Nu har jag tröttnat!!!

[zolan]

Med ditt resonemang så får man utgå från att hästar är genuint elaka och alltid vill ställa till djävulskap, jag tror inte på det. Att sedan dra omkull en häst i kurvan var det mest idiotiska jag hört, hoppas att du de gångerna är säker på att varken du eller hästen skadas, hur du nu kan vara det.

Det verkar inte vara så att hästen inte lyssnar, snarare så att den inte kommer ihåg vad du sagt förra gången den drog iväg. Jag skulle ta hästen en stund på marken före ridturen och se till att försöka stimulera hjärnan också, problemlösningar, det behöver inte vara fysisk stimulans utan psykisk som behövs, det låter som om hon hela tiden hittar på egna problem att lösa i skogen. Försök att hitta på komplicerade och svåra övningar, där inte farten är viktig utan tanken på var hovarna sätts ned och vändningen skall börja för att klara uppgiften. Du har ju ett perfekt läge för sådant nu när du är gravid och inte bör riskera tokerierna i skogen.
Mitt sto älskar sådant och blir en helt annan efteråt. Från en 5-årig råbuse till en moget övervägande klippa. Hon vet att hon kan och är stolt när hon får visa det.
Lycka till med bebis å häst

 

[Silverkedjan]

Med ditt resonemang så får man utgå från att hästar är genuint elaka och alltid vill ställa till djävulskap, jag tror inte på det. Att sedan dra omkull en häst i kurvan var det mest idiotiska jag hört, hoppas att du de gångerna är säker på att varken du eller hästen skadas, hur du nu kan vara det.

Var har jag sagt att hästar är elaka?

De är däremot stora starka flockdjur.

En häst du inte har ledarskapet över är mer eller mindre farlig beroende på hur den är som individ. En snabb tuff energifylld och ranghög häst är det viktigare att ha en befäst ledarskap över än en som är av naturen lite mesigare och latare. Och det krävs också betydligt mera "våld" och tuffare konfrontationer med en tuff häst.

En häst vill inte ställa till djävulskap. Men den kan vilja följa sina egna instinkter och har den ingen ledare den respekterar i det läget så har du inte mycket att sätta emot.

Du tycker att det var idiotiskt att dra omkull hästen (134 cm islandshäst) i kurvan. Jag tyckte det var det mest effektiva och minst farliga sättet att på en mycket tuff rusande häst ta kommandot över den även från ryggen så den aldrig glömde det. Alternativen att kraschlanda varje ritt i 45km/h i tät skog där ryttarens överkropp och ben inte fick plats eller gå omkull där ryttaren inte kontroll över det var absolut mycket farligare

Jag hade aldrig några som helst problem med ledarskapet eller ridningen efter detta. Att jämföra med innan när hon var en självmordsraket att rida.

Innan du förkastar något som helt idiotiskt kan det kanske vara av intresse att ta reda på om det fungerar?

Fördomar ger dig inget ledarskap.

Har du sett hur en ledarhingst straffar en häst som beter sig fel i flocken och inte lyder vanligt hästspråk? Han jagar och jagar den, biter den över ryggen och drar omkull den tills den är underkastad.

Underskatta inte hästen själv som lärare när det gäller samspelet.

En del hästar ÄR för tuffa för att "duttas" med. Det går inte att "stimulera och leka" fram ett ledarskap med en tuff ranghög häst som testar dig genom livsfarliga attacker även när du sitter i sadeln. Antingen får man gilla läget och skaffa sig kommandot, slakta den eller sälja den till någon med bättre ledarskap än man själv.

Jag håller på med islandshästar. Det är en fantastisk ras som ofta är flockfostrade och extremt lätttämjda. Men ibland råkar man på starka tuffa extremt ranghöga individer eller individer som är felhanterade och tappat respekten för människan. Dessa går inte att gulla sig till ett ledarskap över, det måste man förtjäna genom att vara starkare, tuffare och smartare. Vilket faktiskt inte alltid är så lätt.

Vi har räddat många "omöjliga" farliga hästar från att bli korv. (Vi = jag och min vapendragare Svarten, ranghögt hjälpmedel som kan fostra vad som helst samt div två-benta medhjälpare)
Man kunde förstås skriva avhandlingar om det men jag ska begränsa mig och bara konstatera att en bortskämd häst är en potentiellt farlig häst och en häst som vet var gränserna går och att man DÖR om man utmanar en människa är en trygg och fungerande häst.

 

[mandalaki]

en häst som vet var gränserna går och att man DÖR om man utmanar en människa är en trygg och fungerande häst.

Du är grymt bra !

mandalaki

 

[Djurjouren]

Du är minidol, det vet du va?

 

[zolan]

Jag skulle inte prova att dra omkull en islandshäst ens, nu håller jag på med fullblod och då är det ännu mer otänkbart.
Som det skrivits så hade hon inga bekymmer att få stopp på hästen eller att det skulle lyda hennes hjälper, utan att det alltid skulle busas. Det har inget att göra med ledarskap utan helt och hållet stimulans.
När jag lär hästar att stanna så gör jag det på en tygel och från skritt till galopp. När vi hunnit till galoppen så räcker de oftast med ett fastare tag om ena tygeln för att det ska tvärstopp. Helt ofarligt för både häst och mig.
En häst som jag skulle bli tvungen att ta "livet" av skulle jag inte ens sätta mig på och har aldrig träffat på heller och det problemet verkar hon nu inte ha.
Innan jag sätter mig i sadeln så vet hästen vem det är som är ledare, nämligen jag och jag är så säker på min ledarroll att den ALDRIG utmanats på det sätt som kräver att jag svarar med våld. Så jag behöver inte bete mig som en hingst som utmanats av en annan könsmogen hingst eller envis unghäst.
Det är väll tur att det fungerar endå, för min spegelbild säger mig att ett slagsmål med en häst den vinner jag inte.

 

[scubadiver]

och min också!

madde

 

[zolan]

Får jag fråga hur ni får hästen att veta att den dör om den utmanar en människa.

 

[mandalaki]

Inget rakt svar på din fråga för det kan jag inte ge. Men: att få hästen att tro att den ska dö behöver inte vara en lösning med fysiskt våld. Parelli är ingen våldsälskare, snarare är han hästkramare - och det är väl han som skriver att när det behövs, alltså vid en kraftig markering, har man komma tre sekunder på sig att få hästen att tro att den kommer att dö. Tajmingen är alltså hela hemligheten, inte vad man gör. Bara man gör det i rätt ögonblick och slutar i rätt ögonblick.

Det jag skriver nu handlar alltså inte om att dra omkull en häst, utan om bara just den där meningen som Tim skrev.

Djurjouren och scubadiver, vi är pinsamma

mandalaki

 

[zolan]

Jag håller själv på med parelli, men har missat det utrycket, var nämner han det och hur går det till rent praktiskt?

 

[mandalaki]

och det är väl han som skriver

Jag skrev "väl" eftersom jag inte är säker på att det är han - men jag tror det. Är inte hemma just nu så jag har inte tillgång till boken.

mandalaki

 

[Tassetass]

Han skriver exakt, om jag inte minns helt fel "... as firm as necessary without being mean". Ibland kan det betyda en rak höger om det är befogat. Att däremot småslå en häst hela tiden, rappa den med spö när den inte lyssnar och rycka den i munnen - det är nog vad han skulle kalla elakt.

 

[mandalaki]

Ah, där var du, satt och väntade på dig ... Känner du igen det där jag skriver om att hästen, under bråkdelen av en sekund, ska tro att den ska dö? Är det Parelli?

mandalaki

 

[Tassetass]

Nej, jag kan inte minnas att jag läst/hört honom skriva/säga det. Tycker inte det låter som honom heller, faktiskt.

 

[mandalaki]

Okej. Jag får kolla i boken när jag kommer hem. Jag var övertygad om att det var han, för han är den jag läst flest gånger. Han är nog också i princip den ende som skulle kunna skriva det så att man sväljer det. Ja, och så Tim då

mandalaki

 

[Lobelia]

Instämmer i hejarklacken

 

[Silverkedjan]

Får jag fråga hur ni får hästen att veta att den dör om den utmanar en människa.

Det är här man har sin hästkompis som hjälp.

Många "förstörda" hästar kan tex försöka gå om människan när man leder dem. Alla upptänkliga knep hjälper bara för stunden, sedan "testar" den igen.

Så har man släppt ihop hästen med den ranghöga snabba smarta fostrande hästen. Då får den lära sig att beter man sig som en häst så är allt frid och fröjd. Sticker man upp riskerar man DÖDEN och det snabbt, här pratar vi millisekunder. Retirerar man är man förlåten lika snabbt. Svartens fostrande attacker kan vilken människoimmun pålle som helst förstå.

Sedan sätter man den felfostrade som handhäst till Svarten och leder båda. Försöker den felfostrade NU gå förbi kommer den MYCKET snabbt på andra tankar när den blir blixtsnabbt huggen i mulen (om den inte är ännu snabbare på att retirera)

Sedan kopplar man ihop det med sitt eget kroppspråk. Så fort den inte lyder MIG attackerar Svarten. Och sedan härmar jag Svartens utfall och polletten brukar ha trillat ned.

 

[mandalaki]

Zolan, jag kan vara ute och cykla. Har skummat igenom Parelli och hittar det inte.

Jag var övertygad om att det var han, för jag vet att jag läst det på engelska. Hade kunnat vara Monty R men honom har jag bara läst på svenska. Återstår då ett antal amerikaner som jag bara läst på nätet, inte i bok.

Insåg också när jag rotade i Parelli att det inte bör vara han. Allt han gör går ju ut på att det skarpa läget över huvud taget aldrig ska uppstå.

mandalaki

 

[zolan]

Ja och det är väll lite dit jag vill komma, att det faktiskt går att utöva kompromisslöst ledarskap utan att hamna i skarpa lägen. För lite är min erfarenhet att de flesta människor som hamnar i farliga situationer tappar hästspråket och reflexmässigt blir de rovdjur de i hästens ögon är. Det finns säkert undantag, men jag har inte träffat något ännu.
Min erfarenhet har hittills varit att hästar är otroligt sammarbetsvilliga och alltid försöker göra en till viljes om de bara förstår vad jag vill och att det jag vill utföra alltid är ofarligt och genomförbart.
Men det finns också understimulerade hästar som hittar på grejjer för att de tycker att det är roligt. Lite det tror jag denna häst gör, hästen är ståendes under kylan och halkan och sätts igång. Säkert fullproppad med roliga sprall och popcorn energi och jag tror att en del kan avhjälpas med rolig hjärngympa.
Väldigt få hästar har idag förmånen att stå på Silverhyttans gård eller liknande ställen.
Utan de står i box 10 timmar per dygn har kanske ett par hästkompisar i, en rätt för hästen, liten hage. När det hettar till och blir busigt i hagen så kommer ägaren och delar på hästarna, för att minimera skaderisken.
Så att hoppas på riktig flockskolning i dag, ja, det är få hästar förunnat. Så de kanske inte riktigt agerar på samma sätt som en häst borde göra, utan faktiskt använder sin ägare som lekkamrat och blir den leken på hästens vilkor så blir det farligt.
Därför tror jag faktiskt att vi kan ha en väldig nytta av övningar som inte bara stärker hästens fysik.

 

[mian1]

Min testar ganska ofta, gärna att gå om även om hon stannar precis när hon gått om mig och sedan vänder och går runt för att hamna efter igen. Men hon testar för att visa att hon kan!
Jag brukar slå ut med armar och rep så att hon får sig en snyting. Kollar i skuggan när hon är på G och sen håller hon sig.

Mitt problem är att jag inte kan hålla en sån hård hållning som du & Svarten har. Det är inte jag och jag skulle inte må bra av att vara sådan. Plus att hästen avskyr människor som "ljuger". Skulle jag låtsas att vara en Svarten så hade hon genomskådat det på två sekunder.
Jag måste hitta en medelväg, nåt som jag kan hålla fast vid och känna att jag kan stå för. Att stoppa hennes springa-om-testningar kan jag göra att slå ut med armarna och låta henne slå sig själv. Att däremot ge henne en rak höger skulle jag inte kunna utan att känna mig jättehemsk.
Och genom att inte vara så hård får jag räkna med att bli testad oftare, men det är nog något jag får leva med. Jag känner inte att hästen blir så ouppfostrad och testande att hon är farlig för mig. Visst, hoppande kan ju skada mig om jag trillar illa, men hon vill inte värre än att busa och testa. Hon lyssnar fortfarande på mig, även om hon hoppar och studsar så kan jag styra henne, bestämma gångart och riktning etc. Fast jag får ha mycket extra koll för att hon testar om hon kan ta över det också.
Testar så här gör hon i regel en gång om året - efter vinteruppehållet. Eller om det hänt något. Nu har det hänt något då det i höstas flyttade in ett starkt sto i hagen och vände upp och ner på deras flockvardag. När de vant sig och det fungerade som det skulle och vinteruppehållet var på väg mot sitt slut, när deras nya roller i flocken var uppdelade (hingst-sto-jättestor fölunge) så dog det nya stoet och allt blev uppochner igen.

Om din häst dör av att utmana en människa så får mitt värsta straff bli utstötning ur flocken. Uppför hon sig inte får hon inte vara med. Det hjälper, för hon vill gärna vara med.
Visst kan jag önska att jag varit tuffare eller i alla fall haft en mindre tuff häst, men nu är det som det är och vi får helt enkelt göra det bästa av det.

 

[zolan]

"Om din häst dör av att utmana en människa så får mitt värsta straff bli utstötning ur flocken. Uppför hon sig inte får hon inte vara med. Det hjälper, för hon vill gärna vara med.
Visst kan jag önska att jag varit tuffare eller i alla fall haft en mindre tuff häst, men nu är det som det är och vi får helt enkelt göra det bästa av det."
Jag tycker att göra som du att hästen inte får vara med när den inte kan bete sig, är ett utmärkt och tydligt sätt att visa var gränsen går. Tuffare en så är det svårt att vara utan att tilliten skall få sig n törn. Dom är ju trots allt medvetna om att vi inte är hästar och igentligen utgör en reel fara för dem. Flyktinstingten är ju en av de starkaste de har, att få dem att inte slå över till det beteendet det knepigaste i all hantering. Jag skulle som du inte riskera förtroendet för att "sätta henne på plats".