De jag haft i min närhet som gjort så har inte mått helt bra i sig själva. Ofta har det funnits en känsla av att de behöver hävda sig på andras bekostnad.
Och sen då de som har lite svårt med sociala koder och tycker att de bara "är ärliga" när de faktiskt kan vara elaka.
Vissa av dem har ingen självkänsla. Men kan upprätthålla någon slags självförtroende genom att trycka till andra eller få andra att snacka skit om folk.
När vi var yngre hade jag och en vän en gemensam vän. Den gemensamma vännen var ofta supergullig och omtänksam. Mot mig gjorde hon inget direkt. Jag markerade någon gång i början av vår relation och sen var det klart. Men min andra vän var hon rent elak mot ibland och försökte liksom trycka till henne inför folk med "skämt". Ofta försökte hon förlöjliga henne och få folk att se henne som en dum blondin. Till slut började ju vännen tro att hon var dum eller att andra tyckte det också. Vilket hon INTE är. Det blev så att vi båda valde bort den vännen vi träffats genom och behöll varann.
För mig är det helt knäppt att trycka till sina kompisar och än mer inför andra dessutom för att lyfta sig själv.
Jag har haft en släkting som gjort liknande. Hen levde ett väldigt ensamt liv och mådde inte bra. Det är svårt att veta vad som är hönan och ägget där. Antingen var personen plump, snackade skit etc från start och blev ensam och mådde sen dåligt. Eller så blev den så av att må dåligt.
Det kunde vara pikar att "Om jag var lika tjock som henne skulle jag inte småäta hela tiden. Hon har ju godis i munnen hela tiden.". Personen själv var precis lika överviktig och hade exakt samma ätmönster. Hon kunde säga till mig som hade anorexi och hade xs i kläder trots att jag var 172 cm att hon köpt en tröja till min mamma. Men att den inte fanns i "vår", alltså hennes och min strl. Hon hade då large eller xl. Mamma hade medium. Hon visste om min anorexi.
Men samma person köpte liksom 3-4 IKEA-påsar med presenter inför varje jul, födelsedag etc och hade gjort det under hela året när hen hittade saker som hen trodde man skulle tycka om. Så hen tänkte ju på en och ville visa omtanke. Men allt hen köpt var ju sånt hen själv skulle vilja ha och inget någon annan ville ha. Så det fanns en bristande förmåga att sätta sig in i andras syn på saker. Omtanke som plumphet var liksom båda påverkade av bristen på självinsikt och förmåga att se hur andra känner.
Och sen då de som har lite svårt med sociala koder och tycker att de bara "är ärliga" när de faktiskt kan vara elaka.
Vissa av dem har ingen självkänsla. Men kan upprätthålla någon slags självförtroende genom att trycka till andra eller få andra att snacka skit om folk.
När vi var yngre hade jag och en vän en gemensam vän. Den gemensamma vännen var ofta supergullig och omtänksam. Mot mig gjorde hon inget direkt. Jag markerade någon gång i början av vår relation och sen var det klart. Men min andra vän var hon rent elak mot ibland och försökte liksom trycka till henne inför folk med "skämt". Ofta försökte hon förlöjliga henne och få folk att se henne som en dum blondin. Till slut började ju vännen tro att hon var dum eller att andra tyckte det också. Vilket hon INTE är. Det blev så att vi båda valde bort den vännen vi träffats genom och behöll varann.
För mig är det helt knäppt att trycka till sina kompisar och än mer inför andra dessutom för att lyfta sig själv.
Jag har haft en släkting som gjort liknande. Hen levde ett väldigt ensamt liv och mådde inte bra. Det är svårt att veta vad som är hönan och ägget där. Antingen var personen plump, snackade skit etc från start och blev ensam och mådde sen dåligt. Eller så blev den så av att må dåligt.
Det kunde vara pikar att "Om jag var lika tjock som henne skulle jag inte småäta hela tiden. Hon har ju godis i munnen hela tiden.". Personen själv var precis lika överviktig och hade exakt samma ätmönster. Hon kunde säga till mig som hade anorexi och hade xs i kläder trots att jag var 172 cm att hon köpt en tröja till min mamma. Men att den inte fanns i "vår", alltså hennes och min strl. Hon hade då large eller xl. Mamma hade medium. Hon visste om min anorexi.
Men samma person köpte liksom 3-4 IKEA-påsar med presenter inför varje jul, födelsedag etc och hade gjort det under hela året när hen hittade saker som hen trodde man skulle tycka om. Så hen tänkte ju på en och ville visa omtanke. Men allt hen köpt var ju sånt hen själv skulle vilja ha och inget någon annan ville ha. Så det fanns en bristande förmåga att sätta sig in i andras syn på saker. Omtanke som plumphet var liksom båda påverkade av bristen på självinsikt och förmåga att se hur andra känner.