LouiseN
Trådstartare
Min häst har varit skadad sedan Juni förra året. En av världens bästa veterinärer+ 2 andra har tittat på honom och behandlat honom. Så jag har tagit hjälp av veterinärer och vi har lagt ner mkt pengar på olika behandlingar.. och såklart är ju inte ni veterinärer, men ni har nya ögon och öron
Jag tar hela historian.
Det började på SM i sommras. Efter andra kvalet kunde han inte gå ordentligt med bakbenen, han släpade dom efter sig. Vi gick då till tävlingsveterinären som böjde honom och sa att han antagligen hade kotledsinflamation i ett framben.. lite konstigt tyckte jag i o med att han rörde sig så konstigt bak. När vi kom hem åkte vi till veterinären och mycket riktigt hade han kotledsinflamation i ena frambenet. Det behandlades och ha tog det lungt ett tag. Sedan satte jag igång honom, och han kändes inte helt bra. Men veterinären sa ju att han var bra på återbesöket så jag fortsatte rida och vi åkte såsmåning om på tävling. Och nej, han kändes inte helt bra, han stod emot lite, det kändes som att han inte riktigt ville jobba med bakbenen. men tänkte jag han är ju precis behandlad och veteriären sa ju att han var bra, jag inbillar mig säkert.
Vi åkte på en andra tävling. En annan veterinär vi kännr var där så jag pratade lite med henne om det, att han inte kändes helt bra i bak men att jag var osäker på om det var något eller inte i o md at veterinären sa att han såg bra ut. Jag sa då: Du tror inte att det kan vara spatt? nejnej sa hon, är det spatt skulle han vara mycket sämre.. aha tänkte jag och sen tänkte jag inte så mkt mer på det. (Och anledningen till att jag trodde att det var spatt var att han kändes lite bättre i slutet av ridpasset än i början) Tävlingen gick skit, han hoppade jätte dåligt. Han som brukade hoppa runt banan som en raket kändes nu mer som att lotsa runt en kamel.. han ville inte alls sträcka ut. Det var nåt fel, jag var helt säker på det, min känsla var rätt.
Vi åkte åter igen till veterinären och dom undersökte honom. Han var inte halt vid böjprov och inte på volt. Vi tog en röntgen och den såg också bra ut.. Men jag visste ju att det var något, så veterinären skickade oss till en annan veterinär för att göra en såkallad SKINTEN röntgen. (En röntgen där det blir röda "prickar" där dom har ont) En röntgen som var rätt dyr, men värd att göra.
Resultaten visade att han hade "röda prickar" i "spattområdena". veterinären sa då att han hade början till spatt, som då inte ens syntes på en vanlig röntgen.
Han sa att det bästa mot spatt var en behandling som heter TILDREN. (www.tildren.com) En dyr behandling, men vi prövade. Han skrittade och tog det lungt i någon månad efter behandlingen och sattes sedan igång. Men nej.. han kändes lika dålig som innan behandlingen.. och han kändes dessutom halt på höger fram(samma ben som vi behandlat efter SM)Vi åkte då än en gång till veterinären som sa att nej det finns inget mer jag kan göra nu..
NEHE? Vi bestämde oss för att inte ge upp utan att ge honom en chans till. Vi tog kontakt med enligt många en av världens bästa veterinärer. Vi skickade honom till den kliniken med lastbil(iiiinte billigt) och väl nere så ringde dom och sa att han såg bra ut.. jaha.. men dom skulle longera honom hårt i tre dagar och se om dom såg något. Då tycker dom att han var halt på höger fram och att han inte gick bra i bak. han behandlades med någon coktail+ kortison i båda bak i spattlederna och han behandlade även höger framben, där han hade gaffelbandsinflamation.
Efter detta fick han en lång igångsättning. jag började så småning om trava honom, men jag hann inte trava honom mer än två dagar förrens han var jätte halt igen. Vänster fram.
Vi ringde veterinären igen och han sa att han var påväg till Sverige och att han kunde titta på honom. Vi åkte dit och han hade då gaffelbandsinflamation i det frambenet också, så han fick behandling mot det.
Jag frågade denna veterinär om det var spatt, men han trodde inte det, han sa bara he is going to be okey now.
Han har nu skrittat i 3 v. Och jag skulle börja trava honom igår. Kändes han bra? svaret är nej.. han kändes inte bra.. han ville inte helt gå fram och han kändes "hackig".
Så VAD ska jag göra nu? Jag kan ju ringa till den utländska veterinären igen, men han är känd för att "aldrig misslyckas med en häst/aldrig ge upp" och jag vet inte, alltså om han inte hittat felet på två gånger så borde han ju inte göra det nu heller.. och det är ju inte det billigaste att skicka honom dit igen.
Jag tror att det det lutar mest åt, är att ta honom till min "vanliga veterinär" (Jag har för ett tag sedan börjat åkte en en ny som jag både litar på och tycker är bra) Och han har alltså inte kollat på Roadie någongång. MEN den utländska veterinären sägs ju vara den bästa. Så hoppet känns lite ute...
Innan vi gav honom en andra chans och skickade honom till den utlänska kliniken, så sa vi att detta är ett sista försök.
Och här står jag.. var det det sista försöket? Vi har ju gjort mycket, försökt med olika behandlingar..
Ska jag ge upp nu?
Han står där i sin box och är SÅ fin, han är verkligen den finaste hästen i stallet. Så fin i kroppen, perfekt storlek, och han har precis tappat sin långa vinterpäls , så himla söt och han är(var) en RIKITGT bra hopphäst som lätt vann 140-145 klasser.. Där står han och gnäggar på mig varje dag när jag kommer in i stallet, hans ögon tittar så förhoppningsfullt på mig och säger " Är det jag nu? Är det jag nu mamma? Är det jag som ska få komma ut och tävla nu?" Det gör ONT att se hans förhoppningsfulla uppspärrade ögon.. Han ÄLSKADE att tävla, han verkligen älskade det och han var SÅ bra på det..
Så än en gång, ska vi ge upp nu? Och om vi ska det (såklart far tankarna iväg) och jag har tänkt.. ska han då få vandra vidare på dom gröna ängarna.. eller ska han få bli promenad/sällskaps häst?
Snälla säg något, hjälp mig, skulle kännas skönt med andras åsikter om vad jag ska göra..
Jag tar hela historian.
Det började på SM i sommras. Efter andra kvalet kunde han inte gå ordentligt med bakbenen, han släpade dom efter sig. Vi gick då till tävlingsveterinären som böjde honom och sa att han antagligen hade kotledsinflamation i ett framben.. lite konstigt tyckte jag i o med att han rörde sig så konstigt bak. När vi kom hem åkte vi till veterinären och mycket riktigt hade han kotledsinflamation i ena frambenet. Det behandlades och ha tog det lungt ett tag. Sedan satte jag igång honom, och han kändes inte helt bra. Men veterinären sa ju att han var bra på återbesöket så jag fortsatte rida och vi åkte såsmåning om på tävling. Och nej, han kändes inte helt bra, han stod emot lite, det kändes som att han inte riktigt ville jobba med bakbenen. men tänkte jag han är ju precis behandlad och veteriären sa ju att han var bra, jag inbillar mig säkert.
Vi åkte på en andra tävling. En annan veterinär vi kännr var där så jag pratade lite med henne om det, att han inte kändes helt bra i bak men att jag var osäker på om det var något eller inte i o md at veterinären sa att han såg bra ut. Jag sa då: Du tror inte att det kan vara spatt? nejnej sa hon, är det spatt skulle han vara mycket sämre.. aha tänkte jag och sen tänkte jag inte så mkt mer på det. (Och anledningen till att jag trodde att det var spatt var att han kändes lite bättre i slutet av ridpasset än i början) Tävlingen gick skit, han hoppade jätte dåligt. Han som brukade hoppa runt banan som en raket kändes nu mer som att lotsa runt en kamel.. han ville inte alls sträcka ut. Det var nåt fel, jag var helt säker på det, min känsla var rätt.
Vi åkte åter igen till veterinären och dom undersökte honom. Han var inte halt vid böjprov och inte på volt. Vi tog en röntgen och den såg också bra ut.. Men jag visste ju att det var något, så veterinären skickade oss till en annan veterinär för att göra en såkallad SKINTEN röntgen. (En röntgen där det blir röda "prickar" där dom har ont) En röntgen som var rätt dyr, men värd att göra.
Resultaten visade att han hade "röda prickar" i "spattområdena". veterinären sa då att han hade början till spatt, som då inte ens syntes på en vanlig röntgen.
Han sa att det bästa mot spatt var en behandling som heter TILDREN. (www.tildren.com) En dyr behandling, men vi prövade. Han skrittade och tog det lungt i någon månad efter behandlingen och sattes sedan igång. Men nej.. han kändes lika dålig som innan behandlingen.. och han kändes dessutom halt på höger fram(samma ben som vi behandlat efter SM)Vi åkte då än en gång till veterinären som sa att nej det finns inget mer jag kan göra nu..
NEHE? Vi bestämde oss för att inte ge upp utan att ge honom en chans till. Vi tog kontakt med enligt många en av världens bästa veterinärer. Vi skickade honom till den kliniken med lastbil(iiiinte billigt) och väl nere så ringde dom och sa att han såg bra ut.. jaha.. men dom skulle longera honom hårt i tre dagar och se om dom såg något. Då tycker dom att han var halt på höger fram och att han inte gick bra i bak. han behandlades med någon coktail+ kortison i båda bak i spattlederna och han behandlade även höger framben, där han hade gaffelbandsinflamation.
Efter detta fick han en lång igångsättning. jag började så småning om trava honom, men jag hann inte trava honom mer än två dagar förrens han var jätte halt igen. Vänster fram.
Vi ringde veterinären igen och han sa att han var påväg till Sverige och att han kunde titta på honom. Vi åkte dit och han hade då gaffelbandsinflamation i det frambenet också, så han fick behandling mot det.
Jag frågade denna veterinär om det var spatt, men han trodde inte det, han sa bara he is going to be okey now.
Han har nu skrittat i 3 v. Och jag skulle börja trava honom igår. Kändes han bra? svaret är nej.. han kändes inte bra.. han ville inte helt gå fram och han kändes "hackig".
Så VAD ska jag göra nu? Jag kan ju ringa till den utländska veterinären igen, men han är känd för att "aldrig misslyckas med en häst/aldrig ge upp" och jag vet inte, alltså om han inte hittat felet på två gånger så borde han ju inte göra det nu heller.. och det är ju inte det billigaste att skicka honom dit igen.
Jag tror att det det lutar mest åt, är att ta honom till min "vanliga veterinär" (Jag har för ett tag sedan börjat åkte en en ny som jag både litar på och tycker är bra) Och han har alltså inte kollat på Roadie någongång. MEN den utländska veterinären sägs ju vara den bästa. Så hoppet känns lite ute...
Innan vi gav honom en andra chans och skickade honom till den utlänska kliniken, så sa vi att detta är ett sista försök.
Och här står jag.. var det det sista försöket? Vi har ju gjort mycket, försökt med olika behandlingar..
Ska jag ge upp nu?
Han står där i sin box och är SÅ fin, han är verkligen den finaste hästen i stallet. Så fin i kroppen, perfekt storlek, och han har precis tappat sin långa vinterpäls , så himla söt och han är(var) en RIKITGT bra hopphäst som lätt vann 140-145 klasser.. Där står han och gnäggar på mig varje dag när jag kommer in i stallet, hans ögon tittar så förhoppningsfullt på mig och säger " Är det jag nu? Är det jag nu mamma? Är det jag som ska få komma ut och tävla nu?" Det gör ONT att se hans förhoppningsfulla uppspärrade ögon.. Han ÄLSKADE att tävla, han verkligen älskade det och han var SÅ bra på det..
Så än en gång, ska vi ge upp nu? Och om vi ska det (såklart far tankarna iväg) och jag har tänkt.. ska han då få vandra vidare på dom gröna ängarna.. eller ska han få bli promenad/sällskaps häst?
Snälla säg något, hjälp mig, skulle kännas skönt med andras åsikter om vad jag ska göra..