Ni som lever helt ensamma och har hund/hundar!

[Uttern]

Hur gör ni? Hur ser eran levnad ut?

 

[Silver Girl]

Vet inte exakt vad du är ute efter men svarar så gott jag kan.
Jag bor ensam med hund. Hon är på ett bra dagis när jag jobbar. Övrig tid kan hon vara ensam 4-5 timmar de enstaka gånger i månaden jag vill gå ut, ska på fest eller liknande. Har familj och vänner i närheten som kan passa henne när jag vill ut och resa.
Dagliga promenader och träning är ju inga problem. Skaffade hund för jag ville syssla med sådant.

Förutsättningarna för att jag ska kunna ha hund är ett bra dagis. Vill inte vara beroende av enskild person då det blir väldigt sårbart om denne blir sjuk eller liknande.
Hunden måste kunna vara ensam. Hade en omplacering som inte klarade detta och när man måste skaffa hundvakt för att åka och handla funkar det inte. Jag hittade nytt hem till henne och skaffade valp.
Sedan gillar mina föräldrar hund men vill inte ha en egen. De bor lite för långt bort för daglig passning men funkar bra om jag ska åka bort.

 

[LaMagia]

Innan jag träffade min man så bodde jag själv med två hundar: en gamling och en valp. Gamlingen var hos mina föräldrar på dagarna (de jobbade, men gamlingen var ju uppvuxen där och var van att vara ihop med deras hundar och att någon alltid kom hem på lunchen) medan valpen var med mig på jobbet. Jag bodde på gångavstånd från mina föräldrar och hade även min mormor på gångavstånd, där jag kunde lämna av hundarna om jag behövde.

 

[Migo]

Bor själv med 10 () border collies. Jobbar på gården och med hundarna, så de behöver knappt vara ensamma. Har stor rastgård direkt utanför ytterdörren så om jag är borta några timmar kan de gå in och ut som de vill.

 

[Gnist]

Ingen större skillnad i hundlivet på hur jag lever, oavsett om jag har ett förhållande eller inte.
Förstår inte riktigt vad det skulle göra för skillnad för hundarna och hundhållningen om man är ensam eller har ett förhållande

 

[Preussen]

Ingen större skillnad i hundlivet på hur jag lever, oavsett om jag har ett förhållande eller inte.
Förstår inte riktigt vad det skulle göra för skillnad för hundarna och hundhållningen om man är ensam eller har ett förhållande

Har nog med att göra vad man har för hund (t.ex. hund med separationsångest kan va tufft att ha själv).

 

[Gnist]

Har nog med att göra vad man har för hund (t.ex. hund med separationsångest kan va tufft att ha själv).

Vilken skillnad gör en partner i det läget? Båda torde ju jobba liksom.

 

[purity_666]

Ingen större skillnad i hundlivet på hur jag lever, oavsett om jag har ett förhållande eller inte.
Förstår inte riktigt vad det skulle göra för skillnad för hundarna och hundhållningen om man är ensam eller har ett förhållande

Jag tänker mig att om man är två har man någon som kan täcka upp om man blir störtsjuk t.ex., eller ska iväg lite för många timmar för att lämnas ensam.

Jag bor 16 mil från familjen och har en lite halvknepig hund så jag måste pussla en hel del om jag behöver hundvakt. Det hade ju varit mycket enklare om vi varit två. Bara att åka på tjejmiddag utan att tänka på att jag måste hem inom rimlig tid.

 

[em-pirre]

Vilken skillnad gör en partner i det läget? Båda torde ju jobba liksom.

För att man kanske går lite i skift om varandra? Den andra kan vara hemma medan du åker iväg på andra aktiviteter?

 

[linnsan]

Jag bor själv med 3 egna hundar. Passar ibland någon kompis eller syrrans hund så de är 4 eller 5 st.

Just nu jobbar jag inte. Men tidigare så har jag nästan alltid haft jobb där hundarna kan vara med delvis i mer eller mindre utsträckning. Resten av tiden fick de sova i bilen. Har jobbat på häst- och mjölkgårdar. Jobben är delvis valda för att jag vill kunna ha med hundarna.

Jag har skaffat hund för att jag är väldigt intresserad och gör faktiskt väldigt sällan aktiviteter där hundarna inte kan vara med.

Får dock se vad nästa jobb blir och vad jag gör av hundarna då. Men antingen så får de vara hemma och rastas en snabbis på lunch, sova i bilen eller vara med.

 

[Seabaz]

Jag bodde med min dåvarande hund själv och det slutade med att jag gav bort honom

Jag började jobba mer och mer och hittade ett bra hunddagis som hunden var på Men märkte mer och mer hur hunden ändrades. Han blev smalare och smalare, började gnälla när jag skulle lämna honom osv... det kändes inte bra.
Så efter 4 månader lämnade vi dagiset och jag fick hjälp av grannar, vänner och familj för att pussla ihop vardagar, kvällar och nätter (jobbade 5-skift). Hunden hattades runt till 4-5 olika ställen under vissa veckor.

Innan kunde han vara ensam hemma utan problem i upp till 4h men det gick inte heller sen. Han började yla samt kissa inne.

Mest var det mina grannar som tog hand om honom, generationsboende så morförräldrarna var pensionärer och var hemma på dagarna och familj med tonårsbarn kom hem efter jobb och skola.. han hade det så jävla bra där så efter några månader när dom hade honom mer än vad jag hade honom själv så skrev vi ägarbyte.

Det var det bästa jag kunde göra för min fina hund men såklart sorgligt på ett sätt att jag inte kunde ge honom mer själv.

 

[Red_Chili]

Säger som @Gnist, att jag inte riktigt förstår hur en eventuell partner skulle påverka just hund-delen av livet. Jag har haft hund i 11 år, har under den tiden hunnit med flera olika parförhållanden som varit på olika sätt. Ingen gång har min partner haft speciellt mycket med mina hundar att göra. Hundarna är mina, inte partnerns och så länge partnern är helt ok med att hundarna är min högsta prioritet är det lugnt.

 

[Fruentimber]

Ingen som helst skillnad. Vår hund är mitt intresse och mitt huvudansvar. Samma lösningar som om jag vore singel. Enda plusset är att hund ibland kan vara hemma med husse om husse tar en ledig dag eller liknande (eget företag, så händer väldigt sällan ).

 

[em-pirre]

Säger som @Gnist, att jag inte riktigt förstår hur en eventuell partner skulle påverka just hund-delen av livet. Jag har haft hund i 11 år, har under den tiden hunnit med flera olika parförhållanden som varit på olika sätt. Ingen gång har min partner haft speciellt mycket med mina hundar att göra. Hundarna är mina, inte partnerns och så länge partnern är helt ok med att hundarna är min högsta prioritet är det lugnt.

Det underlättar ju om partnern kan passa hundar medan man gör nåt annat. Eller att man fixar sina arbetstider så att inte hunddagis behövs.

 

[Migo]

Det underlättar ju om partnern kan passa hundar medan man gör nåt annat. Eller att man fixar sina arbetstider så att inte hunddagis behövs.

Jag tyckte snarare det var mer jobb, eftersom jag plötsligt inte bara behövde träna hundarna, utan även lära partnern träna hundarna. Eller få psykbryt av att han alltid totalsabbade allt genom att vara inkonsekvent utan dess like.

 

[Fruentimber]

Jag tyckte snarare det var mer jobb, eftersom jag plötsligt inte bara behövde träna hundarna, utan även lära partnern träna hundarna. Eller få psykbryt av att han alltid totalsabbade allt genom att vara inkonsekvent utan dess like.

Min partner glömde hunden ute senast i fredags. Tur att han är väluppfostrad (inget staket). Men nog får man uppfostra partnern också om hen inte är jättehundvan.

 

[em-pirre]

Jag tyckte snarare det var mer jobb, eftersom jag plötsligt inte bara behövde träna hundarna, utan även lära partnern träna hundarna. Eller få psykbryt av att han alltid totalsabbade allt genom att vara inkonsekvent utan dess like.

Jaha nej men jag tänker ju inte på just dig och din sambo utan rent teoretiskt. Själv har jag stor hjälp av sambo. Sambon kan ju liksom också vara väldigt intresserad av hundar.

 

[Red_Chili]

Jag tyckte snarare det var mer jobb, eftersom jag plötsligt inte bara behövde träna hundarna, utan även lära partnern träna hundarna. Eller få psykbryt av att han alltid totalsabbade allt genom att vara inkonsekvent utan dess like.

Instämmer! och lära partnern att det inte är lämpligt att mata hundar med icke-hundmat, få partnern att förstå att hundar kräver tid till promenader och träning osv...

Det underlättar ju om partnern kan passa hundar medan man gör nåt annat. Eller att man fixar sina arbetstider så att inte hunddagis behövs.

När min senaste partner skulle vara hundvakt över en helg, då fick han långa, tydliga instruktioner för hur han skulle göra i princip varje minut med hundarna samt namntmärkta matlådor till dem. Det var inte direkt smidigt, och han var den första partner jag haft som jag öht låtit vakta mina hundar (Nej, de är inga konstiga hundar, men fattar man inte vad en saluki är så kan det lätt hända olyckor)

 

[Silver Girl]

Skillnaden en partner skulle göra för mig är att jag inte skulle behöva passning när jag är på kurser/konferenser som jobbet kräver och att jag inte skulle behöva titta på klockan på bokklubben eller tjejkvällar. Samt hjälp vid ev sjukdomsdagar såklart.

Förutsätter att denne hypotetiska partner gillar hundar och att hunden är en del i vardagen även om denne inte har huvudansvaret.

Men jag skaffade ju hund på egen hand. Blir så klart annorlunda om man varit två från början och har det upplagt efter det.

 

[Elementary]

Jag blir väldigt förundrad när man skriver "jag kan inte förstå hur det påverkar" när folk i denna tråd listat en massa saker som påverkar dem.

Sherlock är inte min hund utan min och partnerns hund som vi skaffat tillsammans. Självklart blir det annorlunda om man har hund/ar sedan innan eller bara i allmänhet vill ha ensamt ansvar om dem även när man skaffar sig/har en partner.

Men att inte kunna förstå/se hur andra människor i andra situationer kan ha hjälp av att en partner kan ta halva ansvaret, vara med hunden när man vill göra annat "för länge" osv. blir ju mer som att man inte läser vad andra skriver, alternativt inte ens förstår att andra lever på andra sätt än man själv gör?

Jag skulle f.ö. inte kunna ha hund utan min sambo. Så är min verklighet. Men jag har inga problem att se hur det inte är så för alla.