Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

[Girasol]

För rätt många år sedan nu så granskades siffrorna bakom det som FK kallade fusk. Och jag vill minnas att rätt mycket handlade om t ex felaktigt ifyllda, krångliga blanketter.

Det där 900milj är ganska ny siffra och det framgår att det är fusk och inte bara felskrivningar.

 

[mandalaki]

Ja det låter ju galet. Men det bygger på lagen. Vid 180 dagar så ändras ju bedömningen av rätten till sjukpenning att omfatta normalt förekommande arbete. Detta kan man göra undantag ifrån men som längst till dag 365. För att undantag ska kunna göras så ska det vara "hugget i sten" att personen kan återgå till ordinarie arbete i hel omfattning och klara den nivån vid årsdagen. I praktiken innebär det att det inte går att bedöma diagnoser av psykisk karaktär. Utan typ där vederbörande ska opereras etc. Får någon beviljat så ryker sjukpenningen så fort man ser att personen inte kommer klara kravet. Så det är ändå ingen garanti att ha rätt till sjukpenning i 365 dagar.

Oj, blev luddigt förklarat. Men hängde du med?

Jag vet att det är så, hon förklarade det. Men jag tycker att det är huvudlöst. Hon är snart 60 och har ett halvårs sjukskrivning bakom sig, hon skulle inte få ett annat jobb. Däremot var hon helt inställd på att börja tillbakagången, i den takt hon och läkaren gjort upp. (Hon har gått tillbaka men hon och arbetsgivaren står själva för att hon ännu inte jobbar full tid)

 

[Kilauea]

Ja det låter ju galet. Men det bygger på lagen. Vid 180 dagar så ändras ju bedömningen av rätten till sjukpenning att omfatta normalt förekommande arbete. Detta kan man göra undantag ifrån men som längst till dag 365. För att undantag ska kunna göras så ska det vara "hugget i sten" att personen kan återgå till ordinarie arbete i hel omfattning och klara den nivån vid årsdagen. I praktiken innebär det att det inte går att bedöma diagnoser av psykisk karaktär. Utan typ där vederbörande ska opereras etc. Får någon beviljat så ryker sjukpenningen så fort man ser att personen inte kommer klara kravet. Så det är ändå ingen garanti att ha rätt till sjukpenning i 365 dagar.

Oj, blev luddigt förklarat. Men hängde du med?

Jag fick utan problem förlängt till 365:e dagen trots sjukskrivning för depressiv episod (återkommande depressioner).

 

[mandalaki]

Det där 900milj är ganska ny siffra och det framgår att det är fusk och inte bara felskrivningar.

Ja, som jag skrev var granskningen gjord för länge sedan.
Men om det är konstaterat fusk, varför skrev du att man kan fundera över om det är medvetet mygel? Det är väl samma sak som fusk.

Och oavsett vilket så har väl vabfusk inget att göra med hårdare sjukskrivningsbedömningar.

 

[mandalaki]

Enligt FK:s talesperson i den här artikeln behöver det inte bara handla om medvetna fel. De 900 miljonerna är felaktigt utbetalda, det behöver inte betyda att alla som fått dem fuskat.
https://www.svd.se/vab-fusk-for-nara-900-miljoner

 

[Girasol]

Ja, som jag skrev var granskningen gjord för länge sedan.
Men om det är konstaterat fusk, varför skrev du att man kan fundera över om det är medvetet mygel? Det är väl samma sak som fusk.

Och oavsett vilket så har väl vabfusk inget att göra med hårdare sjukskrivningsbedömningar.

Det framgick inte i inlägget hur många av de miljonerna som var medvetet mygel. Det tittas på. Och insatser för skärpta kontroller lär säkerligen följa.

Allt utflöde av felaktiga utbetalningar inom socialförsäkringar påverkar såklart på ett större plan, även om de tillhör olika kistor. Men den totala statskassan påverkas ju såklart. De pengarna kan då användas i bättre insatser till de samhällsmedborgare som behöver dem. I övrigt har du rätt, att vab och sjukpenning är två skilda saker. Jag avsåg ett mer övergripande plan. Inser jag var otydlig där.

 

[Girasol]

Enligt FK:s talesperson i den här artikeln behöver det inte bara handla om medvetna fel. De 900 miljonerna är felaktigt utbetalda, det behöver inte betyda att alla som fått dem fuskat.
https://www.svd.se/vab-fusk-for-nara-900-miljoner

Nä och det sa jag inte heller. Jag sa att man kan fundera på hur många av de som är mygel. Vilket för mig är medvetet.

 

[Girasol]

Jag fick utan problem förlängt till 365:e dagen trots sjukskrivning för depressiv episod (återkommande depressioner).

Mmm man bör ta hänsyn till recidiverande depressioner och ev. samsjuklighet. Men då brukar man inte ta beslut på den grunden utan att personen är nedsatt gentemot normalt förekommande arbete och inte enbart mot sitt egna.

 

[Kilauea]

Mmm man bör ta hänsyn till recidiverande depressioner och ev. samsjuklighet. Men då brukar man inte ta beslut på den grunden utan att personen är nedsatt gentemot normalt förekommande arbete och inte enbart mot sitt egna.

Fast efter 365 var det tvärstopp, det var då jag fick höra att jag kan klara 100% på ett icke stressigt arbete enligt FK. Att min läkare, och jag själv, protesterade hjälpte inte och jag orkade inte driva vidare.

Eftersom jag orkar jobba 2 dagar, sen måste sova en dag, kan jobba en dag till, sova och sen orka handla eller ta långpromenad med hunden så känns 100% oavsett jobb som en omöjlighet.
Man kan byta ut jobba mot nåt annat, åka till Ikea, tävla med hunden osv. Vad som än kräver ansträngning en dag gör att jag måste vila efteråt.

 

[tanten]

...

 

[Girasol]

Eftersom jag orkar jobba 2 dagar, sen måste sova en dag, kan jobba en dag till, sova och sen orka handla eller ta långpromenad med hunden så känns 100% oavsett jobb som en omöjlighet.
Man kan byta ut jobba mot nåt annat, åka till Ikea, tävla med hunden osv. Vad som än kräver ansträngning en dag gör att jag måste vila efteråt.

Ungefär så har jag det också. Men väljer att jobba heltid. Innebär att jag omskolade mig, tog ett lättare fysiskt arbete. Har även ett arbete där jag tillåts flexa och även jobba hemifrån . Skurit ned på allt som är hobby.
För mig personligen ger jobbet så mycket mervärde att jag tycker det är värt det, inkluderat de stora mängder smärtstillande jag måste äta för att klara av att jobba.

Det har krävt många års träning att försöka hitta en balans i livet, mest mentalt. Acceptera att kroppen inte orkar, att jag blir sämre vid aktivitet och att jag måste förhålla mig till det. För mig går även arbete före andra roligheter efter modellen jobba-pengar-mat/äta-sova-skita och däremellan försöka ha det lite roligt ibland. (Vilket kan vara så små saker som att klara sitta upp och titta på en film med familjen, eller borsta hästen, eller som igår, åka till ikea. Allt går inte på en dag och inte ens på en helg alltid. Men det är vad jag fixat denna påsk hittills och jag är jättetacksam för det. Idag blir det sängen på värmedyna och en extra dos painkillers för att klara jobba resten av veckan).

Ett tips är att fundera över vad du dels kan styra om i ditt vardagsliv. Men också om du måste arbeta heltid. Kanske kan åttio procent vara mer lämpligt för dig? Annat arbete eller andra arbetstider etc. Vad gäller ekonomi och man inte tjänar över inkomsttaket för sgi så brukar det inte skilja många kronor i plånboken på att arbeta 80% än att jobba 75% och vara sjukskriven 25%. Man slipper dessutom läkarintyg och fk.

 

[Kilauea]

Ungefär så har jag det också. Men väljer att jobba heltid. Innebär att jag omskolade mig, tog ett lättare fysiskt arbete. Har även ett arbete där jag tillåts flexa och även jobba hemifrån . Skurit ned på allt som är hobby.
För mig personligen ger jobbet så mycket mervärde att jag tycker det är värt det, inkluderat de stora mängder smärtstillande jag måste äta för att klara av att jobba.

Det har krävt många års träning att försöka hitta en balans i livet, mest mentalt. Acceptera att kroppen inte orkar, att jag blir sämre vid aktivitet och att jag måste förhålla mig till det. För mig går även arbete före andra roligheter efter modellen jobba-pengar-mat/äta-sova-skita och däremellan försöka ha det lite roligt ibland. (Vilket kan vara så små saker som att klara sitta upp och titta på en film med familjen, eller borsta hästen, eller som igår, åka till ikea. Allt går inte på en dag och inte ens på en helg alltid. Men det är vad jag fixat denna påsk hittills och jag är jättetacksam för det. Idag blir det sängen på värmedyna och en extra dos painkillers för att klara jobba resten av veckan).

Ett tips är att fundera över vad du dels kan styra om i ditt vardagsliv. Men också om du måste arbeta heltid. Kanske kan åttio procent vara mer lämpligt för dig? Annat arbete eller andra arbetstider etc. Vad gäller ekonomi och man inte tjänar över inkomsttaket för sgi så brukar det inte skilja många kronor i plånboken på att arbeta 80% än att jobba 75% och vara sjukskriven 25%. Man slipper dessutom läkarintyg och fk.

Jag har en anställning på 70%, men har senaste året valt att hålla mig till 50%, just för att kunna ha en fungerande vardag.
Annat arbete finns inte på kartan i nuläget då jag älskar mitt jobb. Det skulle inte vara värt att ha ett jobb jag inte älskar bara för att få mer pengar. Dessutom tror varken jag eller läkare det skulle hjälpa mig.

Har sakta men säkert lärt mig hur jag fungerar och kunna planera därefter, tex att jag efter en ansträngande (även om det är nöje) dag så kommer jag behöva vila dagen efter.

 

[mandalaki]

Raderat

 

[mandalaki]

@Girasol med tanke på att du jobbar/har jobbat på FK så vibbar ditt inlägg väldigt trist för mig. Visst, har man värk kan ett fysiskt lättare arbete säkert vara bra, men @hemlig har ju återkommande depressioner. Då hjälper sannolikt ett lättare jobb rätt dåligt. Din rekommendation blir att hon ska se över sin vardag (antyder alltså att det där den som är besvärlig för henne, inte jobbet), och du säger att för dig går jobbet före roligheter (som om det inte gjorde det för henne) och du föreslår deltidsjobb (mindre pengar, mindre pension).

Jag antar att du visar prov på hur FK resonerar och det är intressant, men jag tycker inte att det är bra.

 

[Magiana]

Ungefär så har jag det också. Men väljer att jobba heltid. Innebär att jag omskolade mig, tog ett lättare fysiskt arbete. Har även ett arbete där jag tillåts flexa och även jobba hemifrån . Skurit ned på allt som är hobby.
För mig personligen ger jobbet så mycket mervärde att jag tycker det är värt det, inkluderat de stora mängder smärtstillande jag måste äta för att klara av att jobba.

Det har krävt många års träning att försöka hitta en balans i livet, mest mentalt. Acceptera att kroppen inte orkar, att jag blir sämre vid aktivitet och att jag måste förhålla mig till det. För mig går även arbete före andra roligheter efter modellen jobba-pengar-mat/äta-sova-skita och däremellan försöka ha det lite roligt ibland. (Vilket kan vara så små saker som att klara sitta upp och titta på en film med familjen, eller borsta hästen, eller som igår, åka till ikea. Allt går inte på en dag och inte ens på en helg alltid. Men det är vad jag fixat denna påsk hittills och jag är jättetacksam för det. Idag blir det sängen på värmedyna och en extra dos painkillers för att klara jobba resten av veckan).

Ett tips är att fundera över vad du dels kan styra om i ditt vardagsliv. Men också om du måste arbeta heltid. Kanske kan åttio procent vara mer lämpligt för dig? Annat arbete eller andra arbetstider etc. Vad gäller ekonomi och man inte tjänar över inkomsttaket för sgi så brukar det inte skilja många kronor i plånboken på att arbeta 80% än att jobba 75% och vara sjukskriven 25%. Man slipper dessutom läkarintyg och fk.

Man måste nog vara en rätt speciell människa om man orkar leva som "produktionsenhet" och aldrig orka göra något annat utöver jobbet. Min depression blev i alla fall sämre av den modellen så till slut kom jag inte upp ur sängen. Åtminstone jag behöver någon slags mental stimulans ibland (göra något roligt för mig själv) för att orka med livet.

 

[Kilauea]

Man måste nog vara en rätt speciell människa om man orkar leva som "produktionsenhet" och aldrig orka göra något annat utöver jobbet. Min depression blev i alla fall sämre av den modellen så till slut kom jag inte upp ur sängen. Åtminstone jag behöver någon slags mental stimulans ibland (göra något roligt för mig själv) för att orka med livet.

Precis. Jag älskar mitt jobb, men att bara jobba och sova är inte ett liv för mig. Jobba, vila, orka träna med hund - det kan jag gå med på för då har jag, för mig, ett liv utöver jobbet.

 

[Kilauea]

Framförallt med kommande barnet ser jag betydligt större värde i att orka vara en bra mamma (orka leka, läsa osv) än att köra slut mig totalt på jobb. Ingen kommer tacka mig om jag gör det sistnämnda (jobbar mig in i väggen), däremot hoppas jag barnet sen kan säga "tack för att du var en bra mamma som såg mig och var med mig så vi har upplevt så mycket tillsammans, tänk när du läste för mig när jag var liten, eller när vi var i skogen och lekte med hunden".

 

[Sonic76]

Eftersom jag ännu inte hittat en mening utanför arbetet så äter sover och jobbar jag
På helgen sover,tvättar och städar jag.
Umgås lite extra med katten

 

[Kamomilla]

@Girasol med tanke på att du jobbar/har jobbat på FK så vibbar ditt inlägg väldigt trist för mig. Visst, har man värk kan ett fysiskt lättare arbete säkert vara bra, men @hemlig har ju återkommande depressioner. Då hjälper sannolikt ett lättare jobb rätt dåligt. Din rekommendation blir att hon ska se över sin vardag (antyder alltså att det där den som är besvärlig för henne, inte jobbet), och du säger att för dig går jobbet före roligheter (som om det inte gjorde det för henne) och du föreslår deltidsjobb (mindre pengar, mindre pension).

Jag antar att du visar prov på hur FK resonerar och det är intressant, men jag tycker inte att det är bra.

Eftersom jag känner och har känt @Girasol sedan långt innan hon började på fk så kan jag med säkerhet säga att det är så hon alltid resonerat.

Jobba för uppehälle först, sedan tid/ork till nöjen när det finns.

 

[Girasol]

@Girasol med tanke på att du jobbar/har jobbat på FK så vibbar ditt inlägg väldigt trist för mig. Visst, har man värk kan ett fysiskt lättare arbete säkert vara bra, men @hemlig har ju återkommande depressioner. Då hjälper sannolikt ett lättare jobb rätt dåligt. Din rekommendation blir att hon ska se över sin vardag (antyder alltså att det där den som är besvärlig för henne, inte jobbet), och du säger att för dig går jobbet före roligheter (som om det inte gjorde det för henne) och du föreslår deltidsjobb (mindre pengar, mindre pension).

Jag antar att du visar prov på hur FK resonerar och det är intressant, men jag tycker inte att det är bra.

Tack för det! Nu är jag inte insatt i hemligs sjukdomshistoria liksom du inte är insatt i min. Jag skrev hur jag har det och vad som hjälpt mig och gav tips på sådant man kan fundera över oavsett sjukdom/bakgrund. Ibland kan små justeringar man först inte tror ska ge något faktiskt bli avgörande även om man har en kronisk sjukdom.

För min del, som både har en progressiv sjukdom sedan födseln och en hel del andra skador med bestående men sedan både ridolycka och förlossning (förstnämnda gav vissa pareser och sistnämnda kostade mig sånär livet) så fungerar mitt psyke bäst om jag hela tiden håller min skalle sysselsatt. Det är en strategi för mig att klara hantera smärtan och ha fokus på annat.

Jag finner det ganska intressant att du anser att mitt yrke skulle påverka denna inställning, särskilt som du uppenbarligen inte har en aning om hur jag jobbar. Intressant är också att du påpekar att jag antyder att problemet ligger i hennes vardag? Här ser jag något som skiljer våra tankemönster åt. I min värld räknas samtliga 24h som vardag. Att separera fritid och jobb så som du antyder att jag gör är direkt fel uppfattat. Du missade nog poängen med att man behöver se över båda eftersom de tillsammans blir helheten. Du får för all del tycka jag är fk-dum om du anser att det bara är jobbet som ska stryka på foten och inte en kombination. För det anser faktiskt jag att det är en kombination, och det ansåg jag innan jag jobbade på fk.