OUL
Trådstartare
"Livet är för kort för dåliga hundar och dåliga förhållanden" får jag höra titt som tätt. Jag skulle vilja poängtera att det ska inte vara någon skam i att sälja em hund man inte stämmer med. Många kämpar år ut och år in med hundar som egentligen hade haft det bättre någon annanstans (Vilket även inkluderar himlen), av kärlek i många fall men även en övertro på sig själv "Ingen förstår hunden som jag". Det är naivt att tro att alla hundar går att forma till det man vill, och det finns ALLTID någon som skulle kunna ta hand om hunden precis lika bra, eller bättre, än mig. Spontan reflektion, och inte enbart riktat till TS. Man är inte en större djurvän för att man kämpar till sista bloddroppen.
Alltså jag förstår tänket, och jag är villig att testa om hon funkar som jakthund och om en jägare vill ha henne och det känns som ett bra hem så kommer hon få stanna där mest troligt. Just för att vi egentligen vill göra helt olika saker. Men om hon inte fungerar som jakthund, vem ska vilja ha henne då liksom?