Jag känner mig precis som du gör
Mina hästar får anpassningar på flera sätt, den första t ex är rädd för främmande människor i ansiktet så på den tiden fick man rosetten på prisutdelningen… och jag sa alltid att JAG tar rosetten, hade på henne den eller hade den på mig och red sedan ärevarv.
Inte för att jag var rädd för att hon skulle skygga, utan för att jag inte ville att hon skulle ha en otrevlig stund på en prisutdelning som bara var för att jag skulle sola mig i glansen av en lyckad tävling
Men jag vet att det säkert uppfattades som att jag var rädd.
Samma häst är mötesskygg så om hon stressade upp sig för mycket på framridningen hände det absolut att jag skrittade ut en stund medan det fick bli lite färre ekipage och lugnare ridning där inne. Inte för att jag var rädd utan för att det påverkade vår framridningen negativt vilket gjorde tävlingsmomentet sämre.
Absolut har jag blivit vuxnare med, jag bröt en hand för några år sedan och upptäckte då att man varken kan rida eller köra bil med en bruten hand och det tog TID att bli bra. Innan dess hade jag aldrig funderat på risken att göra illa sig när man åker av men efter det har jag definitivt tagit busen på lobegärliga någon gång innan uppsittning. Inte för att jag är rädd men för att det är väldigt mycket enklare att sitta kvar om man kan sitta upp på en uppvärmd häst och rida på kort tygel omedelbart.
Förresten för att bekräfta fördomarna ännu mer är båda hästar jättestora, tjocka och väldigt pigga. En är iofs mer ett ånglok som drar framåt men den andra går bara uppåt när han exploderar
Så nu kan man väl tro att jag är rädd då, jag är ju dressyrryttare, men faktiskt rider jag ju inte dressyr för att jag är rädd utan för att jag tycker dressyr är roligt.
Den dagen jag blir rädd är det en heeeelt annan typ av häst jag vill skaffa, men just nu älskar jag att ha de här känsliga, småknasiga och kinkiga SWB hästarna. Det är kul att det sprakar under sadeln. Det känns inte som en begränsning att jag inte kan rida gymkhana på dem för då skulle de dö
Men en dag blir man väl så pass gammal att man kanske inte längre vill leva med risken att åka av, och då finns det bättre hästar för mig.