När man inte vill längre

[soom]

Vi har en hund som jag aldrig klickat med. Hund har varit mitt största intresse i ca 10 år, men nu är det inte roligt längre. Det är dåligt samvete och irritation. Det känns inte rätt mot hunden eller mig själv. Jag vill omplacera. Min man vägrar. Antingen måste jag lyckas övertala honom, eller så måste jag lära mig leva med det och inget av det känns görbart. Vet inte riktigt vad jag vill med tråden, ventilera kanske.

 

[Snurrfian]

Vi har en hund som jag aldrig klickat med. Hund har varit mitt största intresse i ca 10 år, men nu är det inte roligt längre. Det är dåligt samvete och irritation. Det känns inte rätt mot hunden eller mig själv. Jag vill omplacera. Min man vägrar. Antingen måste jag lyckas övertala honom, eller så måste jag lära mig leva med det och inget av det känns görbart. Vet inte riktigt vad jag vill med tråden, ventilera kanske.

Jobbar din man med hunden då? Annars kan jag inte se varför han skulle vägra?

 

[iNHALE]

Lasta över ansvaret på mannen. Du orkar inte mer och vill omplacera, han vill inte. I det läget är han den enda som vill ha hund, och då får han också ta hela ansvaret för hunden kan jag tycka och du slipper. Vem äger hunden rent juridiskt? Är det du som äger den kan du rent krasst sälja den utan vidare. Sätter sig mannen på tvären kan ni skriva över hunden på honom och så blir hunden hans ansvar från början till slut och du ska inte behöva hålla i ett koppel mer om du inte vill.

Rent generellt är jag själv ganska anti att "dela" på såna saker som djur. Min sambo vill gärna att vi ska ha hans hund tillsammans men jag vägrar just pga att dessa situationerna kan uppstå, en vill en sak och den andra vill något annat och så kan man inte komma överens. Hans hund är hans hund och han gör vad han vill med den, min hund är min hund och jag gör vad jag vill med den.

 

[Raderad medlem 94602]

Hade jag varit juridisk ägare så hade jag omplacerat oavsett vad maken tycker.
Hade jag inte varit juridisk ägare så hade jag tydligt sagt att hunden från och med nu är partnerns ansvar.

För lite över året sen så hade vi en unghane hemma som vi fött upp och sålt men gått ägaren ur händerna. Jag insåg rätt snart att hunden inte var som den skulle i skallen vilket flera tränare, veterinärer osv backade upp. Men maken ville inte ge upp. Så jag sa att han fick behålla hunden på två vilkor. Han fick sköta den själv och den skulle inte stjäla tid från de andra hundarna (jag tänkte inte jobba dubblet så mycket för övriga flocken bara så att maken kunde lägga all tid på denna)

Han insåg rätt snart att vi var beroende av varandra i skötseln av våra hundar.

 

[nejlica]

Det finns ingen möjlighet att skaffa en till hund, som du klickar bättre med? Tänker att det kanske blir roligare att dra med även den befintliga hunden ut på promenader och dyl om du även har med en individ som du verkligen tycker om och så kanske maken kan ta över ansvaret för själva träningen osv?

 

[soom]

Jobbar din man med hunden då? Annars kan jag inte se varför han skulle vägra?

Inte direkt. Han går gärna långpromenader när det är bra väder, han leker och gosar. Hunden behöver mental stimulans, det ger han inte direkt. Han älskar hunden och ser den som en familjemedlem. Han menar att man inte omplacerad sina barn, och då kan man inte heller omplacera sina hundar (ja jag vet, det argumentet haltar rejält)

Lasta över ansvaret på mannen. Du orkar inte mer och vill omplacera, han vill inte. I det läget är han den enda som vill ha hund, och då får han också ta hela ansvaret för hunden kan jag tycka och du slipper. Vem äger hunden rent juridiskt? Är det du som äger den kan du rent krasst sälja den utan vidare. Sätter sig mannen på tvären kan ni skriva över hunden på honom och så blir hunden hans ansvar från början till slut och du ska inte behöva hålla i ett koppel mer om du inte vill.

Rent generellt är jag själv ganska anti att "dela" på såna saker som djur. Min sambo vill gärna att vi ska ha hans hund tillsammans men jag vägrar just pga att dessa situationerna kan uppstå, en vill en sak och den andra vill något annat och så kan man inte komma överens. Hans hund är hans hund och han gör vad han vill med den, min hund är min hund och jag gör vad jag vill med den.

+ @Voff
Jag har försökt lasta över hela ansvaret, och det går till viss del. Vi har lite olika syn på vad som är god hundhållning - mina krav är ganska mycket högre. Det gör det svårt, för ska han ha hela ansvaret måste jag också acceptera hans nivå. Och då är vi tillbaka på dåligt samvete.
Det innebär också att jag behöver leva med att hunden ständigt ska ha uppmärksamhet, låter massor, inte kan uppföra sig och är allmänt störig (ja, vi har misslyckats totalt).
Tror att jag står på papperna från uppfödaren och är registrerad som ägare hos SKK, men han hos jordbruksverket. Men jag kommer inte omplacera mot hans vilja oavsett, då blir det nog skilsmässa.

Det finns ingen möjlighet att skaffa en till hund, som du klickar bättre med? Tänker att det kanske blir roligare att dra med även den befintliga hunden ut på promenader och dyl om du även har med en individ som du verkligen tycker om och så kanske maken kan ta över ansvaret för själva träningen osv?

Vi har en hund till, en gammal tant. Hon får stå tillbaka massor för unghunden. De tar fram varandras sämsta sidor. Promenad med bara tanten = avslappnande och trevligt. Promenad med bara unghunden = tålamodsprövande. Promenad med båda = katastrof.

 

[soom]

Vi har svårt att prata om det också, han går i försvar och vill inte lyssna. Vilket leder till att jag biter ihop tills det rinner över. Inte så smart...

 

[YorkWann]

Inte direkt. Han går gärna långpromenader när det är bra väder, han leker och gosar. Hunden behöver mental stimulans, det ger han inte direkt. Han älskar hunden och ser den som en familjemedlem. Han menar att man inte omplacerad sina barn, och då kan man inte heller omplacera sina hundar (ja jag vet, det argumentet haltar rejält)

+ @Voff
Jag har försökt lasta över hela ansvaret, och det går till viss del. Vi har lite olika syn på vad som är god hundhållning - mina krav är ganska mycket högre. Det gör det svårt, för ska han ha hela ansvaret måste jag också acceptera hans nivå. Och då är vi tillbaka på dåligt samvete.
Det innebär också att jag behöver leva med att hunden ständigt ska ha uppmärksamhet, låter massor, inte kan uppföra sig och är allmänt störig (ja, vi har misslyckats totalt).
Tror att jag står på papperna från uppfödaren och är registrerad som ägare hos SKK, men han hos jordbruksverket. Men jag kommer inte omplacera mot hans vilja oavsett, då blir det nog skilsmässa.


Vi har en hund till, en gammal tant. Hon får stå tillbaka massor för unghunden. De tar fram varandras sämsta sidor. Promenad med bara tanten = avslappnande och trevligt. Promenad med bara unghunden = tålamodsprövande. Promenad med båda = katastrof.

Vad är det för ras?
Är det något speciellt som gör att du inte klickar med just denna hunden? tänker att unghundar ofta är jobbiga, och att det kan gå över när de kommit förbi värsta åldern, men är det rent "kemimässigt" är det svårare. Vad säger sambon när du berättar det här för honom då, inte att du vill omplacera, utan mer om dina känslor kring hunden? Om du lyfter det, som att det inte är rättvist mot hunden att bo kvar hos någon det inte stämmer 100%igt med?

 

[Sleepy]

Det innebär också att jag behöver leva med att hunden ständigt ska ha uppmärksamhet, låter massor, inte kan uppföra sig och är allmänt störig (ja, vi har misslyckats totalt).

Om mannen är nöjd med hunden, dess aktivering och uppfostran och vill behålla den - då är ju inte problemet hunden; utan skillnaden mellan mannens och din syn på hundhållning. Problemet sitter i er relation, inte i hunden.

 

[soom]

Vad är det för ras?
Är det något speciellt som gör att du inte klickar med just denna hunden? tänker att unghundar ofta är jobbiga, och att det kan gå över när de kommit förbi värsta åldern, men är det rent "kemimässigt" är det svårare. Vad säger sambon när du berättar det här för honom då, inte att du vill omplacera, utan mer om dina känslor kring hunden? Om du lyfter det, som att det inte är rättvist mot hunden att bo kvar hos någon det inte stämmer 100%igt med?

Borderterrier. Han är in your face hela tiden. Han är reaktiv och går upp i stress extremt lätt. Han ljudar för precis allting.
Mannen har tidigare sagt att det blir bättre när jag börjar jobba (varit föräldraledig), vilket stämde eftersom jag nu får paus från hunden. Nu säger han att det blir bättre med åldern. Det är möjligt att det är sant, sannolikt till och med, men mycket av hans beteenden måste tränas bort, kommer inte växa bort. Jag tror inte att hundägandet kommer bli roligt med åldern, men antagligen lite mindre plågsamt. Har försökt lyfta hundens bästa-perspektivet, men det slår han ifrån sig. Ska nog försöka igen.

 

[soom]

Om mannen är nöjd med hunden, dess aktivering och uppfostran och vill behålla den - då är ju inte problemet hunden; utan skillnaden mellan mannens och din syn på hundhållning. Problemet sitter i er relation, inte i hunden.

Du har en poäng. (Han är dock inte nöjd med hundens uppfostran, men tror att det kommer.) Jag ser dock inte hur det ändrar mitt problem? Hade mannen aktiverat hunden på en rimlig miniminivå och jobbat aktivt med hans problembeteenden så hade jag kunnat hålla ut. Jag kan kompromissa till en viss del, men jag kan inte leva med en ung, aktiv hund som får springa efter en leksak 5 min när det regnar och får gå på långpromenad när det är fint väder. Det är inte ok. Det lär dessutom göra hunden störigare. Och eftersom jag delar hem med hunden så påverkar det mig.

 

[Sleepy]

Jag ser dock inte hur det ändrar mitt problem?

Det är mannen du behöver omplacera.

 

[iNHALE]

Hur gammal är hunden? Är det just den hunden mannen vill ha eller är det mest att han vill ha hund rent allmänt? Kanske kan föreslå att omplacera denna hunden och skaffa en annan mindre krävande ras som klarar lite lägre tempo i tillvaron?

 

[blizz]

Du har en poäng. (Han är dock inte nöjd med hundens uppfostran, men tror att det kommer.) Jag ser dock inte hur det ändrar mitt problem? Hade mannen aktiverat hunden på en rimlig miniminivå och jobbat aktivt med hans problembeteenden så hade jag kunnat hålla ut. Jag kan kompromissa till en viss del, men jag kan inte leva med en ung, aktiv hund som får springa efter en leksak 5 min när det regnar och får gå på långpromenad när det är fint väder. Det är inte ok. Det lär dessutom göra hunden störigare. Och eftersom jag delar hem med hunden så påverkar det mig.

Sätt ultimatum till sambon: "antingen omplacerar VI hunden, eller så aktiverar du hunden som den behöver, eller så säljer jag den själv." (Om du nu äger den..?) Sambon bör ju rimligtvis kunna vara så smart i huvudet att han fattar att det är ett bättre alternativ att motionera/träna djuret?
Annars får du nog ta ansvar för situationen och antingen aktivera den eller omplacera den. Det är inte ok djurhållning att bara gå ut med hunden när det är fint väder..
Hur ser det ut i bekantskapskretsen, kanske finns det någon som vill träna lite med den?

 

[stjarnhimmel]

Hur gammal är hunden? Är det just den hunden mannen vill ha eller är det mest att han vill ha hund rent allmänt? Kanske kan föreslå att omplacera denna hunden och skaffa en annan mindre krävande ras som klarar lite lägre tempo i tillvaron?

Det låter ju som denna hunden får för lite motion oavsett ras? Springa efter leksak 5 minuter...

 

[Bulldoozer]

Säger också ultimatum, aktivera hunden eller sälj. Förstår din man vad en hund faktiskt behöver?
Min man har haft hund kring sig hela livet liksom jag, skillnaden är att han inte varit aktiv i sitt hund ägande tidigare (läst på, gått kurs m. m.) utan hunden har liksom bara funnits där. Sen hoppade han in för dottern när hon tröttnade på agility kursen och fortsatte därifrån med agility, kurser, träningar och sen en helt egen hund och allmänlydnads kurs m. m. Fast han haft hund hela livet skulle jag säga att de senaste 1,5 åren varit en brant inlärningskurva för honom och att han idag förstår vad en hund faktiskt behöver och att det inte är bara kortare kissrundor och mys i soffan.
Säger skicka honom på kurs!

 

[Gnist]

Borderterrier. Han är in your face hela tiden. Han är reaktiv och går upp i stress extremt lätt. Han ljudar för precis allting.

Att tänka på är att border terrier är en väldigt allsidig och aktiv jakthund, så om ni inte tänker er jaga med den (vilket jag gissar på att ni inte tänker..) lär ni behöva lägga ner väldigt mycket tid på diverse andra aktiviteter som spår, agillity, lydnad utöver vardagsträning och normalaktivitet hemma.

 

[soom]

Hur gammal är hunden? Är det just den hunden mannen vill ha eller är det mest att han vill ha hund rent allmänt? Kanske kan föreslå att omplacera denna hunden och skaffa en annan mindre krävande ras som klarar lite lägre tempo i tillvaron?

Han blir 2 i år. Mannen är väldigt blödig. Han älskar just denna hunden, så tyvärr duger inte det förslaget.

Sätt ultimatum till sambon: "antingen omplacerar VI hunden, eller så aktiverar du hunden som den behöver, eller så säljer jag den själv." (Om du nu äger den..?) Sambon bör ju rimligtvis kunna vara så smart i huvudet att han fattar att det är ett bättre alternativ att motionera/träna djuret?
Annars får du nog ta ansvar för situationen och antingen aktivera den eller omplacera den. Det är inte ok djurhållning att bara gå ut med hunden när det är fint väder..
Hur ser det ut i bekantskapskretsen, kanske finns det någon som vill träna lite med den?

Det låter ju som denna hunden får för lite motion oavsett ras? Springa efter leksak 5 minuter...

Observera alltså att jag ser till att hunden får vad han behöver. Men jag tycker inte det är roligt längre, jag gör det för att jag måste. Den nivå på aktivering som mannen erbjuder är inget jag kan leva med.

Säger också ultimatum, aktivera hunden eller sälj. Förstår din man vad en hund faktiskt behöver?
Min man har haft hund kring sig hela livet liksom jag, skillnaden är att han inte varit aktiv i sitt hund ägande tidigare (läst på, gått kurs m. m.) utan hunden har liksom bara funnits där. Sen hoppade han in för dottern när hon tröttnade på agility kursen och fortsatte därifrån med agility, kurser, träningar och sen en helt egen hund och allmänlydnads kurs m. m. Fast han haft hund hela livet skulle jag säga att de senaste 1,5 åren varit en brant inlärningskurva för honom och att han idag förstår vad en hund faktiskt behöver och att det inte är bara kortare kissrundor och mys i soffan.
Säger skicka honom på kurs!

Har försökt. Han vill inte. Hade nog varit en jättebra start annars!

Att tänka på är att border terrier är en väldigt allsidig och aktiv jakthund, så om ni inte tänker er jaga med den (vilket jag gissar på att ni inte tänker..) lär ni behöva lägga ner väldigt mycket tid på diverse andra aktiviteter som spår, agillity, lydnad utöver vardagsträning och normalaktivitet hemma.

Jag vet. Och det var vad jag ville när vi skaffade hunden. Det är vad jag har ägnat min fritid åt de senaste 10 åren. Men nu är det inte kul längre.

 

[blizz]

Raderat