Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Om du funderar så kan du ringa till mottaget i din kommun, säg att du vill vara anonym och så får ni ha ett samtal, tänk på att inte prata om namn eller ”var”. Ett rådgivande samtal utan identifierbara uppgifter är inte en anmälan.
Eller så pratar du med barn och förälder.
Jag är nyfiken. Om man råkar identifiera barn, föräldrar eller sig själv, måste ni göra något? Och vad är det minsta ni kan göra? T.ex. kan ni bara göra en anteckning och det räcker tills ny information kommer?Om du funderar så kan du ringa till mottaget i din kommun, säg att du vill vara anonym och så får ni ha ett samtal, tänk på att inte prata om namn eller ”var”. Ett rådgivande samtal utan identifierbara uppgifter är inte en anmälan.
Eller så pratar du med barn och förälder.
Jag är nyfiken. Om man råkar identifiera barn, föräldrar eller sig själv, måste ni göra något? Och vad är det minsta ni kan göra? T.ex. kan ni bara göra en anteckning och det räcker tills ny information kommer
Ja alltså föräldrarna kan ju inte vetat var barnet var från ca 17-19 eftersom hen var hos mig och jag skickade sms vid 19.
Ni börjar kanske sent? Enligt 1177 behöver barn i den åldern sova 10-11 h per dygn. Det är såklart individuellt hur mycket man behöver sova men går man upp vid 6 blir det kanske lite tight att somna vid 21.30.
Jag tolkar det som att barnet är "vind för våg" efter skolam och fram till läggdags. Alltså att hen inte får något att äta efter skolan.
Det är ju tyvärr inte helt ovanligt men fortfarande inte okej. Vissa föräldrar kanske själva inte är så hungriga och så tänker de inte på att barnet behöver nån form är mat och rutin. Jag skulle nog själv ha svårt med det, eftersom jag äter lite hur som helst.
Jag tror jag egentligen undrar när slutar ett rådgörande samtal vara ett rådgörande samtal och blir en orosanmälan? Då tänker jag på om en privatperson ringer. Skolan osv. måste väl göra en orosanmälan eller kan de också ha bara ha rådgörande samtal?En orosanmälan måste hanteras men är uppgifterna så vaga att det inte går att ta reda på vem det gäller så kan man inte göra mer än att konstatera just det.
Får vi in information där någon är orolig för ett barn och familjen pekas ut så behöver vi först göra en skyddsbedömning (behöver vi agera för att skydda barnet nu på en gång) och sedan behöver vi inom 14 dagar förhandsbedöma, dvs avgöra om utredning ska inledas eller inte (kan vi utesluta genom samtal med de inblandade att de inte skulle kunna vara aktuella för någon form av insats från socialtjänsten). Då blir det samtal till vårdnadshavare (telefon eller på plats på kontoret lite beroende på situation) och om barnen inte är för små så pratar man även med barn. Börjar man ta flera kontakter eller föra utredande samtal (fråga om mer än det som anmälan gäller) så har man egentligen inlett en utredning men det verkar vara lite grann av en gråzon (främst vad gäller flera samtal med familjen, inte kontakter med andra mer än möjligen skolan om det är skolan som anmält).
Jag tror jag egentligen undrar när slutar ett rådgörande samtal vara ett rådgörande samtal och blir en orosanmälan? Då tänker jag på om en privatperson ringer. Skolan osv. måste väl göra en orosanmälan eller kan de också ha bara ha rådgörande samtal?
Jag är tacksam för att du delar med dig av din yrkeskunskap för jag är verkligen nyfiken.
Finns ingenting i din beskrivning som tyder på vanvård. Absolut ingenting.Sonen på 5 år har en kompis som är några år äldre. De lärde känna varandra förra sommaren och jag etablerade lite kontakt med hens föräldrar. Nu har de börjat umgås igen och jag känner att det är något som skaver lite.
1) ungen är alltid ute. Hen är 8 år tror jag men är ute till minst 20 på kvällen
2) hen är alltid hungrig. Är hen här när det finns mat över så bjuder jag såklart, och smsar föräldrarna. Mamman svarar ibland med hjärtsmileys och tack.
Idag var barnet hemma hos mig från ca 17-19.30 och hade enligt uppgift inte fått middag hemma. Jag ordnade såklart fram lite mat innan jag skickade hem hen. Skickade sms att barnet var hos mig och tid för hemgång men fick inget svar.
Föräldrarna är på ytan ordnade. Mamman är ytligt bekant med sonens pappa men vill inte ha playdates med ungarna. Hon är ute med ett betydligt yngre syskon ibland och har ett bra jobb.Utåt sett är de helt normala och väldigt Svensson.
Men jag oroar mig för kompisen och dennes äldre syskon. Det är lite för mycket hippieuppfostran över det. Är det fog för orosanmälan eller inte? Vill undvika direkt konfrontation eftersom vi är orolig för att det kommer leda till mindre kontakt. Nu vet hen ju att hen alltid är välkommen hit och hen har en fin relation med min son. Jag vill inte fördärva det.
Lite input tack, behöver rensa hjärnan
Man får ha fingertoppskänsla och hantera situationen utifrån det. Det finns inga system där man får förvara lösa anteckningar och man får inte heller spara sånt.Jag är nyfiken. Om man råkar identifiera barn, föräldrar eller sig själv, måste ni göra något? Och vad är det minsta ni kan göra? T.ex. kan ni bara göra en anteckning och det räcker tills ny information kommer?
Det du har observerat kan vara toppen på ett isberg eller så finns det rimliga förklaringar. Det kan vara ngn av vårdnadshavarna som behöver stöd och då kan socialtjänsten också hjälpa till. Mycket av deras verksamhet är frivilligt stöd i olika former (i allafall i min kommun). Men som jag skrev tidigare, det är deras sak att utreda. Bra att du anmälde.Svarar flera: ungen är försummad utifrån vad jag anser vara en rimlig nivå på hur man tar hand om barn. Jag tror inte att föräldrarna är direkt elaka men att de lägger för mycket ansvar på barnet att ta hand om sig själv och kanske också glömmer bort att hen behöver mat och varma kläder när det är kallt. Men det är ett gränsfall och det är därför frågan är ställd. Hade det varit uppenbart hade anmälan redan varit gjord. Jag tycker inte att det är integritetskränkande eller att man ska konfrontera föräldrarna först. Hellre en anmälan för mycket än en för lite.
Fråga föräldrarna om maten och notera kläderna, det finns säkerligen en bra anledning. Har vänner som har barn vars kompisar säger både det ena och det andra för att få som dom vill och som kan uppfattas om man inte pratat med föräldrarna som att det är något som är fel.Svarar flera: ungen är försummad utifrån vad jag anser vara en rimlig nivå på hur man tar hand om barn. Jag tror inte att föräldrarna är direkt elaka men att de lägger för mycket ansvar på barnet att ta hand om sig själv och kanske också glömmer bort att hen behöver mat och varma kläder när det är kallt. Men det är ett gränsfall och det är därför frågan är ställd. Hade det varit uppenbart hade anmälan redan varit gjord. Jag tycker inte att det är integritetskränkande eller att man ska konfrontera föräldrarna först. Hellre en anmälan för mycket än en för lite.
Det du har observerat kan vara toppen på ett isberg eller så finns det rimliga förklaringar. Det kan vara ngn av vårdnadshavarna som behöver stöd och då kan socialtjänsten också hjälpa till. Mycket av deras verksamhet är frivilligt stöd i olika former (i allafall i min kommun). Men som jag skrev tidigare, det är deras sak att utreda. Bra att du anmälde.
Det är sant, min tolkningDet står väl iofs inte att @Milosari anmält.
Frivilligt är rent tekniskt sett allt som inte omfattas av tvång (som LVU) men de flesta kommuner har så vitt jag vet någon form av verksamhet som inte kräver att man fått en beviljad insats, utan man kan vända sig dit utan att gå via soc
Det är sant, min tolkning
När jag arbetade som förskollärare samarbetade vi med socialtjänsten i kommunen. Det vi fick till oss då är att det anmäls klart färre från förskolan än från skola. Deras slutsats var att pedagogerna i förskolan ofta har en närmare relation med vårdnadshavare och gör egna avvägningar/värderingar innan en anmälan. Socialtjänsten kunde se att detta sällan var positivt utifrån barnets bästa, de uppmanade oss istället att göra en anmälan direkt vid oro. Detta var ca 15 år sedan, det kanske är annorlunda nu.
Det ska inte vara annorlunda nu. Det är egentligen inte skolan eller förskolan som ska göra bedömningen, ser man sånt som ger tillräckligt stor oro att man börjar fundera på anmälan så är det oftast fog för det.Det är sant, min tolkning
När jag arbetade som förskollärare samarbetade vi med socialtjänsten i kommunen. Det vi fick till oss då är att det anmäls klart färre från förskolan än från skola. Deras slutsats var att pedagogerna i förskolan ofta har en närmare relation med vårdnadshavare och gör egna avvägningar/värderingar innan en anmälan. Socialtjänsten kunde se att detta sällan var positivt utifrån barnets bästa, de uppmanade oss istället att göra en anmälan direkt vid oro. Detta var ca 15 år sedan, det kanske är annorlunda nu.