När sover barn som folk?

[Teilani]

Hej, jag vet att vi inte är de enda föräldrar som har ett barn som INTE vill sova. Våran kille är snart tre år och det är alltid strid och kamp i ca en timme innan han somnar av ren utmattning. Det hoppas i sängen, det ska drickas vatten, det kastas gosedjur som sen måste hämtas. Det känns som om vi försökt allt utom att rulla in honom i en filt och gå därifrån.

Vi är väldigt glada att han nu för tiden bara vaknar 1-2 gånger per natt (oftast) och att det då går att natta om honom på ca 20 minuter.

Ni andra som haft svårsövda ungar när blev det lättare?

Kommer vi att ha det så här tills han börjar högstadiet?

 

[Ajda]

Min dotter har haft ganska svårt att komma till ro om kvällarna förr. Höll i sig tills hon blev kanske 5. Hon har sovit bra om nätterna.
Vi har alltid låtit barnen sova hos oss om de vaknat om nätterna.
Även nu om barnen har svårt att somna (de är 5 resp 7) kan de få sova i vår säng för då tar det 5 minuter så
Sover dom.

 

[lady_vip]

Min lillasyster sov hos våra föräldrar tills hon var 13-14, hon hade tillochmed en säng bredvid mamma en period... Hon led av insomnia tills hon var runt 23-24, nu för tiden verkar det gå ganska bra. Har tyvärr inga tips, vet att de testade Valeriana, utan några resultat.

Jag vet att boken "Kaninen som så gärna ville somna" har fått goda resensioner.

 

[Amha]

Vilket elände. Nu var vår tjej inte såååå svår, det gick över ganska snabbt, men visst hade vi en liten kamp när hon fick eget rum.

Vi började med att köpa en hängmatta (riktig, utan de där pinnarna som sträcker ut den) åt henne, på vinst och förlust. Tänkte att i värsta fall får den väl bli viloplats i trädgården på sommaren. Den var mer ombonad och mysig och man kunde vagga henne lite till sömns i början. Den hängde lågt och det fanns en liten madrass under ifall att hon skulle trilla ur men jag tror inte det hände. Hon lärde sig faktiskt att klättra ur den själv med. Hon var runt 1 år lite drygt. Hon hade även en period när hon bara sov i sitt lektält, omringad av nallarna. Nu har vi faktiskt fått henne till att sova i en vanlig säng men steget med hängmatta och lektält förenklade för oss. Folk måste ju trott att vi var galna. Sedan några månader har hon även haft en grej för sig att krama något varmt så i stället för vällingflaskan som agerade nalle fick hon en vetekudde i form av en nalle.

Vi hade nattningar liknande det du beskriver innan vi hittade dessa små lösningar. Tack och lov var perioderna inte så långa innan vi lyckades hantera det men det är ju hur vår tös har funkat.

 

[Kattennizze]

Jag har det som du, en snart 4-åring som helst aldrig vill sova, och en snart 7-åring som också tycker det är en dum ide generellt. Man kan ju missa nåt! De somnar väl på 1-2 timmar och snurrar runt på nätterna, men jag är oftast så utmattad så jag sover genom det mesta de brukar ligga o titta i taket mest som tur är.

 

[Tassetass]

Nu har vi faktiskt fått henne till att sova i en vanlig säng men steget med hängmatta och lektält förenklade för oss. Folk måste ju trott att vi var galna.

Tycker snarare det är genialiskt. Tror nog många gör sig själva och barnen en stor otjänst genom att fokusera så hårt på att barnen ska sova i egen säng. Att barn, eller vuxna för den delen, ska sova i en säng är ju trots allt ett totalt påhitt. Om barnen sover hängandes i en stövel, i ett lektält eller i en säng är väl egentligen struntsamma så länge de sover och mår bra.

 

[Amha]

Tycker snarare det är genialiskt. Tror nog många gör sig själva och barnen en stor otjänst genom att fokusera så hårt på att barnen ska sova i egen säng. Att barn, eller vuxna för den delen, ska sova i en säng är ju trots allt ett totalt påhitt. Om barnen sover hängandes i en stövel, i ett lektält eller i en säng är väl egentligen struntsamma så länge de sover och mår bra.

Haha, skönt att läsa men jo, du har rätt. Det var väl mest det där "åh, en hängmatta, vad roligt!" "ja, hon sover i den." " sover hon i den?!"

Sambon sov mycket i hängmatta när han var yngre. Han har haft sömnproblem som följt honom genom hela livet så gott som och i hängmatta sover han hyfsat så jag tror inte att det är så dumt.

 

[TinyWiny]

Haha, skönt att läsa men jo, du har rätt. Det var väl mest det där "åh, en hängmatta, vad roligt!" "ja, hon sover i den." " sover hon i den?!"

Sambon sov mycket i hängmatta när han var yngre. Han har haft sömnproblem som följt honom genom hela livet så gott som och i hängmatta sover han hyfsat så jag tror inte att det är så dumt.

Jag tycker att det är så himla skönt och så otroligt befriande med människor som vågar gå på sin känsla och prova saker och ting. Man behöver inte vara så konventionell hela tiden. Jag reagerade ärligt talat inte ens när jag läste första gången att hon sov i hängmatta. För mig är inte det konstigare än att barnen får äta på golvet för att de leker tigrar eller björnar Huvudsaken är att alla mår bra!

@Teilani
Mina barn somnade bara om jag låg bredvid dem tills de hade somnat fram till de var mellan 5-7 år gamla. Vi pratade om dagen, berättade sagor eller läste och när det var dags att sova la jag mig och blundade och då somnade de oftast. Ibland genast och ibland tog det ett tag. Jag blev ensam med mina barn när de var 9 månader och 2,5 år så av praktiska orsaker somnade de oftast i min säng. Ibland bar jag över dem men oftast fortsatte de sova i min säng eftersom vi alla sov bäst då. Annars blev det oftast att de ändå kom framåt natten och ville sova hos mig.

Vi flyttade när de var 3 och 5 år och de fick då egna rum, innan delade de. Sonen som är äldst var då såpass stor att han kunde ligga och läsa medans jag nattade lillasyster i hennes rum även om det då oftast fortfarande slutade med att alla sov i min säng.

Mina barn var runt 7 år när de kunde somna själva efter att ha pratat om dagen en stund.

 

[Raderad medlem 19815]

Hej, jag vet att vi inte är de enda föräldrar som har ett barn som INTE vill sova. Våran kille är snart tre år och det är alltid strid och kamp i ca en timme innan han somnar av ren utmattning. Det hoppas i sängen, det ska drickas vatten, det kastas gosedjur som sen måste hämtas. Det känns som om vi försökt allt utom att rulla in honom i en filt och gå därifrån.

Vi är väldigt glada att han nu för tiden bara vaknar 1-2 gånger per natt (oftast) och att det då går att natta om honom på ca 20 minuter.

Ni andra som haft svårsövda ungar när blev det lättare?

Kommer vi att ha det så här tills han börjar högstadiet?

Det här är nog inte vad du vill höra, men det där med uppvaken tycker jag ärligt talat låter lite avvikande. Att ni är "glada" att han "bara" vaknar 1-2 gånger/natt och går att natta om honom på 20 minuter.

Jag hade hört med BVC/BUP om de hade några tankar.

 

[westernsuzie]

Jag har väl inga bra svar eller tips men tänkte bara skriva att jag känner igen mig! Ni är inte ensamma! Har en dotter som snart fyller tre år som alltid har sovit uselt ärligt talat Mååånga uppvak varje natt, det är först nu under det senaste året hon emellanåt sover en hel natt. Hon har oftast varit lätt ett lägga, men nu har det börjat krångla eftersom hon helt plötsligt INTE vill ligga ner i sängen, är "inte tött!!" utan ska sitta tills hon trillar ihop av ren utmattning (och det kan ta förvånansvärt lång tid med tanke på hur himla trött hon ser ut på kvällen)

Lillebror har varit lite bättre med sömnen men är nu inne i en krångelperiod då han vaknar tusen gånger per natt och använder mig som levande napp.

Skittufft att aldrig få sova, men sen när de är tonåringar ska de sova för jämnan har man ju hört! Så jag försöker tänka på det när jag är så trött så jag får lust att börja grina bara jag tänker på hur underbart det vore att få typ en timmes ostörd sammanhängande himmelsk sömn!

 

[Mirre]

Hej, jag vet att vi inte är de enda föräldrar som har ett barn som INTE vill sova. Våran kille är snart tre år och det är alltid strid och kamp i ca en timme innan han somnar av ren utmattning. Det hoppas i sängen, det ska drickas vatten, det kastas gosedjur som sen måste hämtas. Det känns som om vi försökt allt utom att rulla in honom i en filt och gå därifrån.

Vi är väldigt glada att han nu för tiden bara vaknar 1-2 gånger per natt (oftast) och att det då går att natta om honom på ca 20 minuter.

Ni andra som haft svårsövda ungar när blev det lättare?

Kommer vi att ha det så här tills han börjar högstadiet?

Nu har jag inte läst den själv, men boken Kaninen som inte ville somna, har fått väldigt bra kritik av föräldrar till svårsövda barn. Den ska vara skriven på sådant sätt att det verkar sövande och lugnande för barnet.

 

[Honungshumlan]

Haha, skönt att läsa men jo, du har rätt. Det var väl mest det där "åh, en hängmatta, vad roligt!" "ja, hon sover i den." " sover hon i den?!"

Sambon sov mycket i hängmatta när han var yngre. Han har haft sömnproblem som följt honom genom hela livet så gott som och i hängmatta sover han hyfsat så jag tror inte att det är så dumt.

Min första tanke var "vad mysigt!"
Jag hade gärna haft en hängmatta någonstans i huset.

En föredetta stallägare hade en vanlig gunga och ett par ringar på barnens lekrum. Deras barn lärde sig att ta fart själv på gungan tidigt och hängde och gjorde konster i ringarna jämt. Det vill jag med ha längre fram.

 

[turbofling]

Hängmatta kanske vore ngt att prova till min 1,5 aring som vaknar varannan timme hela natten. Hon snurrar runt sa mkt sa jag tror att hon oftast vaknar av att hon slar i ngt.

Hennes storasystrar började sova hela nätterna vid 4 ar ungefär, men det händer att 5aringen vaknar pa nätterna fortfarande. Nattningarna har som tur var mest varit ett problem när det varit ändringar av dagssömnen.

 

[Sar]

Jag tycker det är hopplöst och dödfött med långa nattningar då barnen inte är trötta så vi la inte barnen förrän de var trötta. Somnade de sent och var tvungen att gå upp tidigt somnade de tidigare kvällen efter så det reglerade sig självt.
Jag hade antagligen gett upp totalt när det gäller att söva i eget rum utan istället bäddat inne i vardagsrummet om resten av familjen ser på tv och sedan burit med mig barnet eller låtit det ligga kvar. Tids nog hittar de in till sitt egna rum. Eller lägga barnet i föräldrasovrummet och passa på att få en tidig natt.
Jag tycker att det låter som många - och framför allt- långa uppvak nattetid. Sover barnet i eget rum? Är det pga av mardrömmar det vaknar? Hinner ni bättre och snabbare trösta och söva om ni alla sover tillsammans?
Jag tror man får pröva alla möjliga lösningar för att se vad som kan fungera. Att prata med barnet tror jag är väldigt viktigt också, kanske barnet har någon väldigt fyndig lösning på hur det vill somna bäst.
Att försöka natta ett ovilligt barn i över en timma per natt och dessutom natta om två, tre gånger förstår jag är oerhört tungt. Jag önskar er några hela nätters sömn av hela mitt hjärta, sömnbrist kan knäcka den starkaste.

 

[leia]

Jag förstår att det är jobbigt med långa läggningar och att inte få sova på natten! Vår äldsta (6 i januari) har också alltid haft svårt att somna. I tre-årsåldern som ni är i nu tog det 2-3 timmar och han var jättefrustrerad (även våldsam). Var nästan knäckt ett tag! Nu är det mycket bättre. Det tar iofs fortfarande en timme, men oftast lugnt (mkt 'jag ska bara', men sällan våldsamheter).

Han har en 120-säng och jag eller min man ligger alltid bredvid honom tills han somnar. Oftast sover även lillasyster i samma säng. För det mesta somnar även vi, vilket är bra för sömnbehovet, men dåligt för egentiden... Om man själv är så trött att han kanske rymmer när man somnat brukar vi låsa dörren inifrån. Inga leksaker i sovrummet, bara böcker och gosedjur.

När han vaknar på natten kommer han in till oss, då somnar han oftast direkt igen.

Något som funkar bra för oss är en Time Timer (typ äggklocka som visar rött för den återstående tiden) som vi ställer ca 30 min innan vi ska ligga i sängen. Då har han den tiden på sig att leka färdigt. Han kollar hela tiden hur långt det är kvar och accepterar att tiden är ute när det piper. Funkar super för honom, som har svårt för övergångar (kanske pga sitt funktionshinder). Finns även som app.

När han hade som svårast att komma till ro började jag sy ett tungt täcke för att se om det skulle hjälpa honom (i Sverige kan man även få ett ordinerat). Sen blev det bättre innan jag blev färdig, så har inte testat. Det finns sybeskrivning på nätet om du är intresserad.

Oj vad långt det blev! Hoppas det bättrar sig för er snart! För oss blev det mycket bättre i fyraårsåldern. Lillasyster säger själv (ibland) att hon vill gå och sova, vi var helt chockade första gången

 

[Teilani]

Åh, vad många snälla svar! Tack så mycket! Även om jag inte önskar någon besvär så är det väldigt skönt att läsa att vi inte är ensamma.

Nu har vi snart sagt hela hösten fått glirningar från förskolan att barnet är så trött på eftermiddagarna. Ibland går han knappt och väcka efter vilan och somnar alltid direkt. Känner mig som en dålig förälder som inte kan få honom att somna i vettig tid hemma. Gick det att få honom att somna vid 19-1930 skulle han troligen inte behöva sova på dagen. Som det är nu kan de inte hålla honom vaken på förskolan.

Vi har gungat, sovit jämte, läst saga, rutiner, rutiner, rutiner som är det enda råd BVC ger känns det som.

Har massa böcker om att gå och lägga sig och att sova, men jag ska titta efter kaninboken också.

 

[Amha]

Jag förstår att det är jobbigt med långa läggningar och att inte få sova på natten! Vår äldsta (6 i januari) har också alltid haft svårt att somna. I tre-årsåldern som ni är i nu tog det 2-3 timmar och han var jättefrustrerad (även våldsam). Var nästan knäckt ett tag! Nu är det mycket bättre. Det tar iofs fortfarande en timme, men oftast lugnt (mkt 'jag ska bara', men sällan våldsamheter).

Han har en 120-säng och jag eller min man ligger alltid bredvid honom tills han somnar. Oftast sover även lillasyster i samma säng. För det mesta somnar även vi, vilket är bra för sömnbehovet, men dåligt för egentiden... Om man själv är så trött att han kanske rymmer när man somnat brukar vi låsa dörren inifrån. Inga leksaker i sovrummet, bara böcker och gosedjur.

När han vaknar på natten kommer han in till oss, då somnar han oftast direkt igen.

Något som funkar bra för oss är en Time Timer (typ äggklocka som visar rött för den återstående tiden) som vi ställer ca 30 min innan vi ska ligga i sängen. Då har han den tiden på sig att leka färdigt. Han kollar hela tiden hur långt det är kvar och accepterar att tiden är ute när det piper. Funkar super för honom, som har svårt för övergångar (kanske pga sitt funktionshinder). Finns även som app.

När han hade som svårast att komma till ro började jag sy ett tungt täcke för att se om det skulle hjälpa honom (i Sverige kan man även få ett ordinerat). Sen blev det bättre innan jag blev färdig, så har inte testat. Det finns sybeskrivning på nätet om du är intresserad.

Oj vad långt det blev! Hoppas det bättrar sig för er snart! För oss blev det mycket bättre i fyraårsåldern. Lillasyster säger själv (ibland) att hon vill gå och sova, vi var helt chockade första gången

Tungtäcke har vi här hemma, men för vuxna. Det är sååå mysigt! Sambon som fått det ordinerat sover bättre med det säger han.

 

[Lupino]

Det här är nog inte vad du vill höra, men det där med uppvaken tycker jag ärligt talat låter lite avvikande. Att ni är "glada" att han "bara" vaknar 1-2 gånger/natt och går att natta om honom på 20 minuter.

Jag hade hört med BVC/BUP om de hade några tankar.

Vad är det som låter avvikande?

Mina barn har stökat på nätterna från födseln. Den första mer än den andra. Den äldsta vaknade flera ggr/natt till 7-årsåldern. Nu vid 9 är det enbart en uppvakning några gånger/månad. Den yngre är 6 år och vaknar varje natt och sover därefter hos oss (kan nämna att de tidigare somnade och sov hos oss men vaknade ändå flera gånger natt).

Jag är själv väldigt lättväckt och ser inget konstigt med det hela.

I långa perioder har de även haft svårt att somna, trots vi ligger bredvid.

TS: Prova de råd ni fått här, blir det inte bättre kommer det garanterat lösa sig över tiden ändå.

Lycka till!

 

[Tora]

Åh, vad många snälla svar! Tack så mycket! Även om jag inte önskar någon besvär så är det väldigt skönt att läsa att vi inte är ensamma.

Nu har vi snart sagt hela hösten fått glirningar från förskolan att barnet är så trött på eftermiddagarna. Ibland går han knappt och väcka efter vilan och somnar alltid direkt. Känner mig som en dålig förälder som inte kan få honom att somna i vettig tid hemma. Gick det att få honom att somna vid 19-1930 skulle han troligen inte behöva sova på dagen. Som det är nu kan de inte hålla honom vaken på förskolan.

Vi har gungat, sovit jämte, läst saga, rutiner, rutiner, rutiner som är det enda råd BVC ger känns det som.

Har massa böcker om att gå och lägga sig och att sova, men jag ska titta efter kaninboken också.

Det låter som om ni kan ha hamnat i en ond cirkel. Han skulle egentligen behöva hoppa över middagsvilan (eller bara sova 15-30 min) för att kunna somna bra på kvällen.

Finns det någon möjlighet att hämta honom tidigare från förskolan i två veckor?
Eller kan han få lägga sig tidigare på förskolan och så att de väcker honom efter en kort powernap?

Just den övergången mellan att behöva vila under dagen och inte behöva den längre kan vara väldigt jobbig för vissa barn.

 

[Tora]

Vad är det som låter avvikande?

Mina barn har stökat på nätterna från födseln. Den första mer än den andra. Den äldsta vaknade flera ggr/natt till 7-årsåldern. Nu vid 9 är det enbart en uppvakning några gånger/månad. Den yngre är 6 år och vaknar varje natt och sover därefter hos oss (kan nämna att de tidigare somnade och sov hos oss men vaknade ändå flera gånger natt).

Jag är själv väldigt lättväckt och ser inget konstigt med det hela.

I långa perioder har de även haft svårt att somna, trots vi ligger bredvid.

TS: Prova de råd ni fått här, blir det inte bättre kommer det garanterat lösa sig över tiden ändå.

Lycka till!

Oftast är det fullt normalt men jag håller med @Diskurs att det är bra att kontakta BVC för att tex utesluta allergier och liknande då dessa kan ge problem med sömnen som på många sätt påminner om de problem som @Teilani s barn uppvisar.