Sv: När hunden gör något förbjudet
Hur kan du korrigera felet långt efter det har uppstått (om hunden springer iväg efter katt tex och det tar låt oss säga 30 meter innan den bryter). Hur gör du för att korrigera och när gör du det? Du kan ju inte korrigera när hunden har avbrutit och kommer, då straffar du ju ett önskat beteende?
Hundar är ju inte dumma i huvet
Exakt så har jag lärt mina hundar att ge fan i att dra efter saker och ting tex en hare. Men detta har varit på unghundar som redan fått kommandona inpräntade och kan dom och vet vad dom betyder. Men inte alltid väljer att lyssna.
Ett exempelscenario till förklarande: Jag går på fältet med hunden lös bredvid mig. Upp sticker en hare, hunden drar iväg och jag ropar NEJ!! eller liknande (vilket av våra stoppande kommandon som faller in) med hård röst, hunden lyssnar inte och fortsätter. Då sätter jag fart efter hunden som snart kommer att upptäcka mig. När hunden väl har upptäckt mig kör jag med detta: Breder ut armarna, böjer lixom ihop överkroppen lite, stirrar hunden i ögonen och ser hotfull ut samtidigt som jag säger med dramatisk röst: Vad gjorde du! Och sen är jag överdrivet snäll och glad en stund efteråt och då hunden gör bra saker.
Detta har stor effekt på hundar och sätter sig som berget, antagligen för att det är obehagligt och skrämmande med en matte som agerar på detta sätt. När hunden är vuxen räcker det med att vissla till för att avbryta hunden när den får syn på nåt som ser roligt ut.
Vår weimaraner som även användes till jakt, visste precis vad hon fick och inte fick göra. Jag gick omkring och städade i huset med ytterdörren öppen för vädring. Fick syn på hunden som stod och stirrade ut genom dörren och darrade hela hon. Klantig som jag var frågade jag: "Vad gör du?" Iväg drog hunden så det visslade och efter grannkatten. Jag efter för att se vad som hände och för att få stopp på henne. Hon visste exakt att hon inte fick jaga katter men när jag öppnade munnen var det som en given signal att dra efter. Man lär sig av sina misstag så när detta hände fler gånger att jaktlusten ville ta överhand, sa jag inget utan gick bara sakta fram och tog be henne försiktigt i nackskinnet och ledde bort henne eller stängde dörren eller vad det nu var som behövdes.
Jag använder mig inte av godis vid beröm, (bara på valpen i viss mån) utan av kärlek och beröm. Funkar mycket bättre för mig och mina hundar. T om katten är lydig, kör samma uppfostran på henne. Mycket mycket kärlek och närhet, det börjar man med inomhus med valpar. Nej är nej, vänligt men bestämt. Mycket byteshandel och lära att jag är pålitlig. Sen fortsätter man utomhus. Jag skulle aldrig hugga, dra eller slita i en valp. Locka, pocka och byta är det som gäller. Sen när valpen blir unghund, så känner vi varandra rätt bra och vovve vet att jag är pålitlig på det sättet att jag aldrig skulle skada den och det är dags att bli lite hårdare för att pränta in rätt och fel. Då menar jag att jag använder hårdare röst och även min kropp för att visa. Tex om hunden står ivägen kan jag fösa undan henne med mina ben, dvs jag fortsätter att gå och hon får flytta på sig. Mycket behändigt när man kommer insläpandes på matkassar osv. Vovve vet och håller sig undan, hon får hälsa på mig när jag släppt det jag har i händerna.
Summa sumarum: Mycket kärlek och fasta regler. Sen har man en hund som man lätt kan läsa av hur den kommer att reagera i oilka situationer.
