Sv: När stallar ni in hästarna?
När jag får hem mina nya häst så kommer han få gå ute så länge jag får/kan, dvs. så länge hagkompisarna går ute. När betet tar slut så blir det att stödfodra med hössi i hagen. De hästar jag har haft hand om har trivts överlägset bäst när de gått ute. Jag mår mest dåligt över det faktum att de utfodras med så långa mellanrum när de står inne, jag tvivlar på att jag skulle vilja stå stilla i 12-14 timmar i sträck utan att ha något att göra eller ännu mindre något att äta..
Häst nummer ett var ett kallblod som gick ute dygnet runt första året, sen åkte han på tränarens inrådan in på bantning och då stallades han in och gick i en mindre hage, speciellt mycket lyckligare tror jag knappast att han blev av den förändringen.
Häst nummer två var ett fullblod på lösdrift som lyckades skada sig på ALLT, trots det så uppskattade hon inte min "välvilja" när jag stallade in henne som 3-åring = urmagrad och deprimerad häst som rätt snart fick åka ut på lösdrift igen.
Häst nummer 3 som jag var medryttare på utfodrades med 4 kg krafft och 6 kg hössi och reds 2-4 gånger i veckan, hon var helt "knäpp" och var hög i blod redan från början. När jag hade henne längre perioder minskade jag krafften med 75% och när jag tog henne på foder slängdes hon ut på bete utan någon krafft alls i princip. Hästen blev som "ny" och var över lag mycket trevligare att handskas med.
Häst nummer 4 var ett lättfött halvblod som kom i mars, stallades in t.o.m maj då hon åkte ut på bete från maj tills hon togs bort nu i september, hon mådde toppen så länge hon fick gå ute.
Häst nummer 5 som kommer snart är en 5-årig halvblodsvalack som ska ut på "lösdrift" tillsammans med några av inackorderingarna så länge det bara går, eventuellt slänger jag ut honom på den riktiga lösdriften när de andra stallas in.
När jag får hem mina nya häst så kommer han få gå ute så länge jag får/kan, dvs. så länge hagkompisarna går ute. När betet tar slut så blir det att stödfodra med hössi i hagen. De hästar jag har haft hand om har trivts överlägset bäst när de gått ute. Jag mår mest dåligt över det faktum att de utfodras med så långa mellanrum när de står inne, jag tvivlar på att jag skulle vilja stå stilla i 12-14 timmar i sträck utan att ha något att göra eller ännu mindre något att äta..
Häst nummer ett var ett kallblod som gick ute dygnet runt första året, sen åkte han på tränarens inrådan in på bantning och då stallades han in och gick i en mindre hage, speciellt mycket lyckligare tror jag knappast att han blev av den förändringen.
Häst nummer två var ett fullblod på lösdrift som lyckades skada sig på ALLT, trots det så uppskattade hon inte min "välvilja" när jag stallade in henne som 3-åring = urmagrad och deprimerad häst som rätt snart fick åka ut på lösdrift igen.
Häst nummer 3 som jag var medryttare på utfodrades med 4 kg krafft och 6 kg hössi och reds 2-4 gånger i veckan, hon var helt "knäpp" och var hög i blod redan från början. När jag hade henne längre perioder minskade jag krafften med 75% och när jag tog henne på foder slängdes hon ut på bete utan någon krafft alls i princip. Hästen blev som "ny" och var över lag mycket trevligare att handskas med.
Häst nummer 4 var ett lättfött halvblod som kom i mars, stallades in t.o.m maj då hon åkte ut på bete från maj tills hon togs bort nu i september, hon mådde toppen så länge hon fick gå ute.
Häst nummer 5 som kommer snart är en 5-årig halvblodsvalack som ska ut på "lösdrift" tillsammans med några av inackorderingarna så länge det bara går, eventuellt slänger jag ut honom på den riktiga lösdriften när de andra stallas in.