När vet man att inte häst och ägare klickar?

[lovehorses]

Ja, blev spontant och fundera på det, när man ser annonser där det står att man inte funkar tillsammans.
HUr vet man det?
Hur länge tog det innan ni märkte att det inte klicka mellan eran häst?
Vad gjorde ni åt det?
Berätta era erfarenheter?

Jag hade en häst för många år sedan som jag inte funka med. Hon var jättetrevlig och mysig men jag ville dressyr och hon ville inte, var mera på hoppning. Satt först henne ut på foder till en tjej de klicka direkt, hon köpte henne efter ett tag och tagit föl på henne. Kul att se deras framgångar.

 

[Cherarriduracell]

Det känns inte bra
Det är inte så kul att rida längre som man innan tyckt
Hästen skrämmer en
Hästen svarar inte på hjälper som man önskar
Hästen verkar inte vilja prestera i dem gren/nivå som man själv önskar trots idoga försök och genomgångar av vet på klinik.

 

[Freazer]

Ja, blev spontant och fundera på det, när man ser annonser där det står att man inte funkar tillsammans.
HUr vet man det?
Hur länge tog det innan ni märkte att det inte klicka mellan eran häst?
Vad gjorde ni åt det?
Berätta era erfarenheter?

Jag hade en häst för många år sedan som jag inte funka med. Hon var jättetrevlig och mysig men jag ville dressyr och hon ville inte, var mera på hoppning. Satt först henne ut på foder till en tjej de klicka direkt, hon köpte henne efter ett tag och tagit föl på henne. Kul att se deras framgångar.

Egentligen kände jag det direkt men blev övertalad att ta hem hästen och prova. Hade aldrig några problem med ridningen men hästen var ett "as" mot dom flesta. Kanske en enmanshäst men eftersom jag hade hästarna inackoderade så blev det farligt för andra. Jag lämnade tillbaka hästen. På den tiden hade jag hästar inackorderade och tyvärr skadade denna hästen flera andra. Man ska alltid lita på sin magkänsla.

 

[Mli]

För mig har det inte alltid varit en nödvändighet att "klicka" med alla hästar, men hästar som man har haft ett nära samarbete med länge så är det viktigt att det är kul att umgås med hästen.
Det är egentligen bara två hästar som jag har haft där vi verkligen inte "klickat". En ponny som jag köpte till barnen, som var supersnäll och go men otroligt jobbig i hantering. Stack iväg så fort han fick chansen, rymde överalltifrån. En dag var han lös i över ett dygn på gården eftersom han vägrade bli fångad. Sålde honom till en annan familj som kunde aktivera honom mer - jag trodde det var det som felades - men tydligen var det inte det. Köpte tillbaka honom när han låg ute på annons för tredje familjen på ett halvår. Tillbaka kom en ponny som var öm i kroppen, fet, bakskygg och inte längre kunde ha två vuxna bredvid sig utan att få panik. Men, mig tyckte han om. Plötsligt så började han söka kontakt med mig, och vi levde happily ever after i många år innan han avlivades av ålderskrämpor.

En annan var en superstammad, supersnygg häst som jag köpte för att ha som egen tävlingshäst. Lade om träningen från grunden och jobbade mycket med honom - men det var aldrig kul. Varken han eller jag var särskilt taggade, trots att vi gjorde vårt bästa. Tog beslutet att faktiskt sälja honom, och när spekulanter var här såg jag att han var extremt personkänslig. Vissa duktiga ryttare kunde inte ens få upp honom i trav, och andra gjorde han allt för. Han valde ut en spekulant genom att komma travandes fram i hagen, och sen gå riktigt bra på provridning. Och det blev en mycket bra matchning, de tävlade länge högt upp i klasserna.

 

[_Zacke_]

För mig tog det 3.5år men det var väl pågrund av att han bara var 2år när jag köpte honom och då är det ju lite svårt att veta hur man ska passa ihop vid ridningen. Kände dock tidigare än 3.5 år att det inte fungerade men tyckte det var så grymt jobbigt att sälja så drog ut på det.
Han var för känslig och pigg för mig och tyckte det var jättekul att hoppa, springa och träna. Vilket inte jag tyckte, började bli rädd för att rida och tyckte inte det kändes kul, ständigt dåligt samvete.
Köpte en mer "skogsmullehäst". Det är snart ett halvår sen nu, ångrar mig inte egentligen men saknar min förra häst grymt mycket(hans person, inte ridningen), men vet att åtminstone han har det bättre nu och jag och min nya häst börjar jobba ihop oss mer och mer och "klickar" bra

 

[Freazer]

För mig tog det 3.5år men det var väl pågrund av att han bara var 2år när jag köpte honom och då är det ju lite svårt att veta hur man ska passa ihop vid ridningen. Kände dock tidigare än 3.5 år att det inte fungerade men tyckte det var så grymt jobbigt att sälja så drog ut på det.
Han var för känslig och pigg för mig och tyckte det var jättekul att hoppa, springa och träna. Vilket inte jag tyckte, började bli rädd för att rida och tyckte inte det kändes kul, ständigt dåligt samvete.
Köpte en mer "skogsmullehäst". Det är snart ett halvår sen nu, ångrar mig inte egentligen men saknar min förra häst grymt mycket(hans person, inte ridningen), men vet att åtminstone han har det bättre nu och jag och min nya häst börjar jobba ihop oss mer och mer och "klickar" bra

Bra gjort av dig att sälja även om du saknar din hästs personlighet.

Inte riktat till dig utan mer allmän tanke. Är det fler än jag som upplever att många ser det som ett "nederlag" att inte passa ihop med sin häst? Jag tycker snarare att personer om inser det och byter häst ser saken på ett sunt sätt och det är en "vinst" att hitta rätt häst istället.

 

[Hoarfrost]

Jag är ju främst ridskoleryttare men jag tror att jag märker ganska fort vilka hästar jag klickar med och inte klickar med. Det räcker med kanske 3 lektioner för att jag skall förstå att vi inte riktigt passar.
Det är som någon slags känsla i magen - det är på något sätt inte lika roligt att rida och hantera hästen och man känner ingen samhörighet. Det blir också lite svårare att rida, man gör sitt bästa men det blir sällan riktigt bra. Du försöker kommunicera men misslyckas ofta och när hästen kommunicerar med dig förstår du inte riktigt förrän sju svåra år senare. Man kan tillsammans med hästen på något sätt få till det man ska göra men det blir sällan med det lilla extra som gör det så fantastiskt att hålla på med hästar.
Jag förstår verkligen att man säljer då och hittar någon annan häst som man passar bättre med, man skall ju ända hänga med sin häst rätt mycket och ha kul ihop.

 

[Smulan75]

Det känns inte bra
Det är inte så kul att rida längre som man innan tyckt
Hästen skrämmer en
Hästen svarar inte på hjälper som man önskar
Hästen verkar inte vilja prestera i dem gren/nivå som man själv önskar trots idoga försök och genomgångar av vet på klinik.

håller med om detta men betonar att det är mer en känsla hos ägaren och att det skiljer sig jättemycket från person till person, mycket utifrån vad man är ute efter.

En person kan det vara så enkelt som att man inte känner att man får en personlig kontakt med hästen.
För en annan person kan det handla mer om hur väl man presterar tillsammans.

En del är mer tålmodiga innan de känner att det får vara nog och en del kan det ta längre tid för.
och när vi pratar om "klicket" är det en känsla eller en prestation man vill nå? Att man gillar/älskar hästen eller att man lyckas få hästen att prestera det man vill? för de flesta handlar det om en kombination men vi måste ju inse att en del är mer känslostyrda och en del mer prestationsinriktade så jättesvår fråga att svara på - alla kan nog ge olika svar .

 

[Grazing]

Ja, blev spontant och fundera på det, när man ser annonser där det står att man inte funkar tillsammans.
HUr vet man det?
Hur länge tog det innan ni märkte att det inte klicka mellan eran häst?
Vad gjorde ni åt det?
Berätta era erfarenheter?

Jag hade en häst för många år sedan som jag inte funka med. Hon var jättetrevlig och mysig men jag ville dressyr och hon ville inte, var mera på hoppning. Satt först henne ut på foder till en tjej de klicka direkt, hon köpte henne efter ett tag och tagit föl på henne. Kul att se deras framgångar.

För mig när det gäller att klicka med hästen så är det främst en känsla, inte nödvändigtvis att jag inte kan rida hästen eller att vi inte presterar. För mig är det otroligt viktigt att klicka med hästen om det är en häst jag ska äga, vissa hästar växer man ihop med mer och mer och vissa hästar tar det mera tid med.

 

[Görel]

När det klickar med en häst för mig så är det främst kommunikationen. Jag kan läsa hästen och hästen läser mig och vi känner oss trygga tillsammans.

En av mina egna uppfödningar som jag aldrig klickade med kunde jag aldrig riktigt läsa, jag kände att jag inte riktigt kunde lita på henne och hon kände sig inte riktigt trygg med mig. Jag hade hoppats att det skulle bli bättre, att vi skulle växa ihop, men det blev aldrig så. Jag kände att hon många gånger var skeptisk mot vad jag ville att hon skulle göra, och jag vågade inte pressa henne det där sista som kan behövas ibland.
Nu är hon såld och har fått en ägare som hon trivs med. Jag saknar hennes personlighet, hon är underbart glad och nyfiken, men det viktigaste är att hon har fått det bra.

 

[Ace]

Jag klickade med min häst som jag aldrig gjort förr och nog inte kommer göra igen. Jag blev tilldelad att rida honom en vanlig dag på jobbet och han var min häst från att jag klev in i boxen och kliade honom på manken jag är så glad att jag tog det galna beslutet att köpa honom trots fel timing i livet. Jag sade till mamma "om några år när det passar att köpa häst kommer jag jämföra alla hästar med honom och ingen kommer duga". Det har ingenting med resultatlistan på tävling att göra för i början kunde vi knappt klara alla gångarter.

Alla andra hästar jag ridit har jag kommit bra överens med och jag hade nog kunnat äga dem också, utom en. Min kompis häst. Hon ogillar mig lika mycket som jag ogillar henne. Det blir bara tjafs mellan oss. Det roliga är att kompisen är precis likadan med min häst, det går helt enkelt inte att få till bra ridning

 

[skuggi]

Inte riktat till dig utan mer allmän tanke. Är det fler än jag som upplever att många ser det som ett "nederlag" att inte passa ihop med sin häst? Jag tycker snarare att personer om inser det och byter häst ser saken på ett sunt sätt och det är en "vinst" att hitta rätt häst istället.

Ja, jag tror man kan känna det som ett nederlag om ens omgivning mer är typen som älskar sin häst över allt annat och aldrig skulle sälja den oavsett.
Jag har en sån kompis, hon skaffade en häst som verkligen inte funkade för henne. Hon kunde inte rida den regelbundet och när hon red trillade hon av titt som tätt. Hon kunde aldrig tänka tanken att göra sig av med honom, lika lite som hon skulle kunna sälja sina barn.
I jämförelse med en sån person så känner man sig lite känslokall när man säljer sin häst för att man inte känner att man har rätt kemi.

Nu är jag lite som en gås och struntar i vad andra tycker, jag har sålt när det inte känts rätt. Och att se glädjen i hästen när han fått en ryttare som HAN klickar med, då vet man att man gjort rätt för oss båda, oavsett vad omgivningen tycker.

 

[caradan]

Jag sålde 2 månader efter att jag köpt en häst.
Jag var livrädd och vågade knappt ta in den från hagen till slut.
Såldes till en jätte bra tjej som var precis så lugn och trygg som den behövde.
Såg det inte som ett nederlag direkt men var ju såklart mkt besviken på mig själv att jag inte redde ut det.
Köpte en skogsmulle som jag blev förälskad i direkt och som är precis så där lugn och trygg som jag ville ha.

 

[Gimlan]

Jag sålde en fantastisk häst efter tre år. Så enkel och trevlig på alla sätt, god kapacitet. Men jag tyckte inte om henne. Idag har hon ett hem där hon uppskattas för den hon är. Jag borde sålt tidigare.

 

[mackan]

Jag blir oftast högst skeptisk faktiskt till annonser där det framhävs hästens fantastiska egenskaper på alla möjliga sätt, men sen anges att den säljes pga att ”det inte klickar” mellan ryttaren och den.

 

[Lipperta]

Det är otroligt viktigt för mig att det klickar mellan oss. Vägrar sitta upp på en häst jag inte litar på och som inte litar på mig.

Känner direkt om hästen inte passar ihop med mig.

 

[Sirap]

Jag sålde en fantastisk häst efter tre år. Så enkel och trevlig på alla sätt, god kapacitet. Men jag tyckte inte om henne. Idag har hon ett hem där hon uppskattas för den hon är. Jag borde sålt tidigare.

Vad menar du med "tyckte inte om henne" om hon var så trevlig på alla sätt?

 

[Gimlan]

Vad menar du med "tyckte inte om henne" om hon var så trevlig på alla sätt?

Ja, hon var jättetrevlig, men det var inte rätt, inget klick, ingen förälskelse. Jag försökte verkligen. Men det var bara tråkigt.

 

[Cilva]

Ja, blev spontant och fundera på det, när man ser annonser där det står att man inte funkar tillsammans.
HUr vet man det?
Hur länge tog det innan ni märkte att det inte klicka mellan eran häst?
Vad gjorde ni åt det?
Berätta era erfarenheter?

Jag har ingen aning om vad man menar med klickar. Tror inte att jag någonsin känt något sådant. Enda anledningen till att jag skulle sälja en häst skulle nog vara om jag hemskt gärna ville träna hoppning och hästens kapacitet tog slut innan min eller om jag ville hålla på med trav och hästen blev för gammal. Nu är båda de scenarierna hemskt osannolika så jag vet inte riktigt, jag har aldrig sålt en häst och har inte tänkt börja heller.

Jag har haft en häst (eller kanske två, jag har inte bestämt mig riktigt än) som jag så här i efterhand inte borde ha köpt. Anledningen till att jag inte sålde är att jag hemskt lätt fäster mig vid hästarna samt är mycket envis, min tanke är alltid att jag ska lära mig att rida/köra/klara av den här hästen oavsett hur länge det tar. Den jag inte borde ha köpt hade jag i fjorton år tills en senskada satte stopp. Den andra har jag bara haft i strax över fyra år så jag har inte riktigt hunnit bestämma mig för om det var ett bra eller dåligt köp. Med båda hästarna har jag dock lärt mig väldigt mycket som jag har nytta av vilket jag är mycket glad för.

Om jag bara hade möjlighet att ha en häst är det möjligt att jag hade resonerat annorlunda. Om jag känner att det är motigt med en häst brukar jag rida någon annan och ägna mig åt småsaker med den som det känns motigt med. Eller så får den vila. Jag känner ingen press eller dåligt samvete för att jag inte tränar en häst, de går alla på lösdrift och aktiverar sig rätt bra utan min inblandning.

 

[Blimblom]

Ja, hon var jättetrevlig, men det var inte rätt, inget klick, ingen förälskelse. Jag försökte verkligen. Men det var bara tråkigt.

En sån ridskolehäst red jag en hel del.
Hon var skitduktig, allt kändes lätt när jag red henne, jag behövde liksom bara tänka så blev det bra. Jag kände mig alltid duktig när jag red henne, vilket såklart var jättekul. Men jag kände aldrig den där glädjen IHOP med henne liksom?
Jag älskade att rida henne, men jag älskade inte henne, helt enkelt.