Jag har inte orkat läsa hela tråden, så mycket fokus har jag inte.
Men det är så mycket med försäkringskassan som är fel..
Min man ville börja jobba efter elva år med aktivitetsersättning. Han fick ett jobberbjudande som skulle innebära ett arbete som skulle anpassas efter hans förutsättningar (kognitiva och fysiska) till 100%.
Maken kollade upp med försäkringskassan och arbetsförmedlingen om det fanns möjlighet till finansiering av en två dagar lång utbildning som behövdes för att hoppa på jobberbjudandet. Arbetsförmedlingen sa bara nej. Försäkringskassan sa "är du säker på att du vill jobba? Ska du inte ta det lite lugnt?"
Alltså förstår ni hur jävla galet det är att säga så till en som levt på bidrag i elva år? Ta det lugnt?? Ja enligt egen utsago har han petat navelludd i elva år tills någon kom och pushade honom att söka jobb. Många i makens umgängeskrets som också har funktionsnedsättningar får veta att dom inte ska söka jobb efter gymnasiet utan praktik. Praktik och inte jobb just på grund av sina funktionsnedsättningar. Då är det inte konstigt att man blir sittande på bidrag i elva år...
För ett år sedan var jag på smärtrehab i en månad. Där hamnade jag pga att jag fått så inpräntat i huvudet att jobba gör man till man dör hellre än är sjukskriven. Jag har kraschat nacken tre gånger. Jag har såna nervsmärtor att jag en dålig dag får minnesluckor. Idag är en ganska bra dag, jag har fokus i tio minuter, jag har sovit i fem timmar efter jobbet (vilket inte är en engångsföreteelse utan en normal eftermiddag för mig), jag får omformulera mig många gånger innan jag får till en begriplig mening. Och då har vi än inte pratat smärtnivåer en bra dag än.
Den där månaden på smärtrehab lider jag ekonomiskt av än. En månad sjukskrivning gav 3860:- förmodligen rätt räknat av försäkringskassan, även om jag var tvungen att ringa och fråga när resten av pengarna kommer.. Ja, jag får ju en del sjukdagar(alltid bara en dag = karensdag och inga pengar) Och jag kan inte jobba heltid.. Men jag kan/vill inte ens försöka bli deltidssjukskriven, jag behöver ha utrymmet att ibland jobba mer än mina 75%. Jag orkar inte heller rodda med att försöka få läkarna på vårdcentralen att förstå att jag har ont även om det inte syns på röntgen.
Smärtrehab ville sjukskriva mig på heltid för att jag jobbar sover äter. Ja, jag är ju faktiskt i stallet en timme om dagen.. Nu tillexempel, men jag orkar inte motionera hästarna.. Men dom ger mig energi, att bara sitta på en pall i stallet ger så mycket att det är värt att värken jag får inte kommer ge mig många timmar sömn i natt.
Att sjukpenning / sjukersättning kan ge mindre än existensminimum är helt åt helvete fel. Oavsett vad man tjänar.