Nybliven gravid känner ingen glädje!

[Timsetim]

Detta gäller inte mig utan en vän.

Hon och hennes pojkvän bestämde sig för ett tag sedan att inte skydda sig. Hon blev gravid men känner nu mest ångest över beskedet. Alla säger åt henne att hon ska vara glad och egentligen känner hon väl att hon ska vara det, men hon kan inte.

Någon som känt så här och som kan råda hur och vad man kan säga och göra?

/Timsetim

 

[Kalaspinglan]

Sv: Nybliven gravid känner ingen glädje!

Jag känner igen mig. Till viss del. Både när jag väntade Filip och nu när jag väntar liten igen.

Jag har också haft mycket "ångest" kring det mesta när det gäller det faktum att vi ska få barn, och nu ett till. Allt från rent praktiska frågor till mer känslomässiga. Tror att det är väldigt vanligt, precis lika vanligt som att man (framför allt med första barnet) har svårt att känna någon "sväva på rosa moln-lycka" första tiden när barnet väl är fött.

Det bästa är ju om paret kan prata om detta tillsammans, och kanske till och med kontakta barnmorskan för "stödsamtal". Du får väl hänvisa till mig annars, så kan du PMa mailadress så kan jag mer i detalj skriva om mina känslor...

 

[vindvissla]

Sv: Nybliven gravid känner ingen glädje!

Det är därför det tar nio månader att få bebisen! Hormoner och massa nya tankar om ett liv som aldrig kommer bli sej likt igen kan ge vem som helst ångest. Säg åt henne att ta det lugnt och vänta, det kommer förmodligen kännas bra om ett tag när det sjunkit in!

 

[No1]

Sv: Nybliven gravid känner ingen glädje!

Jag har inte mindre än två vänner som pga ålder kände sig tvingade till att bestämma sig för om de skulle ha barn eller inte.

De valde att bli gravida trots att de inte var helt sugna på barn eller övertygade om att det var det rätta.
Det var liksom "nu eller aldrig".

De hoppades båda på att känslorna skulle komma.

Det gjorde det men inte förrän barnen var födda.
Ingen av dem njöt av sin graviditet utan var både oroliga och hade ångest över hur det skulle bli och vad de gett sig in på.

Jag tror att om man verkligen brinner och längtar efter barn så är det nog lättare att kunna känna glädje av sin graviditet.
Då känns det väl som att det är värt det.

 

[Bebben]

Sv: Nybliven gravid känner ingen glädje!

Jag tror precis likadant som dig här.

Min son blev till på p-piller, och vi bestämde oss för att behålla det. Delvis för att vi levde i ett stabilt förhållande, ville fortsätta att leva ihop, och delvis för att vi ville ha barn. Jag ville dock inte ha barn så pass tidigt egentligen.. Men jag kände att jag nog inte skulle klara av en abort.

I början var jag mest förvirrad, och hade mycket ångest. Både min vanliga ångest som förstärktes mycket eftersom jag inte fick äta några mediciner, och sen ångest över hur fan jag skulle klara av att bli mamma.

Dock så kom hormonerna igång i slutet av graviditeten, och då började jag att glädjas faktiskt. Inte så att jag var sprudlande glad, men det kändes rätt så bra.
Men det var först när dom kom med en söt liten bebis inlindad i en handduk som känslorna kom på riktigt. Jag blev helt chockad själv, över hur jag kunde känna så starkt, för någon jag inte ens mött tidigare. Han var MIN, och han var helt perfekt.

Nu, 14 mån gammal, så är han fortfarande min, men känns inte riktigt lika perfekt alla gånger

 

[Timsetim]

Sv: Nybliven gravid känner ingen glädje!

Tack för erbjudandet! Ska höra med henne om hon vill prata med någon med erfarenhet!

/Timsetim

 

[Timsetim]

Sv: Nybliven gravid känner ingen glädje!

Det är därför det tar nio månader att få bebisen! Hormoner och massa nya tankar om ett liv som aldrig kommer bli sej likt igen kan ge vem som helst ångest. Säg åt henne att ta det lugnt och vänta, det kommer förmodligen kännas bra om ett tag när det sjunkit in!

Har försökt säga just så. Men det är lätt att det låter så förbaskat klämkäckt! För henne, just nu, är det ju inte så självklart att det kommer att kännas annorlunda även om jag är övertygad om att hennes känslor kommer att ändras.

/Timsetim

 

[Timsetim]

Sv: Nybliven gravid känner ingen glädje!

I detta fallet tror jag inte det handlar om någon "påtvingad" graviditet.

/Timsetim

 

[Inte_Ung]

Sv: Nybliven gravid känner ingen glädje!

Sådär är det ganska så vanligt att det är.
Jag kände ingenting under min första graviditet.
Barnet var planerat och jag ville ha det.
Men jag gillade inte ens bebisar så graviditeten och de första åren såg jag bara som en transport-sträcka.
Ett jobb som skulle göras helt enkelt.

Vad förvånad jag blev när jag fick bebisen.
Att jag blev så glad och tyckte så mycket om den redan som "paket".

Numera så älskar jag bebisar.
Men det beror ju på att jag nu har vana av dem och vet vad det är för små kryp.

 

[No1]

Sv: Nybliven gravid känner ingen glädje!

I detta fallet tror jag inte det handlar om någon "påtvingad" graviditet.

/Timsetim

Nej men som I_U och bebben skrev, även om man beslutar sig för något så är det stor skillnad mellan tanke och handling, oavsett ämne.
Barn som är en så stor sak i livet spär sannolikt på ytterligheterna.

Teoretiskt: vi planerar barn - plättlätt.
Praktiskt: vi väntar barn - då är det helt plötsligt verklighet och du binder dig till ett livslångt anställningskontrakt...till ett arbete du dessutom inte har en aning om vad det kommer innebära.

Att inte känna eufori och tydlig glädje över grav är enligt min uppfattning rätt vanligt iaf så vanligt att jag slutat reflektera över det (kolla bara trådar som skapas på detta forum titt som tätt) och det brukar väl ge sig.

 

[Roheryn]

Sv: Nybliven gravid känner ingen glädje!

Det finns ingen naturlag som säger att man måste vara glad åt en graviditet. Jag kan inte säga att jag varken var särskilt glad (var ganska kluven inför att skaffa barn öht) eller njöt av min graviditet (obekvämt var ordet...). Däremot är jag HELT säker på att jag älskar min dotter lika mycket som de mammor som längtat jättemycket och varit väldigt glada åt sin graviditet! För mig kom känslorna med barnet - innan hon var född kände jag i stort sett ingenting. Som I_U sade, så kändes graviditeten som en transportsträcka och ett jobb som måste göras....