A åt ingenting innan han gick och la sig, från det att han slutade amma vid 10 månader eller så. Jag brukade hålla honom i mina armar, stående vid spjälsängen, och sjunga och så la jag ned honom ibland när det såg ut som att han nästan somnade. Inte hyperbekvämt kanske. När han fick stor säng så kröp jag ned och läste en bok bredvid, eller somnade... Har dock aldrig kunnat lägga ned honom att somna själv. Det hände inte förrän han var 4 eller så.L åt aldrig välling, men höll i sin kvällsflaska med ersättning tills hon var kanske drygt två? Är usel på att minnas sådana här saker, men jag tror det var någon gång tidigt i somras som jag äntligen kastade sista flaskan. På slutet fick hon knappt i sig något, låg bara och lekte lite med flaskan sådär som på rutin.
Angående nattningsmetoder, @Amk, har L nog tröskat igenom varenda en. En period fick man bunta ihop henne a la tunnbrödsrulle för att hon skulle somna, en period kunde man bara lägga ner henne och gå ut och hon somnade själv, en period fick vi gå och guppa och guppa och guppa, en period var det ligga bredvid och stryka magen som gällde, en annan period fick vi lägga ner henne ungefär trehundra gånger osv osv.
Numer sitter vi bredvid hennes säng om hon somnar där eller ligger bredvid om hon somnar i vår och efter några minuter sover hon i regel. Ibland vill hon ha lite sång eller bli klappad på, men oftast inte.
Hon har dock i regel aldrig varit ledsen/arg/krälig/busig vid läggdags, antalet gånger det hänt är lätträknade och det gör det ju lättare att stå ut när hon envist kör sina förhalningstaktiker. Favoritförhalningstaktiken just nu består av att klättra upp på en, om man ligger bredvid, säga "Himlen är vaken, och jag med! Vi måste leka!", peta upp ens öga och säga "Ska vi bygga en snögubbeeee?". Alla ni som går eller har gått igenom "Frost"-perioden med era barn vet vad jag menar...
Han ha aldrig heller varit krälig och busig, bara lite ålig. Nu bäddar jag ned och lämnar kvar en serietidning .