Sv: Ni som har engelskt fullblod.. 
Du har redan fått massor med bra info, men jag kan inte låta bli att berätta lite om mina erfarenheter också;
Har ett sto, 7 år, e. Caerwent. Har haft henne i ganska exakt 2 år (17 juni) och under den tiden har hon skadat sig två gånger, men det har varit olyckor som jag inte ser som fullblodsrelaterade. Halkade på en bergknalle i hagen och fick nåt vasst in i kotsenbenet = maximal otur. Och hon bröt näsbenet när hon stack ut huvudet ur boxgallret, och drog upp näsbenet i den metallram som håller ihop boxdörren. I övrigt har hon haft sår, som enkelt har kunnat tvättas av med tvål och vatten och sårspray. Har gått i en väldigt kuperad hage med berg, stenblock, diken, småstenar, lervälling, träd... Ja, hon skrapar sig på saker ibland, det gör hon! :smirk:
I övrigt tycker jag inte att hon kar känsligare ben än andra, tvärtom så är ju fullblodet känt för sina otroligt starka ben. Hon har fått gallor ibland runt den skadade kotan, men det är inte onormalt med tanke på att den kotan är lite extra belastad p.g.a. de pålagringar som blir när en skelettskada läker. Har gått löp som 2- och 3-åring, men inga förslitningsskador. Dock vita fläckar på skenbenen, som bevis på att hon fått blistringsskador (medvetet eller omedvetet) någon gång under karriären.
Hovarna är en annan historia, de är definitivt inte av bra kvalitet. Det är också den enda anledningen jag har till att låta bli att avla på henne, men alla hennes andra egenskaper väger upp det, därför blir det föl ändå.
Men hon tappar skor rätt ofta, och jag har tagit som vana att kolla alla skor flera gånger under ridturen. (Lutar mig åt sidan i sadeln och kollar att skorna sitter kvar.) Nu går hon barfota bak och det fungerar så länge jag rider på gräs eller på mjuka skogsstigar.
Gick på lösdrift hela den gångna vintern, hade så tjock päls att jag knappt kände igen henne! Såg ut som en brunbjörn... :smirk: De gångna somrarna och denna går hon ute dygnet runt (otäckad) fram till 1 oktober, från cirka mitten på maj. Inga problem, tvärt om, hon mår jättebra!
Är ganska svårfödd och behöver i omgångar mycket mat, men hon stressar också upp sig ibland och det gör ju sitt till. Nackdelen med ex-galoppörer är att många av dem har en isittande stress som inte bleknar trots att åren går.
Hoppar som en GUDINNA!!! Jag är ganska "rädd" över högre höjder än 80-90 cm, men jag ställde ändå upp i en Hubertusjakt med fälttävlanshinder över ca 1 m, och det var helt och hållet hästens förtjänst att vi kom runt utan stopp. Hon hoppar allt, upphopp, nerhopp, murar, blomlådor, badkar, vattenmattor, parkbänkar, tunnor... Vägrar inte utan att det finns en märkbar anledning (typ att vattenmattan blåser upp i näsan på henne...) och jag tror att hon har vägrat 3 gånger med mig hittills. Och då hoppade vi rätt mycket innan kotskadan kom. Får hon vara skadefri framöver så är satsningen att börja träna inför åtminstone 120-banor så småningom. Och fälttävlan, om jag själv får ordning på dressyren. Hästen kan definitivt, hon har potential att gå minst upp i regionala klasser, men jag är fortfarande lite feg.
Är inte rädd fär NÅT, utom att bli lerig om tassarna!
Jag har vant mig vid hennes lugn nu, så när jag skulle leda ut hennes tilltänkta pojkvän som anlände till stallet häromdagen, så höll jag på att bli omkulldragen när han hoppade högt för brevlådorna, transporterna, grusvägen han gick på, stallkatten som satt och tittade på oss, och så vidare. Han är mer som "fullblod är" medan min tjej är hur cool som helst.
