Ny partner med starka åsikter

[TheRedLightning]

Återigen kväll o med kvällen kommer en slags, tja ska jag kalla det oro, ledsamhet, ensamhet. Återigen. Tårarna svider under ögonlocken.

Har sysselsatt mig med att umgås med mina barn. Det känns bra.

Nästa helg är jag ensam, på riktigt. Gruvar redan.

Jag har känslan av att jag inte kunde gjort på annat vis. Jag undrar vad framtiden har åt mig....

Du är inte ensam, vi finns här om du behöver bolla dina tankar.
Det var värdefullt för mig när jag kände mig ensam, att veta att det fanns folk på en annan sida av en skärm, som jag kunde bolla med även om det inte täcker upp den fysiska ensamheten, så gjorde det mycket för det psykiska.

Det här citatet tycker jag stämmer väldigt bra, det har hjälpt mig på den resan jag gjort. Nu kan jag dela med mig av det till dig, och kanske kan det även hjälpa dig också.

Du är verkligen värd den nya resan i ditt liv som väntar runt knuten. En resa där det är du som bestämmer hur den ska gå.

 

[_Taggis_]

Nästa helg är jag ensam, på riktigt. Gruvar redan.

Du kan inte resa bort över helgen? Unna dig en weekend i nån annan stad, eller nånting som ger lite miljöombyte och skingrar tankarna? Jag tycker själv att det brukar fungera bra för mig, när jag inte vill fastna i grubbel eller annat olämpligt.
Åk och hälsa på någon, kanske rentav någon ny bekantskap härifrån buke? Många av oss har ju talat om vart vi finns, kontakta någon i närheten eller på rimligt reseavstånd

 

[Sleepy]

“if
the very
idea
of
standing up
for myself
frightens you
so
damn much
then
i guess
the power
you thought
you held
over me
wasn't that
impressive
in the
first place.

-fragile masculinity”

Amanda Lovelace, The Witch Doesn't Burn in This One

 

[norrsol]

Det gick bra att landa i den nya lgh.

MEN sedan håller vi kontakt. På eftermiddagarna är han ”snäll” god o kärleksfull. Men på morgonen stöter ifrån, berättar alla mina fel osv.

Så ser det ut. Jag har inte klarat av att klippa alla band.

Svajar därför otroligt mkt o gråten finns därför hela tiden.

Jag är jätterädd att få leva ensam resten av livet. Tänk om jag inte hittar kärleken igen.

 

[Voeux]

Tänk om jag inte hittar kärleken igen.

Är denna man kärlek, då?

Kämpa vidare Ibland måste man ta saker steg för steg.

 

[monster1]

Det gick bra att landa i den nya lgh.

MEN sedan håller vi kontakt. På eftermiddagarna är han ”snäll” god o kärleksfull. Men på morgonen stöter ifrån, berättar alla mina fel osv.

Så ser det ut. Jag har inte klarat av att klippa alla band.

Svajar därför otroligt mkt o gråten finns därför hela tiden.

Jag är jätterädd att få leva ensam resten av livet. Tänk om jag inte hittar kärleken igen.

Du hittar den lättare om du klipper bort honom ur ditt liv.

 

[norrsol]

Du hittar den lättare om du klipper bort honom ur ditt liv.

Förmodligen, vad är det för fel på mig?! Jag tog mod att lämna något som var fel o farligt. Ändå har jag svårt att klippa alla band.

Han får mig att gråta, jag har ont i magen, kan inte sova osv.

 

[vallhund]

Förmodligen, vad är det för fel på mig?! Jag tog mod att lämna något som var fel o farligt. Ändå har jag svårt att klippa alla band.

Han får mig att gråta, jag har ont i magen, kan inte sova osv.

Vi finns, använd oss!

 

[monster1]

Förmodligen, vad är det för fel på mig?! Jag tog mod att lämna något som var fel o farligt. Ändå har jag svårt att klippa alla band.

Han får mig att gråta, jag har ont i magen, kan inte sova osv.

För att det är svårt. Han har skapat ett beroende, det är det det här himmel och helvete typen av relationer gör med en. Man får göra slut flera gånger helt enkelt.

 

[SaraXX]

Usch vad svårt det måste vara! Men nödvändigt, och det vet du ju såklart.
Kan du tänka att du genomför det som en tvåstegsraket? Du klarade att ta det enorma steget att lämna och skaffa ditt eget. Nu tar du omtag och tar nästa steg, att klippa banden. Det kommer du också att klara, likaväl som du klarade att ta det första steget. Hur jobbigt det än verkade.

Kram.

 

[Sleepy]

Påminnelse:

"Ens nya partner har åsikter hur ni klär er?
Hur ni för er/rör er/går.
Det började direkt med kläderna.
En gång kastade han ett par byxor utan att jag visste om det för att han tyckte dom var fula.
en känsla av att jag måste passa in, vara rätt & göra rätt.
Skrämmande! Det här händer ju andra "aldrig" skulle de ju hända mig!
ont i magen & tänker när jag vaknar. Undra vad jag kommer göra för "fel" idag då.
Ett vanligt samtal i går urartade i att han sa:
Jag har lust att slå något hårt i huvudet på dig.
Efter ca 45 när diskussionen pågått ett tag så sa han: Jag tror jag slår ihjäl dig.
Fick påbackning idag att jag hade glasögon isf linser
jag är rädd, vet inte ens hur jag ska ta mig härifrån.
fruktar jag stundvis för mitt liv så alternativet är fly
Men humöret svänger fort.
Igår fick jag påbackning om maten att det inte var fläsk/bacon eller något kött i ugnspannkakan. Att jag hade för kort tröja
Jag skulle bara vilja gråta
ensam, tom och bara ledsen.
Han vet att jag fått ut en större summa pengar o verkar vilja investera i div saker. Som bilar,
skoter, båt etc.
Måtte jag ha styrka att slutföra detta. Jag håller på att gå sönder."

 

[norrsol]

Usch vad svårt det måste vara! Men nödvändigt, och det vet du ju såklart.
Kan du tänka att du genomför det som en tvåstegsraket? Du klarade att ta det enorma steget att lämna och skaffa ditt eget. Nu tar du omtag och tar nästa steg, att klippa banden. Det kommer du också att klara, likaväl som du klarade att ta det första steget. Hur jobbigt det än verkade.

Kram.

Ibland känns det bra, vissa små korta stunder, sedan flödar tårarna o jag har svårt att andas känns det som.

Svårt med fokus. Även pm en prins skulle stå framför mig nu så skulle jag inte se honom.

 

[Sleepy]

Normaliseringsprocessen: https://www.kvinnojouren-ada.nu/normaliseringsprocessen/

 

[norrsol]

Påminnelse:

"Ens nya partner har åsikter hur ni klär er?
Hur ni för er/rör er/går.
Det började direkt med kläderna.
En gång kastade han ett par byxor utan att jag visste om det för att han tyckte dom var fula.
en känsla av att jag måste passa in, vara rätt & göra rätt.
Skrämmande! Det här händer ju andra "aldrig" skulle de ju hända mig!
ont i magen & tänker när jag vaknar. Undra vad jag kommer göra för "fel" idag då.
Ett vanligt samtal i går urartade i att han sa:
Jag har lust att slå något hårt i huvudet på dig.
Efter ca 45 när diskussionen pågått ett tag så sa han: Jag tror jag slår ihjäl dig.
Fick påbackning idag att jag hade glasögon isf linser
jag är rädd, vet inte ens hur jag ska ta mig härifrån.
fruktar jag stundvis för mitt liv så alternativet är fly
Men humöret svänger fort.
Igår fick jag påbackning om maten att det inte var fläsk/bacon eller något kött i ugnspannkakan. Att jag hade för kort tröja
Jag skulle bara vilja gråta
ensam, tom och bara ledsen.
Han vet att jag fått ut en större summa pengar o verkar vilja investera i div saker. Som bilar,
skoter, båt etc.
Måtte jag ha styrka att slutföra detta. Jag håller på att gå sönder."

Tack

 

[Sleepy]

Jag är jätterädd att få leva ensam resten av livet. Tänk om jag inte hittar kärleken igen.

Det är helt ok om du lever utan en relation resten av livet. Men ska du ha någon som helst möjlighet att träffa någon bra måste du först landa i dig själv, inse din egen styrka, må bra och tro på dig själv - det tar tid och är jobbigt; men värt det.

Att hota sin partner med att slå något hårt i huvudet och slå ihjäl denne är inte kärlek.

 

[_Taggis_]

Normaliseringsprocessen: https://www.kvinnojouren-ada.nu/normaliseringsprocessen/

Word.

Borde fö ingå i grundskoleutbildningen tycker jag med tanke på att det är ett problem i hela samhället...

 

[tuaphua]

Tack

Kan du kanske skriva ner allt det här rent sjuka och farliga han gjort? Och läsa det minst någon gång per dag. Och framför allt då du svajar och vill ha kontakt.

Det finns gott om män som bara lyfter sin partner, som inte hotar eller gör en ledsen. Det finns en sån till dig med om du vill och när du är redo.
Nöj dig inte med någon bara för att den finns där. Du ska ha någon som finns där för din skull med, inte bara för att ha dig på sina villkor.

 

[Hyacinth]

Återigen kväll o med kvällen kommer en slags, tja ska jag kalla det oro, ledsamhet, ensamhet. Återigen. Tårarna svider under ögonlocken.

Har sysselsatt mig med att umgås med mina barn. Det känns bra.

Nästa helg är jag ensam, på riktigt. Gruvar redan.

Jag har känslan av att jag inte kunde gjort på annat vis. Jag undrar vad framtiden har åt mig....

Att du är ledsen är inte konstigt.
Jag har en kompis som brukar säga ”vad lär vi våra barn om relationer”. Den är bra att ha i bakhuvudet.
Du kandke kan träffa vänner? Eller gå på museum, bio eller äta popcorn till middag?

 

[AraSlei]

Tack

Tänk vad fint att dina barn slipper växa upp i en miljö där de får höra av en man - som ska vara en förebild i deras liv - att deras mamma är värdelös, dum i huvudet och inte duger!
Genom att bryta med honom har du inte bara gett dig själv förutsättningar till ett så mycket bättre liv, utan även gett dina barn samma förutsättningar.

 

[_Taggis_]

Att du är ledsen är inte konstigt.
Jag har en kompis som brukar säga ”vad lär vi våra barn om relationer”. Den är bra att ha i bakhuvudet.
Du kandke kan träffa vänner? Eller gå på museum, bio eller äta popcorn till middag?

Jag gillar uttrycket "vi ärver våra relationer" dvs det vi sett i vår uppväxt är ett beteende vi lär oss om hur vuxna relationer ser ut. Har en inte sett annat än dysfunktionella relationer är det inte ovanligt att det är vad en skaffar sig själv som vuxen. I brist på sunda förebilder.
Det brukade jag säga till min ena väninna som levde med en förminskande, elak och verbalt misshandlande man. Inför sina barn. Ett argument att hon inte kunde skilja sig var att det vore så taskigt mot barnen att behöva ryckas upp från dagis där de trivdes så bra () ... Jag vet att normaliseringsprocessen är stark. Men jag inbillar mig om att en börjar tänka lite mer i de termer vad ens barn lär sig genom att se vad som händer varje dag så kan en se det större perspektivet. Vad är dagis värt liksom i relation till att se sin mamma bli misshandlad och förminskad dagligen, vad kommer barnen att vara mest tacksamma över i vuxen ålder?