Ja, försöka lite mer att beskriva objektiva fynd. Vilket är skitsvårt vid alla NPF-diagnoser. Om du låter bli att ta saker ur sitt sammanhang blir det bättre. Men när hela rutan med objektiva undersökningsfynd är vad patienten berättar blir det skralt. Det är rätt skralt med ”god formell men sämre emotionell kontakt” men där är just ett försök.
Personligen har jag som regel inga problem att få intygen godkända. Visst, det händer efter dag 180 men då kan jag som regel tycka att det är rätt rimligt eftersom personen jämförs med hela arbetsmarknaden.
Min kommentar handlade mer om att - utifrån min roll i det hela - väldigt många läkare är väldigt frustrerade över att behöva komplettera, komplettera, komplettera.
Visst har jag också sett ett gäng undermåliga intyg.
Men jag har också sett ett gäng situationer där verkligheten är att det inte går att objektivt påvisa några fynd även om beskrivningen är trovärdig.
Särskilt när personer varit sjukskrivna länge och på deltid och är på väg att minska sjukskrivningsgraden. Då är ju personerna så pass återställda att de inte sitter och gråter, inte har svårt för att hålla röd tråd i samtal, inte är särskilt nedstämda. Inte behöver ha minneslappar. Inte upprepar sig.
Men det kan vara förståeligt att personen behöver viss extra återhämtning.
Och så har personen passerat dag 180 och jämförs mot hela arbetsmarknaden. Eftersom FK då inte får ta hänsyn till vilket yrke personen har, är det väldigt svårt att bli fortsatt (deltid) sjukskriven då.
Det är ju precis som du skrivit tidigare, och fler användare också.
Detta handlar om politik.
Hur generöst eller begränsat systemet ska vara, avgörs politiskt.
Det är ett samhällsekonomiskt problem när många människor blir försörjda av det allmänna.
När kostnaderna blir för höga, fattar politikerna beslut som ska leda till lägre utbetalningar. Då höjs ribban för vilka som får ersättningen.
FK handläggare måste följa lagarna.
Det blir svårare för intygsskrivande läkare att "få igenom" sjukskrivning när det blir snävare ramar.
Jag tror att mycket av våra åsikter om rätt eller fel i sådana här fall handlar om vår personliga/politiska uppfattning om individens eget försörjningsansvar.
Tycker vi att individen har ett stort eget försörjningsansvar så kan vi se att det är rimligt att en person behöver byta yrke vid längre sjukskrivning, om man kan ta ett annat jobb.
Tycker vi att samhället ska bära alla våra medborgare, så blir det ju helt absurt att behöva tänka tanken att byta jobb.
Eller att behöva söka jobb på andra orter än där vi bor.