L
loch
När jag var barn köpte jag ICA:s bok om körning, sen selade jag på sommarens lånehäst (fjording) efter bästa förmåga, spände för en rockard och körde... ingen hjälm, ingen vuxen, inga instruktioner och förmaningar...
Sommaren därpå hyrde jag en annan häst, fick med en rostig rockard och en bröstsele som inte var av denna världen... renoverade allt själv, spände för hästen jag inte kände och körde...! utan hjälm, utan hjälp.... (definitivt utan draglinor och med största sannorlikhet utan baksele...)
Min pappa är uppvuxen på bondgård och har själv arbetat m häst, min mamma är ridskoleryttare sedan barnsben... och ändå tordes dom?!? (kanske ville dom bli av med mig...? )
Nu är jag själv mamma och mitt körintresse har hållt i sig så pass att jag gått några kurser, läser allt jag kan komma över (tips?) om körning och utvecklas ständigt som kusk... I kväll tvingades jag släppa ut min dotter (9) med våran trygga körponny (9) i sällskap m hennes pappa (har aldrig kört) med hjälm på huvudet efter att jag selat och spännt för själv.... ändå blir jag lite "hönsig" och tycker att jag tar onödiga risker...! Här har vi en ponny och ett barn som känner varandra väl, ponnyn är väl inkörd, trafiksäker och duktig på att lösa problem, (flickan är inte så tokig hon heller) och ändå oroar jag mig! Med min uppväxt?!?
Är jag överbeskyddande och oroar mig över löjliga saker...? Eller släpper jag ut dom för tidigt?
Sommaren därpå hyrde jag en annan häst, fick med en rostig rockard och en bröstsele som inte var av denna världen... renoverade allt själv, spände för hästen jag inte kände och körde...! utan hjälm, utan hjälp.... (definitivt utan draglinor och med största sannorlikhet utan baksele...)
Min pappa är uppvuxen på bondgård och har själv arbetat m häst, min mamma är ridskoleryttare sedan barnsben... och ändå tordes dom?!? (kanske ville dom bli av med mig...? )
Nu är jag själv mamma och mitt körintresse har hållt i sig så pass att jag gått några kurser, läser allt jag kan komma över (tips?) om körning och utvecklas ständigt som kusk... I kväll tvingades jag släppa ut min dotter (9) med våran trygga körponny (9) i sällskap m hennes pappa (har aldrig kört) med hjälm på huvudet efter att jag selat och spännt för själv.... ändå blir jag lite "hönsig" och tycker att jag tar onödiga risker...! Här har vi en ponny och ett barn som känner varandra väl, ponnyn är väl inkörd, trafiksäker och duktig på att lösa problem, (flickan är inte så tokig hon heller) och ändå oroar jag mig! Med min uppväxt?!?
Är jag överbeskyddande och oroar mig över löjliga saker...? Eller släpper jag ut dom för tidigt?