Sv: Ni som även rider andra raser
Väldigt OT, men får jag fråga varför du inte satsat pengarna som det ändå kostat att köpa på dig dina många hästar och inte istället satsat på 2-3 riktigt bra hästar, oavsett ras? Eller ligger inte utmaningen för dig där alls? Min livsdröm är att kunna köpa in riktigt bra hästmaterial och lägga cash på det (när jag någon gång förhoppningsvis kommer ha det)! Alla är vi dock olika med olika mål och det får man absolut vara
Tja, min bakgrund är med billiga skithästar. När jag växte upp hade jag vbl-travare och annat och åkte runt i skogen.
Som vuxen köpte jag en tre- eller fyraårig vbl-travare i stället för slakt och började rida igen.
Sedan köpte jag en snorbillig fjording från slakt.
Och började för första gången i mitt liv rida för instruktör och lärde mig en massa.
På ett sätt kan det finnas en utmaning i att se hur långt jag kan komma med "rätt" häst - min westerntränare påstår kaxigt att jag kan komma "hur långt som helst" med rätt hästmaterial och då menar han (som själv är tidigare europamästare) inte SM-nivå.
Men "rätt häst" har jag inte råd med. Rätt häst i det sammanhanget kostar väl en halvmiljon och en sådan skulle jag inte våga ha ute i en hage en gång.
Utmaningen för mig är dels att se hur bra jag kan bli på att rida, och dels att se hur långt man kan komma med den häst som står hemma på gården.
Det är lite som Per (westerntränaren ¨) säger: med den typen av häst som jag har, måste jag verkligen lära dig att rida.
Jag har ett par talangfulla hästar. Dels Lukas, som trots sin ras har steg nog för faktiskt svår dressyr - och det vore verkligen kaxigt att träna upp en nordistravare till den nivån...
Lukas är tillräckligt fräsig för att en professionell dressyrtränare har frågat mig om hon får låna honom för att träna och tävla i dressyr. Ganska häftigt, med en nordistravare som är riden i 3½ år och som är klar för MSV dressyr och i stort sett klar för SM -nivå i western. Som sagt, det är inte SM-nivå min westerntränare menar att jag kan fixa med rätt häst - det kan jag med det jag har här hemma (å andra sidan tycker Per att nordisen "duger" till SM-nivå i western men är en väldigt mycket bättre dressyrhäst - där kan hästen komma långt).
Dels har Lester talang för sin ras. Lester är min nyblivne 6-årige fjording som nu börjar klara enstaka rena galoppombyten och som kan piaff fyra-fem steg (också lite kaxigt även om han inte har steg för svår dressyr).
Jag vet att jag inte har tid eller kunskap att ta mig till den riktiga eliten, har heller inte pengarna som krävs (men OK, om jag hade två hästar i stället för sexton, så skulle jag ha rätt gott om pengar över). Det är alltså inte ett uppnåeligt mål. Om jag ska köpa en dressyrhäst med mer talang och bättre steg än Lukas, får jag allt hosta upp några hundra tusen kronor. Och jag kommer ändå inte att nå den riktiga eliten.
Mitt mål är som sagt i stället att se vad jag kan göra med sämre hästmaterial.
Å andra sidan har jag lyckats ganska väl.
Jag har idag åtta hästar som är igång. Isa lite knasig och inte helt lättränad.
Basjkiren, som jag köpte som oinriden sexåring som ingen tagit sig upp på ryggen på, går nu 1½ år senare motsvarande LA dressyr och vi har börjat med galoppombyten.
Lester och Ärlig, fjordingar som är 6 resp 7 år gamla, går LA dressyr och på väg mot MSV med byten.
Lukas är 8, går MSV dressyr och jag jobbar med bytena i serier.
Rödluvan, connemara 5 år, behöver jobba lite mer på styrkan i galoppen men är i stort sett färdig för LA dressyr, bytena påbörjade.
Zamba, vbl-travare, har inte kommit så långt i utbildningen men börjar trava långsamt och i form vilket inte är så illa för en pensionerad tävlingstravare. Han klarar dessutom båda galopperna även om tempot blir friskt.
Barmi, riden ett drygt halvår, kan visserligen inte så mycket mer än tölt och skritt men klarar skolorna i både skritt och tölt, och bakbenskontrollen ökar.
Man har som sagt olika mål.
Mitt mål har fördelen att det alltid finns kvar - man kan alltid bli duktigare på att rida.
Per, westerntränaren, och jag har diskuterat det här med mål. Han hade satt som mål att vinna EM. När han gjort det, fick han väldigt svårt med träningsmotivationen.
Per och jag brukar enas om att för mig är det vägen som är målet.
Det blev ett väldigt långt svar och jag är inte alls säker på att jag lyckats förklara.
Men jag ser det som ett stort nöje att inte fokusera på en enda gren/disciplin. Man kan använda en hel del från dressyren för att förbättra sin gångartsridning eller sin westernridning. Man kan använda mycket från westernridningen för att få en väl genomriden dressyrhäst och en väldigt mjuk och lyhörd islandshäst.
Nu har jag i och för sig köpt en lovande islandhäst i Aldar från Björktorp, men han är en tvåårig unghäst så man vet aldrig vad det blir i slutänden. Förhoppningen är att han kan duga för öppen klass lite upp i nivåerna - om han håller vad han lovar. Kan förhoppningsvis bli godkänd hingst också om jag är tillräckligt duktig på att träna hästen och tillräckligt smart i val av proffs för att finslipa och visa honom.
Förhoppningsvis.
Den vbl-travare som jag köpte från slakt, gick när hon var som bäst med placering i reining på regionalnivå. Byten och allt satt som smäck, ner till var tredje steg. Ganska häftigt på en travare.
Slaktades tyvärr för ett år sedan pga en svaghet som hängde samman med en sjukdomsperiod som treochetthalvtåring.
Fjordingen fick jag upp till och med vinst i westernallsvenskan 2008 (silver -07) vilket inte heller var så illa. Henne fick jag avliva i somras pga sviterna av det fång hon haft som unghäst (det fånget var skälet till att hon skulle ha slaktats när jag tog hand om henne).
