Ny partner med starka åsikter

[A_NN_A]

Jag har skrållat tillbaka o läst mina tidiga inlägg, berättat för min exmake som är en av mina bästa vänner. Han sa, jag trodde aldrig de var så allvarligt. Nu förstår jag.

Men hjälp, råd tack. Jag får inte ta med mig saker som är mina. Han plockar bort, gömmer o säger att han inte vet var dom är.

De är värden för flera tusen. Jag vet! Jag borde vara glad som lever o tar mig därifrån, men de här är fel. Riktigt fel även detta.

Jag ska inte tala om för dig vad du ska göra, men jag lämnade allt och bestämde mig för att saker är saker.
Jag och mitt mående går först och det viktigaste var att hålla mig borta från den som skadade mig.

All kontakt ska om möjligt undvikas. Inga sms, inga korta samtal, ingenting.
Bryt. Och bestäm dig för att det är för alltid. Det gör ont och känns kaotiskt för att det du levt med känns normalt. Du behöver skapa dig en ny vardag och en nytt normaltillstånd.

Jag håller alla tummar för dig!

 

[norrsol]

Det har hänt en hel del.

Nu behöver jag er hjälp o era kloka råd igen.
Ett känslomässigt kaos. Jag har haft uppbackning, hjälp o otroligt fina människor runt mig.

Men! Jag borde inte bry mig om han träffar någon ny. Men kan inte låta bli att tänka på, tänk om hon inte klarar sig lika bra som mig om hon råkar ut för denne mans psykiska misshandel.
Tänk om hon stryker med eller på annat sätt får men. Kunde jag gjort något.
Många ger rådet, var glad om han hittar någon. Då funderar han inte mer på dig.

Men ska jag glädjas om någon annan får plikta i mitt ställe med sitt liv.

Hur ska jag tänka.
Och nästa fråga? Döms någon man någonsin för psykisk misshandel? Eller klarar dom sig jämt?

 

[Javan]

Jag tänker att hade du lyssnat på ett ex i början? Tror inte att varningar hjälper och förklaras lätt bort av ditt X med att hon är tokig.

Du har fullt upp ännu att överleva börja där. Du är inte ansvarig för hans handlingar. Du är inte på något vis medskyldig till något idioten gör. Det är helt och hållet hans ansvar.

 

[mandalaki]

@norrsol Det är inte ditt ansvar vad han gör med ev nya partners. Frigör dig.

 

[Monkie]

Det har hänt en hel del.

Nu behöver jag er hjälp o era kloka råd igen.
Ett känslomässigt kaos. Jag har haft uppbackning, hjälp o otroligt fina människor runt mig.

Men! Jag borde inte bry mig om han träffar någon ny. Men kan inte låta bli att tänka på, tänk om hon inte klarar sig lika bra som mig om hon råkar ut för denne mans psykiska misshandel.
Tänk om hon stryker med eller på annat sätt får men. Kunde jag gjort något.
Många ger rådet, var glad om han hittar någon. Då funderar han inte mer på dig.

Men ska jag glädjas om någon annan får plikta i mitt ställe med sitt liv.

Hur ska jag tänka.
Och nästa fråga? Döms någon man någonsin för psykisk misshandel? Eller klarar dom sig jämt?

Släpp honom helt.

Det är inte ditt ansvar, är han duktig på att manipulera kommer eventuella nya partners ändå inte lyssna på dig om du försöker varna.

 

[TheRedLightning]

Det har hänt en hel del.

Nu behöver jag er hjälp o era kloka råd igen.
Ett känslomässigt kaos. Jag har haft uppbackning, hjälp o otroligt fina människor runt mig.

Men! Jag borde inte bry mig om han träffar någon ny. Men kan inte låta bli att tänka på, tänk om hon inte klarar sig lika bra som mig om hon råkar ut för denne mans psykiska misshandel.
Tänk om hon stryker med eller på annat sätt får men. Kunde jag gjort något.
Många ger rådet, var glad om han hittar någon. Då funderar han inte mer på dig.

Men ska jag glädjas om någon annan får plikta i mitt ställe med sitt liv.

Hur ska jag tänka.
Och nästa fråga? Döms någon man någonsin för psykisk misshandel? Eller klarar dom sig jämt?

Håller med @mandalaki det är inte ditt ansvar, försök lägga det bakom dig och blicka framåt. Du har kommit långt på vägen att ta dig ur det, fortsätt, titta inte tillbaka. Du fixar det här.

 

[Fibusen]

Det har hänt en hel del.

Nu behöver jag er hjälp o era kloka råd igen.
Ett känslomässigt kaos. Jag har haft uppbackning, hjälp o otroligt fina människor runt mig.

Men! Jag borde inte bry mig om han träffar någon ny. Men kan inte låta bli att tänka på, tänk om hon inte klarar sig lika bra som mig om hon råkar ut för denne mans psykiska misshandel.
Tänk om hon stryker med eller på annat sätt får men. Kunde jag gjort något.
Många ger rådet, var glad om han hittar någon. Då funderar han inte mer på dig.

Men ska jag glädjas om någon annan får plikta i mitt ställe med sitt liv.

Hur ska jag tänka.
Och nästa fråga? Döms någon man någonsin för psykisk misshandel? Eller klarar dom sig jämt?

Jag kan ju se till mig eftersom jag själv levt i det som sagt, både psykiskt och fysisk.

Min högsta önskan är att människan aldrig någonsin skulle träffa någon ny eftersom jag inte vill att någon ska behöva gå igenom det jag gjorde...

Jag vet idag att mitt misshandlande ex har en sambo och också fått ett barn, och jag hoppas av hela mitt hjärta att han inte misshandlar henne, och speciellt inte nu när det är barn inblandade!
Tyvärr så vet jag att han inte hade några gränser förut iallafall eftersom han tom slagit ner sig gamla, lilla, och knackiga pappa...

Sen tänker jag (som säkerligen många offer) att det kanske var jag som gjorde något fel, eller triggade igång, eller det, eller så, osv. Att hans nya inte gör det så han behöver inte misshandla henne. Sjuka tankar, men också det som lugnar mig, också att han kanske mognat, tagit hjälp... Att allt eftersom kvinnomisshandel har diskuterats mer och mer, att andra reagerar tidigare, att det skrämmer misshandlarna, att dom utsatta finner kraft att gå. Jag hoppas, och det är det enda jag kan göra.

Hur som så kan jag inte veta, och således inte påverka. Det är inte mitt ansvar, och inget jag kan göra åt saken.

Jag hoppas dock han själv kommer brinna i helvetet, och det kommer jag alltid göra.

 

[Petruska]

Var och en måste leva sitt eget liv. Du har inte ansvar i den relationen, för du är inte en del av den.

 

[Philosophia]

Det har hänt en hel del.

Nu behöver jag er hjälp o era kloka råd igen.
Ett känslomässigt kaos. Jag har haft uppbackning, hjälp o otroligt fina människor runt mig.

Men! Jag borde inte bry mig om han träffar någon ny. Men kan inte låta bli att tänka på, tänk om hon inte klarar sig lika bra som mig om hon råkar ut för denne mans psykiska misshandel.
Tänk om hon stryker med eller på annat sätt får men. Kunde jag gjort något.
Många ger rådet, var glad om han hittar någon. Då funderar han inte mer på dig.

Men ska jag glädjas om någon annan får plikta i mitt ställe med sitt liv.

Hur ska jag tänka.
Och nästa fråga? Döms någon man någonsin för psykisk misshandel? Eller klarar dom sig jämt?

Jag kan förstå din känsla av att vilja göra mer så att han inte skadar någon annan, men du kan inte lägga över det ansvaret på dig. Förutom att det är hans ansvar så har du ett ansvar mot dig själv att bli helt fri från relationen.

Det var en väldigt bra artikel idag i DN:s ”Insidan” där en kvinna som genomlevt (framförallt) psykisk misshandel och hon talade om det som en process av tillfrisknande efter att länge ha levat i en förvriden och sjuk relation och att det var först när hon kunde känna att hon var fri från skuld som hon kunde börja tillfriskna. Läs gärna artikeln om du har möjlighet, den fick mig faktiskt direkt att tänka på dig och hur otäckt lika alla fall av psykisk (och fysisk) misshandel ser ut. Det är som om den som ägnar sig åt misshandeln har använt sig av en standardmanual, steg för steg.

Angående din fråga om någon har dömts för psykisk misshandel. Svaret är nej eftersom det inte är en brottskategori, utan döms någon som har ägnat sig åt psykisk misshandel, utan inslag av fysisk misshandel, så döms hem för t.ex. olaga hot, ofredande eller olaga tvång.

 

[SaraXX]

Jag kan förstå din känsla av att vilja göra mer så att han inte skadar någon annan, men du kan inte lägga över det ansvaret på dig. Förutom att det är hans ansvar så har du ett ansvar mot dig själv att bli helt fri från relationen.

Det var en väldigt bra artikel idag i DN:s ”Insidan” där en kvinna som genomlevt (framförallt) psykisk misshandel och hon talade om det som en process av tillfrisknande efter att länge ha levat i en förvriden och sjuk relation och att det var först när hon kunde känna att hon var fri från skuld som hon kunde börja tillfriskna. Läs gärna artikeln om du har möjlighet, den fick mig faktiskt direkt att tänka på dig och hur otäckt lika alla fall av psykisk (och fysisk) misshandel ser ut. Det är som om den som ägnar sig åt misshandeln har använt sig av en standardmanual, steg för steg.

Angående din fråga om någon har dömts för psykisk misshandel. Svaret är nej eftersom det inte är en brottskategori, utan döms någon som har ägnat sig åt psykisk misshandel, utan inslag av fysisk misshandel, så döms hem för t.ex. olaga hot, ofredande eller olaga tvång.

Jag läste också precis den. Tänkvärd.

 

[svea]

Det har hänt en hel del.

Nu behöver jag er hjälp o era kloka råd igen.
Ett känslomässigt kaos. Jag har haft uppbackning, hjälp o otroligt fina människor runt mig.

Men! Jag borde inte bry mig om han träffar någon ny. Men kan inte låta bli att tänka på, tänk om hon inte klarar sig lika bra som mig om hon råkar ut för denne mans psykiska misshandel.
Tänk om hon stryker med eller på annat sätt får men. Kunde jag gjort något.
Många ger rådet, var glad om han hittar någon. Då funderar han inte mer på dig.

Men ska jag glädjas om någon annan får plikta i mitt ställe med sitt liv.

Hur ska jag tänka.
Och nästa fråga? Döms någon man någonsin för psykisk misshandel? Eller klarar dom sig jämt?

Att du tänker som du gör visar att du är en omtänksam människa MEN nu måste du tänka på och prioritera dig själv och släppa allt som har med honom att göra. Du måste fortsätta att hålla dig borta och jobba på att få bort honom ur dina tankar, annars kan det lik förbaskat bli du som blir hans nästa offer.

Sen, apropå att rädda folk. Det du har berättat här på Buke och den här tråden med alla svar har med stor sannolikhet bidragit till att lära flera personer att se upp med varningstecken för misshandlande män. Jag höll själv på att gå in i ett sånt förhållande en gång, men backade ur mycket på grund av saker jag lärt mig på Buke.

 

[norrsol]

Just nu:

Jag har svårt att förstå hur jag kunde acceptera denna hemska psykiska misshandel så länge.

Alla verbala uppmaningar, alla påståenden, alla hot/mordhot. Hur kunde jag? Bit för bit bröt han ner mig, steg för steg tappade jag fotfästet.Dag för dag dog mitt inre, kompassen snurrade vilt.

Hur kunde JAG hamna i detta? En kvinna mitt i livet, en kvinna med akademisk bakgrund, en kvinna som visste vad hon ville.

Hur kunde han rubba detta, komma in i hennes huvud o sakta hjärntvätta mig, sakta radera ut mitt jag tills jag grät varje dag. Tills jag skulle göra allt ha sa att jag skulle göra o vara.

Hur kunde det gå så fel?

Jag är på väg tillbaka, min historia om detta ska aldrig tystna.......

 

[lil-sis]

Just nu:

Jag har svårt att förstå hur jag kunde acceptera denna hemska psykiska misshandel så länge.

Alla verbala uppmaningar, alla påståenden, alla hot/mordhot. Hur kunde jag? Bit för bit bröt han ner mig, steg för steg tappade jag fotfästet.Dag för dag dog mitt inre, kompassen snurrade vilt.

Hur kunde JAG hamna i detta? En kvinna mitt i livet, en kvinna med akademisk bakgrund, en kvinna som visste vad hon ville.

Hur kunde han rubba detta, komma in i hennes huvud o sakta hjärntvätta mig, sakta radera ut mitt jag tills jag grät varje dag. Tills jag skulle göra allt ha sa att jag skulle göra o vara.

Hur kunde det gå så fel?

Jag är på väg tillbaka, min historia om detta ska aldrig tystna.......

Det finns människor som är utbildade för att hjälpa våldsutsatta (i nära relation) som trots det finner sig själva i sådana relationer.

Det är inte så lätt och de som sysslar med att utsätta andra är skickliga.

Du har inte gjort något fel.

 

[TinyWiny]

Just nu:

Jag har svårt att förstå hur jag kunde acceptera denna hemska psykiska misshandel så länge.

Alla verbala uppmaningar, alla påståenden, alla hot/mordhot. Hur kunde jag? Bit för bit bröt han ner mig, steg för steg tappade jag fotfästet.Dag för dag dog mitt inre, kompassen snurrade vilt.

Hur kunde JAG hamna i detta? En kvinna mitt i livet, en kvinna med akademisk bakgrund, en kvinna som visste vad hon ville.

Hur kunde han rubba detta, komma in i hennes huvud o sakta hjärntvätta mig, sakta radera ut mitt jag tills jag grät varje dag. Tills jag skulle göra allt ha sa att jag skulle göra o vara.

Hur kunde det gå så fel?

Jag är på väg tillbaka, min historia om detta ska aldrig tystna.......

Det är inget varken du eller någon annan accepterar. Det är inte så att man ställs inför detta som ett förslag på ett liv och kan tacka nej om det inte lockar för man får inte veta att det är vad som väntar. Det är som en smygande sjukdom som man inte kan se i tid eller stoppa innan man redan har fått skador om man inte har en oändlig massa tur. Har man tur inser man innan man är fullkomligt sönderbruten vart ens liv är på väg och har man än mer tur kan man ta sig därifrån.
Det här har inget med den som utsätts att göra, det är inget val hen gör och inget hen gör som skapar det här. Det är något som kan drabba precis vem som helst och den dag alla förstår det, då kan vi med gemensamma krafter få stopp på sådant här. Framförallt kan vi få stopp på skammen man som utsatt känner och kan släppa att det handlar om något annat än att den som utsätter gör fel. Det är hen som gör valet, inte den som utsätts och det är hen som utsätter som ska känna skammen över det som har hänt och förändra sig ända in i sitt innersta tänk.

 

[Lickety]

Just nu:

Jag har svårt att förstå hur jag kunde acceptera denna hemska psykiska misshandel så länge.

Alla verbala uppmaningar, alla påståenden, alla hot/mordhot. Hur kunde jag? Bit för bit bröt han ner mig, steg för steg tappade jag fotfästet.Dag för dag dog mitt inre, kompassen snurrade vilt.

Hur kunde JAG hamna i detta? En kvinna mitt i livet, en kvinna med akademisk bakgrund, en kvinna som visste vad hon ville.

Hur kunde han rubba detta, komma in i hennes huvud o sakta hjärntvätta mig, sakta radera ut mitt jag tills jag grät varje dag. Tills jag skulle göra allt ha sa att jag skulle göra o vara.

Hur kunde det gå så fel?

Jag är på väg tillbaka, min historia om detta ska aldrig tystna.......

Gräm dig inte över det, utan njut av att du tog dig fri i stället. Det är betydligt värre att misslyckas med att slå sig fri kan jag meddela, min mor sitter kvar i ett sånt förhållande sedan 35 år och det är ingen höjdare precis...

 

[Görel]

Just nu:

Jag har svårt att förstå hur jag kunde acceptera denna hemska psykiska misshandel så länge.

Alla verbala uppmaningar, alla påståenden, alla hot/mordhot. Hur kunde jag? Bit för bit bröt han ner mig, steg för steg tappade jag fotfästet.Dag för dag dog mitt inre, kompassen snurrade vilt.

Hur kunde JAG hamna i detta? En kvinna mitt i livet, en kvinna med akademisk bakgrund, en kvinna som visste vad hon ville.

Hur kunde han rubba detta, komma in i hennes huvud o sakta hjärntvätta mig, sakta radera ut mitt jag tills jag grät varje dag. Tills jag skulle göra allt ha sa att jag skulle göra o vara.

Hur kunde det gå så fel?

Jag är på väg tillbaka, min historia om detta ska aldrig tystna.......

Den här sortens människor är experter på att manipulera andra för att få dem dit de vill. Alla kan råka ut för det. DN har haft en artikelserie om det nu i veckan, kolla den om den inte är låst (pm:a mig i så fall så kan jag kopiera den åt dig för jag tror det är viktigt för dig att få känna att du inte är ensam om att ha upplevt detta).

Det du ska glädjas över är att du kommit därifrån! Du kom till insikt att relationen var sjuk och att du måste därifrån, och du klarade dig att ta dig därifrån! Du har varit fantastiskt duktig. Jag har en nära anhörig som är fast i en sån relation sedan 50-talet och som försökt ta sig därifrån men blivit manipulerad tillbaka.