- Svar: 10
- Visningar: 1 023
Så mycket som händer och så mycket som ska hända.
För första gången på många år fick jag kontakt med en läkare som var villig att lyssna på mig och inte direkt avfärdade mig med att jag skulle vara psykiskt sjuk. För de är vad jag fått höra de sista åren av min VC läkare. Fick en ny medicin utskriven för min Hypoteroes och plötsligt så började livet faktiskt vara värt att leva igen.
Fått tillbaka orken, tränar numera 5 dagar i veckan igen, behöver inte planera mina dagar helt efter strikt schema utan kan vara spontan ibland utan att känna att jag behöver sova efteråt. Jag orkar jobba en hel dag och ändå orkar åka till stallet eller gymmet och känna att jag har energi kvar när jag kommer hem. Humöret är mera stabilt och jag mår allmänt bra igen Hoppas de kan få fortsätta så här nu.
Förövrigt, en häst iväg lämnad på försäljning och min nya har bott här i snart ja 2 månader är de väl. Totalt förälskad i honom, så mjuk och rar, bombsäker och världens personlighet som växer fram lite mer för varje dag love: Att de just blev en travhäst var rent av en slump då han stod i proffsträning men fick en mindre blödning på en sena som tyvärr hade en läkningstid på 6-8 månader innan han kunde börja starta igen och de var inte försvarbart att ha kvar en sådan häst i proffsträning då.
Så han kom en sen kväll i December, med lera från topp till tå in genom stalldörren, tittade sig omkring och började sen äta hö. Han är mycket riden i sina dagar också så den biten är redan klar med. Just nu rehabtränar han genom att skritta för vagn i skogen vilket han uppskattar, inte lätt att vara i fulltävlingskondtion för att sen bara gå till vila men som sagt skritta lite i skogen är vad han får göra just nu. Snart dags för nytt ultraljud för att kolla läkningen.
Annars börjar jag plugga på Måndag igen, har bestämt mig för att byta lite inriktning eller ja de är fortfarande inom läraryrket men en längre årskurs. Ska bli spännande helt klart för de är verkligen de här jag vill jobba med, trivs så himla bra när jag jobbar på skolorna runt om i kommunen.
För första gången på många år fick jag kontakt med en läkare som var villig att lyssna på mig och inte direkt avfärdade mig med att jag skulle vara psykiskt sjuk. För de är vad jag fått höra de sista åren av min VC läkare. Fick en ny medicin utskriven för min Hypoteroes och plötsligt så började livet faktiskt vara värt att leva igen.
Fått tillbaka orken, tränar numera 5 dagar i veckan igen, behöver inte planera mina dagar helt efter strikt schema utan kan vara spontan ibland utan att känna att jag behöver sova efteråt. Jag orkar jobba en hel dag och ändå orkar åka till stallet eller gymmet och känna att jag har energi kvar när jag kommer hem. Humöret är mera stabilt och jag mår allmänt bra igen Hoppas de kan få fortsätta så här nu.
Förövrigt, en häst iväg lämnad på försäljning och min nya har bott här i snart ja 2 månader är de väl. Totalt förälskad i honom, så mjuk och rar, bombsäker och världens personlighet som växer fram lite mer för varje dag love: Att de just blev en travhäst var rent av en slump då han stod i proffsträning men fick en mindre blödning på en sena som tyvärr hade en läkningstid på 6-8 månader innan han kunde börja starta igen och de var inte försvarbart att ha kvar en sådan häst i proffsträning då.
Så han kom en sen kväll i December, med lera från topp till tå in genom stalldörren, tittade sig omkring och började sen äta hö. Han är mycket riden i sina dagar också så den biten är redan klar med. Just nu rehabtränar han genom att skritta för vagn i skogen vilket han uppskattar, inte lätt att vara i fulltävlingskondtion för att sen bara gå till vila men som sagt skritta lite i skogen är vad han får göra just nu. Snart dags för nytt ultraljud för att kolla läkningen.
Annars börjar jag plugga på Måndag igen, har bestämt mig för att byta lite inriktning eller ja de är fortfarande inom läraryrket men en längre årskurs. Ska bli spännande helt klart för de är verkligen de här jag vill jobba med, trivs så himla bra när jag jobbar på skolorna runt om i kommunen.