan något om det jag gör) men min arbetsmarknad är också mycket begränsad.
Idag när jag tog ut hästarna så kände jag att "Jag säger upp mig på tisdag" och hade jag haft det sparkapital jag har men inga hästar så hade jag gjort det bara för att överleva (jag har inte haft några självmordstankar alls sedan julaftonsmorgon) men nu har jag ju hästarna och även om jag kan hålla dem extremt billigt så hjälper ju inte det så långt iom att de ändå kostar ett par tusen/individ i månaden. Problemet är att jag mår så dåligt så jag klarar inte ens av att leta efter nytt jobb. Jag har försökt men så fort jag sätter mig och söker runt så stänger hjärnan ner och jag tittar bara tomt på skärmen.
