när man tappar allt självförtroende

Neia

Trådstartare
Som rubriken säger, vad gör ni när ni tappar allt självförtroende i ridningen?
Jag har just nu hamnat i en rejäl svacka och känner att jag verkligen inte kan rida. Hoppningen har blivit jätteläskig igen, jag vågar inte ta tag i tyglarna och verkligen rida. Jag hittar inte min egen sits och balans. jag spänner mig och tårarna vill komma. På det får jag alltid höra att jag är för snäll... Jag känner mig så värdelös i ridningen. Spelar ingen roll om det är min egen häst eller någon annans häst jag rider. Det går verkligen inte.
Jag ser många som rider och hur dom utvecklas och själv stampar jag på en och samma plats, eller kanske till och med går bakåt..
Jag rider lektion en gång i veckan i grupp och har som sagt en egen häst jag rider både själv och ibland har med på grupplektioner. Jag vill utvecklas (inte på toppnivå men jag vill komma nånstans framåt i alla fall..)
Har varit på sadeljakt hela vintern också till min häst då sadeln vi hade varken passat mig eller hästen.. så det har gnagt i mig varenda ridpass också. Haft så dåligt samvete .
Har nu köpt en sadel som passar mig bättre och hästen men tror inte det kommer lösa allt.

Så hur skulle ni göra? Har ni kommit ur nåt liknande? Känner mig verkligen ensam och vilsen just nu :(
 
Jag tappade all ridning i vintras efter min knäskada som gjorde att jag inte kunde rida på ett tag. Det var verkligen bara en soppa av dålig hjälpgivning, obalans och frustration. Jag gjorde allt, jag gjorde inget, gjorde för mycket, gjorde för lite. Jag red och jag red men det blev liksom inte bättre. Min lösning blev nästan löjligt enkel visade det sig. Nästa gång jag skulle rida för min dressyrtränare så bad jag henne sitta upp. Hon har typ aldrig ridit min ponny eftersom han aldrig är svår eller krånglig egentligen, det handlar i princip alltid om pilotfel. Så hon satt upp, red honom i kanske 10 minuter så han hamnade i balans och var nöjd med ridningen, därefter satt jag upp och kunde då "ta över" känslan som hon ridit fram. Efter det lossnade alltihop, det var som att min kropp plötsligt kom ihåg hur en gjorde när en red ordentligt.

Sen är det ofta så för många att utvecklingen går lite i etapper. En står och stampar, tränar och kämpar ett tag och sedan är det lite som att polletten ramlar ner och saker börjar funka, sen börjar det om. Ibland tar platåerna lite längre tid att ta sig förbi och ibland tar det mindre tid. Jag tror det är viktigt att inte få panik eller prestationsångest.

Kan du prata med din instruktör på ridskolan om hur du känner? Hen kanske har några knep i bakfickan som kan hjälpa dig att hitta tillbaka.
 
Som rubriken säger, vad gör ni när ni tappar allt självförtroende i ridningen?
Jag har just nu hamnat i en rejäl svacka och känner att jag verkligen inte kan rida. Hoppningen har blivit jätteläskig igen, jag vågar inte ta tag i tyglarna och verkligen rida. Jag hittar inte min egen sits och balans. jag spänner mig och tårarna vill komma. På det får jag alltid höra att jag är för snäll... Jag känner mig så värdelös i ridningen. Spelar ingen roll om det är min egen häst eller någon annans häst jag rider. Det går verkligen inte.
Jag ser många som rider och hur dom utvecklas och själv stampar jag på en och samma plats, eller kanske till och med går bakåt..
Jag rider lektion en gång i veckan i grupp och har som sagt en egen häst jag rider både själv och ibland har med på grupplektioner. Jag vill utvecklas (inte på toppnivå men jag vill komma nånstans framåt i alla fall..)
Har varit på sadeljakt hela vintern också till min häst då sadeln vi hade varken passat mig eller hästen.. så det har gnagt i mig varenda ridpass också. Haft så dåligt samvete .
Har nu köpt en sadel som passar mig bättre och hästen men tror inte det kommer lösa allt.

Så hur skulle ni göra? Har ni kommit ur nåt liknande? Känner mig verkligen ensam och vilsen just nu :(
Har du testat lektioner privat? Framförallt tänka jag på dressyr eller markarbete (svårare med hoppning själv). Två anledningar:
  1. Ni kan ta det i din takt. Ingen press från gruppen utan du och en tränare kan jobba med det du tycker är jobbigt. Mentalt kanske lättare.
  2. Du kan få en skjuts framåt i utvecklingen. I grupp fokuserar man på gruppen, eller ja gruppen gör alla liknande övingar. Visst kan läraren se individen men inte på samma sätt ekpaket och vad just DU och din häst behöver för att lösa ett visst problem. I en privat lektion kan ni fokusera på dig och din häst och anpassa träningen till det ni behöver.
 
Ja, den perioden är jättejobbig! Men den har nog drabbat alla ryttare åtminstone någon gång. Att lära sig något är som att krypa upp för en jättestor trappa. Först är det plant och då går det lätt, men sen är det extra jobbigt när man ska ta sig över branten till nästa steg. Det spelar ingen roll vad det är man lär sig, det brukar vara så. Något är svårt i början, men när man övar tillräckligt mycket blir det enkelt och man går vidare till nästa svåra steg.

När jag börjar tvivla på mig själv så brukar jag tänka på den här trappan och så blir jag motiverad att försöka lite till, och rätt vad det är så känns allt bra igen för då har man tagit sig över den där höga kanten och det planar ut ett tag igen.

Det är nog viktigt att din ridlärare får veta hur du känner i första hand, för då kan denne hjälpa dig att få tillbaka motivationen och självförtroendet. Kanske läge för en privatlektion?
Min tränare är superduktig på att få mig att hitta tillbaka till fokuset som jag gärna tappar bort om jag inte känner utveckling. Man bygger upp en frustration och tänker i en negativ spiral och man ser inte framåt. Och jag har kommit fram till att det går fortare att komma vidare om jag säger till tränaren hur det ligger till för dagen. Ibland behöver man bara backa lite för att komma framåt. Ibland behöver man en spark i baken. Ibland behöver man bara någon som påminner en om hur långt man kommit på vägen.
En period när jag verkligen kände att jag hade stannat upp så fick så fick hela gruppen i slutet av lektionen plocka ut 3-5 saker från träningen som man tyckte att man gjort bra. Detta fick vi göra i flera veckor på raken, och det var nog bra för oss alla! Det fick mig att bryta det negativa tankemönstret och lägga fokus på det som jag gjort bra istället.

Lycka till! Jag tror att du är en mycket duktigare ryttare än vad du vågar tro att du är.
 
Tack för bra svar.
Jag red privatlektioner när jag nyss köpt hästen men nu när jag köpt ny sadel så kommer jag inte ha råd med privata lektioner på ett tag tyvärr :(
Har inte vågat ta upp hur jag verkligen känner för varken instruktören eller nån annan. Jag har sagt att jag är hopprädd, det är det enda.
Ska försöka prata med instruktören nästa grupplektion, men jag tycker det är jättejobbigt att ta upp.
Jag har en egen häst ,men kan inte ens sitta rätt i sadeln..

Var lättare att skriva här än att prata med nån annan :o
Känns som att man misslyckats när man ska prata om det.
Var längesedan nån sa att jag gjorde nåt bra i ridningen och att jag kände att det verkligen var menat. Allt jag får höra är att jag är för snäll och måste våga rida.
Kommer inte ihåg hur det ska kännas längre. Jag vet att förra året när jag hade råd med privatlektion så mådde jag inte så är dåligt med min ridning i alla fall.

Så kanske är det privatlektion som kanske kan hjälpa men svårt när jag var tvungen att lägga alla pengarna nu på nya sadeln, men man måste ju prioritera :(
 
Tack för bra svar.
Jag red privatlektioner när jag nyss köpt hästen men nu när jag köpt ny sadel så kommer jag inte ha råd med privata lektioner på ett tag tyvärr :(
Har inte vågat ta upp hur jag verkligen känner för varken instruktören eller nån annan. Jag har sagt att jag är hopprädd, det är det enda.
Ska försöka prata med instruktören nästa grupplektion, men jag tycker det är jättejobbigt att ta upp.
Jag har en egen häst ,men kan inte ens sitta rätt i sadeln..

Var lättare att skriva här än att prata med nån annan :o
Känns som att man misslyckats när man ska prata om det.
Var längesedan nån sa att jag gjorde nåt bra i ridningen och att jag kände att det verkligen var menat. Allt jag får höra är att jag är för snäll och måste våga rida.
Kommer inte ihåg hur det ska kännas längre. Jag vet att förra året när jag hade råd med privatlektion så mådde jag inte så är dåligt med min ridning i alla fall.

Så kanske är det privatlektion som kanske kan hjälpa men svårt när jag var tvungen att lägga alla pengarna nu på nya sadeln, men man måste ju prioritera :(
Jag förstår att det kan kännas jobbigt att prata om det, men jag lovar att din ridlärare har stött på problemet förr! Det är inte första gången en elev känner som du. Jag håller just nu på att lära mig att bli hovslagare, och det är verkligen ingen dans på rosor. Jag har till och med gråtit inför min mäster och tappat all tro på mig själv. Men då backade vi bara några steg och så fick jag känna mig säker ett tag innan vi gick framåt igen. Veckan efter gjorde jag samma moment som fick mig att bryta ihop, och känslan när jag klarade av det var helt fantastisk! :laugh:

Men man kan inte få hjälp om man inte ber om den! Så lova att prata med din instruktör, det kommer du vinna så mycket på! :) Kanske ni ska skriva ihop en plan för vårterminen med lite mål att uppnå och hur ni ska göra för att nå dem? Då kan du ju jobba med de personliga målen även på grupplektionerna och få råd och tips längs vägen.
 
@Neia Min spontana gissning är att du troligen har för höga krav satta på dig själv, jag har själv för höga krav på mig själv och tycker jag är värdelös, kan inte rida osv när jag inte når upp till dom.
Ändå får jag höra av andra att de tycker jag rider bra, så det är bara i mitt huvud som jag inte kan. Jag har också varit hopprädd, men har upptäckt att när jag inte tänker utan bara rider går det faktiskt riktigt bra.

Jag tror att du kan mer än vad du ger dig själv cred för.
När du har råd med privatlektioner igen ta en, jag har själv tagit privatlektioner och vilken skillnad det är. Sa direkt i början vad jag ville ha hjälp med och då fått hjälp med det.

Om du inte vågar prata om det med din instruktör och tycker det är lättare att skriva, skriv ner vad du känner/tycker/tänker och lämna till instruktören. Ingen är misslyckad för att man pratar om detta, sänk kraven och våga tro på dig själv att du kan.

Jag känner igen mig själv i det du skriver, då jag varit i ungefär samma sits och ramlar dit ibland, men det går att ta sig ur. Kan jag, kan du. Lycka till. :up:
 
Senaste lektionen höll jag på att börja gråta, men lyckades hålla undan tårarna tills jag kom hem.
Jag har alltid nån som filmar mig när jag rider lektion och där ser det inte helt lika hemskt ut som jag känner vilket gör det hela ännujobbigare för att det är svårt att se för andra hur det egentligen är och känns för mig.

Det är nog så, att jag har jättehöga krav på mig själv.
Min häst är jag alltid nöjd över, hon kämpar för två nu och jag sviker henne när jag inte hittar egna balansen och då får jag dåligt samvete också. Allt blir en ond cirkel.

Ska försöka få mig själv att skicka iväg ett sms till instruktör innan nästa lektionen, men kommer vara svårt :(

Skönt att man inte är helt ensam för det är så jag känt mig nu. Ensammast i världen och att ingen kommer förstå och ingen kommer kunna hjälpa.
 
Senaste lektionen höll jag på att börja gråta, men lyckades hålla undan tårarna tills jag kom hem.
Jag har alltid nån som filmar mig när jag rider lektion och där ser det inte helt lika hemskt ut som jag känner vilket gör det hela ännujobbigare för att det är svårt att se för andra hur det egentligen är och känns för mig.

Det är nog så, att jag har jättehöga krav på mig själv.
Min häst är jag alltid nöjd över, hon kämpar för två nu och jag sviker henne när jag inte hittar egna balansen och då får jag dåligt samvete också. Allt blir en ond cirkel.

Ska försöka få mig själv att skicka iväg ett sms till instruktör innan nästa lektionen, men kommer vara svårt :(

Skönt att man inte är helt ensam för det är så jag känt mig nu. Ensammast i världen och att ingen kommer förstå och ingen kommer kunna hjälpa.
Tänk inte, bara gör. Vad är det värsta som kan hända?

Du är inte ensam och det finns dom som förstår, bara vi kan förklara vad det är vi upplever. Jag har själv brytit ihop på ridlektion och börjar gråta, mest för att jag inte nått upp till dom där kraven jag hade. Jag har en riktigt bra instruktör som peppat och hjälpt mig komma över det där och hitta hur det ska kännas osv.
Om du inte pratar/skriver till din instruktör, så kan inte denne hjälpa dig med dina problem på exakt det sätt som du behöver.
Det är inte farligt att berätta hur det känns, det är istället riktigt modigt och starkt och det bästa är att man kan få hjälp med att hitta rätt. Ta mod till dig och våga berätta för din instruktör, du ska se att det kommer kännas mycket lättare efter att du berättat. Lycka till. :up:
 
Värsta som kan hända är att instruktören inte förstår och tycker att jag är barnslig :o

Men ni har ju rätt allihop, man måste ju berätta vad som är problemet annars kan man ju inte bli hjälpt. Det är väl det steget som kommer vara sjukt jobbigt och det jag dragit mig för att göra flera veckor nu.

Tack alla ni är alltid så hjälpsamma här :heart
 
Värsta som kan hända är att instruktören inte förstår och tycker att jag är barnslig :o

Men ni har ju rätt allihop, man måste ju berätta vad som är problemet annars kan man ju inte bli hjälpt. Det är väl det steget som kommer vara sjukt jobbigt och det jag dragit mig för att göra flera veckor nu.

Tack alla ni är alltid så hjälpsamma här :heart
Tycka du är barnslig? Nä, det där sitter nog i ditt eget huvud. Min instruktör tyckte inte jag var barnslig när jag berättade och jag är närmare 30.

Det kommer bara bli jobbigare ju längre du drar dig för det, bara bit samman och gör det en stor tung sten kommer lätta från ditt hjärta när du väl gjort det. Det kommer va jobbigt, men det som händer efteråt är värt det jobbiga, så kämpa på du klarar det här. :up:
 
Så kanske är det privatlektion som kanske kan hjälpa men svårt när jag var tvungen att lägga alla pengarna nu på nya sadeln, men man måste ju prioritera :(

Jag skulle ha bytt ut gruppträningen mot privatträning för det ger så otroligt mycket mer. Hellre privatträning varannan vecka än gruppträning varje vecka. Kostnaden borde bli ungefär densamma.
Vi hamnar som sagt alla i perioder nån gång ibland när det känns som att ingenting funkar men med rätt hjälp så tar man sig igenom det. :)
 
Jag hade bytt instruktör, och bytt till privatinstruktör 1 gång i månaden. Det lär du ju ha råd med istället för grupplektioner som bryter ner dig (oavsett vems "fel" det är att du mår dåligt). Mys med din häst utan krav resten av tiden! Rid ut med kompisar, åk med hästarna till nån rolig plats typ sandtag, eller om du känner dig riktigt otrygg just nu: gör bara avsuttna grejer. Typ promenader, agilty etc.
 
Jo men nu är det inte jag som betalar grupplektionerna ;) och jag har terminen ut kvar, vilket är några veckor. Men efter det så har jag små funderingar på att kanske byta ridklubb.. håller på att kika runt lite smått redan nu vilka instruktörer/tränare som finns i närheten.

Hade gärna ridit ut med kompisar och så, men står tyvärr själv i stallet. Men det är något jag ska försöka ta till mig ändå. Försöka njuta och bara ha roligt. Jag håller ju på med inkörning också av min häst. Har alltid roligt tillsammans med hästen, men jag vill kunna rida så jag inte förstör henne och jag vill inte stå och stampa på samma ställe i min egen utveckling.

Saknar verkligen privatlektionerna. Sedan har jag sjukt svårt att rida för nya människor. Får en jäkla ångest, det var just därför jag ville börja rida i grupp för att jobba lite smått på den biten :o
 
Har du möjlighet att rida din egen häst på grupplektionerna?
Det har jag och bara det tycker jag ger mycket för både mig och min häst, även om privatlektioner såklart ger mer. Finns möjligheten tycker jag att du ska prova den om du nu inte redan gör det förstås. :)
 
Jo jag har med egen ibland. Kommer ha med henne mer nu då vi måste vänja oss med nya sadeln också :) har inte varit så kul att rida innan heller när man inte haft sadel som passat. Vet inte om det har nåt att göra med hur jag känner.
 
Jag hoppas verkligen det. Så less på att känna mig värdelös med ridningen :(
Jag känner igen mej i det du skriver. Har också problem med självförtroendet i ridningen, det går i perioder. Ibland känns det ok och ibland inte alls. Har haft egen häst nu i ett år, men där kemin mellan mej och hästen inte riktigt fungerar i ridningen. Han är lite för känslig för mej och det har fått mej i sin tur att känna mej dålig och osäker/rädd när jag ridit. Nu är han till salu och troligtvis påväg på en kortare prövoperiod hos en ev köpare, och jag är så osäker hur jag ska göra nu.. Jag vill ha egen häst, träna och bli duktigare på att rida, men samtidigt är jag så rädd att det ska bli fel igen med nästa häst. Hade helt enkelt otur med första hästköpet och det har satt sina spår.. Men det ska väl ordna sig så småningom.

Så du är verkligen inte ensam om att känna sådär! Jag är en riktig fegis emellanåt och nu tycks jag ha hamnat i en sämre period igen.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
629
Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
13
· Visningar
1 379
Hästmänniskan jag går just nu på två ridskolor. en har jag gått på den jag va 6 år, men känner att jag inte utvecklas då det bara kommer in nya (o...
Svar
7
· Visningar
444
Senast: Badger
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
14
· Visningar
1 600
Senast: Mia_R
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp