warg
Trådstartare
Exakt det sista upplever jag också med min känsliga häst! Genom att galoppera ute får han utlopp för energi och spänningar släpper, då blir det lättare att fokusera på dressyrbanan. Och precis som hopphästen fungerar han när han ser WE-hinder, även om de kan vara läbbiga vet han exakt vad han ska göra. Om det däremot står hinder på sätt han inte känner igen (t ex hinder som inte används som står på banan men inte formade som hinder) blir han stressad. Han förstår inte vad han ska göra med dem och då kan han inte fokusera på en uppgift. Jag håller också med om att dressyrhästar behöver ha en hög grad av känslighet och rätt mycket inneboende motor för att klara av samlingen som krävs i högre klasser. Men allt detta gör ju att kraven på dressyrryttare blir högre - och de allra flesta klarar ju av att hantera det tänker jag.Eftersom bästis och jag pratar en del om dressyrhästar kontra hopphästar så finns det några stora skillnader att ha i beaktande som inte rör hästhpållning eller hur de rids egentligen utan mer själva tävlingsmomentet och vad det kräver av hästarna.
Dressyrhästarna måste vara reaktiva för hjälperna och göra allt väldigt precist på rätt ställe. En störning och ett helt program kan gå åt pipsvängen, då tänker många men varför TRÄNAR man inte störning - för att det är svårt. Fokuset på tävlingen är bara ryttaren och det inom staketen - då är minsta störning väldigt mycket mer påtaglig jämfört med en hopptävling, för en hopphäst är det litet annorlunda, självklart är fokus på ryttaren MEN hopphästen har hindren också - när den får "sug" på ett hinder vet den exakt vad den ska göra - en dressyrhäst FÅR inte göra något utan signal, en hopphäst ska ha suget och koncentrationen på nästa hinder. Jag har fött upp en hopphäst som är väldigt ängslig och tror att ungefär allt är förenat med omdelbar död, MEN när han ser hinder drar hsn en lättnadens suck och säger - ÅH hoppning, det kan jag. Han vet. Han är känslig som en dressyrhäst och det bir tydligt att han hade haft så mycket mentalt svårare för just dressyr.
Jag tror att en mer stimulerande miljö med blandad träning gynnar dressyrhästar såväl som hopphästar, för att återgå till bästisens häst, han är den känsligaste jag vet, och väldigt markskygg - skillnaden nu mot innan är milsvid. Han får ur sig spänningar på sina galopppass. Han får gå i skog och mark och vänja sig vid all form av underlag och där är det sällan problem för det ÄR så varierande, men en ridbana där en vattenpöl blänker till kunde ställa till allt för honom förr - numera funkar det också mycket bättre - allt på grund av uteträningen