Somliga bråck finns redan från valpens första dag, andra kommer efter flera veckor eller månader.
Det är alltså inte säkert att bråcket fanns på plats när valpen var hos uppfödaren resp blev besiktigad.
Det kan också vara så att uppfödaren aldrig haft en valp med navelbråck innan och helt enkelt missat ett väldigt litet navelbråck. Själv påpekar jag alltid vid valpbesiktningen att veterinären skall kolla bråck eftersom jag vet att det finns ett bråck ett antal generationer bakom mina.
När det gäller ärftlighet så ser du ut som att det är polygent tröskelanlag.
Tiken som nu ligger ett par generationer bakom mina nuvarande hade ett litet slutet navelbråck, det hade även hennes mamma. Men denna tik hade sist jag räknade (våren 2010 för at vara noga, har det uppskrivet) 74 ättlingar i 4 generationer och bara ett enda bråck av dessa 74 hundar.
I en ras där navelbråck är rätt vanligt förekommande får man räkna med att en stor del av hundarna bär på anlag för bråck. Vid en kombination där båda föräldrarna för med sig tillräckligt många anlag för att det i en valp skall "komma över tröskeln" och manifistera sig, ja då kommer det fram.
Har en stor del av rasen detta anlag så är det ju större risk att para en tik med navelbråck eftersom hon själv bevisligen bär på tillräckligt stor andel för att ha fått bråck själv. Lägg där till att en mängd hanar bär samma anlag...
I min ras har förekomsten av bråck reducerats väsentligt sedan vi slutade avla helt på navelbråck för drygt 10 år sen. Det innebär ju inte att anlagen är bortavlade, men vi ser dom alltmer sällan.
Att inte sätta en tik i avel om hon själv är född med navelbråck låter därför som en bra idé.
Om din hunds bråck är slutet och inte behöver operation är det upp till uppfödarens goda vilja om det ska bli en prisreduktion. Ett litet slutet bråck inverkar inte på funktionen "sällskapshund" och med all sannolikhet är det en sällskapshund som utlovats enligt köpekontraktet. Det är sällsynt att en uppfödare förbinder sig att den sålda valpen är av utställnings- och avelkvalitet, det är en sällskapshund man säljer.
Sen att den är mer eller mindre lovande, det är en annan sak.
Googlade lite och såg också att man inte bör avla på en hund med navelbråck vilket känns jävligt surt när det var en tanke jag haft om hon hade blivit bra (även uppfödaren har haft den tanken eftersom de helst velat satt ut henne på foder) :/ kan jag begära en del av köpesumman tillbaka pga detta? Hon är trots allt inköpt för tävling och ev. Avel?
