När man inte "duger"

[Amha]

Sv: När man inte "duger"

Jösses vilken envis liten en! Jag blir väldigt inspirerad av att läsa detta.

/Gravid i v. 37 och redan livrädd för såna duster...

 

[uva]

Sv: När man inte "duger"

Jag håller med om delen att man kan säga ja ibland och nej ibland, för att inte tala om vikten att inte slentrianmässigt säga nej. Men för oss är inte alla nej oförhandlingsbara - vissa är det, andra inte. Varför ska jag sätta prestige i att genomdriva ett nej som faktiskt kanske, trots goda föresatser, slank ur mig slentrianmässigt ändå, när det visar sig att frågan som renderade nej:et var väldigt viktigt för mitt barn? Att "ett nej är ett nej och det lönar sig inte att protestera" är faktiskt inte en livslärdom jag vill skicka med mina barn.

 

[uva]

Sv: När man inte "duger"

På vilket sätt inspirerad?

 

[Amha]

Sv: När man inte "duger"

Jag syftade på det sista stycket med barnet som låg på golvet med overallen. Inspirerad är kanske inte rätt ord helt och hållet men till stor del. Hela det där att man inte måste ta alla "strider" där och då utan kan låta barnet ligga och vägra, ge chanser att få hjälp med kläderna gång på gång men när barnet inte vill ta chansen göra något annat i stället för att brusa upp och bli förbannad. Jag kan ju vara väldigt hetsig i mitt humör även om jag har jobbat bort nästan allt varför jag är så himla rädd för sådana tester just för att jag är rädd att göra jättefel så att jag inte tjänar något på diskussionerna utan snarare tvärt om. Det känns som en bra grej att ha i bakhuvudet den dagen projekt barnuppfostran börjar.

Det kan ju gälla andra saker med. "Nej du får inte äta godis nu, det är till ikväll." Barnet stannar vid skåpet och vägrar göra annat än att böla för att godiset inte serveras på en gång. Man hittar på en aktivitet som barnet inte vill vara med på. Nähä, barnet vill inte, man går därifrån och börjar med aktiviteten ändå. Går tillbaka och frågar om denne vill vara med nu i stället, fortfarande vägran. Fortsätter aktiviteten. Går tillbaka och frågar igen osv.

Låter inte som en dum grej alls i mina öron. Jag tror att jag själv skulle ha mycket enklare att hantera mig själv i det läget än om jag hade stått kvar och bönat och bett. Jag vill inte behöva bli förbannad på varesig djur eller människor. Det är energikrävande och tjänar oftast ingenting till

 

[ameo]

Sv: När man inte "duger"

När barnen är stora nog att kunna börja komma med bra argument är det helt okej att ändra sig, om barnet argumentarar bra för sin sak. Men ett barn i gränstestaråldern skulle jag inte börja ändra mig med. Nu har jag ju haft ett barn (av fyra) som varit extremt envist och där har det också varit superviktigt att inte "gå halva vägen" för att man inte orkar driva igenom sitt nej.
(jag har en vän som hade det jobbigt i livet när hennes son var i förskoleåldern och hon började "gå halva vägen", dvs inte driva igenom det första nejet utan ångra sig halvvägs och låta barnet delvis få igenom sin vilja. Det blev en lättare utväg för henne, som gjorde att hon fick fler duster istället då pojken kommit på att det går att få som man vill om man bara bråkar tillräckligt länge/mycket.)

 

[Badger]

Sv: När man inte "duger"

Jag håller med om delen att man kan säga ja ibland och nej ibland, för att inte tala om vikten att inte slentrianmässigt säga nej. Men för oss är inte alla nej oförhandlingsbara - vissa är det, andra inte. Varför ska jag sätta prestige i att genomdriva ett nej som faktiskt kanske, trots goda föresatser, slank ur mig slentrianmässigt ändå, när det visar sig att frågan som renderade nej:et var väldigt viktigt för mitt barn? Att "ett nej är ett nej och det lönar sig inte att protestera" är faktiskt inte en livslärdom jag vill skicka med mina barn.

Man måste ju alltid tänka, inte bara följa några slags principer. Allt blir uselt om man beter sig som en bokstavstrogen och rigid typ. Kort sagt är det väl ingenting som hindrar att man ändrar sitt nej till ett ja vid ett bra argument eller om det handlar om någonting som inte egentligen spelade någon roll, eller om det visade sig att man hade tid eller råd i alla fall, eller det kom fram en tårta till så det räcker, eller om det handlar om en sak man inte brukar ha konflikter om.

Men jag försöker nog komma ihåg att säga ja istället. Någon tipsade om svaret -jag ska tänka på det. Och så tänker man i två sekunder och sedan svarar. Så smart har jag aldrig varit tyvärr.

Jag ändrar mig såklart ofta, alla ändrar sig väl. Men om det har hunnit bli en stridsfråga och har gått till en viss gräns då håller jag mig fast, även om det inte är hela världen.

Tex en bulle till, hemma, nej det gör väl inget egentligen, han kan ju äta tio utan att ta skada -en gång. Men den här gången tänkte jag mig att en bulle räcker en vardag efter middagen.

Och jag vill inte ta den striden hemma hos "faster Agda" (Där kommer det faktiskt spela roll om han bara accepterar ett enkelt nej eller inte eftersom Agda skulle låta honom äta sig sjuk om han skriker (det är klart barnet får äta bullar -dvs nära pressa oss att ge oss.) och samtidigt tycka han var ouppfostrad, eftersom bullarna egentligen inte räcker.) så den blir hemma när vi är bara föräldrar och A. -Det var en bulle per person och inte flera.

Det är ganska underbart när man sedan hemma hos en väninna kan säga, nej det var en bulle (så det räcker till alla) och få ett -jahopp till svar.

 

[ameo]

Sv: När man inte "duger"

Det är ganska underbart när man sedan hemma hos en väninna kan säga, nej det var en bulle (så det räcker till alla) och få ett -jahopp till svar.

och samma i affären när sötnosarna frågar om de kan få godis, att de kan ta ett "nej, inte idag" utan protester.

 

[Badger]

Sv: När man inte "duger"

Jo det känns jättemycket bättre när det kan bli en sån situation istället. När man kan vara lugn och glad och typ säga, visst kan vi gå ut, sätt på dig en jacka (vinter 20 grader kallt). I en timma, barnet har t-shirt...

 

[Ciilia]

Sv: När man inte "duger"

Jag måste säga att jag blir lite glad över att läsa att det finns fler barn som är lite pappiga. Min kan också vara så där ibland, att det går bättre att pappa byter blöja eller tar på kläder. Men han säger det aldrig, utan är mest arg på mig för att jag ska göra det.