Nu vill jag diskutera försäkringskassan.

Det kanske går att hålla den billigare för att ens föräldrar äger en gård etc men man själv står för annan kostnad. Min poäng är att vår lagstiftning menar att man har rätt till ett meningsfullt liv vilket inkluderar en fritid. Inte bara tak över huvudet och mat i magen.
står det vad fritid innebär? Alltså mer specificerat?
 
Oj, finns det så pass billiga lägenheter att få tag på. Jag trodde nog att under 4000 knappt fanns längre, och att en normal hyra snarast låg runt 6000 kr. Tänker kanske inte på minsta etta då, utan snarare mellan 40-50 kvm som ju ändå inte är direkt lyx.
Jag bor i en stor tre för sex tusen, så lägenheter med låg hyra finns. Jag och sambon fick lägenheten endast pga att vi har tillsvidare tjänster, då det är privat hyresvärd. De hade tackat nej till några ensamstående mammor :(
 
Menar du ang ekonomiskt bistånd/försörjningsstöd? Där kan man få ledning av vad ”lek och fritid” ska räcka till enligt normen.
Några hundralappar av normen brukar man räkna med.
När jag förklarar riksnormen och vad den ska räcka till så brukar jag förklara att man själv får fördela det som man själv vill, men (mest för ungdomar) att man behöver ha en plan för tex vinterkläder och att man har pengar för telefonen för att söka jobb osv
 
Några hundralappar av normen brukar man räkna med.
När jag förklarar riksnormen och vad den ska räcka till så brukar jag förklara att man själv får fördela det som man själv vill, men (mest för ungdomar) att man behöver ha en plan för tex vinterkläder och att man har pengar för telefonen för att söka jobb osv

Jo jag menade mer vad hundralapparna ska anses räcka till (och man alltså inte kan få extra för). Te x cykel, bio osv. Det ger en viss ledning kring vad som avses med fritid. Dvs enkla, billiga saker som är allmänt tillgängliga.
 
Jo jag menade mer vad hundralapparna ska anses räcka till (och man alltså inte kan få extra för). Te x cykel, bio osv. Det ger en viss ledning kring vad som avses med fritid. Dvs enkla, billiga saker som är allmänt tillgängliga.
Det är inte specifierat. Men på den tiden man brukade göra enskilda poster "hygien, kläder osv" så var summan drygt 400kr. Och riksnormen har knappt höjts alls för vuxna sedan dess. Söker folk för gymkort och liknade brukar man hänvisa till att det ska täckas av riksnormen.
 
Det är inte specifierat. Men på den tiden man brukade göra enskilda poster "hygien, kläder osv" så var summan drygt 400kr. Och riksnormen har knappt höjts alls för vuxna sedan dess. Söker folk för gymkort och liknade brukar man hänvisa till att det ska täckas av riksnormen.
När var det?
 
Det är inte specifierat. Men på den tiden man brukade göra enskilda poster "hygien, kläder osv" så var summan drygt 400kr. Och riksnormen har knappt höjts alls för vuxna sedan dess. Söker folk för gymkort och liknade brukar man hänvisa till att det ska täckas av riksnormen.

Jo det finns ju dels praxis i frågan (från domstol) och dels exempel på vad som anses ska rymmas inom det. Det jag avsåg. T ex då som med gymkort, att det ska täckas av normen. Det var ju just det jag menade. Inte exakta värdet eller att x absolut räknas men y absolut inte. Men tex anses cykel täckas av normen och det ska mycket till för att få extra bidrag för cykel.
Bio anses rymmas inom normen. Osv.
Så att gå på bio nån gång och att spara ihop till en billig beg cykel och cykla är två exempel på vad som räknas som fritid som är tillgänglig för alla och alla ska kunna ägna sig åt (även de som lever på normen).
 
Det är inte mera lyx än nåt annat. Lyx att äga en häst är det om man har råd att stå på finare anläggningar, råd med träningar osv. Råd att ha både häst och råd att köpa kläder och bra mat osv det är lyx.

Bara för att det är en häst betyder inte per automatik att det är lyx. Dom flesta kan ha råd att äga häst om man är beredd på att prioritera bort mycket annat i livet. Dock är det inte alla som vill prioritera bort så mycket som jag gör och tycker inte ägandet av hästen är värt det.

Fast ärligt, så även om jag tycker att sjukvårdspengen får du väl iof rent tekniskt göra vad du vill med eftersom du inte får mer pengar om du gör av med pengen varesig den går till x eller y osv....

Hur kan du anse att det utifrån den sjukvårdspengen inte är överkurs finansiellt att ÄGA en häst ?

Har du råd med hästens försäkring? Har du råd med veterinärvård akut som inte försäkring täcker fullt ut osv ?

Hovvård utifrån optimalt för djuret dvs inte anpassat utifrån pengen och ditt egna ekonomiska lågläge ? Osv osv.

Det är som sagt ingen som skrivit något att du inte kan välja att äga häst för pengen om du väljer istället att försaka allt annat.
Det låter dock inte rimligt ang välmående alls - hur mycket du än vill prioritera ditt ägande av en häst så rimligen utifrån pengen du är beroende av för hela ditt uppehälle så kan du /vem som knappast väl må särskilt bra om existensminimum råder pga sjukdomsproblem, och du dessutom utifrån det väljer att lägga kronorna på att äga häst till varje pris. Med nudlar varje dag för dig själv i kombo med ditt mående allmänt och ekonomiska kris .
 
Du valde att inte prioritera en häst, jag väljer att prioritera bort många grejer för att ha häst.

Och jag och många fler har svårt att ta in att man utifrån ”existensminimum” ang bidrag från staten som redovisas som misär här i tråden från dig bland annat, ändå lyckas ha pengar att äga häst och prioritera pengarna man har på den.
 
Men herregud du hade ju bara kunnat söka annat jobb?? Vad är problemet? Om du är fullt frisk har du möjlighet att byta jobb och förändra ditt liv men det kan inte sjuka

Alltså ärligt talat ibland tycker jag det gränsar till "buhu stackars mig som är fullt frisk och kan jobba men ändå inte får saker gratis" här på forumet...... Buhuhu för att du kan jobba liksom.... skärp dig! vill jag bara säga då

Om det verkar så jävla härligt att vara sjuk varför kapar inte folk av sig armar och ben och rullar nerför ett berg och skadar sig allvarligt så att dom inte kan jobba?? Kanske för att dom innerst inne vet att det är dom som är arbetsföra som är privilegierade och inte den som är sjuk och som inte KAN jobba


Hur i hela friden resonerar du här ?

@sjoberga har bara rent neutralt redovisat att hon under visa förhållanden i livet inte haft råd att ha häst . Så är det för 90% av folk allmänt i livet - man har inte råd med extra som egen häst, båt, eget hus istället för bostadsrätt/lägenhet. Eller att shoppa på NK. Eller vad du nu vill jämföra enligt linjen i sammanhanget.

På vilket sätt är det kompatibelt med utförsäkrades /långtidssjukskrivna i denna tråd ?
 
Fast ärligt, så även om jag tycker att sjukvårdspengen får du väl iof rent tekniskt göra vad du vill med eftersom du inte får mer pengar om du gör av med pengen varesig den går till x eller y osv....

Hur kan du anse att det utifrån den sjukvårdspengen inte är överkurs finansiellt att ÄGA en häst ?

Har du råd med hästens försäkring? Har du råd med veterinärvård akut som inte försäkring täcker fullt ut osv ?

Hovvård utifrån optimalt för djuret dvs inte anpassat utifrån pengen och ditt egna ekonomiska lågläge ? Osv osv.

Det är som sagt ingen som skrivit något att du inte kan välja att äga häst för pengen om du väljer istället att försaka allt annat.
Det låter dock inte rimligt ang välmående alls - hur mycket du än vill prioritera ditt ägande av en häst så rimligen utifrån pengen du är beroende av för hela ditt uppehälle så kan du /vem som knappast väl må särskilt bra om existensminimum råder pga sjukdomsproblem, och du dessutom utifrån det väljer att lägga kronorna på att äga häst till varje pris. Med nudlar varje dag för dig själv i kombo med ditt mående allmänt och ekonomiska kris .
Jag kan lova dig att min häst fick allt han behövde och mer därtill. Och att kunna betala akut veterinärvård var heller aldrig något problem då jag faktiskt även sparade en del och hade en bra försäkring. Trots allt så har jag alltid haft ett hästkonto som var hans och bara hans. Och det är ett konto som jag haft sen jag föddes som fyllts på då och då med jämna mellanrum.

Hur jag klarar mig och vad jag måste prioritera för att överleva och hålla mig borta från vården är min sak. Jag har lärt känna mig själv och vet vad jag mår bäst av och lever därefter. Jag har aldrig skrivit att jag är i någon ekonomisk kris, har inga skulder eller någonting och har faktiskt koll på vad jag gör. Jag har inte någonstans klagat på att jag inte får tillräckligt med pengar.
 
Senast ändrad:
Och jag och många fler har svårt att ta in att man utifrån ”existensminimum” ang bidrag från staten som redovisas som misär här i tråden från dig bland annat, ändå lyckas ha pengar att äga häst och prioritera pengarna man har på den.
Vart har jag skrivit ordet misär? Vart har jag klagat på att jag har lite pengar? Jag är nöjd med min situation, och faktiskt nöjd med pengarna jag får, jag lever efter vad jag har.

Dock har jag skrivit att jag tycker tandvården borde fungera som sjukvården. Alltså att alla oavsett inkomst har rätt till en frisk mun.
 
Jag har inte orkat läsa hela tråden, så mycket fokus har jag inte.
Men det är så mycket med försäkringskassan som är fel..
Min man ville börja jobba efter elva år med aktivitetsersättning. Han fick ett jobberbjudande som skulle innebära ett arbete som skulle anpassas efter hans förutsättningar (kognitiva och fysiska) till 100%.
Maken kollade upp med försäkringskassan och arbetsförmedlingen om det fanns möjlighet till finansiering av en två dagar lång utbildning som behövdes för att hoppa på jobberbjudandet. Arbetsförmedlingen sa bara nej. Försäkringskassan sa "är du säker på att du vill jobba? Ska du inte ta det lite lugnt?"
Alltså förstår ni hur jävla galet det är att säga så till en som levt på bidrag i elva år? Ta det lugnt?? Ja enligt egen utsago har han petat navelludd i elva år tills någon kom och pushade honom att söka jobb. Många i makens umgängeskrets som också har funktionsnedsättningar får veta att dom inte ska söka jobb efter gymnasiet utan praktik. Praktik och inte jobb just på grund av sina funktionsnedsättningar. Då är det inte konstigt att man blir sittande på bidrag i elva år...
För ett år sedan var jag på smärtrehab i en månad. Där hamnade jag pga att jag fått så inpräntat i huvudet att jobba gör man till man dör hellre än är sjukskriven. Jag har kraschat nacken tre gånger. Jag har såna nervsmärtor att jag en dålig dag får minnesluckor. Idag är en ganska bra dag, jag har fokus i tio minuter, jag har sovit i fem timmar efter jobbet (vilket inte är en engångsföreteelse utan en normal eftermiddag för mig), jag får omformulera mig många gånger innan jag får till en begriplig mening. Och då har vi än inte pratat smärtnivåer en bra dag än.
Den där månaden på smärtrehab lider jag ekonomiskt av än. En månad sjukskrivning gav 3860:- förmodligen rätt räknat av försäkringskassan, även om jag var tvungen att ringa och fråga när resten av pengarna kommer.. Ja, jag får ju en del sjukdagar(alltid bara en dag = karensdag och inga pengar) Och jag kan inte jobba heltid.. Men jag kan/vill inte ens försöka bli deltidssjukskriven, jag behöver ha utrymmet att ibland jobba mer än mina 75%. Jag orkar inte heller rodda med att försöka få läkarna på vårdcentralen att förstå att jag har ont även om det inte syns på röntgen.
Smärtrehab ville sjukskriva mig på heltid för att jag jobbar sover äter. Ja, jag är ju faktiskt i stallet en timme om dagen.. Nu tillexempel, men jag orkar inte motionera hästarna.. Men dom ger mig energi, att bara sitta på en pall i stallet ger så mycket att det är värt att värken jag får inte kommer ge mig många timmar sömn i natt.

Att sjukpenning / sjukersättning kan ge mindre än existensminimum är helt åt helvete fel. Oavsett vad man tjänar.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp