blondienancy
Trådstartare
Vi har haft marsvin så länge jag kan minnas, nu har vi inte ett enda. Det sista, Mars, gick bort idag. Före jag for till stallet höll jag honom i famnen ganska länge och matade honom med barnmat (som han faktiskt älskade 
), han var faktiskt relativt pigg. När jag kom tillbaka från stallet så låg han livlös i buren, jag försökte skrämma honom så att han skulle vakna (vågade inte röra honom), men det gjorde han inte
Det kom knappast som en chock, han har varit sjuk en tid och vi har på en månad varit till vet med honom 2 gånger (han hade gått ner 100g mellan gångerna) och han var kraftigt underviktig, men man blir ändå alltid väldigt ledsen.
Han var en riktig personlighet som älskade C-vitaminsvätskan (som alla våra andra marsvin har hatat), barnmat och min telefon.
Känns väldigt tomt här nu, vi har inte varit utan marsvin på över 8 år (och då var det bara ungefär ett år sedan selim, marsvinet vi hade före det, dog)
Jagär väldigt glad att jag har kaninen, annars skulle det bli alldeles för tomt
R.I.P mars
), han var faktiskt relativt pigg. När jag kom tillbaka från stallet så låg han livlös i buren, jag försökte skrämma honom så att han skulle vakna (vågade inte röra honom), men det gjorde han inte Det kom knappast som en chock, han har varit sjuk en tid och vi har på en månad varit till vet med honom 2 gånger (han hade gått ner 100g mellan gångerna
) och han var kraftigt underviktig, men man blir ändå alltid väldigt ledsen.Han var en riktig personlighet som älskade C-vitaminsvätskan (som alla våra andra marsvin har hatat), barnmat och min telefon.
Känns väldigt tomt här nu, vi har inte varit utan marsvin på över 8 år (och då var det bara ungefär ett år sedan selim, marsvinet vi hade före det, dog)
Jagär väldigt glad att jag har kaninen, annars skulle det bli alldeles för tomt
R.I.P mars
