Sv: Ni som separerat...
När jag läst dina inlägg här så började jag undra om jag hade skrivit något jag inte kommer ihåg.
Jag känner igen det du skriver så väl, men skillnaden vid verkställigheten var att min sambo inte gick med på något annat än en dom.
Det resulterade sig i att mamman blev tilldömd att vita på 5000kr/per umgängestillfälle dvs 10 000kr på en helg när hon umgängesvägrar. Och hon fick betala hans rättegångskostnader.
Men när hon inte längre kan ställa in umgänge eftersom det kostar (märkligt förresten då min sambo enligt henne är livsfarlig för sonen och skall hållas undan, men när det gäller pengar så kan hon lämna sonen, och vill man, så kan man se det som att hon "säljer" sin son. Men för att förstå varför jag skriver så behöver man ha fakta som ligger till grund för mitt uttalande) pengar, då såg hon till att ställa till med en sådan scen så pojken blev helt förtvivlad och ångestfylld och trodde det var hans fel att mamma alltid blir sån här (denna gången var det inte klokt, hon var fullständigt galen) och eftersom det är han som skall träffa sin pappa så är det ju hans fel att mamma mår dåligt. Snacka om att skuldbelägga och se till att ge sitt barn en lojalitetskonflikt så det skär i mig... arma barn.
Men genom sitt sätt så såg hon till att uppfylla sin del av umgänget genom att lämna sonen, men samtidigt se till att det inte går att genomföra ett umgänge då det definitivt inte hade varit för pojkens bästa. Så efter 5 min så beslutar vi att det inte kommer att bli bra för honom, och avslutar det hela.
Och tänk... då har hon lyckats med att umgänges sabotera men inte behöva betala vite då hon lämnade sonen till umgänge.
Behöver jag säga att jag anser att detta är en människa som skulle hållas bort från barn så lågnt det går...
Om du bara visste, jag skulle kunna sitta i timmar och berätta om detta.
Men det gör bara att min dag börjar dåligt, för detta är så jobbigt och tar så mycket på oss.
Kan förresten även berätta att enligt vår advokat och även Tingsrätten så är detta ett klart fall av att flytta boendet, men då hon tog sonen med sig när han bara var två månader och flyttade och sedan vägrade att tillåta umgänge genom att svartmåla min sambo så hårt till soc och de gick på det utan större utredning (undrar var kompetensen i just detta soc kontor finns??) och därmed så fick hon de bakom sig.
Och därmed så känner sonen och min sambo inte varandra så mycket eftersom hon sett till att det blivit så.
Och vår advokat tror att tingsrätten kanske skulle se det som för svårt för pojken att byta familj då.
Men nu, när sanningen kryper fram i form av en massa bevis, ja då hittar hon på det ena efter det andra för att få sin vilja fram och börjar verkligen bete sig mycket labilt och det finns stunder då vi fruktar för sonens liv
Som sagt, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst nu...
// Hel
