Ni som lever helt ensamma och har hund/hundar!

[Miao]

Jaha nej men jag tänker ju inte på just dig och din sambo utan rent teoretiskt. Själv har jag stor hjälp av sambo. Sambon kan ju liksom också vara väldigt intresserad av hundar.

Jag håller med dig, det är ju stor skillnad på att ha en partner som är vettig med hundarna och en parter helt utan hundvett.

Jag har levt ensam med hundar (två st) och lever nu med en (hundvettig) man och just nu 5 st hundar. Vi har stor hjälp av varandra hundmässigt . Jag gjorde dock exakt samma saker med hundarna när jag levde ensam som jag gör nu, bara det att jag då bodde i lägenhet istället för inhys på landet med hundgård som nu.

Instämmer! och lära partnern att det inte är lämpligt att mata hundar med icke-hundmat, få partnern att förstå att hundar kräver tid till promenader och träning osv...
)

Fast det där låter ju som en totalt hund-ovettig partner om man måste förklara sådana självklara saker, klart att man inte har så mycket hjälp utan mest bestyr med en sån .

 

[Tora]

Jag hade inte kunnat ha hund om inte jag bodde med min man. Så för min del är det en enorm skillnad.

 

[Red_Chili]

Fast det där låter ju som en totalt hund-ovettig partner om man måste förklara sådana självklara saker, klart att man inte har så mycket hjälp utan mest bestyr med en sån .

Yep, och det är bara sådana jag lyckats träffa. Sista var ändå hundägare själv, men han kunde inte förstå varför det var mycket mer olämpligt att ha mina hundar lösa hur som helst i skog jämfört med hans hund tex. Massor av "småsaker" som hade kunnat resultera i en mängd problem, skador eller liknande eftersom han inte kunde förstå att alla hundar inte var som hans hund

 

[Raderad medlem 94602]

Vilken skillnad gör en partner i det läget? Båda torde ju jobba liksom.

Vi jobbar om varandra då min sambo jobbar ständig natt så för hundarna är det en avsevärd skillnad. Innan var hans hundar i hundgården om nätterna. Nu har de sällskap 24/7 och bor inne

Mitt skägg var på hunddagis innan då jag jobbade 50% men fördelat på två 10-timmarspass i veckan.

Min sambo fystränar hundarna mer eftersom jag har värk i perioder. Förr fick Skägget ligga på soffan och såsa då.

 

[Mia_R]

Jag har fördelen med bra granne som ser till hundarna när jag jobbar dagtid, kvällar och helger, utan skulle det inte fungera då jag inte kan ta dm med mig på jobbet. När jag var sambo var det så väldigt mycket enklare eftersom han jobbade dagtid och jag skift.

 

[machafuko]

Sambon och jag har haft otrolig nytta av varandra. Förut jobbade jag heltid och han pluggade heltid. Vi gick omlott varandra en del och ofta var han hemma och kunde ta hand om hunden. Annars lyckades vi matcha våra tider rätt bra så hund slapp vara ensam länge alternativt att vi turades om att skjutsa/hämta hos dagmatte.

Nu pluggar jag distans så kommer vara hemma heltid med valpen, så det mesta löser jag själv. Men att kunna gå och handla, göra nödvändiga ärenden etc. medan sambon är hemma med valpen är ju otroligt skönt. Slipper oroa mig för hundpassning eller liknande för de mest självklara vardagssysslorna. Turas om är skönt.

Har heller inget problem med sambons hundvett. Han har en ganska reko syn på hundägandet/tränandet. Vi tycker och tänker rätt lika i hundfrågor även om han är något mindre teoretiskt/praktiskt kunnig

 

[Lyraolissy]

Ingen skillnad, vi gör samma saker, hundarna är ensamma lika ofta/sällan , de får dock mer träning och motion när jag lever ensam då jag inte behöver lägga massa tid på att umgås med sambo på samma sätt har dock inte bott med någon kille med hundintresse, det hade kunnat bli jättebra eller katastrof

 

[Viva]

Jag jobbar halvtid-ish och bor nära mitt jobb så springer alltid hem till hundarna på rasterna. När jag inte jobbar älskar jag att spendera tid med dem så är väldigt sällan borta på saker där de inte kan följa med men om det händer så klarar de att vara ensam några timmar.

 

[bollen__]

Jag håller med dig, det är ju stor skillnad på att ha en partner som är vettig med hundarna och en parter helt utan hundvett.

Jag har levt ensam med hundar (två st) och lever nu med en (hundvettig) man och just nu 5 st hundar. Vi har stor hjälp av varandra hundmässigt . Jag gjorde dock exakt samma saker med hundarna när jag levde ensam som jag gör nu, bara det att jag då bodde i lägenhet istället för inhys på landet med hundgård som nu.




Fast det där låter ju som en totalt hund-ovettig partner om man måste förklara sådana självklara saker, klart att man inte har så mycket hjälp utan mest bestyr med en sån .

Men eller hur! Nu hade jag redan partnern när jag skaffade hund, men eftersom han arbetar borta sommarhalvåret så är vi ju särbo då och naturligtvis fungerar det och jag skulle absolut ha hund även som singel men det är så skönt att vara två och hjälpas åt med det vardagliga tycker jag. Han har inget intresse i att träna dom men tar gärna den vardagliga skötseln liksom

 

[FrittePower]

Jag är inte singel men lever med en hundrädd människa som verkligen inte vill ha hund. Men det är för mig enkelt lösa, jag lämnar inte ens hunden en sekund i dennes vård. Löser det alltid med hundvakt (är hundvakt tillbaka).

 

[Unafraid]

Ha sambo är en förutsättning för att vi ska kunna ha hund, jag pendlar med buss till universitetet i en annan stad, hunden är med husse till jobbet

 

[Fisherling]

Jag är hemma för det mesta, är jag inte det följer hundarna med. Håller på och utvecklar grunden för eget företag så förhoppningsvis kommer jag aldrig behöva lämna hundarna några längre stunder
Sen har jag ju tur att alla mina vänner har hund, och alla har trevliga hundar, så det är bara att ta med mig Tinja om vi åker iväg och besöker kompisarna. Hundvakter har jag gott om, skulle det behövas.

 

[Tonto]

Jag hade gjort exakt samma saker med mina hundar och haft samma lösningar som jag har nu även om jag vore singel. Men det är jävligt skönt att ibland komma hem när man varit iväg och känner sig skitsliten och sambon har motionerat, fodrat och kanske tränat något med hundarna.

 

[Miao]

Jag hade gjort exakt samma saker med mina hundar och haft samma lösningar som jag har nu även om jag vore singel. Men det är jävligt skönt att ibland komma hem när man varit iväg och känner sig skitsliten och sambon har motionerat, fodrat och kanske tränat något med hundarna.

Det där är en av det absolut största fördelarna med en hundvettig partner !

 

[tuaphua]

Hur gör ni? Hur ser eran levnad ut?

När jag varit singel har jag levt i stort sett som när jag är sambo eller särbo.
Det är min/mina hundar som jag planerar min vardag kring. Sen blir det så klart lyx att ibland kunna få sovmorgon eller åka iväg lite när sambo kan täcka upp.

Jag har jobb där hund kan vara med för det mesta.

Måste jag åka bort kan pappa eller vänner/grannar rycka in.

Men främst lever jag ett liv där hundar kan vara med.

 

[Gnist]

Måste ju vara jättejobbigt att ha i bakhuvudet att om förhållandet tar slut så går det inte att ha kvar hunden/hundarna om man är beroende av en partner för att kunna ha hund

 

[em-pirre]

Måste ju vara jättejobbigt att ha i bakhuvudet att om förhållandet tar slut så går det inte att ha kvar hunden/hundarna om man är beroende av en partner för att kunna ha hund

Det tycker jag också det skulle vara. Ofta finns det ju ändå lösningar, om än knepigste/dyrare.

 

[Migo]

Yep, och det är bara sådana jag lyckats träffa. Sista var ändå hundägare själv, men han kunde inte förstå varför det var mycket mer olämpligt att ha mina hundar lösa hur som helst i skog jämfört med hans hund tex. Massor av "småsaker" som hade kunnat resultera i en mängd problem, skador eller liknande eftersom han inte kunde förstå att alla hundar inte var som hans hund

Min var också hundägare. Hjälpte inte ett skit!

 

[Sezziyanen]

Självklart finns det många fördelar med att inte vara ensam. Sen att vissa partners inte kan hantera hundar är ju en helt annan sak, en speciell omständighet. Man måste ju isf förutsätta att ens sambo har vett, hundkunskap, eller kan lära sig. Jag kunde absolut noll om hundar när jag flyttade ihop med ett ex som då hade flera hundar. Men jag fick ju bara lära mig fort helt enkelt, sen var det inga problem, det jag inte visste var ju bara att fråga.

Skulle se det som en stor jäkla fördel att slippa vissa morgon/kvällsrundor tex. Nu har jag hund själv, men när jag hade sambo så gjorde vi ofta så att vi turades om med första/sista kissrundan. Jäkla skönt när man bor i lägenhet och måste på med kläder, koppel,osvosv.

Kunna dra iväg längre stunder för ärenden, antingen för att hunden inte fixar ensamtiden eller för att slippa rasta/aktivera hunden tillräckligt mycket för att den ska vila och vara lugn medans man är borta. Mycket lättare dvs att lappa ihop vardagen.

Roligare vid träning, när man är ute på promenad osv. Mer socialt, man kan gå och snacka osv samtidigt. Stanna och fika.

Stor fördel att vara två när man ska ut på café på sommaren. En kan sitta med hundarna på uteserveringen medans den andra köper fika. 95% av fiken här har ingen betjäning utomhus, man måste in och köpa det man ska ha. Och jag vill inte binda min hund på gatan mitt i stan. Särskilt inte nu som valp/unghund.

Kan vara kul/givande för hunden också, ofta kan ju två personer ha olika intressen som hunden kan involveras i. Vet ett flertal par där ena personen är den som cyklar/springer mest med hunden, och den andra gör mer av lydnadsträning/mental aktivering. = lättare att få en trött, nöjd hund.

Osv. Men det går förstås alldeles utmärkt att ha hund själv också!

 

[Trissa]

Jag är särbo, så i vardagen är jag ju i praktiken själv. Som väl är kan jag ha hunden med mig på kontoret, och hon har inga problem med att vara hemma själv om så skulle vara. Däremot har jag bara en hundvakt i närområdet som kan passa när jag åker bort eller så, och fler är inte aktuellt att skaffa, hon måste känna folk väl för att funka hemma hos andra. Pensionat där hon får sköta sig själv med rastgård skulle funka om inte hundvakten kan.

Det kommer att bli enklare när särbon blir sambo nästa år, men det ser jag mer som en bonus. Det är inte svårt i dagsläget heller, för den delen, men ibland tackar jag nej till saker jag skulle velat ha varit med på för att jag tycker det blir för mycket ensamtid för hunden. Det kommer ju att bli annorlunda när jag blir sambo.