Negativa människor

Vet inte om jag håller med, Bor numera i Stockholm och Stockholmare pratar minst lika mycket skit om andra som folk gjorde när jag bodde i mindre städer.
Jag håller inte med heller, bodde där innan- jisses vad det pratade skit på arbetsplatser bakom ryggen på folk, i kaffe rummet etc- sen kommenterades det också glatt på när folk kom och gick, fast det va flex. Vissa folk verkar sakna innehåll i sina liv och skall hålla koll på sina kollegor. Eller om någon hade varit sjuk, så tycke kollegorna glatt man skulle utfråga den personen om sjukdom etc. SÅ SJUKT oproffsigt och jobbig stämning.
 
Jag håller inte med heller, bodde där innan- jisses vad det pratade skit på arbetsplatser bakom ryggen på folk, i kaffe rummet etc- sen kommenterades det också glatt på när folk kom och gick, fast det va flex. Vissa folk verkar sakna innehåll i sina liv och skall hålla koll på sina kollegor. Eller om någon hade varit sjuk, så tycke kollegorna glatt man skulle utfråga den personen om sjukdom etc. SÅ SJUKT oproffsigt och jobbig stämning.

Har haft såna kollegor, förstår inte hur de orkar. Det enda de förstår är när man markerar ordentligt hur gränslösa de är.
 
Jag har en i min närhet som också håller på sådär. Kommer med nedlåtande kommentarer förklädda till skämt, drar upp pinsamma saker som andra gjort för 30 år sedan. Tar inte till sig när andra säger åt personen att de inte uppskattar det som sägs eller att vi andra inte skrattar eller hakar på det som sägs. Personen berättar också evighetslånga ointressanta historier som alla går ut på att andra varit elaka mot personen. Detta gör att man inte orkar umgås med personen i större omfattning, vilket gör personen rätt ensam. Jag har känt hen i över 30 år och gillar personen ifråga som har många goda egenskaper, men det här draget gör att man inte begränsar umgänget.

Jag har alltid tänkt på att det beror på låg självkänsla. Personen har saker som denne säkert blivit tråkad för genom åren, och jag har tänkt att det lett till anfall av andra för att själv få känna sig bättre. Man kunde tänka sig att detta skulle lett till stor förståelse för andras svaga punkter, men istället har det blivit tvärtom.

Vad gäller de som alltid ska hitta fel på allting så tog jag upp det med en handledare för flera år sedan då jag hade en kollega som höll på så till den grad att det blev ett arbetsmiljöproblem. Handledaren sa att det är ett sätt för personen att vilja verka intelligenta, vilket jag tog till mig.
 
Nu kanske jag får ducka men jag upplever överlag att prata om andra människor, framför allt på ett ofördelaktigt sätt, är lite ett småstadsfenomen. Skitsnack förekommer såklart precis överallt men när jag varit på mindre platser så upplever jag att man i högre grad intresserar sig för och pratar om andra människor. Andras livssituation och livsval. Har åsikter. Nu är ju som bekant inte storstadsbor trevligare för det men det tar sig kanske uttryck på ett annat, mer subtilt och kanske därmed lömskare sätt. Jag upplever att det är en kulturell skillnad i hur man pratar, baserat på min ytterst lilla geografiska studie på kanske 4-5 mindre städer/samhällen.
Det tror jag inte, jag är ju från stor stad och det är min mamma med och vi har de där tendenserna. Det är någon form av passivt aggressivt sätt att hantera missnöje och frustration. Jag tror att det är en del kulturellt alltså att man ärver beteendet från någon i sin närhet (i vårt fall våra mödrar) och att det grundar sig i frustration mycket.
Jag har också med mig ett problemsöknings seende på saker, som i exemplet med huset som du tog så, så är det väll någon form av se upp med dessa grejer, rusa inte in i detta. Sen är det väll egentligen så att folk måste få rusa in i saker utan att tänka på hundra elva miljoner saker som kan gå fel.

Så mitt svar utan att på något sätt försvara mitt trista beteende är att det är socialt nedärvt och en metod för att vädra sin frustration, missnöje eller dåliga mående. Till stor del tror jag också det kommer ur någon form av känsla av maktlöshet.

Det här med att påpeka problem och att inget liksom är bra kan vara ett sätt att på något sätt försöka skydda andra, men oftast hyggligt missriktat eftersom ingen vill höra allt som kan gå fel när man kommer med en ny kul nyhet/förslag. Metoden är ju bra om man tex är besiktningsman men kanske mindre bra när man som privatperson träffar vänner som precis köpt sitt nya hus.
 
Jag håller inte med heller, bodde där innan- jisses vad det pratade skit på arbetsplatser bakom ryggen på folk, i kaffe rummet etc- sen kommenterades det också glatt på när folk kom och gick, fast det va flex. Vissa folk verkar sakna innehåll i sina liv och skall hålla koll på sina kollegor. Eller om någon hade varit sjuk, så tycke kollegorna glatt man skulle utfråga den personen om sjukdom etc. SÅ SJUKT oproffsigt och jobbig stämning.
Ja jag tycker det är jätteobehagligt men folk verkar verkligen bonda runt sådant på arbetsplatser.

Sedan verkar saker växa när folk pratar skit också, dvs de blir surare på X eller Y ju mer skit de pratar, till slut helt ur proportion. Om X eller Y sedan slutar måste de ju hitta något annat/annan att bonda runt och prata skit om så det har ju inget slut heller.
 
Vet inte om jag håller med, Bor numera i Stockholm och Stockholmare pratar minst lika mycket skit om andra som folk gjorde när jag bodde i mindre städer.

Det är min egen upplevelse som sagt men det kan ju bero på de kretsar jag hamnat i när jag varit runt. Det finns ju som bekant folk till allt, var man än befinner sig.
 
Jag är överlag allergisk mot personer som kommenterar folks utseende, kläder etc. Har t ex en vän som tycker att det är obekvämt att klä av sig på sommaren p g a komplex över sin kropp. Hur kul är det för henne när folk hela tiden kommenterar att hon har alldeles för varma kläder på sig??? Gaaaah, tänk lite, människor!
 
Haha, jag är ganska negativ som person som är allergisk mot glättighet och tycker väl överlag att det finns något toxiskt i att vara påklistrat positiv i sociala sammanhang precis jämt. Däremot så är det för mig skillnad på det jag beskrev och komma med nedsättande pikar till folk - det uppskattar jag inte alls och försöker hålla mig ifrån.

Men apropå att bonda över någon annans pinsamheter, så har jag en vän som på förhand berättade att en bekant alltid gör så, och det är just min vän som alltid blir föremål för den bekantas isbrytarförsök. Blev nästan lite chockad när jag fick uppleva det irl, för det är en i grunden sympatisk person som har det som grej, men det blev också påtagligt att hen var väääääldigt obekväm i ett nytt sällskap, så nåt slags olycklig hanteringsmekanism i just det faller.

Vad olyckligt! Men så kan det ju vara - någonting att prata om liksom. Då utgår man ju dock från att andra finner andras pinsamheter intressanta. Själv blir jag bara väldigt obekväm och vill inte alls höra om det.

En vän till mig använder sina egna pinsamheter som ice breaker. Han kan inleda ett samtal med en ny person med ”har jag berättat om när jag svimmade och bajsade på mig samtidigt?” 😂
 
Jag tror att det ofta bottnar i dålig självkänsla. Man är negativ kring sig själv och "letar" därför fel hos - och kritiserar - andra.

Det som är märkligast av allt för mig är att denna person gör det även mot sina (numer vuxna) barn. Att liksom pika grannen eller kollegan för att känna sig lite bättre själv är ändå ett fenomen som jag kan hänga med på. Men sina egna barn? Så väldigt märkligt imo.
 
Det som är märkligast av allt för mig är att denna person gör det även mot sina (numer vuxna) barn. Att liksom pika grannen eller kollegan för att känna sig lite bättre själv är ändå ett fenomen som jag kan hänga med på. Men sina egna barn? Så väldigt märkligt imo.
Min svärmor har såna tendenser. I hennes fall tror jag det är omedvetet ibland. Eller att hon faktiskt har en övertygelse om att hon har rätt. Tex sover vårat barn i eget rum sen 6 månaders ålder och hon har jättesvårt att förstå att alla sover bättre då. Jag har lärt mig att bara inte lyssna.
 
Jag har två liknande typer i min omgivning.

Den ena har alltid åsikter om hur andra lever, deras livsval och så vidare. Allt ska kommenteras och stötas och blötas, alltid negativt och ältande. Gång på gång tas samma saker upp kring människor i personens omgivning. Aldrig finns det något positivt att säga om ett tv-program, en artikel i en tidning, politik eller liknande heller. Den personen är mycket ensam.

En annan typ är mer subtil, där verkar det handla mer om att det är gött att förfasa sig över andras liv, bekymmer och val. Gärna lite sensationslystet och med illa dold förtjusning liksom. Också ganska tråkig egenskap.
 
Vad olyckligt! Men så kan det ju vara - någonting att prata om liksom. Då utgår man ju dock från att andra finner andras pinsamheter intressanta. Själv blir jag bara väldigt obekväm och vill inte alls höra om det.

En vän till mig använder sina egna pinsamheter som ice breaker. Han kan inleda ett samtal med en ny person med ”har jag berättat om när jag svimmade och bajsade på mig samtidigt?” 😂
Haha, inser att jag är lite som din kompis... (även om jag försöker vara lite finkänsligare än att prata om bajs just). :D Så antar att jag ser pinsamheters potential som ice breakers, även om jag hellre driver med mig själv än andra.
 
Jag är överlag allergisk mot personer som kommenterar folks utseende, kläder etc. Har t ex en vän som tycker att det är obekvämt att klä av sig på sommaren p g a komplex över sin kropp. Hur kul är det för henne när folk hela tiden kommenterar att hon har alldeles för varma kläder på sig??? Gaaaah, tänk lite, människor!

Nu när jag tänker efter har jag faktiskt en jämnårig vän som gör så, annars har jag mest märkt det hos äldre generationer. Dels utseende men även annat om folks livsval. Senast på uteservering när ett brudpar dök upp som gift sig (sannolikt) i stadshuset bredvid och verkade äta middag där. ”Är inte det lite konstigt, äta sin bröllopsmiddag här?” Vad vill man ha ut av en sådan kommentar egentligen. Att personen man pratar med ska hålla med, bekräftar att andra är konstiga och man därmed själv är bra? Folk gör väl som de vill, jag reflekterar inte ens över sånt.
 
Haha, inser att jag är lite som din kompis... (även om jag försöker vara lite finkänsligare än att prata om bajs just). :D Så antar att jag ser pinsamheters potential som ice breakers, även om jag hellre driver med mig själv än andra.

Ja nej han går all in. Sist vi sågs fick han alla runt bordet att berätta det äckligaste de någonsin gjort. Han hade ju rätt dock, det blev väldigt roligt 😅

Han kan visserligen berätta pinsamma stories om mig också, men med värme och han har bra koll på vad jag själv tycker är pinsamt/roligt och inte bara pinsamt.
 
De personer som hållit på så i min omgivning har jag noterat haft vissa gemensamma nämnare och då är det framförallt låg självkänsla samt ett oerhört innehållslöst liv som gör att de håller på så. Antar att det gör att de får känna sig "bättre" en väldigt kort stund samtidigt som de sorgligt nog inte inser att det beteendet driver bort umgänget med andra människor som ledsnat på det eviga pikandet.
 
Nu när jag tänker efter har jag faktiskt en jämnårig vän som gör så, annars har jag mest märkt det hos äldre generationer. Dels utseende men även annat om folks livsval. Senast på uteservering när ett brudpar dök upp som gift sig (sannolikt) i stadshuset bredvid och verkade äta middag där. ”Är inte det lite konstigt, äta sin bröllopsmiddag här?” Vad vill man ha ut av en sådan kommentar egentligen. Att personen man pratar med ska hålla med, bekräftar att andra är konstiga och man därmed själv är bra? Folk gör väl som de vill, jag reflekterar inte ens över sånt.
Nu svarar jag på din retoriska fråga om den eventuellt retoriska frågan.
Personen vill ju antingen ha medhåll: - Ja jättekonstigt! eller så undrar hen kanske. Personen kanske aldrig ens tänkt att andra inte tycker det där med bröllops middag är en jättegrej utan bara tar något ställe som ligger hyggligt i närheten av stadshuset. Alternativt kanske de har en personlig koppling genom att ha haft sin första dejt där, vem vet. För mig speglar frågan snarast okunskap kring hur andra kan se på sitt bröllop, från någon som uppenbarligen tycker att bröllop är en stor grej och att bröllops middagen således inte intas på en uteservering i närheten av stadshuset. Jag har svårt att se det som en nedsättande kommentar.
 
Nu när jag tänker efter har jag faktiskt en jämnårig vän som gör så, annars har jag mest märkt det hos äldre generationer. Dels utseende men även annat om folks livsval. Senast på uteservering när ett brudpar dök upp som gift sig (sannolikt) i stadshuset bredvid och verkade äta middag där. ”Är inte det lite konstigt, äta sin bröllopsmiddag här?” Vad vill man ha ut av en sådan kommentar egentligen. Att personen man pratar med ska hålla med, bekräftar att andra är konstiga och man därmed själv är bra? Folk gör väl som de vill, jag reflekterar inte ens över sånt.
Jag fattar inte heller! Att man ens reflekterar över att någon har en lite varm tröja när det är varmt ute t ex? Och att sedan ta steget till att kommentera det... Precis som du undrar jag VARFÖR! Fattar verkligen inte. Antingen fryser väl personen lättare än du, visste inte hur varmt det var ute eller så finns det en annan anledning (som dessutom kan vara känslig). Hur kan man bry sig om det och framför allt, hur kan man kommentera det??? Vad vill man åstadkomma med det? Det är ju som det är oavsett anledning, liksom. Det enda man gör är att riskera att såra någon och göra ett redan jobbigt problem till någonting ännu värre. "Ta av dig tröjan - det är varmt ute!". Eeeeh, en vuxen människa gör väl som den själv vill, eller???
 
Ja jag tycker det är jätteobehagligt men folk verkar verkligen bonda runt sådant på arbetsplatser.

Sedan verkar saker växa när folk pratar skit också, dvs de blir surare på X eller Y ju mer skit de pratar, till slut helt ur proportion. Om X eller Y sedan slutar måste de ju hitta något annat/annan att bonda runt och prata skit om så det har ju inget slut heller.
Verkligen. Så är väldigt viktigt man inte går med på det snacket. Men är också viktigt med en stark ledning och HR avdelning som inte låter sån kultur växa. Men ja tror det är något psykologist begrepp om just det du beskriver. Att folk stör sig så mycket att det växer och blir 3 höns av en fjäder för dom pratar skit.

Kan säga att dom värsta personerna verkade sakna innehåll i sina liv. Jag håll på med stall och häst - vilket också verkade oerhört intressant för dessa.
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 226
Senast: Gunnar
·
Tjatter Nu fick det vara nog enligt Tiffany. Nu var det inte bara troll i bäcken (där det verkligen inte hade att göra), men nu hade feerna...
24 25 26
Svar
516
· Visningar
22 668
Senast: qitis
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok I april ställde jag ut en regnmätare i min trädgård. Fram till och med Valborgsmässoafton regnade det en del, men från första maj blev...
Svar
4
· Visningar
1 644
Senast: MJLee
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag fortsatte fundera lite på det där med var känslan av osäkerhet över om jag är omtyckt eller ej kommer ifrån. Och det spann mig...
Svar
0
· Visningar
500
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp