Nervositet

[Ise]

Hej!

Jag skulle behöva era tips på hur man hanterar sin nervositet när det kommer till tävling. Jag tävlar både hoppning, dressyr & fälttävlan men det är mest i fälttävlan som nervositeten blir ett problem.

Jag blir så nervös att jag rider mycket sämre och då blir jag ju ännu mer nervös nästa gång eftersom jag fick ett sämre resultat.

Så vad är era bästa tips för att lära sig hantera nervositeten och vända den till en styrka?

 

[Elo]

Det första jag brukar tänka är att det inte på något sätt är farligt att vara nervös.

Tvärt om! En lagom dos nervositet gör att man skärper sig och gör ett bättre jobb.

Men, hur hanterar man då när man blir så nervös att hjärnan gör idiotgrejer (fullt fight/flight/freeze)?

Det är hemskt individuellt. Jag kompartementaliserar stenhårt. Dvs, ska du rida dressyrprogrammet i fälttävlan får du övertyga dig själv om att det "bara" är dressyrtävling och det har du ju gjort strålande tidigare utan att bli för nervös! Samma sak med hoppningen. Det har du också klarat tidigare utan problem. Sen är det ju iofs terrängen men har du inte varit mer nervös än hanterbart tills dess så är det ju lugnt, eller?

Det handlar om att hitta tekniker som funkar för dig. Och det är hemskt individuellt och kan behövas att du testar och försöker och tränar på dem för att hitta något som funkar för dig.

 

[Ise]

Ja till terrängen är jag inte mer än lite pirrigt nervös. Där flyter allt på träning och när man klarat dem andra momenten har man ju delvis nått sitt mål: att få rida terrängen

 

[Fiorano]

Låter som att nervositeten byggs upp just för att du måste klara dressyren och hoppningen innan? Då tycker jag @Elo gett väldigt bra tips med att bara ha fokus på en sak i taget. Först bara tänka på dressyren, ha en tydlig strategi hur du ska rida varje moment. När den är klar gör du likadant med hoppningen. Släpp allt som hänt i dressyren och fullt fokus på banan. När det är gjort kan du börja tänka på sista momentet och njuta av det!

 

[Milosari]

Hej!

Jag skulle behöva era tips på hur man hanterar sin nervositet när det kommer till tävling. Jag tävlar både hoppning, dressyr & fälttävlan men det är mest i fälttävlan som nervositeten blir ett problem.

Jag blir så nervös att jag rider mycket sämre och då blir jag ju ännu mer nervös nästa gång eftersom jag fick ett sämre resultat.

Så vad är era bästa tips för att lära sig hantera nervositeten och vända den till en styrka?

När jag tävlade med hunden första gången var jag så nervös att knäna skakade. På riktigt alltså. För mig var det väldigt mycket värre än att tävla med häst, och ganska likt nervositeten att tala inför grupp. Min metod är helt ovetenskaplig men har fungerat riktigt bra för mig i alla fall och det slutade med att jag presterade bättre på tävling än på träning.

1) Jag började tänka på hur det kändes i kroppen. Kittlet i magen, den lite luftiga känslan i huvudet. Detta är inte helt olikt känslan av att åka berg- och dalbana, och det är ju kul. Så jag började tänka väldigt mycket på hur skönt det faktiskt kändes i kroppen, att jag skulle njuta lite av det här som inte inträffar särskilt ofta.

2) Jag har en målbild av hur exakt varje moment ska se ut. Inte hur det ser ut på träning, eller såg ut förra tävlingen. Utan hur det ser ut när det plötsligt händer att det blir perfekt. Sen tänker jag att det nog är möjligt eller t o m en ganska stor sannolikhet att det kommer bli så. Faktiskt är det rätt osannolikt att det inte skulle bli så. Det händer då och då att jag blir förvånad över hur dåligt det går trots målbilden men faktiskt så gör man mer rätt själv när man vet hur det SKA se ut.

3) Ha en plan B redo och intränad. Om det blir lite fel där eller där, hur räddar jag poängen? Är det värt att ge en extra tydlig hjälp eller kostar det mer än det smakar?

4) Om det är ett känt fel som man vill testa på tävling så ser jag tävlingen som ren träning. Dvs strunt samma vad poängen blir, det är något helt annat jag har som mål för tävlingen. På hundtävlingar händer det inte sällan att man bryter när man genomfört ett svårt moment på ett bra sätt, men jag tar hellre nerdrag på helhet för att belöna mer än regelverket tillåter och sedan fortsätta tävlingen. Där vet nog du bättre än vad jag vet vad som gäller för hästtävlingar och konsekvensen av att bryta mot regler.

 

[Fiorano]

När jag tävlade med hunden första gången var jag så nervös att knäna skakade. På riktigt alltså. För mig var det väldigt mycket värre än att tävla med häst, och ganska likt nervositeten att tala inför grupp. Min metod är helt ovetenskaplig men har fungerat riktigt bra för mig i alla fall och det slutade med att jag presterade bättre på tävling än på träning.

1) Jag började tänka på hur det kändes i kroppen. Kittlet i magen, den lite luftiga känslan i huvudet. Detta är inte helt olikt känslan av att åka berg- och dalbana, och det är ju kul. Så jag började tänka väldigt mycket på hur skönt det faktiskt kändes i kroppen, att jag skulle njuta lite av det här som inte inträffar särskilt ofta.

2) Jag har en målbild av hur exakt varje moment ska se ut. Inte hur det ser ut på träning, eller såg ut förra tävlingen. Utan hur det ser ut när det plötsligt händer att det blir perfekt. Sen tänker jag att det nog är möjligt eller t o m en ganska stor sannolikhet att det kommer bli så. Faktiskt är det rätt osannolikt att det inte skulle bli så. Det händer då och då att jag blir förvånad över hur dåligt det går trots målbilden men faktiskt så gör man mer rätt själv när man vet hur det SKA se ut.

3) Ha en plan B redo och intränad. Om det blir lite fel där eller där, hur räddar jag poängen? Är det värt att ge en extra tydlig hjälp eller kostar det mer än det smakar?

4) Om det är ett känt fel som man vill testa på tävling så ser jag tävlingen som ren träning. Dvs strunt samma vad poängen blir, det är något helt annat jag har som mål för tävlingen. På hundtävlingar händer det inte sällan att man bryter när man genomfört ett svårt moment på ett bra sätt, men jag tar hellre nerdrag på helhet för att belöna mer än regelverket tillåter och sedan fortsätta tävlingen. Där vet nog du bättre än vad jag vet vad som gäller för hästtävlingar och konsekvensen av att bryta mot regler.

Alltså punkt två!! JA! Jag rider programmet "i huvudet" och tänker det helt perfekt. Med den där magiska superkänslan med perfekt ridläge och en häst som bara dansar under mig. Sen har jag som mål att rida med "en vit mans självförtroende ". Dvs en obeveklig tro på att vi är bäst och kommer vinna precis allt. Ödmjukhet kan en ta efter ritten.

 

[Krummi]

Min dotters nevositet på tävling verkar smitta av sig på våran annars kolugna häst. Sista tävlingen bestämde vi gemensamt att hon skulle se det hela som en miljöträning för hästen. Hon hade inga som helst förväntningar och att bara åka dit såg hon som en framgång. Det hela gick så bra att de hamnade på andre plats. Nackdelen är dock att nu vet hon att hon kan och är nervös inför nästa tävling som inte ens är inbokad.

 

[Ise]

Har ni några speciella förebilder när det kommer till mental träning? Något man kan läsa eller lyssna på?!

 

[Dennispennis]

Hej!

Jag skulle behöva era tips på hur man hanterar sin nervositet när det kommer till tävling. Jag tävlar både hoppning, dressyr & fälttävlan men det är mest i fälttävlan som nervositeten blir ett problem.

Jag blir så nervös att jag rider mycket sämre och då blir jag ju ännu mer nervös nästa gång eftersom jag fick ett sämre resultat.

Så vad är era bästa tips för att lära sig hantera nervositeten och vända den till en styrka?

Vad exakt är du nervös för?
Känner du dig oförberedd?
Ju mer du tävlar desto mer erfarenhet får du. Vill föreslå att du provar att själv tänka ut ett system som du alltid följer inför och under tävling. Funkar inte det så ta kontakt med en mental tränare.

 

[Elektron]

Har ni några speciella förebilder när det kommer till mental träning? Något man kan läsa eller lyssna på?!

Johanna Lassnacks bok kanske?

 

[Human]

När jag tävlade med hunden första gången var jag så nervös att knäna skakade. På riktigt alltså. För mig var det väldigt mycket värre än att tävla med häst, och ganska likt nervositeten att tala inför grupp. Min metod är helt ovetenskaplig men har fungerat riktigt bra för mig i alla fall och det slutade med att jag presterade bättre på tävling än på träning.

1) Jag började tänka på hur det kändes i kroppen. Kittlet i magen, den lite luftiga känslan i huvudet. Detta är inte helt olikt känslan av att åka berg- och dalbana, och det är ju kul. Så jag började tänka väldigt mycket på hur skönt det faktiskt kändes i kroppen, att jag skulle njuta lite av det här som inte inträffar särskilt ofta.

2) Jag har en målbild av hur exakt varje moment ska se ut. Inte hur det ser ut på träning, eller såg ut förra tävlingen. Utan hur det ser ut när det plötsligt händer att det blir perfekt. Sen tänker jag att det nog är möjligt eller t o m en ganska stor sannolikhet att det kommer bli så. Faktiskt är det rätt osannolikt att det inte skulle bli så. Det händer då och då att jag blir förvånad över hur dåligt det går trots målbilden men faktiskt så gör man mer rätt själv när man vet hur det SKA se ut.

3) Ha en plan B redo och intränad. Om det blir lite fel där eller där, hur räddar jag poängen? Är det värt att ge en extra tydlig hjälp eller kostar det mer än det smakar?

4) Om det är ett känt fel som man vill testa på tävling så ser jag tävlingen som ren träning. Dvs strunt samma vad poängen blir, det är något helt annat jag har som mål för tävlingen. På hundtävlingar händer det inte sällan att man bryter när man genomfört ett svårt moment på ett bra sätt, men jag tar hellre nerdrag på helhet för att belöna mer än regelverket tillåter och sedan fortsätta tävlingen. Där vet nog du bättre än vad jag vet vad som gäller för hästtävlingar och konsekvensen av att bryta mot regler.

Ditt tips 1 - gud så bra, tack! Jag lånade lite av det häromdagen på en tävling och det hjälpte mig att ta mig över puckeln och kunna fokusera igen.

 

[Milosari]

Ditt tips 1 - gud så bra, tack! Jag lånade lite av det häromdagen på en tävling och det hjälpte mig att ta mig över puckeln och kunna fokusera igen.

Så skoj att det funkar för andra också!