Jag har en släkting som är svårt sjuk och ligger för döden enligt andra släktingar. Jag vet inte hur nära inpå man brukar uttrycka dessa orden men det har sagts i ungefär 4-5 veckor nu.
Personen umgicks mkt med familjen och oss barn när vi var små men jag har av olika anledningar inte har någon kontakt med personen på ca 10 år och ganska sporadiskt innan dess då personen betedde sig mkt illa under en lång tid pga sitt alkoholmissbruk och jag sa upp kontakten för jag tolererar inte sånt beteende som personen höll på med.
Jag känner att jag varken vill eller behöver besöka personen på dödsbädden men nu anser två andra släktingar att det är helt fel och att jag är ”inte normal” som inte vill besöka personen. Jag har vänligt men bestämt förklarat varför jag inte vill och bett dem respektera detta och fått upprepa det flera gånger men ändå ska det tjatas, skällas och skrivas dumma meddelande som går ut på att förklara hur onormal och hemsk jag är som inte vill besöka personen. Till saken hör att personen själv har (vad jag vet) inte uttryckt någon vilja över att träffas heller utan detta drivs enbart av dessa två personerna. Personen som är sjuk tittar på stories på Facebook och har tagit selfies(?!) med en av dom arga personerna och skickat till mig och jag tänker att h*n hade klarat av att uttrycka en önskan om att träffas om h*n hade velat.
Känner också att det går åt båda hållen, det har funnits massor av tid för personen att själv ta kontakt och vilja reda ut allting men det har inte personen gjort.
Jag tycker inte att man ska glömma och förlåta allt bara för en person ligger på dödsbädden men hade personen själv uttryckt att h*n ville träffas hade jag absolut åkt dit och inte haft några problem med att prata om det eller reda ut om det fanns saker att reda ut från sjuka personens sida.
Funderar lite på hur andra hade tänkt och tycker utifrån min sida av beskrivna historia.
Personen umgicks mkt med familjen och oss barn när vi var små men jag har av olika anledningar inte har någon kontakt med personen på ca 10 år och ganska sporadiskt innan dess då personen betedde sig mkt illa under en lång tid pga sitt alkoholmissbruk och jag sa upp kontakten för jag tolererar inte sånt beteende som personen höll på med.
Jag känner att jag varken vill eller behöver besöka personen på dödsbädden men nu anser två andra släktingar att det är helt fel och att jag är ”inte normal” som inte vill besöka personen. Jag har vänligt men bestämt förklarat varför jag inte vill och bett dem respektera detta och fått upprepa det flera gånger men ändå ska det tjatas, skällas och skrivas dumma meddelande som går ut på att förklara hur onormal och hemsk jag är som inte vill besöka personen. Till saken hör att personen själv har (vad jag vet) inte uttryckt någon vilja över att träffas heller utan detta drivs enbart av dessa två personerna. Personen som är sjuk tittar på stories på Facebook och har tagit selfies(?!) med en av dom arga personerna och skickat till mig och jag tänker att h*n hade klarat av att uttrycka en önskan om att träffas om h*n hade velat.
Känner också att det går åt båda hållen, det har funnits massor av tid för personen att själv ta kontakt och vilja reda ut allting men det har inte personen gjort.
Jag tycker inte att man ska glömma och förlåta allt bara för en person ligger på dödsbädden men hade personen själv uttryckt att h*n ville träffas hade jag absolut åkt dit och inte haft några problem med att prata om det eller reda ut om det fanns saker att reda ut från sjuka personens sida.
Funderar lite på hur andra hade tänkt och tycker utifrån min sida av beskrivna historia.
det hade inte ens spelat nån roll om personen ville träffa dig. Om du inte vill får de respektera det bara.
