Vi bestämde oss redan när sonen låg i magen att vi ska jobba för enkla nattningar.(och ja jag förstår att de inte är lika lätt med alla barn)
Han började sova i egen säng direkt när vi kom hem från bb. Självklart var han över till oss vid ammning på nätterna. Och eget rum från kanske 6 månaders ålder.
Men att somna i egna sängen blev samma sak som att sova i vagnen i stallet och sådär för honom. Han har sovit själv ute i vagnen sen han var nyfödd.
Så fort han började hålla i flaskan ordentligt själv har vi lagt honom, han har fått sin snuttis, sina gosedjur och vi lägger in honom och säger god natt och har sedan gått ut.
När han lagt sig sätter vi på babyvakten så vi hör honom och går dit först om han blir väldigt orolig. Har tagit upp honom igen två gånger dessa två år, annars går vi in och klappar om honom tills han lugnat sig och går sedan igen. För oss har det funkat väldigt bra även om vi fått ta mycket diskussioner om att barn blir otrygga av denna typ av uppfostran osv. Vi lever ett väldigt aktivt liv och han har fått sova i vagnen, lånad säng på kalas, hos släkten, i stallet ja ni vet då de inte funnits möjlighet till ordentlig nattning.
Har idag en frammåt glad 2 åring som oftast säger till själv när han vill gå och sova! Sover lika bra borta som hemma, sen får vi se om vi ev får fler barn så förstår jag ju att det kan bli helt annat! Jag kan ha ett väldigt lätt barn och bara inte förstår de själv men har i princip plankat syster rakt av hon har två nu större barn som varit lika enkla