Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag tror det är ganska vanligt (bland hästfolk inte befolkningen i stort). Sen om det är bra eller inte kan jag inte kommentera utan att veta förutsättningarna i det enskilda fallet.

För mig står det solkart vad förutsättningarna är rent krasst, om man a) måste belåna huset för att finansiera och b) tycker det känns vettigt ovanpå det.

Det är nog inte heller en nyhet att hästfolk inte ses som de mest kapitalstarka kunderna. Finns en hel del hästfolk som lever över sina tillgångar. En hel del ryttare också som sitter med höga skulder.
Syftar nu alltså på de som inte tillhör klicken miljonärer. I min värld är det "värre" att skuldsätta sig under en lång tid för att köpa vrålåk till barnen än vad det är om mångmiljonären Evert tar kaffekassan o köper en kuse för en Mille till stora Lotta på Lidingö.

Håller helt med. Den enda synden eller risken Evert lär begå är att det sticker i ögonen på bygden liksom.
 
Senast ändrad:
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Ridning är och kommer alltid vara en sport som är förbehållen de välbeställda. Räkmacka blir i detta avseende ett jäkligt löst begrepp, som sagts x flera tidigare, det finns grader olika grader i helvetet.

Om man tar bukeryttarna ovan som exempel verkar ju dessa verkligen ha ansträngt sig och jobbat hårt för att komma dit de är idag för vilket de ska ha all respekt! Alla (inklusive de själva) kan dock nog vara överrens om att en väsentlig del i framgången beror på föräldrarnas engagemang. Oavsett hur mycket el lite de bidragit med ekonomiskt och oavsett hur stor årsinkomst de genererar har de gjort det praktiskt möjligt för sina barn att utvecklas inom sporten och ställt upp med tid och hjälp.

Med detta inte sagt att ryttarna själva inte skött skitgörat, men man kommer t.ex. inte till en tävling innan man klarat lappen utan mamma el pappa. Se t.ex på AA, hennes familj har ju aldrig haft miljonbelopp på banken men pappan jobbade extra med att köra buss för att de skulle ha råd med tävlandet och hästhållningen (sedan red hon ofta ponnyer åt andra vilket ju självklart var en utgiftsbesparing).

Jag tycker att man i media förutom den rent monetära aspekten behöver belysa det emotionella och sociala engagemang som krävs av föräldrar för att deras barn skall kunna nå toppen. Och där kommer man ju in på andra relaterade diskussioner, såsom hur mycket av barnens tävlande som styrs av föräldrarna, prestationskrav etc. Men man måste nog inse fakta: Utan föräldrar ingen elitryttare. Vare sig föräldrarna är rika eller ej!
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

*KL*

Ibland i de här diskussionerna så tror jag att man glömmer att se långsiktigt.
För att lyckas nå toppen som ponnyryttare, och i viss mån junior och young rider, så måste man ha både stöttning och support från föräldrar, tillgång till bra hästar och gott om pengar. För ponnyer på den nivån är dyra, och ponnyryttarna hinner/klarar sällan med att själva utbilda dem till den högsta nivån innan de har vuxit ur dem. Dessutom måste man både ha viljan/ambitionen att träna, och en viss talang. Har man inte allt detta så är det mycket svårt att nå toppen, framför allt för att man har så få år på sig.

Ser man på lång sikt, så är det inte så ofta dessa ryttare som var i topp under ponnyåren, som kommer att ligga i topp bland GP-ryttarna. Varför inte, kan man fråga sig?
- Ja, för en del blir övergången till stor häst för svår, speciellt ifall de går ifrån en gammal välutbildad, klok, rutinerad ponny med egen balans, till ett halvblod på 175 med stor gång och som kräver betydligt mer ridning, och kanske inte är lika rutinerad och stadig (för att man prioriterar att skaffa en yngre talangfull häst med framtiden för sig).
- Sedan ÄR det skillnad från att rida de högsta ponnyklasserna, som trots allt bara ligger på MsvC nivå till att rida GP. Är man van att ligga på topp bland ponnyryttarna, så kan det vara svårt att helt plötsligt bara vara en i mängden på LA-MB nivå på stor häst (och det är ju ändå på den nivån man måste börja på stor häst). Har man dessutom ridit SM och internationellt, så kanske det redan känns som om man gjort det mesta. Motivationen kan tryta.
- Kanske supporten och stödet från föräldrarna uteblir när man blir "vuxen" och flyttar hemifrån, och måste klara sig mer på egen hand.
- Det är svårare och ännu dyrare att hitta stora hästar som duger internationellt. Dels är det högre krav på hästarna, med bytesserier, piaff och passage t ex (de flesta av dagens ponnyer kan ju faktiskt gå ponnyernas FEI-klasser, om de bara får rätt utbildning, även om inte alla har tillräckligt bra gångarter för topplaceringarna så kan de lära sig att utföra rörelserna tekniskt sett).

Å andra sidan, så har alla de ryttare som inte hade förutsättningar (pga brist på pengar, föräldrastöd och utbildade ponnyer), möjlighet att hävda sig som seniorer i stället. Tar man alla chanser, helst redan som ung, att rida alla hästar man kommer över (oavsett om det är shetlandsponnyer, unghästar eller fd travare) så lär man sig mängder på vägen (åtminstone om man försöker att träna för instruktör, ta hjälp av duktigare kompisar och titta på så många träningar för bra instruktörer som möjligt). Man kan erbjuda sig att mocka, sköta stallet etc i utbyte mot lektioner. All den här erfarenheter saknar ofta de som "bara" har suttit på välutbildade hästar (helst ska man ju göra båda delarna för att utvecklas mest - och att BARA sitta och rida på egen hand i skogen gör ju att man lätt lägger sig till med olater i stället för att utvecklas).

Jag har sett massor med ponnyryttare, som har blivit curlade av sina föräldrar, hela tiden fått riktigt bra ponnyer/hästar, men som aldrig har lärt sig riktigt att RIDA, och inte heller kan utbilda hästarna. Dessa kommer ingenstans på stor häst sen, och oftast tröttnar de (Detta är ännu vanligare inom hoppningen än inom dressyren).
Eller ponnyryttare med föräldrar som skaffat dem de dyraste ponnyerna och sedan satt så stor press på barnen (som ska leva upp föräldrarnas misslyckade drömmar) att barnen helt enkelt ledsnar och tappar självförtroendet. En del av dem kanske i själva verket har en dröm om att få åka motocross eller dansa balett - men det vågar de inte ens andas om, när föräldrarna ställt upp så på deras ridning. Och föräldrarna förväntar sig bra resultat med 300.000 kronorsponnyn, den fina transporten osv.

Hur många av dagens GP-ryttare tillhörde eliten på ponny? Hur många av gårdagens ponnyryttare på högsta nivå rider idag GP internationellt med framgång? Inte speciellt många i Sverige...

Det är klart att det är prestige för Sverige att ha många framgångsrika ponnyryttare, JR och YR. Men det innebär inte med automatik att Sverige senare får flest GP ryttare. Att det kanske är så i Tyskland beror ju dels på att det är ett stort land, och dels på att det har ett helt annat upplägg i sin ridutbildning. Det går inte att jämföra svenska ponnyryttares förutsättningar eller bakgrund med de tyska ponnyryttarnas. De har ett mer långsiktigt utbildningssystem, som börjar med dressyrryttartest och sitsövningar på longerlina.

Och i det långa loppet så är det väl ändå GP-ryttarnas framgångar som väger tyngst...?

Sedan tror jag att man måste behöva kämpa lite själv, och inte få allt serverat på ett fat, för att bli tillräckligt motiverad och "taggad" för att kunna nå toppen.

Ibland kan det vara både patetiskt och roligt att läsa t ex gamla Ridsport med stort uppslagna reportage om familjer som satsat miljoner på hästar etc. Och 5-10 år senare kommer ingen ihåg vilka de är. För enbart pengar räcker ju inte... Och även om man har gott om pengar så räcker de kanske inte i evighet om man inte kan förvalta investeringarna på rätt sätt. Roligt är det förstås för de som lyckas! Men det är långtifrån alla.

Sen får man också acceptera att alla ryttare inte har som målsättning att rida OS. Egentligen är det nog ganska få som kan tänka sig att offra så mycket i både tid, pengar , karriär och socialt liv som krävs för en sådan satsning. Alla kan väl få vara nöjda och glada på sin nivå där de har lagt sig, utan att ha något slags kollektivt tvång att alla måste prestera sitt bästa, köpa den bästa hästen, ha de största ambitionerna och träna för den dyraste tränaren "för att Sverige behöver fler OS-ryttare".

Det kanske hade varit trevligt med reportage som belyste de aspekterna också? Vad som krävs för en elitsatsning, och att faktiskt inte alla ryttare innerst inne skulle vilja offra så mycket? Eller har de resurserna?
 
Senast ändrad:
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Så vansinnigt bra skrivet, du belyser det som är viktigt. :bow::bow:
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Ridning är och kommer alltid vara en sport som är förbehållen de välbeställda. Räkmacka blir i detta avseende ett jäkligt löst begrepp, som sagts x flera tidigare, det finns grader olika grader i helvetet.

Om man tar bukeryttarna ovan som exempel verkar ju dessa verkligen ha ansträngt sig och jobbat hårt för att komma dit de är idag för vilket de ska ha all respekt! Alla (inklusive de själva) kan dock nog vara överrens om att en väsentlig del i framgången beror på föräldrarnas engagemang. Oavsett hur mycket el lite de bidragit med ekonomiskt och oavsett hur stor årsinkomst de genererar har de gjort det praktiskt möjligt för sina barn att utvecklas inom sporten och ställt upp med tid och hjälp.

Med detta inte sagt att ryttarna själva inte skött skitgörat, men man kommer t.ex. inte till en tävling innan man klarat lappen utan mamma el pappa. Se t.ex på AA, hennes familj har ju aldrig haft miljonbelopp på banken men pappan jobbade extra med att köra buss för att de skulle ha råd med tävlandet och hästhållningen (sedan red hon ofta ponnyer åt andra vilket ju självklart var en utgiftsbesparing).

Jag tycker att man i media förutom den rent monetära aspekten behöver belysa det emotionella och sociala engagemang som krävs av föräldrar för att deras barn skall kunna nå toppen. Och där kommer man ju in på andra relaterade diskussioner, såsom hur mycket av barnens tävlande som styrs av föräldrarna, prestationskrav etc. Men man måste nog inse fakta: Utan föräldrar ingen elitryttare. Vare sig föräldrarna är rika eller ej!

Tragiskt nog handlar det inte bara om att nå eliten - även barn som bara vill rida på ridskola kräver i många fall minst en engagerad förälder, som ställer upp och skjutsar samt pungar ut med lektionsavgifter. Jag är kommunpolitiker och blir uppriktigt sagt skitirriterad över alla pengar som går till pojk/lagidrotter. Visa mig den fotbollspappa som är beredd att betala hundrafemtio spänn i timmen (eller mer) för att grabben ska få träna!
Det finns många orättvisor redan på hobbynivå i den här frågan - jag gör allt jag kan för att de barn som vill faktiskt ska ha möjlighet att börja rida. Alla vill faktiskt inte spela fotboll...;)
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

kl

Kristianstadbladet intervjuade Marina Mattson som uttrycker det såhär:

"Funkar det att sikta så långt fram i tiden som fem år när man bara är 17 år gammal?
– Ja, det gäller att ha mål att sikta mot. Dessutom har förbundet inlett en satsning på yngre ryttare och det är alltid lättare när man har bra uppbackning, säger Marina.

Det gäller att man har hästmaterialet och sen att man utvecklas för varje år. "

Det tycker jag var en väldigt bra sammanfattning av en förnuftig 17åring!
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Så är det ju. Men dom som säger att det hästmaterialet går att hitta för under tresiffriga belopp tror jag har fel...
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Marina sa fler kloka saker i intervjun (som finns här: http://www.kristianstadsbladet.se/s...ade-till-Skane-for-att-bli-varldsstjarna.html)

Också det som denna tråd startade med, att det ska pratas om vad som behövs för att nå toppen (saker som är framme ur skuggan är inte lika farliga som de som vi låter bli att prata om... Så jag håller med trådstartaren om att vi bör prata om att det kostar pengar/tid/engagemang och att det inte bara beror på ens egen arbetsinsats i alla lägen även om den givetvis är det som är lättast att påverka och som har störst inverkan på slutmålet) tycker jag mamma Lotties kommentar var bra exempel på:

"– Jag började med hästar när jag var nio år. I början fick man klara sig själv men sen har jag gått en tränarutbildning och är nu auktoriserad ridlärare. Dessutom jobbar jag åt förbundet som examinator vid yrkesprov.

– Så på så sätt har ju Marina det lite förspänt och har en liten gräddfil med all hjälp från personer med både rutin och kunskap. Men så är hon också otroligt duktig på att ta tillvara på allt runt omkring henne och göra det bästa av allt, berömmer mamma Lottie. "

Visst är det "orättvist" att inte alla har samma föräldrar och uppbackning av proffstränare, men så är livet! Däremot tycker jag också att det är bra att man pratar om det! Och framförallt media borde ju kunna hålla en lite mer kritisk approach till vad de skriver om och inte bara göra "reklaminslag om duktig ryttare"-intervjuer...
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Så är det ju. Men dom som säger att det hästmaterialet går att hitta för under tresiffriga belopp tror jag har fel...

Det beror väl helt på vilken ålder hästen har som köps?
Jag är helt övertygad om att det går att hitta lovande föl/unghästar under tresiffrigt. Eller jag skulle vilja säga att jag vet att det går, har själv bekanta med MKT fina ungar som säljer för under 100 tusen. Det är större gambling visserligen men går de inte hela vägen så får ryttaren sälja den till bra pris sen.
Men visst ska du ha en färdig GP häst då får du punga upp med mycket pengar.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag tror också att det går, men då får man vara rackars duktig och ha en hel del tur för att hitta rätt häst.

En ryttare jag tränat för hittade sin häst som unghäst för 30 000. De tävlar Int II (placerade i Int I) och hästen har många år kvar på tävlingsbanan. Visst, det är inte en GP-häst, men är man villig att satsa långsiktigt så...
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Ett föl för 50 000, sen hålla den i fem år, då är du över sexsiffrigt.

Och under tresiffrigt (99:-) lär vara svårt ;)
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Ett föl för 50 000, sen hålla den i fem år, då är du över sexsiffrigt.

Och under tresiffrigt (99:-) lär vara svårt ;)

Ja men det gäller alla hästar om man har dem tillräckligt länge.
Sen kan det vid inköp vara lättare att få ihop 75000 än 500 000:)
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Njae, det tror jag inte.

Det finns många fina hästar på ex buke och hastnet som är 7-15 år och trevligt utbildade (men inte topphästar) som kostar mellan 50-90 000. De allra flesta ryttare (inkl mig själv) är inte duktiga nog att vare sig ta hand om bra hästmaterial eller kunna rida sämre hästmaterial så pass bra att hästen utvecklas över sin förmåga.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Njae, det tror jag inte.

Det finns många fina hästar på ex buke och hastnet som är 7-15 år och trevligt utbildade (men inte topphästar) som kostar mellan 50-90 000. De allra flesta ryttare (inkl mig själv) är inte duktiga nog att vare sig ta hand om bra hästmaterial eller kunna rida sämre hästmaterial så pass bra att hästen utvecklas över sin förmåga.


Jag syftade inte på priset på alla hästar utan vad alla hästar kostar att hålla. Det kostar lika mycket att föda en medioker häst som en stjärna. Sen kostar givetvis träning etc mer för en som satsar mot toppen.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag syftade inte på priset på alla hästar utan vad alla hästar kostar att hålla. Det kostar lika mycket att föda en medioker häst som en stjärna. Sen kostar givetvis träning etc mer för en som satsar mot toppen.

Ah, då missförstod jag, sorry :)
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Jag tror inte toppskiktet elit anser det som en lyx att ha hjälp av tränare vid behov - det är snarare en förutsättning liksom. att spekulera i vem det sen är som gjort jobbet egentligen och ditten och datten - ja då är vi där igen enligt mig. vad spelar det för roll? det är ryttaren som står för resultaten i slutänden, oavsett vem som hjälper till utanför arenan.

Som jag också skrev att det var jättebra- men förstår inte för egen del varför det i många fall ska hyssas med om hästen utbildas av någon annan?

Och ryttaren som står för resultatet, inte enligt mig om hästen utbildas upp i klasserna av någon annan, jag ser utbildningen som viktigast inte tävling., det finns ju, jag vet o som Bal var inne på ?, faktiskt ponnyryttare även i Sverige som knappt har tagit i sina ponnys annat än på tävling, står i stall o rids kont av proffs.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

på vilket sätt skulle detta spela roll tävlingsmässigt rent officiellt? det är ju det som räknas.

vad man sen anser om det och vad som ligger bakom hör fortfarande inte till resultatet. liksom. rent on record.

vill man vara riktigt provokativ kan man ju fortfarande motivera det med att det är ryttaren som betalat för att få det arbetet gjort. Därmed: resultatet påverkat pga ryttaren.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

vill man vara riktigt provokativ kan man ju fortfarande motivera det med att det är ryttaren som betalat för att få det arbetet gjort. Därmed: resultatet påverkat pga ryttaren.


Inte det minsta provokativt tycker jag, det är ju sant- det betalas för att någon annan utbildar hästen.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Har läst hela tråden men inte skrivit innan, tycker andra har gjort det så bra ;)

Jag tycker också att den viktigaste biten är utbildningen och vardagsridningen, det är ju det som är det viktigaste jobbet, inte att styra runt på tävling.

Men när vi hade en tråd förra året (???) om dessa superanläggningar där tränare red hästarna till vardags var jag i princip ensam om att motsätta mig konceptet. Jag skulle inte vilja ha det så oavsett hur mycket pengar jag hade haft, halva nöjet och mer därtill är för mig att göra jobbet själv!

Sedan så skulle säkert många skrika räckmacka om mig också, jag har haft häst hela livet och bra uppbackning även om ingen häst varit dyr i inköp. Själv tycker jag räkmacka främst är när man serveras färdiga mästerskapsponnyer och sedan inte ens klarar att underhållsrida dem själv, då tycker jag inte man är värd sina priser.

Men sedan kan man ju slita och vara otroligt duktig trots att man får fina hästar och bästa möjligheterna, de ryttarna missunnnar jag inget. Även om jag beundrar de som tar fram sina hästar själva ännu mer, trots att de kanske inte kommer lika långt.
 
Sv: Nej, dressyr är inte en snobbsport. Eller?

Nä det menar jag inte ö.h.t. Jag menar att den här tråden har spårat ut till att gå ut på att folk som har det mer förspänt än andra ska stå där med mössan i hand och be om ursäkt för sina framgångar. Tycker det blir löjligt och bara SÅ typiskt svenskt.

Min reaktion också. Jag tycker det är så upplyftande när det kommer fram personer som har skrotat Jante!

Angående JB:s uttalande om en GP-häst och att ha en 6-7-åring, men har han inte rätt? Inte att det är den enda vägen till framgång, men skulle det inte ge goda förutsättningar? Jag förstår faktiskt inte vad som är så provocerande. Jag har nyligen letat hobbyhäst för runt 55' och skulle gärna haft en större budget, men detta är min verklighet. Vi har ju olika förutsättningar och jag tycker inte att man ska behöva förklara, be om ursäkt eller vara mer ödmjuk för det.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Skulle uppskatta lite tips och hjälp. Jag har ridit nu i några månader och älskar verkligen det. Har dock endast kommit till...
Svar
9
· Visningar
1 152
Senast: valy
·
Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
5 449
Senast: Mabuse
·
Hästvård Har en så frustrerande situation hemma.. Jag bor på landet. Har byggt ett eget litet stall med 2 boxar. Har en stor hage med stor...
2
Svar
29
· Visningar
4 895
Senast: Fiorano
·
Hästmänniskan Jag har i stort sätt redan bestämt mig för att sälja min häst, har bokat in providing i helgen men självklart tvekar jag och har sån...
Svar
11
· Visningar
3 770
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp