Det gör ont i mig att läsa det du skriver. Det är få gånger i livet vi är så sårbara som när vi precis har brutit upp och har relationen varit destruktiv så är vi än sårbarare för då är vi så trasiga att vi knappt vet vem "jag" är. Vad "jag" tycker och vad "jag" vill.
Jag vill råda dig att tillåta dig att hitta dig själv. Du behöver ingen partner just nu även om tanken på att vara ensam kanske är skrämmande. Det du behöver nu är att hitta vem du är och det måste du göra ensam, ingen partner kan ingå i det fullkomligt livsnödvändiga projektet som är ditt och bara ditt. Du måste ta reda på vem du är för jag tror att du har tappat bort dig själv någonstans på vägen och du måste få tid att få tillbaka den du är och vill vara. Du måste ge dig själv tiden att bli den människan. Du finns inte till för att vara andra till lags, för att andra ska få sin vilja fram. Du är inget medel för någon annans önskningar. Du finns till för din alldeles egna skull och du har rätt att omge dig med människor som får dig att må bra.
När jag lämnade en mycket destruktiv relation hittade jag ganska snart en rebound precis som du och jag föll snabbt in i den förra relationens destruktiva mönster, att ständigt vara till lags. Jag insåg att jag måste vara ensam. Hitta mig, vem jag är och vem jag vill vara. Jag är enormt tacksam för att jag gjorde det. Utan den tiden hade jag aldrig någonsin kunnat ha en fungerande relation. Än idag (26 år senare) kan jag komma på mig själv med att falla tillbaka. Att försöka vara till lags på ett för mig väldigt destruktivt sätt och slå knut på mig själv för andras skull, men numera märker jag det och kan stoppa mig själv.
Han ser dig som sin lerklump, fri att forma som han vill. Gå nu. Det finns inget sunt i den relationen.
