När livet går utför ett stup och det inte finns något återvändo

[Islandshästryttare]

Vad gör man då hur orkar man? Kan inte berätta vad som har hänt i detalj då det involverar en person som inte är aktiv här och jag inte vill outa den här. Men jag är så ledsen, uppgiven och är rädd för framtiden När jag förlorar den här personen så har jag ingen . Det involverar den jag älskar mest i livet och jag vet inte hur jag ska orka den dagen jag är ensam här på jorden. Jag har av olika skäl ingen kontakt med min familj det går inte. Jag kommer vara så ensam i livet. . Det är alldeles för tidigt alldeles för tidigt.

 

[Gimlan]

Kan du ta professionell hjälp? Låter helt iskallt efter ditt inlägg, men är nog ändå en klok sak att göra även om det inte hjälper upp hela situationen

 

[Islandshästryttare]

Det sista jag gjorde innan jag somnade igår var att gråta och det första jag gör nu när jag vaknar är att gråta jag orkar inte.

 

[Red_Chili]

Jag håller med @Gimlan, det låter som att det vore bäst att få professionell hjälp. Sedan kan såklart ingen ersätta en annan person helt, men självklart går det att få vänner och en bekantskapskrets som gör att du inte är helt ensam. Ta hand om dig

 

[Islandshästryttare]

Kan du ta professionell hjälp? Låter helt iskallt efter ditt inlägg, men är nog ändå en klok sak att göra även om det inte hjälper upp hela situationen

Ska försöka när jag hittar orken jag orkar bara inte just nu.

 

[parellikusken]

Så tufft du har det.
Har du vänner du kan söka stöd hos?
Om inte tycker jsg du ska prata med en psykolog eller liknande. Få hjälp.

 

[Gimlan]

Ska försöka när jag hittar orken jag orkar bara inte just nu.

Bra Det går ju att kontakta vården via 1177, om det känns enklare (men fattar om också det är för jobbigt just nu).

 

[Islandshästryttare]

Bra Det går ju att kontakta vården via 1177, om det känns enklare (men fattar om också det är för jobbigt just nu).

Orkar inte just nu tack för tips iallafall

 

[Migo]

Ska försöka när jag hittar orken jag orkar bara inte just nu.

Jag förlorade "allt" för drygt ett år sedan. Min allra starkaste lärdom av det är att många människor runt en är -fantastiska-, man är sällan så ensam och chanslös som man tror.

Var öppen med att du inte mår bra, våga be om hjälp, ta en sak i taget och var snäll mot dig själv. Det är okej att behöva sörja, vila, isolera sig i en bubbla med distraktioner en stund. Ställ en mat-och-sovklocka så du får i dig mat minst tre gånger per dygn, försök komma ut i dagsljus varje dag och lyssna på musik som gör dig pepp!

 

[Motacilla]

När det är riktigt, riktigt jävligt, då får man försöka klara sig timme för timme.
För mig hjälper det att rent konkret kryssa av på ett papper tid jag redan klarat av den dagen.

Som @Migo säger: försök se till så du får mat i dig och kommer ut minst en gång om dagen.

Jag har sett på snälla serier de gånger jag varit oförmögen att göra något annat. Typ Gilmore Girls och sånt.

Beställ mat med hemkörning, färdiga rätter eller restaurangmat. Har du svårt att äta mat, köp smoothies och drick dem.

Tillägg: mitt inlägg är snarast ett konkret "så klarar du första dagarna" — vill på intet sätt vara okänslig.

 

[the_connemara]

Fy så jobbigt ❤ Vill ändå bara berätta så att du vet om det skulle göra det känns lättare/mer önskvärt för dig att söka hjälp om ett tag. Min hälsovårdcentral har alltid relativt omgående tid för ett antal akutsamtal till psykolog vid olika typer av kris i ens liv. Var så jag hjälptes vidare till rätt vård och det fantastiska bemötandet där ändrade verkligen massor för mig ❤

 

[Hippocampus]

Är det något sjukdomsbesked brukar man kunna få hjälp/erbjudas stöd som anhörig.
Men orkar du inte nu ta stöd så se till att ha rutiner för mat, utomhusvistelse och dryck. Har du vänner du kan prata med?
Ta hand om dig!

 

[Islandshästryttare]

Tack alla förlåt att jag inte svarar alla individuellt jag läser och tar till mig iallafall skickar alla ett såhär.

 

[athena_arabians]

@Islandshästryttare: Förutom de tidigare goda råden i tråden (speciellt angående professionell hjälp), kanske räcka ut en hand till en Bukefalist? Om så bara för att ha någon att prata rent socialt med Jag gissar att din närstående är drabbad av sjukdom och då är det lätt att alltför mycket i ens tillvaro handlar om sjukdomen och allvarliga saker rent allmänt. Då är det skönt att kunna prata med någon om neutrala, vardagliga saker.

Sedan är som sagt rutiner med mat, sömn och dagsljus enormt viktigt. Det svåra blir ännu svårare utan dem.

Skickar en cyberkram om du vill ha

 

[cambodia]

@Islandshästryttare: Förutom de tidigare goda råden i tråden (speciellt angående professionell hjälp), kanske räcka ut en hand till en Bukefalist? Om så bara för att ha någon att prata rent socialt med Jag gissar att din närstående är drabbad av sjukdom och då är det lätt att alltför mycket i ens tillvaro handlar om sjukdomen och allvarliga saker rent allmänt. Då är det skönt att kunna prata med någon om neutrala, vardagliga saker.

Sedan är som sagt rutiner med mat, sömn och dagsljus enormt viktigt. Det svåra blir ännu svårare utan dem.

Skickar en cyberkram om du vill ha

Det här!
Jag har en bukefalist som har hjälpt mig så mycket. Helt okända för varandra men med samma ”problem”. Det har hjälpt oss båda så mycket

Utan henne hade jag ”tjatat ihjäl” min omgivning. Och det blir inte bra i längden. Det kan vara bra med någon helt utomstående ibland.

 

[Islandshästryttare]

Ställt alarm klockan 12 och ska försöka äta något då. Tack för cyberkram @athena_arabians ska fundera på ditt förslag

Jag läser allt i tråden även om inte alla får ett eget svar är tacksam för att ni finns

 

[Islandshästryttare]

Jag vill bara säga att jag är tacksam för både konkreta råd och cyberkramar och känslomässig stöttning tycker ingen är okänslig för att ni ger konkreta råd . Så fortsätt gärna skriva jag läser allt även om jag inte är så aktiv själv

 

[Squie]

Jag har stått där, ensam, utan ngn. En häst o en bil på kontot o sedan ingenting. Inget jobb, ingen bostad, inga vänner o ett långt förhållande som slutade tvärt o fult. Ensam.
Nu, x antal år senare kan jag säga att det har blivit bra. Så jag vet..att det går. O det kommer gå för dig med. Det ÄR en skrämmande känsla att vara sol alen.. men, det går.

 

[Liten]

Andra har redan skrivit så bra, jag har inget att tillägga just nu utan ville bara skicka lite stöd. Försök att vara snäll mot dig själv, du kommer att fixa det fastän det är fruktansvärt tungt och svårt.

 

[Islandshästryttare]

Åt lite fil vid 12. Ställt alarm på klockan 15. Skriver för att veta vad jag ätit.