Sv: Ny relation mellan häst och ryttare
Jag sålde ett underbart vackert sto efter bara 4 månader. Bestämde mig efter 2½ månad att hon inte var hästen för mig och hon hade definitivt beslutat sig att jag inte var ryttaren för henne.
En häst som var så underbar att rida så det var som att sitta i en fotölj och bara njuta, ja de gångerna det gick bra... men efter ett tag blev det bara värre och värre och tillslut gick hon enbart på bakbenen, och det kändes som att hon sket totalt i om vi skulle slå över eller inte när hon reste sig. Hoppade av henne och lovade henne att aldrig rida henne igen. Vet att många småskrattat åt mig för att jag inte "klarade av" den fina hästen jag köpte, men det struntar jag i. Nu har jag istället köpt en helt annan häst
som är helt underbar och som man är glad på varje gång man kommer hem från en ridtur.
Hästen jag sålde? Den såldes till en ridskola faktiskt, funkade utmärkt där ett tag, såldes sen som privathäst och där är hon precis den underbara häst jag visste att hon kunde vara. Så nu är vi lyckliga bägge två.
Summan av kardemumman.
Känns det inte bra i magen. Känns det inte som att "det här reder vi ut". Känns det inte som att du tror att det är värt att jobba på? Strunta då i "hedern" för det var den som var värst för mig, känslan av att man inte fixade det och känslan av hur folk tittade på en... men de var heller inte där när vi höll på att slå runt, den gången hon reste sig gång på gång på gång och det bara blev värre och värre för varje stegring...
Det ska vara roligt att rida.
Punkt.
Jag sålde ett underbart vackert sto efter bara 4 månader. Bestämde mig efter 2½ månad att hon inte var hästen för mig och hon hade definitivt beslutat sig att jag inte var ryttaren för henne.
En häst som var så underbar att rida så det var som att sitta i en fotölj och bara njuta, ja de gångerna det gick bra... men efter ett tag blev det bara värre och värre och tillslut gick hon enbart på bakbenen, och det kändes som att hon sket totalt i om vi skulle slå över eller inte när hon reste sig. Hoppade av henne och lovade henne att aldrig rida henne igen. Vet att många småskrattat åt mig för att jag inte "klarade av" den fina hästen jag köpte, men det struntar jag i. Nu har jag istället köpt en helt annan häst
som är helt underbar och som man är glad på varje gång man kommer hem från en ridtur. Hästen jag sålde? Den såldes till en ridskola faktiskt, funkade utmärkt där ett tag, såldes sen som privathäst och där är hon precis den underbara häst jag visste att hon kunde vara. Så nu är vi lyckliga bägge två.
Summan av kardemumman.
Känns det inte bra i magen. Känns det inte som att "det här reder vi ut". Känns det inte som att du tror att det är värt att jobba på? Strunta då i "hedern" för det var den som var värst för mig, känslan av att man inte fixade det och känslan av hur folk tittade på en... men de var heller inte där när vi höll på att slå runt, den gången hon reste sig gång på gång på gång och det bara blev värre och värre för varje stegring...
Det ska vara roligt att rida.
Punkt.
