När sa det klick?

[GoLightly]

Jag är på gång att köpa min första häst och har hittat en som är intressant. Då både min tränare och vänner är upptagna den här veckan och det finns en annan potentiell köpare så kommer jag att åka själv och låta maken filma mig. Min tränare gillar hästen på video när den rids av säljaren och jag vet vad jag vill göra/fråga om under provridningen. Det jag däremot är osäker på, vilket kanske är lite fånigt, är hur jag vet om jag borde köpa den. Jag hade egentligen velat titta på fler så att jag kan jämföra, men tyvärr är det bara den här som ligger ute just nu som jag tycker är värd att åka och titta på (känner mig däremot inte stressad att köpa denna bara för att köpa någon häst, känns det inte bra så väntar jag hellre).

Så min fråga är - när visste ni att hästen ni tittade på var den som skulle följa med er hem?

 

[kakan89]

Har aldrig klickat med en häst på en gång. Det tar tid. Bästa hästen jag haft såg jag inte ens en bild på innan hon kom hem, det tog ungefär ett år innan vi klickade.

 

[Ace]

Jag har ägt en häst i mitt liv. Jag skulle inte köpa häst alls utan bara motionera honom på en språk/jobbresa i ett stall i England. Det sa KLICK när jag klev in i boxen för att borsta honom innan ridning det var bara att plocka fram plånboken. Detta trots att han var något av ett vrak, sönderstressad och svårriden.

Jag tror inte att jag någonsin kommer uppleva samma sak igen.

Jag vet inte hur jag ska lyckas hitta nästa häst när den tiden kommer. Vi har tittat på hästar till sambon via annons och det är stört omöjligt.

 

[Görel]

Jag köpte en häst som jag kände innan, och jag kände redan första gången vi träffades att det var något speciellt med henne. Vi fick omedelbar kontakt.

För mig är inte ridningen det primära utan jag vill ha en häst vars personlighet passar med min. Hästen jag köpte kunde jag läsa, jag såg på en gång vad hon tänkte. Hon kunde läsa mig också och redan från första stund kunde vi samspela. Hon är intelligent, vaken, lättlärd, snabb i huvudet och hon tänker alltid. En del tyckte att hon var oberäknelig men jag tycker att hon är den tydligaste häst jag någonsin träffat.

Hästen lever fortfarande och är 28 år gammal. Jag har inte ångrat en endaste dag att jag köpte just henne

 

[Aionee]

För mig var personligheten viktigast. Men jag blev väldigt sugen i flera veckor att ringa på "den gula" trots att vi nästan köpte en annan häst (blev komplikationer med ägarna någon dag innan vi skulle ta hem den). När vi sen träffade min häst för första gången var han extremt charmig och uppvisade positiva sidor som jag absolut kunde se mig själv handskas med. Jag var vid det laget rätt så säker på vad jag inte ville ha och vad som var viktigt (t.ex. hur lätt hästen hade att avreagera och hur positiv och glad hästen jämt var).

Mindre viktigt var att han var oinriden, aldrig hade lämnat stallplanen och rätt så ouppfostrad och väldigt stark och bufflig.
I början hade han det jobbigt när han kom hem till oss pga stressen över att byta hem och ägare för första gången. Det tog ca 1-3 månader innan han landade och under den tiden hann jag bli osäker på honom vid flera tillfällen. Men sen klickade det ganska rejält. Idag 3,5 år senare så har vi verkligen funnit varandra. Ibland funderar jag därför om det var meningen att jag verkligen ville ringa på "den gula hästen" när jag såg annonsen och inte kunde sluta tänka på honom (om man ska tro på ödet/övernaturliga saker typ).

 

[Sirap]

Samma sekund som jag såg honom.

 

[TinyWiny]

När jag såg ögonen. Att åka och träffa/provrida var mest en formalitet och en bekräftelse på att det jag såg på bild fanns även i verkligheten. Ögonen säger mig så mycket och det har stämt på både häst, hund och katt.

 

[Magnum]

Jag skulle nog inte veta
Jag gillar alla hästar på något sätt hur dom än är så jag hade väl kommit hem med varenda en jag tittade på
Men det ska kännas bra i magen, och motsvara förväntningarna/kunna motsvara flrväntningarna på det jag vill göra.

Det är en medryttarhäst jag valt bort en gång i min ungdom, den var (för) stor, lite svår och för mycket häst då.
Så den klickade jag inte alls med.

 

[aramis]

Det visste jag på en gång när jag såg henne, hon var gjord för att vara min ögonsten

 

[Unafraid]

Min nuvarande såg snäll ut på film hon var snäll när hon kom också

 

[fraggelzebra]

Jag är på gång att köpa min första häst och har hittat en som är intressant. Då både min tränare och vänner är upptagna den här veckan och det finns en annan potentiell köpare så kommer jag att åka själv och låta maken filma mig. Min tränare gillar hästen på video när den rids av säljaren och jag vet vad jag vill göra/fråga om under provridningen. Det jag däremot är osäker på, vilket kanske är lite fånigt, är hur jag vet om jag borde köpa den. Jag hade egentligen velat titta på fler så att jag kan jämföra, men tyvärr är det bara den här som ligger ute just nu som jag tycker är värd att åka och titta på (känner mig däremot inte stressad att köpa denna bara för att köpa någon häst, känns det inte bra så väntar jag hellre).

Så min fråga är - när visste ni att hästen ni tittade på var den som skulle följa med er hem?

Min var i stort sett bara insutten när jag tittade på henne, var inget att prova. Hälsade på henne i hagen och det räckte, haha! Visste direkt. Lite extremt kanske. Men jag har henne ännu, 7,5 år senare.

 

[Doris_Jonsson]

När jag letade häst för 2 år sedan letade jag och min mamma efter en grov, hög och väl riden häst (Irish cob). Hittade en svart som vi åkte och kollade på. Jag hoppade inte ännu upp för det kändes verkligen inte rätt.

Någon vecka senare sa min mamma att vi skulle åka och titta på ett fullblod/varmblods sto som såldes av en ridskola för hon inte trivdes. Första jag tänkte när jag såg hon var "tussan vad hög, aldrig att jag sitter upp på den". Men jag satt upp. Ångrar aldrig 1 sekund att jag hoppade upp, jag red dock runt i ett ridhus i endast trav och skritt. När vi var i bilden och åkte hem kände jag genast att vi måsta åka tillbaka, det sa verkligen KLICK. Jag hoppade med henne (ca. 40-50 cm då jag var livrädd för att hoppa) eller hon snarare med mig och red ut nästa gången och hon var verkligen perfekt . Efter ett halvår med henne vågade jag göra allting. Har fortfarande kvar henne och hon är den bästa läromästaren för mig.

Jag tycker att du ska prova några fler gånger och sedan se. Du ska känna dig säker och känna att hon/han är rätt. Lycka till

 

[pews1972]

Det är svårt det där. En häst kan ju ändra sig rejält av att flytta. Min häst som jag har nu köpte jag på "postorder" och hade endast bilder och samtal med ägaren att gå på. Nu hade jag rätt specifika men inte så höga krav. Han skulle kunna gå att rida ut på själv, fungera som ankare vid uteritter med våra unghästar. När jag red här hemma första gången kände jag mig väldigt trygg men hästen låg på så in i bängen i handen och ville verkligen framåt framåt, svår att stoppa. Nu fyra månader senare så är det en helt annorlunda häst. Så mycket kan ändras av att hästen flyttar och får en ny ryttare, nya kompisar i hagen, nytt underlag m.m m.m. Jag är helt kär i min häst och supernöjd men är inte 100% säker på att jag hade köpt honom om jag hade provridit och han hade varit som han var första ggr jag red honom här hemma.

 

[Esswe]

Såg min första gången när hon var typ två veckor och sa att hon skulle bli min en vacker dag, jag klickade med henne innan hon klickade med mig. Hon var det finaste jag sett och så speciell redan som föl. Skygg som bara den men visade samtidigt att hon kanske eventuellt ville våga. Pysslade med stoet massor i flera veckors tid och efter en tid vågade hon sig fram och efter det var det aldrig några problem sen. Hon sov i mitt knä ute i hagen och var helt enkelt det mest bedårande jag mött.

Sen träffade jag henne inte på 2,5 år ungefär men första mötet efter den tiden bekräftade bara min första känsla. Jag visslade på henne och hon kom farande genom hagen. Sen skulle det bara ta 6 månader innan hon vandrade av transporten hemma hos mig. I dag, 4,5 år senare, känner vi varandra utan och innan och vet precis vart vi har varandra. Hon är DEN där hästen för mig, och jag hoppas och tror att hon är rätt nöjd med mig också. Min fina fina tjej.

 

[supersonic]

Vi återkom hela tiden till annonsen på en häst. En liten oansenlig brun häst men med de vackraste ögonen vi någonsin sett. Vi ringde dock på en annan men som redan var såld och det låg inte så många hästar ute som passade in på våra krav. Det gjorde iofs inte den bruna heller men vi (min familj) drogs hela tiden till honom så till slut hade vi bokat provridning. Vi ville ha en lugn och trevlig häst som hela familjen kunde hantera och rida på. När vi kommer fram och ser den här lilla ganska omusklade och taniga varelsen med de vackra och kloka ögonen faller vi pladask allihop och trots att vi inte kunde göra mer än att skritta och ta något travsteg (pga att han var outbildad) så två dagar senare har vi honom i stallet. Och han har verkligen uppfyllt alla våra önskemål med råge detta är 13 år sen och nu styr min 4-åriga dotter runt honom och hjälper till att borsta och pyssla med honom
Så för oss alla sa det klick redan när vi sett annonsen. Vi fick dessutom höra av dåvarande ägaren att andra provridit innan men ägaren hade inte tyckt att de varit rätt, så det här var väl kanske ödet?

 

[Marty]

Det har varit lite olika när det har klickat. Min nuvarande häst köptes som 2-åring och då gick jag mest på att hon hade bra stam och verkade väldigt snäll. Kände inget för henne då, men bestämde mig för att ge det ett år. Så någon gång under det året klickade det, för hon är kvar hos mig än idag, 10 år senare.

Det tydligaste "klicket" var med min C-ponny. När jag red honom kändes allt bara så himla lätt och jag kände mig väldigt trygg på honom. Även försäljaren och min mamma har i efterhand sagt att det var väldigt tydligt att vi trivdes ihop direkt. Han stod i ett försäljningsstall och efter jag ridit honom testade jag en ponny till för sakens skull. Tror jag red två varv innan jag hoppade av och bestämde mig för att köpa den första ponnyn.

 

[supersonic]

Det har faktiskt sagt klick en gång till. Jag bodde granne med en uppfödare av SWB och fick hjälpa till med två föl dagen innan visning. Det en fölet klickade jag med direkt. Otroligt trevlig individ trots att hon knappt var hanterad. Lät sig duschas och bli pysslad med som vilken veteran som helst. Trots sin ringa ålder (ca 1 månad) var hon hur cool som helst. Har i efterhand förstått att pappa Hip Hop kan vara en av anledningarna till det Stoet är nu 7 år gammalt tror jag. Jag köpte henne aldrig men vem vet, kanske våra vägar korsas i framtiden?

 

[mysboll]

Första gången jag såg hennes söta rumpa i spiltan så blev jag kär! När jag sen red första gången så sa det verkligen KLICK! Det nästan small till!

Sen att det skulle dröja typ 12år tills jag fick köpa henne är en annan historia!

 

[Monsterliter]

Var på en första provridning. Efter de två-tre första stegen i skritt var jag totalt såld och visste där och då att jag skulle köpa honom. Det blev perfekt!

 

[Kiwifrukt]

Min första ponny sa det klick med så det bara skrek om det. Min första och största (och egentligen enda sanna) kärlek var med den ponnyn. Den jag har nu var fyra månader gammal när jag såg henne första gången, och hon var en avbild av den första. Han dog två år innan hon föddes. Sen fanns hon i bakgrunden i över ett år innan jag köpte henne, jag skulle egentligen inte alls ha någon egen häst då, ingen ponny, absolut ingen unghäst och egentligen hade jag nog tänkt mig en valack. Men när möjligheten plötsligt kom att köpa henne kunde jag inte låta bli. Det var sex år sen i december.

Ponnyn jag hade emellan/parallellt med båda de hästarna införskaffades för att det var precis en sån ponny jag behövde då, en läromästare, och hon fanns i grannstallet. Jag var nästan rädd för henne i början, men där växte det fram riktig kärlek med tiden. Jag hade henne i elva år sen.

Det har klickat en gång med en häst jag inte ägde, och heller aldrig fick. En ridskolehäst, en fullblodskorsning som hade det hårdaste psyke man bara kan tänka sig, och som passade fruktansvärt illa som ridskolehäst. Ingen ville rida på henne. Jag fick testa av en slump (behövde rida igen en missad lektion i en annan grupp och den hästen var den enda som var ledig), jag hade sett henne skena runt ridhuset och nästan hoppa över sargen med folk som ridit i fyrtio år. Men det var vi från första steget. Jag har aldrig, och kommer aldrig mer, rida en häst som läser mina tankar på det sättet som hon gjorde. De vackraste ord jag någonsin fått var när min ridlärare, som var ytterst snål med beröm, konstaterade att det finns levande väsen som på något underligt sätt är skapade just för varandra. Vi hade nog köpt henne, om det inte hänt saker precis då som förändrade livet i grunden. Men jag ångrar än idag att jag inte gjorde det. Hon var en på miljonen.