Ni som bor i hus eller på bottenvåning

[Hippocampus]

Ja.
Nån tog sig in via ett fönster genom att krossa det.

då är ditt svar ännu konstigare tycker jag

 

[eventingmania]

Jag har bott högt upp hela mitt vuxna liv. Portkod, högt upp, säkerhetsdörr. Jag har därmed alltid känt mig väldigt trygg hemma. I stugan däremot har jag alltid känt mig lite mer sårbar. Känslan av att någon enkelt skulle kunna röra sig på tomten eller bara knacka in en ruta och kliva in om en önskar. Nu är ju det ovanligt, och i stugan har jag alltid lugnat mig med att jag är långt ute i skogen. Här rör sig ju inga. Så den oron har inte varit så påtaglig, men nu har det varit många inbrott senaste åren i stugområdet. Allt från vanliga inbrott till ett gäng ovanligare där inget stjäls. Det verkar som om någon bara går in, ser sig omkring och lämnar. Trots att det funnits många saker av värde. Det har pågått flera år nu, i just vårt område. Jag kan inte låta bli att tänka att det bor någon udda kuf där, och ibland när det är riktigt mörkt och jag tittar ut genom fönstret på kvällen så undrar jag vart den personen är just nu.

Vi bodde i villa när jag var riktigt liten, och sedan i en lägenhet på bottenplan. I villan hade vi tydligen inbrott när mamma var ensam hemma med mig och min bror. Svårt att ens tänka på nu när jag själv har ett litet barn. I lägenheten hade vi också inbrott, som tur var när vi inte var hemma den gången. Nu har vi ju köpt hus i ett tätbebyggt område och ja, jag är ovan! Jag är inte van vid att sova på nätterna och det bara är en liten fönsterruta som skiljer oss från världen utanför. Med bebis blir man ju inte helt logisk heller utan allt kan plötsligt kännas märkligt hotfullt och läskigt.

Hur känner ni som bor i hus eller på bottenvåning? Har ni vant er? Har ni larm eller inte?

Jag hoppas man vänjer sig.

Vi bor ute i en liten by ute på vischan och det är becksvart på baksidan på nätterna. Eftersom vi renoverar och bygger om sover vi nere i matsalen och jag kan tycka att det är jobbigt med att man inte ser vad som eventuellt rör sig på baksidan. Som om det nu vore mycket bättre om man tittade ut och de facto såg någon stå där ute på terassen..

Anyhow, när jag verkligen var ensam hemma i 36h för inte så länge sedan var jag inte alls lika rädd som jag trodde att jag skulle vara.

 

[Pilot]

För mig är det själva överraskningsmomentet jag oroar mig för. När jag inte hade hundar ville jag gärna ha med mig katterna ut när jag kvällsfodra och man släcker och ska gå in i mörkret.

 

[Palermo]

Jag känner mig osäker när det gäller villor, det är så utsatt med ett ensamt hus, tycker jag - oavsett om det ligger i ett glest eller tätt område. Jag har känt mig lite utsatt och exponerad när jag har sovit över hos vänner i villor, tex. Och folk utanför kommer så nära!

Men lägenhet på bottenplan har jag aldrig tänkt på som en risk. Lägenheter är trygga för mig.

 

[lingonben]

Åh samma sak här! Jag totalt älskar att bo bland restauranger och diskon och höra ett lågt mummel av folkliv och personer som går hemåt och är glada. Och det brukar inte vara speciellt mycket ljud från grannar när man bor i lägenhet. Och jag älskar att lyssna till träd när vinden blåser som nu då vi bor längre från staden.

Jag gillar också svaga ljud från grannar och folk utanför Det är en slags mysig myrstackskänsla, en trygghet att det finns folk i närheten. Jag vet att nån skulle reagera ifall det brann hos mig eller om jag skrek för fullt. Vore det lyhört eller stökigt vore det jobbigt däremot!

 

[Palermo]

Men jag är nog lite dum! När jag läser tråden känner jag att sådant som extralås, säkerhetsdörr och larm nog skulle skrämma mig. Om sådant behövs, så är det ju nog farligt! Då blir jag rädd! Lösning: undvik sådant.

 

[Krålus]

Jag känner mig osäker när det gäller villor, det är så utsatt med ett ensamt hus, tycker jag - oavsett om det ligger i ett glest eller tätt område. Jag har känt mig lite utsatt och exponerad när jag har sovit över hos vänner i villor, tex. Och folk utanför kommer så nära!

Men lägenhet på bottenplan har jag aldrig tänkt på som en risk. Lägenheter är trygga för mig.

Oj jag är uppväxt i villa. Bodde i flerfamiljshus i några år det var "jobbigare" än alla år under uppväxt eller de 14 år i egenägda hus tillsammans. Det smäller i ytterdörr (var 5 lägenheter ingen direkt e4 vi pratar om två våningar. Det gick i trappen oljud osv. Eget hus först typ 20 år och sedan typ 14 år inga bekymmer. Dessutom under uppväxt jag kunde vara hemma själv i utkanten av litet samhälle veckovis utan problem.

när vi hade köpt vårt eget hus jag och sambon för 12 år sedan var det en svägerska som talade om för mig att jag skulle inte kunna sova alls om nätterna sambon jobbade för det var så otäckt osv. Jag tittade frågande på henne och undrade vad som var så otäckt för jag hade sovit själv hemma från 11 år och var typ 35 vid detta tillfälle. Jag fick bara till svar att det var inte samma sak.

 

[em-pirre]

Oj jag är uppväxt i villa. Bodde i flerfamiljshus i några år det var "jobbigare" än alla år under uppväxt eller de 14 år i egenägda hus tillsammans. Det smäller i ytterdörr (var 5 lägenheter ingen direkt e4 vi pratar om två våningar. Det gick i trappen oljud osv. Eget hus först typ 20 år och sedan typ 14 år inga bekymmer. Dessutom under uppväxt jag kunde vara hemma själv i utkanten av litet samhälle veckovis utan problem.

när vi hade köpt vårt eget hus jag och sambon för 12 år sedan var det en svägerska som talade om för mig att jag skulle inte kunna sova alls om nätterna sambon jobbade för det var så otäckt osv. Jag tittade frågande på henne och undrade vad som var så otäckt för jag hade sovit själv hemma från 11 år och var typ 35 vid detta tillfälle. Jag fick bara till svar att det var inte samma sak.

Ja men precis. Jag har nog ingen självbevarelsedrift tror jag. Jag hade inte haft något som helst problem med att ha olåst dörr (men min man låser alltid).

Kanske jag bara haft tur och aldrig råkat ut för nåt sånt, och därför känns det för overkligt för stt vara möjligt. Mörk gränd ensam? Inga problem. Inträngd i hörn av psykotisk och aggressiv man? Äh, det löser sig (jobbsituation).

 

[Krålus]

Ja men precis. Jag har nog ingen självbevarelsedrift tror jag. Jag hade inte haft något som helst problem med att ha olåst dörr (men min man låser alltid).

Kanske jag bara haft tur och aldrig råkat ut för nåt sånt, och därför känns det för overkligt för stt vara möjligt. Mörk gränd ensam? Inga problem. Inträngd i hörn av psykotisk och aggressiv man? Äh, det löser sig (jobbsituation).

Det var en del konstiga händelser under uppväxt men då visste jag att jag hade 2/3 hus som närmast som jag kunde ringa till 24/7 än i lägenhet under typ 10 år. Sedan är mina föräldrar sådana med. Sålänge man inte hört något så har inget hänt och ingen fara. Svägerskan (5 st) är värre än väst och allt är farligare än annat.

 

[em-pirre]

Det var en del konstiga händelser under uppväxt men då visste jag att jag hade 2/3 hus som närmast som jag kunde ringa till 24/7 än i lägenhet under typ 10 år. Sedan är mina föräldrar sådana med. Sålänge man inte hört något så har inget hänt och ingen fara. Svägerskan (5 st) är värre än väst och allt är farligare än annat.

Där vi bodde fanns (finns) det en ökänd voyeur. Han gick helst in i husen och in i sovrummen men ofta dög det med att kika genom fönstret helt ofarlig dock.

 

[Lillefrun]

fel

 

[Voeux]

Där vi bodde fanns (finns) det en ökänd voyeur. Han gick helst in i husen och in i sovrummen men ofta dög det med att kika genom fönstret helt ofarlig dock.

Vet inte om jag kallat en sådan man helt ofarlig faktiskt. Inte fysiskt våldsam kanske och det är väl bättre än ingenting. Men det han sysslar med är ju en kränkning av rang som kan sätta rätt djupa spår hos många, kanske särskilt personer som tidigare varit utsatta för sexuella kränkningar eller fått oönskade påhälsningar hemma.

 

[em-pirre]

Vet inte om jag kallat en sådan man helt ofarlig faktiskt. Inte fysiskt våldsam kanske och det är väl bättre än ingenting. Men det han sysslar med är ju en kränkning av rang som kan sätta rätt djupa spår hos många, kanske särskilt personer som tidigare varit utsatta för sexuella kränkningar eller fått oönskade påhälsningar hemma.

Nä förstås, men han har hållit på i trettio år utan att stjäla, söndra eller skada. Det var det jag menade. Det är just min poäng, att jag inte har nån sorts självbevarelsedrift.

 

[Palermo]

då är ditt svar ännu konstigare tycker jag

Varför?

 

[Badger]

Men jag är nog lite dum! När jag läser tråden känner jag att sådant som extralås, säkerhetsdörr och larm nog skulle skrämma mig. Om sådant behövs, så är det ju nog farligt! Då blir jag rädd! Lösning: undvik sådant.

Men det tror jag är så det fungerar psykologiskt. Att osäkerhet och oro ökar med extra säkerhetsåtgärder (då man liksom bekräftar för hjärnan att monstren är ute efter en men att man lyckades lura dem med hjälp av X, sedan kanske även Y måste till.).

Som att börja springa förbi garderobsdörren i långa mörka hallen, det blir bara värre och värre , tvinga sig att gå så sjunker adrenalinet.
(Har jag inte aaaalls erfarenhet från när jag var liten , pappa har alltid varit duktig på rädslesnack, du (9 åriga badger) är det farligaste i skogen ikväll, du vågar visst gå själv i mörkret till uthuset tvärs över gården (på sommarstället) och borsta tänderna. Springer man så sticker det nästan i ryggraden av panik, men går man så.)

(Tyvärr har kollegorna lyckats skrämma upp mig från att jogga mörka kvällar på joggingspåret, som har lampor, för man är GALEN! om man gör något sådant. Men de har inte lyckats med att få mig låsa dörren dagtid ännu.)

 

[cirkus]

då är ditt svar ännu konstigare tycker jag

Varför?
jag är liksom inte rädd längre. Den som hoppade in genom fönstret är död så honom behöver jag inte oroa mig för längre. Vi var inte hemma den gången. Ett larm hade han skitit fullkomligt i

Jag har alltså hellre öppen dörr så om nån nödvändigtvis ska ta sig in slipper den sabba fönster

 

[monster1]

Uppväxt i radhus i Bagarmossen och sov för det mesta själv på nedervåningen (när jag väl tjatat mig till ett eget rum) min bror hade sitt sovrum där med men han var bara hos oss varannan helg. Jag är generellt rätt otrygg (mycket oro i kroppen och en livlig fantasi ), men enda stället där det inte har "lagt sig" har varit när jag bodde i marklägenhet med panoramafönster mot gården, det kändes inte bekvämt. Lägenheterna var precis i markplan så färdiggolvhöjd var i princip samma som marken utanför och det var bara några meter mellan bostaden och gångvägar utanför.

 

[BernT]

Vi har kameror, min man har byggt ett eget larmsystem. Så vi har inte köpt något från något larmbolag. Våra kameror är skitbra så det känns tryggt.

Förut bodde vi högst upp i lägenhet med enorma fönster så det kändes betydligt mindre privat.

 

[em-pirre]

Vi har kameror, min man har byggt ett eget larmsystem. Så vi har inte köpt något från något larmbolag. Våra kameror är skitbra så det känns tryggt.

Förut bodde vi högst upp i lägenhet med enorma fönster så det kändes betydligt mindre privat.

Ja det löns definitivt att skaffa kamerastystem själv och inte via nåt bolag med abonnemang. Vi har också ett skitbra system som inte ens var speciellt dyrt. Vi har det mest för hundarnas skull, men också för att få rabatt på försäkringen.

 

[Pilot]

Vi har kameror, min man har byggt ett eget larmsystem. Så vi har inte köpt något från något larmbolag. Våra kameror är skitbra så det känns tryggt.

Förut bodde vi högst upp i lägenhet med enorma fönster så det kändes betydligt mindre privat.

Ja det löns definitivt att skaffa kamerastystem själv och inte via nåt bolag med abonnemang. Vi har också ett skitbra system som inte ens var speciellt dyrt. Vi har det mest för hundarnas skull, men också för att få rabatt på försäkringen.

Ni har inte lust att berätta mer?
Men bara vad ni är bekväma med såklart.